Min främsta invändning emot politometern (Martina Linds) är att den fortfarande bara listar partistämplade bloggar. Jag har tyckt mig märka att alltfler av de partimärkta bloggarna faktiskt blir mindre och mindre intressanat ju närmare valet vi kommer. Det är så förutsägbart vad som skrivs där, blir mer och mer propaganda och mindre och mindre ärligt sökande av att bryta och kanske byta åsikter. Sökandet avtar och utpumpandet av färdiga partiåsikter blir så förfärligt mera frekvent.
Det märks också att partierna lär sig bloggtekniken allt bättre och att de snärjer in "sina" bloggare. Något som i och för sig varit märkbart länge betr sossarna med sina standardiserade blogghuvuden... Och länkandet och höga siffror på Knuff blir viktigast.
Det är trist.
Att jag inte är ensam om detta framgår av dagens bloggdebatt just om detta fenomen. Till och med bloggare som har partitillhörighet har betänkligheter, vilket hedrar dem. Erik Laakso (s) är en av dem. Och Mary (MMM) (m), en annan , blev många m där... med en inställning som i mångt och mycket liknar min. Som bloggare då. Mark Klamberg (fp) har också analyserat läget och kommer med intressanta kommentarer. Det är intressant att så många av de (listmässigt) främsta bloggarna genom sitt partiengagemang har tid att blogga - och länka - så mycket. En tendens som jag tyckt mig observera är dock att vad gäller piratpartiet så har bloggandet från de främsta (vilka med undantag för Rick och Christian är oavlönade "amatörer") så har det minskat lite grand. Förhoppningsvis pga att de söker nå ut även i de traditionella media, vilka annars helt domineras av riksdagspartierna.
Jag är i och för sig inte speciellt intresserad av de olika topplistorna för bloggarna. Det jag söker och vill läsa, det är intressanta åsikter inte mer el mindre lyckade omskrivningar av partiprogrammen. Att länka till varandra för att få höga listplaceringar, det känns helt galet! Visst, jag länkar i viss mån till andra. Men då för att jag vill ge tips om något jag anser intressant, och då oftast med kommentarer. Eller så tar jag avstamp i någon artikel för att utveckla temat i den, eller i nya trådar. DET ser jag som syftet, i vart fall mitt, med politiskt bloggande.
Bloggandet som ett samtal, förhoppningsvis intelligent och sökande. Visst kan de som bara vill göra propaganda för en färdigpaketerad åsikt, ett partipaket, göra det. Efter att ha arbetat (idéellt) med partipolitik i en massa decennier, och efter att ha upplevt hur de flesta partier och inte minst det som jag tillhörde, avvikit från sin ideologi, så anser jag dock det är intressantare att diskutera demokratins framtid när partierna bara är valmaskiner för att marknadsföra partiledningarnas valbroschyrer för att ta makten.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
5 kommentarer:
Du har rätt. Förutom att utgöra ett forum där man har möjlighet att uttrycka sina egna åsikter och i bästa fall få lite mothugg så ser jag bloggandet som en del i ett medborgerligt samtal som, också i bästa fall, är något för partiledningar att lyssna på och eventuellt också delta i. Då är förstås megafonerna helt ointressanta.
Spontant känns det som om PP är helt akterseglade och deras frågor är stendöda. Detta trots Falkvingas enträgna försök att komma ut i bruset.
Mvh
Seved Monke
Seved M. Akterseglade, av vem då? Inget annat parti är intresserade av integritet och rättssäkerhet, så om du har rätt vore det tragiskt. Att dessa frågor skulle vara stendöda, det tror jag är ett önsketänkande av dig.
Att de har svårt att tränga igenom i mediabruset, det är en annan sak. Och en konsekvens av övriga partiers vägran att diskutera frågorna. Vilket visar hur illa vår "demokrati" fungerar när maktdinosaurierna rullar fram.
Man måste inte blogga politiskt för att vare sig vilja diskutera eller för att vara megafon åt ett parti. Man kan också blogga därför att man lider av att vissa saker inte skrivs om, och känner att någon måste göra det. I värsta fall då av en själv.
Att sedan ingen annan skriver om just det kan förstås bero att det antingen inte är intressant eller också inte relevant. Det kan man ju inte avgöra själv. Men lättnaden när man äntligen fått något ur sig något som man känt är viktigt...
Viktualiebro´
Javisst är det så. Men att uppmärksamma ngt som andra inte skriver om, det är ju snubblande nära att också vilja ha en debatt om det. Om det sedan blir det eller inte, det är en annan sak.
Skicka en kommentar