I FRA-debattens kölvatten kan man grubbla över detta med personval. Jag förespråkar personval, inte minst då alla partier f n verkar mer eller mindre principlösa. Ideologierna har urvattnats till oigenkännlighet, maktsträvan går före idéer. Med ett starkare inslag av personval skulle kandidater med en klar ideologi ha större chans att bli valda.
Problemet är att det är de principlösa partierna som står för nomineringarna, och de premierar självfallet de som böjer rygg för partiledningen. Speciellt som de provval som förekommer (i vissa partier) bara engagerar ett fåtal av medlemmarna i de krympande partierna.
Extra viktigt med personval är det när partiledningarna alltmer använder partipiskan, inte bara hos sossarna. Personvalda politiker skulle kunna vara mera självständiga gentemot inpiskare. I vart fall är det vad man kan hoppas.
Idag är personvalsinslaget alltför svagt. Det krävs för hög andel personröster för att bli vald. Vilket gynnar de som satts upp enligt partiets rangordning.
Jag vet inte hur det ska lösas, men ett förslag är att väljaren måste kryssa en kandidat, alternativt rangordna t ex tre kandidater.
Dessutom måste partiorganisationerna (med sina valbudgetar) bli mera neutrala, att inte i förhand prioritera vem de skall ge sina resurser.
Dagens system är snudd på meningslöst, men det kan och bör förbättras för att stärka den enskilde kandidaten. Det skulle ge mera spänning åt valrörelser och val. Främja och bredda demokratin. Troligen även stimulera till mera ideologiska ställningstaganden.
Samt försvåra regeringsbildningar, men vem har sagt att det ska vara lätt att regera eller att bilda regering?
Att regera är inte bara att ta makten utan att tala om vad man vill göra med makten. Vilken ideologi man står för. Och sedan visa det i praktisk handling.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
16 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar