Svar på 2 frågor från en sosse om Ipred.

Göran Eriksson, en sosse i Värmland ställer på sin blogg, ett antal frågor, som uppenbart är kopplade till IPRED och debatten.
Jag citerar här hans frågor, likaväl som mitt svar till honom.

Anmärkas bör att han har den sortens "partiblogg (s)" som är helt omgärdad av skyddsmurar och märkliga föreskrifter inkl uppgiften att IP-adressen loggas och sparas... Det är en attityd som antingen skrämmer bort kommentatorer -- eller retar upp folk.

Hans frågor:
"1. Ska skapare av konstnärliga verk, film eller musik, få betalt för det de skapat?

2. Ska det finnas något som heter UPPHOVSRÄTT?

Om svaret på en eller båda dessa frågor är nej, förklara då för mig vad som skulle kunna motivera mig till att skapa ett konstnärligt verk?"

Sålunda lyder mitt svar:
"1) Det kan/ska inte finnas en automatisk ersättning för ngt som görs, om det inte efterfrågas av ngn som anser det vara värt ett pris. Jag kan inte begära betalt bara för att jag skriver här t ex. I princip gäller det givetvis även artister av olika slag. Om de gör ngt som andra vill betala för, då får de ju betalt! Vill ingen gå på min konsert eller köpa mina skivor, så what, no money. Då är jag inte nog bra och får bli bättre eller göra ngt annat. Eller hitta andra vägar att få betalt, utan att ta pengar från folk som inte efterfrågar mitt "skapande"! Så enkelt är det!

2) Ja, det ska det, och det säger de flesta. Men samtidigt måste erkännas att idag är den rätten i behov av modernisering. Kraftigt förkortas - så att ersättning utgår till större del direkt och inte som nu till arvingarna... Anpassas till modern teknik, modern distribution och så den inte hämmar utveckling och nyskapande. OCH det är de reella upphovsmännen som ska ha ersättningen. Inte fastna hos diverse internationella storbolag och profiterande organisationer.

Konstnärligt skapande sker utifrån ett behov att uttrycka sig. Givetvis är det trevligt med en ersättning, men om det är den ekonomiska vinsten som är drivkraften, då är det något fel. Då är det inte fråga om konst! Ditt sätt Göran, att formulera frågan gör att jag inser att detta tänkande är helt främmande för dig. Men så är det, och betänk att för de flesta (YES) människor är till och med politik och politiskt arbete något man drivs till av en vilja att förbättra samhället för andra, för att fördjupa demokratin och skydda den emot hot i form av t ex rättsosäkerhet och kränkt integritet. Så drivs t ex tiotusentals bloggar av denna ideela syn på demokratin, helt utan tanke på ersättningar.

Jag vill tillägga att i bloggarvärlden finns ingen copyright. Här diskuterar, citerar vi fritt i en ständig dialog. Vi omgärdar oss inte av en massa regler för att begränsa debatten. Ofta vill vi förstås att debatten förs hyfsat och anständigt, men i övrigt fritt. Vi gillar demokrati. Vi kämpar för en levande demokrati. Och emot förtryck och överhetsfasoner.

Vem ska jagas, fildelaren eller ... ?

Jag ser en principiell skillnad mellan FRA-lagen och Piratjägarlagen. Betr FRA-lagen är den en kränkning av den personliga integriteten som kan drabba snart sagt varje person i detta land (och en del andra).

Piratjägarlagen handlar om att göra nedladdning av filer olagligt (i vissa fall) och hur dessa "pirater" ska jagas, dvs av vem. Det första är en bedömning av vad som ska vara lagligt resp straffbart.
Det andra, vem som ska jaga, det är inte direkt en integritetsfråga men däremot en fråga om rättssäkerhet.

Jag är själv ingen fildelningsentusiast, därför har jag inte lagt mig i varje aspekt av denna debatt. Men det primära målet måste ju vara att en lag skall vara rättssäker. Det är inte piratjägarlagen. Privata ska, enligt min uppfattning, inte få leka poliser.

Sen kan man ju fundera över om poliser i och för sig är en garanti för rättssäkerhet. Se t ex Hans Lindblads artikel i ämnet här på min blogg nyligen.

Dessutom kan man ju allvarligt fundera över vem som skall jagas. Det förefaller i detta fall ytterst diskutabelt. Kanske ska ingen jagas? Men om någon ska jagas, vad är rätt "nivå" på jagandet? Vad ska olaglig fildelning likställas med? Är det likvärdigt med avancerad ekonomisk brottslighet eller att cykla utan lyse? Eller vad?

Självfallet måste konstnärer av olika slag ha en ersättning för sitt arbete. Däremot är det ytterst tveksamt i vilken mån alla dessa mellanhänder ska ta hem stora vinster genom något slags faktiska monopol eller överhöghet över distributionsvägar och -medel. Distributionsvägar som de inte skapat.

Jag vet inte precis hur ett bättre system ska utformas. Men medan man diskuterar en rimlig och framkomlig väg kan man i alla fall ta bort rättsosäkerheten och inslag som direkt hotar rättssystemet i sig.

Men sen är det kanske så (mest troligt) att en friare marknad när det gäller detta skulle tvinga fram mera en konsumentvänlig situation. Vilket i slutändan även konstnärerna skulle tjäna på. Men möjligen skulle någon "distributör" som genom div "rättigheter" idag gör sig pengar, få dra ner på sin standard. Eller gilla läget och bidra till nya, kreativa lösningar.

För övrigt anser jag att FRA-lagen ska rivas upp.