Maktens arrogans - eller vad? Om skolors kvalitet och betydelse.

När är en skola bra, och när ska den läggas ner? Principfrågor inte bara för pitebor, även om avstampen är där.  

Piteå halkade ner ett snäpp i rankingen av skolkommunerna. Den som lärarförbundet gör. Och det utan att skolnedläggningarna är med i mätningen.  Undrar stillsamt vad som sker när det genomförts - om nu väljarna godkänner dem. 

Rankningen av de bästa skolkommunerna baseras främst på kriterierna andel utbildade lärare och lärartäthet i för- och grundskola samt elevernas resultat, resurser till skolan och lärarlöner. Däremot är inte politiska beslut med, dvs nedläggningsplanerna finns inte med. Det är i första hand frågor som rör lärarna och deras förhållanden. 

Kritiken från oppositionen är inte nådig. Och lärarförbundet påpekar att lärarlönerna etc halkat efter i Piteå. Och man kan konstatera att Piteå inte är bäst eller ens ganska bra i många "delgrenar",  trots summeringen. Och som sagt, att socialdemokraterna med sjuttio år vid makten, avser att lägga ner flera mindre skolor i byarna kommer väl att synas så småningom. Om lärarförbundet vågar lägga in sådana känsliga politiska beslut i mätningen... 

Jag frågar mig, hur kan man (= sossarna) lägga ner de aktuella skolorna? Urbaniseringen verkar ju ha avstannat. Folk vill bo kvar i, eller flytta till mindre orter. Den ekonomiska motiveringen verkar ju inte vara hållbar.  De "pedagogiska skäl" som anförs är rena påhitten. Det är inte sämre kvalitet i mindre skolor än i stora. Tvärtom, och dessutom trivs eleverna bättre i små skolor, och det är mindre mobbning och är lättare att ta itu med mobbning. 
Jag menar att de flesta nedläggningar som skedde intill säg 90-talet nog kunde vara motiverade, men inte nu längre. Vill man ha en god skolmiljö, kvalitet samtidigt som ge förutsättningar för en bygds överlevnad så bör byaskolorna vara kvar. Helt säkert i de aktuella fallen, och troligen i många andra fall runtom i landet också. 

Härom dagen luftade ett par tidigare s-kommunalråd oro inför hur dagens s-ledning i Piteå hanterar skolnedläggningarna, de befarar ett rösttapp för sossarna. 

Skolskjutsar kostar pengar, varför då lägga ner och skjutsa barn emot föräldrarnas vilja? Kvalitet i undervisningen når man bl a genom att ge lärarna bättre löner, där måste Piteå bättra sig. Likaså färre elever per lärare sägs ge bättre kvalitet, det är ju enklare då i mindre skolor. Varför skjutsa dem till större enheter, som dessutom kräver vissa investeringar för att kunna ta emot eleverna från de mindre orterna? 
Vi vet ju också att föräldrarna kommer att vilja att friskolor startas i byarna och kommunen drar undan fötterna för "sina" skolor.  Är det det som s-ledningen vill?

Nej, säg nej till skolnedläggningarna genom att inte rösta på sossarna. Rösta på ett oppositionsparti som klart och tydligt kräver skolornas bevarande.   NS och framför allt V verkar ha varit för vaga och kanske fogar in sig under s-styret. Mig förefaller det därför mest effektivt att då rösta på det nybildade Skolpartiet i Piteå.  Så undviker vi att maktens arrogans segrar än en gång i Piteå.

Det anser jag, som fd skolpolitiker i Piteå och med lång annan skolerfarenhet i skilda positioner på olika håll. 

Lärarlönerna...

Är det rimligt att en riksdagsman ska har dubbelt så hög lön som en gymnasieadjunkt? Nej, det är det inte. Det håller nog de flesta med om, förutom riksdagsledamöterna...
Uttrycker man det som att en adjunkt bör ha samma lön som en riksdagsledamot, då blir nog reaktionerna något annorlunda.
För inte så många decennier sedan så var det dock så, riksdagens ledamöters lön sattes på den nivå som adjunkterna hade.

Men tiden går. Och toppolitikers löner har sprungit iväg uppåt, medan lärarnas löner har halkat efter. Halkat efter inte bara riksdagens löner utan även jämfört med andra.

Skolan och lärarnas löner har snart sagt alla åsikter om. Vi har alla gått i skolan, om än under olika tider. Alla har erfarenheter av skolan, men de skiljer sig åt. Och vi har valt olika yrkesliv efter skolgången. En skolgång med mycket olika längd och inriktning.

De som bara har grundläggande utbildning och/eller vantrivts i skolan, de överskattar ofta lärarnas löner - och tror eller vill tro - att lärarna har kort arbetstid och långa lov. Den som utbildat sig lite längre och kanske dessutom trivts bättre i skolan inser ofta att lärarnas löner inte är höga och att de har mycket långa arbetsdagar när man räknar in förberedelser och annat. Och att "loven" är studier eller inarbetad tid.

Dagens ungdomar vet dock att lärarlönerna är låga och att det ofta kan vara stökigt i skolan, och att utbildningen tar tid, vilket gör att de själva inte väljer läraryrket även om de gärna skulle vilja undervisa.

För den som har kommit upp i åren så finns kanske bilden av den välavlönade läraren kvar, man har inte sett hur dagens verklighet är en annan. Däremot kanske man minns den "autoritära" skolan, eller ogillar den "flumskola" som kom därefter.

Nu är väl dagens skola inte riktigt så dålig som man kan tro av debatten, vilket t ex "Sagor från livbåten" framhåller. Engagerade lärare kan fortfarande intressera eleverna med gott resultat.

Men visst finns problem. Svensk skola halkar efter i internationella jämförelser, lärarutbildningen kritiseras, eleverna skolkar, rekryteringen av lärare går dåligt bl a p g a att lönerna är låga. Etc.

Nu är det väl inte heller så att alla skolans problem beror på dåliga lärarlöner. Och inte heller lärarrektyreringen beror bara på lönerna. Det påpekar Mattias Juelsson i ett välbalanserat och initierat inlägg. Arbetstiderna och arbetsförhållandena i övrigt är viktiga faktorer.

Självaste Aftonbladet har skrivit om skolan och dess problem. Med artikeln "Nu har vi fått nog" så kom dock debatten lite snett, trots att den nog verkar haft till syfte att påvisa de låga lärarlönerna. Reaktionerna på den artikeln, både i tidningen, i Facebook och på bloggar, visar mängder av okunskap och fördomar om lärarlönerna.

För att inte någon ska tro att jag talar i egen sak ska jag genast säga att jag inte är lärare. Däremot har jag god inblick i frågan, av olika orsaker.

Av artikeln kan man få intrycket (vid en slarvig läsning) av att 26 tusen i månaden är en vanlig lärarlön. Vilket föranlett en del att säga att 26 "papp" i månaden, före skatt inte är en dålig lön. Så långt kan jag hålla med, under vissa förutsättningar.

Tjuosex tusen i månaden var för några år sedan en bra lön. Sedan dess har dock levnadsomkostnaderna stigit, vilket försämrat köpkraften. Men folk som har anställning, jobb, har även fått flera "jobbskatteavdrag", vilket förbättrat för dem. Det är generella förutsättningar, som gäller alla som inte arbetslösa eller långtidssjuka eller pensionärer.

Nu är det dock inte så att alla lärare har 26 papp i månaden. Inte ens de med många års erfarenhet. Lönerna varierar en aning mellan olika lärargrupper, där förskollärarna har lägst lön och högskolelärare högst. Ingångslönen böjar dock många gånger på 18-19 000, vilket är avsevärt lägre än vad många andra har (byggjobbare, renhållningsarbetare, gruvarbetare etc), även om det också finns de som inte har mer.

Eftersom de lärare med startlön under 20 tusen också ådragit sig studieskulder på runt en halv miljon (eller mer), och förlorad arbetsinkomst under 4-5 år (motsvarande mellan 1-2 milj kronor el mer, beroende på vilken den alternativa inkomsten skulle ha varit), så är inte 20 eller ens 26 "papp" i månaden jämförbart med den som inte förlorat livsinkomst och inte har studieskulder.

För någorlunda matematiskt begåvade eller ekonomiskt sinnade ungdomar som står inför yrkesval är därför idag inte läraryrket ett självklart val. Hur intresserade de än må vara.

Alltså, nog är det förklarligt om rekryteringen till läraryrket inte alltid blir den bästa om undomar inser att som lärare så avstår de flera års inkomst pga studier, de ådrar sig studieskulder, de får dålig status, de får arbetsveckor på 60-70 tim/vecka.

Och till på köpet en lägre ingångslön och en sämre löneutveckling än i många andra yrken.

Däremot, den som får 26 000 kr/månad, är 20-25 år, inte har några studieskulder, ej läst 4-5 år el mer på universitet. För den är det en våldsamt bra lön. Ja, även om han/hon är 30 eller 40 år, el mer.