Visst kan man tycka att bussförarstrejken i Stockholm är en liten lokal grej. Där bor ju bara 10-20% av landets befolkning, beroende på hur man drar gränsen. Däremot så skriver ju "riksmedia" om saker som händer i Stockholmsregionen som om de vore snudd på världsnyheter.
Bortsett från det så kan man ha ett par principiella synpunkter. Strejker är oftast (alltid) ett misslyckande. De ger sällan något, men drabbar nästan alltid tredje man, och det mer än de dirket inblandade.
Man kan också undra om det berättigade i en del strejker. Nu uppges att bussförarna i Stockholmstrakten, med aktuellt avtal, i snitt tjänar 20 500 per månad, plus ca 1000 kr i ob-tillägg. Är det en orimligt låg lön för det jobbet? Jämför gärna med sjuksköterskorna... Efter sin strejk fick de senare ett avtal på den nivå som nu bussförarna sagt nej till.
Men nog kan man gissa att en del höjdares oblyga löner och förmåner är en orsak till missnöje och strejker även bland "vanligt folk".
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar