Det verkar kännas obekvämt för regeringen att de främsta kritikerna emot den FRA-lag som den trumfat igenom i riksdagen det är fotfolket i deras partier liksom de väljare som normalt stöder allianspartierna. Men varför denna sura förvåning?
Nu när "alla" kallar sig liberaler, i vart fall storhopen inom regeringspartierna, kunde man ju förväntat sig ett helt annat förslag. Och dessutom så har FRA-lagen gjort yngre människor politiskt intresserade, de inser att det är viktigt med politik. Då borde liberaler oavsett parti jubla över gräsrötternas engagemang. Men nej, Reinfeldt och hans kollegor surar och anser sig missförstådda. De är inte alls glada över gräsrötter och ett nyvaknat liberalt intresse bland vanliga människor.
Är det kanske så att folket har förstått vad FRA-lagen innebär, men att ministrarna missförstått kritiken. Och kanske lagen också.
Det finns knappt någon som förnekar att Sverige måste ha en signalspaning och på olika sätt spionera på tänkbara inkräktare och fiender. Ändå påstår regeringens megafoner att så är fallet. Det regeringen inte förstår är att vi kritiserar att FRA (och därmed regeringen) ska ha rätt att avlyssna oss oskyldiga. Var det inte vi som skulle skyddas?
Är det inte så att ett övermått av oväsentlig information är/blir ett hinder för att analysera verkliga hot? Hela svenska folket ska väl inte anställas av FRA för att kolla varandra?
Har inte regeringspartierna någon som läser och förstår FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna?
Den som säger: "ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens."
En extra olycka är att oppositionen i form av socialdemokraterna inte förstår frågans sprängkraft bättre än regeringen. Mona Sahlins lilla utspel till trots. Ingen tror henne ju.
Däremot har alla politiska ungdomsförbund - samfällt - underkänt lagen och allt vad den innebär. Det bådar i alla fall gott!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
2 kommentarer:
Det går inte att man inom regeringspartierna är så dåliga på de principiella frihetsfrågorna. Frihet är alltid individuell frihet. Det verkar inte som om rikksdagsmän har ordentlig medvetenhet om frihetsfrågor, de har aldrig haft top-down resonemang utan har bottom-up och blandar därför slumpmässigt frihetsfrågor och paternalism. Jag anser att vi måste bekämpa tendensen till att leka förmyndare för andra människor och blanda sig i deras privatliv. Detta ska ske även där risken bara finns. Den amerikanska hysterin efter 11.9. ger oss inte bättre skydd mot terrorister, men gör att det som vi försvarar blir förhållandevis mindre värt. Göran Rudengren.
Rätt! Riksdagsledamöterna lever alltmer isolerade i sin lilla värld, men tror sig veta mest. De blir sura när vanligt folk lägger sig i. Och terroristskräcken används bortom allt förnuft, för att inskränka vår frihet under sken av att bekämpa terrorism.
Terroristerna har vunnit om demokratin avskaffar sig själv genom odemokratiska metoder.
Vart tog de liberala och demokratiska kompasserna vägen hos våra partier?
Skicka en kommentar