Islams eventuella farlighet, kontext eller bokstavstolkning av godtyckligt valda avsnitt?

Det finns många som angriper muslimer som grupp för de illdåd som terroriströrelsen IS/daesh åstadkommer. Personer, med olika infallsvinklar (kristna, allmänt religiösa, ateistiska, allmänt främlingsfientliga, rasistiska etc), som anser att religionen islam i sig är farlig och därmed att alla muslimer är farliga. Sålunda har t ex i Piteå-Tidningen förekommit flera insändare som hävdar just detta. Jag skrev ett inlägg till PT (ännu ej publicerat i PT) som återfinns på min blogg ( http://lars-ericksblogg.blogspot.se/…/det-har-med-att-tolka… ).   
Som komplettering till det vill jag visa denna insändare, som finns i PT 12 dec, skrivet av Mayvor Ekberg,  fil doktor i religionsvetenskap, som bemöter de som ser Islam som problemet. Hon gör det genom att sätta in det som står i Koranen i sitt historiska sammanhang, och genom att se till hela kontexten, i st för att fastna i godtycklig bokstavstolkning av vissa utvalda stycken i Koranen. En utmärkt genomgång, menar jag.

Det här med att tolka enligt bokstav eller anda

Det poppar då och då upp både på internet och i pappersmedia personer som varnar för islam - och som ofta(st) därmed också likställer muslimer  med terrorister, som IS/Daesh. Ibland/ofta åberopar de att de minsann är kristna och att dessa hemska muslimer endast har sådana tankar och mål som är de värsta, våld, hat, kvinnoförtryck, öga-för-öga - och terrorism. Men det finns också de som letar fram olika verser (suror) i Koranen, för att "bevisa" att islamisterna, som de till och från benämner jihadister utan att klargöra om det finns olika slags muslimer, har stöd i Koranen för det som "de" utför i Allahs namn - och för IS/Daesh.

Jag tröttnade på detta sätt att okritiskt bunta ihop folk av en religion de inte gillar, och döma alla efter en mall. Och att inte se att bakom det åberopande som Daesh ledare gör av Koranen, det gör de av politiska skäl, för att få (ofta mindre utbildade) följeslagare att blint lyda dem och få makt.

Jag skrev därför en debattartikel, som jag tillställt Pitå-Tidningen, enl nedan. Förutom vad där skrivs, så vill jag erinra om vad en fransman,  som satt länge i fången av IS/Daesh,sa i Skavlan för någon vecka sedan om sina fångvaktare. De var västerländskt uppvuxna pojkar, oftast dåligt utbildade, mycket barnsliga, ägnat sig åt småkriminalitet, men nu sökt sig till terrorrörelsen Daesh som något slags botgöring - men i stället hamnat i den grövsta kriminalitet som innebär dödande och våldtäkter.
Dessa unga terrorister hade ibland inte varit muslimer från början, men konverterat till islam efter att ha fått kontakt med Daesh karismatiska propagandamakare. En del levde i ett fantasivärld där de drömde om att bli kända som just framstående våldsmän, via IS.

Nå, här min debattartikel, vilken som avstamp har en insändare med "bokstavstolkning" av några Koranverser,  som en hedervärd jurist gjort som replik till en muslim.  (aningen redigerad)

" Extremister tolkar religioner för att passa sina maktsträvanden

Terrorism har ingen religion, menade Frida Nilsson i PT 28 nov, vilket föranledde Richard Brännström, känd lagtolkare, att den 4 dec invända att terrorister (varmed han troligen avser Daesh/IS och närbesläktade terrororganisationer) visst har stöd i Koranen för sina illdåd. Och, han vill att muslimer i ”övriga världen” tar avstånd från jihad, sharialagar etc.

   Vanliga muslimer, som anser sig vara djupt troende, tolkar inte Koranen genom godtyckliga citat av ”verser”. Det är helt uppenbart, eftersom de tar avstånd från Daesh/IS. Jag noterar att den kände, djupt troende muslimen och fredspristagaren Malala Yousafzai tar mycket klart avstånd från den tolkning som ”de obildade och okunniga” talibanerna gör,  och som är mycket lika Daesh/IS, som de samarbetar med, och ses som grogrund för Daesh/IS som nu behärskar stora delar av Irak och Syrien.    Jag ser det inte som angeläget att avkräva vanliga muslimer att de tar avstånd från terrorister som använder islam som en täckmantel för sina politiska maktanspråk. I så fall borde ju även vanliga kristna avkrävas att de tar avstånd från illdåd som skett i kristendomens namn, liksom från de högerkristna rörelser som finns idag, och som också kräver makt med stöd av sin Bibeltolkning.

   Tolkning av religiösa urkunder är uppenbarligen en svår uppgift. 

   Ändå så har faktiskt muslimska ledare tagit avstånd från inte bara Daesh/IS utan också från de extrema tolkningarna av Koranen. Det finns t ex ett sjuttiosidigt dokument (tillgängligt på internet, på engelska) där de klargör punkt för punkt att ”IS-tolkningen” är fel, att det IS gör är förbjudet enligt Islam. 

   Det skulle leda för långt att här gå in på det ens sammanfattningsvis. För den som är intresserad kan jag hänvisa till en sammanfattning som jag har publicerat på min blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/11/vad-star-islam-for-och-vad-ar-daesh.html). Den fullständiga texten /uttalandet finns på länken http://www.lettertobaghdadi.com/

   Bara några exempel. Det är förbjudet att förenkla och övertolka sharialagarna, det är enl Islam förbjudet att ignorera nutida lagstiftning, det är förbjudet att i Islams namn döda oskyldiga, man får inte ”handplocka” enskilda verser ur Koranen och därmed bortse från det övergripande budskapet.

 Det är förbjudet att döda journalister, ambassadörer och hjälparbetare etc.
 Islam förbjuder också att misshandla eller skada kristna eller andra icke-muslimer.
 Islam förbjuder att våld används för att få människor att övergå till Islam.
 Kvinnor och barn får inte förvägras sina rättigheter.
Tortyr är förbjuden. Etc.

   Summan blir, som jag ser det, att Koranen ska tolkas som dessa ledare föreskriver. Enstaka ”verser” får inte användas på ett sätt som går emot huvudbudskapet. På samma sätt som man som kristen inte kan eller bör åberopa olika mycket grymma, blodtörstiga verser i Bibeln, (fr f a i det våldsamma Gamla testamentet) så att Bibelns kärleksbudskap negligeras."
---
Extremism är alltså extrema tolkningar som inte omfattas av huvuddelen av muslimer (eller kristna) , men som används av maktsugna politiker som använder religionen för att få makt.

(Artikeln infördes i PT den 14 dec.)

Vad står Islam för ? Och vad är Daesh?

Här, för kännedom, en sammanfattning ur "Open Letter... till bl a de krigarna och efterföljarna till den  självutnämnda Islamska staten"  (Daesh)
av ett antal islamska ledare runt om i världen. (To Dr. Ibrahim Awwad Al-Badri, alias ‘Abu Bakr Al-Baghdadi’, To the fighters and followers of the self-declared ‘Islamic State’) 

(Tyvärr försvann den mera överskådliga uppställningen i originalet när jag kopierade den för publiceing här: Jag hoppas att de som är intresserade ändå kan traggla sig igenom den.
Den som vill se hela brevet, dygt 70 sidor kan kolla denna länk.
http://www.lettertobaghdadi.com/  )

 Summary 
1- It is forbidden in Islam to issue fatwas without all the necessary learning requirements. Even then fatwas must follow Islamic legal theory as defined in the Classical texts. It is also forbidden to cite a portion of a verse from the Qur’an—or part of a verse—to derive a ruling without looking at everything that the Qur’an and Hadith teach related to that matter. In other words, there are strict subjective and objective prerequisites for fatwas, and one cannot ‘cherrypick’ Qur’anic verses for legal arguments without considering the entire Qur’an and Hadith.
2- It is forbidden in Islam to issue legal rulings about anything without mastery of the Arabic language.
3- It is forbidden in Islam to oversimplify Shari’ah matters and ignore established Islamic sciences.
4- It is permissible in Islam [for scholars] to differ on any matter, except those fundamentals of religion that all Muslims must know.
5- It is forbidden in Islam to ignore the reality of contemporary times when deriving legal rulings.
 6- It is forbidden in Islam to kill the innocent.
7- It is forbidden in Islam to kill emissaries, ambassadors, and diplomats; hence it is forbidden to kill journalists and aid workers.
8- Jihad in Islam is defensive war. It is not permissible without the right cause, the right purpose and without the right rules of conduct.
9- It is forbidden in Islam to declare people non-Muslim unless he (or she) openly declares disbelief. 10- It is forbidden in Islam to harm or mistreat—in any way—Christians or any ‘People of the Scripture’.
11- It is obligatory to consider Yazidis as People of the Scripture.
12- The re-introduction of slavery is forbidden in Islam. It was abolished by universal consensus.
13- It is forbidden in Islam to force people to convert.
14- It is forbidden in Islam to deny women their rights.
15- It is forbidden in Islam to deny children their rights.
16- It is forbidden in Islam to enact legal punishments (hudud) without following the correct procedures that ensure justice and mercy.
17- It is forbidden in Islam to torture people.
18- It is forbidden in Islam to disfigure the dead.
19- It is forbidden in Islam to attribute evil acts to God .
20- It is forbidden in Islam to destroy the graves and shrines of Prophets and Companions.
21- Armed insurrection is forbidden in Islam for any reason other than clear disbelief by the ruler and not allowing people to pray.
22- It is forbidden in Islam to declare a caliphate without consensus from all Muslims.
23- Loyalty to one’s nation is permissible in Islam.
24- After the death of the Prophet , Islam does not require anyone to emigrate anywhere.

För övrigt:

Låt oss gemensamt gå till angrepp mot den islamistiska terrorgruppen Daeshś (även felaktigt benämnt IS eller ISIS) propaganda. Daesh propaganda har varit effektiv och smart. Den har hittills inte blivit attackerad med metoder som varit propagandistiskt verkningsfulla mot deras egen rekrytering. IS betyder Islamiska Staten – ett geografiskt område – som omfattar de gamla kalifatens utbredning med ett vidare syfte till världsherravälde.

Daesh är ett ord från arabiskan som betyder ungefär: "en samling skenheliga och bigotter som avser påtvinga andra sin vilja med olika medel." Dom avskyr att bli kallade detta. Det slår nämligen sönder deras implementering i vårt medvetande om att de är företrädare för en stat. Alltfler statsmän från USAs president Barack Obama till vår statsminister Löfven använder därför begreppet Daesh när de benämner denna terrororganisation. Låt oss agera samfällt.

Varför minnas förintelsen?

I dagarna påminns vi om Auschwitz, om nazisternas besinningslösa, men kallt och beräknande industriella likvidering av miljoner judar och andra under WW2.
Det är bra att vi påminns. Men ändå mer om vi betänker varför detta skedde. För,varför ska vi minnas förintelsen?
Vi får inte glömma, sägs det.
   Men varför? För att inte gå på det som (ny)nazisterna påstår om att förintelsen är en myt? Och att därför media inte ska uppmärksamma folkmordet av judarna, vilket budskap hotfullt gick ut i dagarna från någon extrem nynazzegrupp.
Självfallet måste vi förstå att det inte är en myt, förintelsen är ett plågsamt faktum. Vilket bl a ledde till att världssamfundet genom FN bidrog till att överlevande judar skulle få ett område i Mellanöstern som egen stat, Israel. Där judarna till och från under långa tider haft en egen stat.
Ja, det är viktigt att veta.
Men än mera viktigt är att se orsakerna till förintelsen. Att "principerna" bakom den inte är något som är unik för nazismen och dess judehat.
Förintelsens enorma omfattning är unik - i volym. I vart fall i någorlunda modern tid. Men visst finns och har funnits många exempel därefter på liknande handlingar, övergrepp. Som ofta gällt andra än judar, men lika fel för det!

Det nazismen bygger på är den vedervärdiga inställningen att vissa människor är mera värda än andra. Att grupper av människor är mera "högstående" än andra, och därför har rätt (eller till och med skyldighet!) att både förtrycka, fördriva och utrota de som anses som mindervärdiga. P g a ursprung, "ras", religion, sexuell läggning el likn.

Men samma inställning finns även hos andra "ideologier", att vissa är mer värda och andra mindre. Den kommunistiska tanken om "proletariatets diktatur" (där en partielit styr) är i grunden detsamma. Liksom extrema tolkningar/rörelser inom olika religioner. Där "uttolkarna" helt klart har maktpolitiska syften. Jfr påvar, biskopar och prästers uppmaningar till Korsriddarna att "befria Palestina" från judar och muslimer. Hur konungar med våld "kristnade" länder, för att erövra land. Hur morerna med våld erövrade större delen av Spanien för att sprida Muhammeds lära. Hur i dag talibanska ledare "tolkar" islam för att med våld och terror få makt (och pengar), ofta där samhället kapsejsats med vanmakt och fattigdom som följd och där demokrati inte fått ordentligt fotfäste.

Det vi måste minnas och förstå, det är att alla människor har samma värde. Att varje människa är unik. Att inte skuldbelägga, nedvärdera människor p g a något slags mer el mindre godtyckligt definierad grupptillhörighet.

Inte bara med avsky minnas Auschwitz och de nazistiska förintelselägren, utan också kommunistiskt dödande av oliktänkande. Staten Israels urskiljningslösa dödande av palestinier i Gaza. Terrororganisationer som Hamas dito dödande av israeler/judar. ISIS (islamska kalifat) dödande av både muslimer (som de anser som otrogna) liksom kristna och andra folkgrupper som de anser mindervärdiga. Talibaners dödande av andra muslimer, kristna och andra "otrogna". Boko Harams dödande av de som de inte "godkänner" i Nigeria, och flera andra liknande extrema grupper på andra håll som förföljer, terroriserar och dödar oliktänkande eller av "fel" folkslag. 

Stig-Björn Ljunggren skriver idag i PT insiktsfullt och bra speciellt om det svåra i att skriva om islam, att det är att skaffa sig problem. Men jag vill i en detalj kommentera. Han anser, som "hedning" att Islam måste moderniseras, liksom kristendomen gjorts (vilket väl är riktigt, i stort sett). Men också att det måste ske inom islam, av muslimerna själva. 

Jag ifrågasätter om det, när det gäller islam, är en modernisering som måste ske. Det som sker idag kan ju ses som en "modernisering", men som de facto är en utveckling i politiserande syfte, en förgrovning. Jag menar, bl a med stöd av djupt troende muslimen Malala Yousafzai, fredspristagaren, i hennes bok "Jag är Malala" att islam ÄR en tolerant och kärleksfull religion, inte den råa våldsbenägna och totalitärt enögda lära som talibaner och andra extremister menar. Och jag menar att de flesta muslimer har samma tolkning som Malala. "Talibaniseringen" är en "modernisering" som vi kan vara utan. Däremot kan vi kanske välkomna en modernisering av islam i den meningen att islam "accepterar" det moderna samhället, tar till sig framsteg och forskning. Eller som Stig-Björn nog menar, blir en aning sekulariserad. Men Malala är inte sekulariserad, men tolerant och "modern", men ändå rätt konservativ i moralfrågor etc. Den synen hos alla muslimer skulle effektivt stoppa terror och mord i profetens namn.

I sammanhanget vill jag också ge en länk som visar på att allt inte är extremism. Där muslimer visar samhörighet med judarna i Malmö.

Än en gång, det vi måste inse, och övertyga andra om, det är att se människan, varje människas lika värde. Inte "se" grupper som vi är rädda för, inte sortera in det vi inte gillar i stora kollektiva grupper att hata och förfölja. Att se människan.

PS. Ser nu att Göran Persson, som annars jag inte brukar ösa beröm över, tydligen höll ett mycket bra och insiktsfullt tal igår om Förintelsen. I vart fall enligt Expressens referat. Ett tal där han också lyfte fram vad som leder till extrema, hårda ställningstaganden som kan leda till våld och dödande. Dvs ett brett perspektiv.

Terrorism och dess orsaker

Vill ge en del läsning om terrorismen, dess bakgrund, orsaker - och i vilken grad den är "religiöst" betingad eller inte. Framför betr talibaner och anhängare till IS. Utan speciella kommentarer just nu.

Först en krönika från PT, som jag tycker verkar vara en väl genomtänkt analys - som dock lite för för lätt snubblar förbi just den "religiösa" aspekten (dvs hur mycket som kan ses som kopplat - inte till islam i sig , utan till i vilken mån, och varför så många "jihad"-hyllande terrorister åberopar islam. Torsten Nilsson har skrivit krönikan med rubriken: Islam är inte fienden.

 Den andra länken är till AB, där bl a en svensk imam menar att de aktuella ungdomarna inte blir jihadister av religiösa skäl.

Nå, läs artiklarna enl de givna  länkarna. Sammantaget visar de ändå att bakgrunden är komplicerat, att orsakerna är mera än att skylla på radikaliserad islam, och ännu mindre på "vanliga" muslimer. Men att det finns faktorer som extremister utnyttjar, där anhängare värvas "i islams namn".  Vilket är faran. Att utbildning, i tid, måste till för att "vaccinera" emot extremismen.

Jag menar att vi också bör komma ihåg att de värsta följderna av den terrorism som dessa talibaner och "kämparna" för IS, det islamska kalifatet utför, det är emot muslimer inom "hemområdet".

Och vi som skrämts med muslimsk terror

Hörde i SR om en statistik om terrorbrott i EU. Det lät som att det stora antalet terrorbrott begåtts av olika slags extremgrupper, till vänster eller höger, nationalister och separatister. Av 249 terrordåd stod muslimska terrorister för 3.
Ynka tre! OK, tre är ju för mycket, men av 249! Det är ju bara lite mer än en procent! Och här är det just hotet från muslimska terrorister som alla ingrepp i vår integritet, alla kontroller och påbud motiverats med.

Den redovisning som SvD gör verkar inte fullständig, men visar i stort samma sak. Det är inte islamistisk terror som är det vanliga, det är politisk extremism, ofta till vänster, och separatism som står för i stort sett alla terrordåd inom EU. Det verkar som att polis och andra myndigheter skulle ägna mera uppmärksamhet åt andra håll är muslimer också.

Rent och städat i eget bo...

Så tog till slut Mubaraks sin mats ur skolan. Efter att först ha tjurat sig kvar onödigt länge. Förmodligen för att "säkra" sina enorma tillgångar.

Till slut fick dock Egyptens folk jubla, visa sin glädje. Glada över att få känna sig fria, att bli av med Mubarak och (troligen) även hans vicepresident. Ingen har ropat död åt diktatorn. Folket var trött på ofrihet, på korruption, på diktatur, men de skrek efter frihet, inte efter blod. Det kan synas besynnerligt, men de flesta verkar välkomna att militären tog över. Man tror och hoppas att militären ska lotsa landet över till en demokratisk utveckling. Att det inte blir en militärdiktatur - och inte ett religiöst/islamistiskt styre heller.

Om det är en befogad förhoppning, det återstår att se. Men låt oss hoppas.

Farhågorna för att (radikala) islamister tar över i Egypten är stor på vissa håll. Och visst finns den faran. Men hur stor är den? Och, kan den inte begränsas genom aktivt stöd för demokratiska värderingar och grupper?

I andra (muslimska) länder har revolutioner ofta varit blodiga, och rätt snabbt stulits av islamister el andra med "tveksam" demokratisyn. Nu verkar Algeriet stå på tur för en förändring men där är, såvitt jag kan se, det mera komplicerat.
Frågan är dock om det inte bör kunna gå bättre i Egypten, tämligen homogen befolkning och i stort sett hyfsad tolerans mot koptiska och och andra kristna minoriteter. Revolutionen skedde också lugnt och värdigt. Och nu städar man frivilligt (!) upp i eget bo.

När man tänker efter en smula över hur den egyptiska revolutionen gått tillväga, och nu upplever folkets stolthet, då blir i vart fall jag smått rörd. Det var inga rop efter blod och hämnd. Ropen var efter Mubaraks avgång och efter frihet. Inte efter Mubaraks död, utan efter att hans orättmätigt överkomna tillgångar återförs till folket.

Låt oss glädjas över den värdighet som Egyptens folks visat, och den glädje de visar över att få känna sig fria. En frihetskänsla som gör att många nu städar upp på gator och torg.
Att hålla rent i eget hus är något annat än att leva under tvång i en övervakad diktatur.

Kollektivtänkandet präglar även vår bild av muslimer

Jag har inte hunnit kolla i vilken mån söndagens debattartikel i DN om vår bild av muslimerna debatterats eller uppmärksammats i bloggarvärlden. Jag vill dock lyfta fram den eftersom den är viktig och intressant.

Den som skrev artikeln heter Dilsa Demirbag-Sten och rubriken lyder: Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män. Hon menar bland annat att islamisterna - som är en minoritet bland Europas muslimer - har fått tolkningsföreträde i det politiska och offentliga rummet. Hon gör alltså en skillnad mellan islamister, som varande de mera aktivistiska och religiöst-politiserande, och de vanliga muslimerna, som är demokratiskt sinnade och mera moderata i sin religiösa utövning eller till och med lika sekulära som de flesta svenskar.
Jag tror att det är ett riktigt konstaterande.

Men varför skriver media om islam på det sätt de gör, och hur lyckas invandrarfientliga organisationers företrädare frammana bilden av de hemska och farliga muslimerna?

Jo, det beror på att medier (och politiker) inte går direkt till muslimerna utan till oftast självutsedda företrädare, skäggiga imamer etc. Därigenom kollektiviserar man bilden. Ser muslimer som ett kollektiv. Man definierar muslimerna genom religionen och hur hårdföra företrädare, islamisterna, uttrycker sig. Om islamisterna inte blivit mottagna av politiker och media som de blivit, skulle de inte varit lika framgångsrika. Hade individuella fri- och rättigheter varit självklarheter och försvarats som sådana, då hade den politiska islam inte haft några större framgångar.
På samma sätt har myndigheter ofta hjälpt till att finansiera islamistiskt identitetsbyggande och gett stöd inte till muslimerna utan till islamistiska organisationer och deras företrädare.

Hon skriver också: en välvillig kollektivisering av muslimer är inte särskilt mycket bättre än ett generellt skuldbeläggande. Och tar bl a upp SVTs stigmatiserande program Halal-tv, vilket mera visar redaktionens bild av den muslimska gruppen än verklighetens.

Jag menar att det är mycket intressanta tankar hon för fram. Dessutom visar hon på det "svenska" sättet att tänka i kollektiv i stället för i individer, och hur galet det kan gå.

Jag citerar hennes slutkläm.
"I tider med stor arbetslöshet och oro vädrar alla antidemokratiska krafter morgonluft. Förlorare på denna kollektiviserande retorik som verkar genomsyra det politiska, kulturella livet och medierna är alla som tror på demokratins grundprincip om individens suveränitet. Oavsett om vi är kristna, muslimska, judiska, kurdiska, eller ateistiska svenskar."

Jag vill mena att riksdagens beslut om FRA-lagen bygger på samma tänkande. Den ser oss svenskar som ett kollektiv, som skall bevakas i sin helhet. I stället för att gå på dem där det finns misstankar om att de gjort eller tänker göra något galet.

Är religion farligt?

Religion och politik. Alltid brännbara ämnen. Från min mera aktiva period (publika och partianslutna) var det två ämnen som orsakade tidvis hätska telefonsamtal och till och med anonyma hatbrev. Det var om jag i något sammanhang uttalat mig om religiösa frågor i samband skolorganisation, t ex om rätten att starta friskola.
Det andra om jag sagt något i flyktingfrågor, t ex att jag hade full förståelse för (och beundran för) de oftast äldre damer som trotsade lagen och gömde flyktingar i sann humanitär anda.

Läste häromdagen någon som skrev att det är religionerna som skapar "allt" elände i världen. Personen ifråga rabblade upp en massa krig och förföljelser som haft religiösa förtecken. Kristna, muslimska och möjligen några andra religioner också. Hur kristna förföljt judar etc. Gamla testamentet och koranen åberopades.

Det som slår mig är att det som då hände var att de olika religionerna politiserats. Religionen har tagits som förevändning för ageranden som, vad jag förstår, inte alls är förenliga med dess grunder. Kristendomen i sig är ju en fredlig religion, och detsamma har sagts mig, av de som kan, att islam är.
Däremot ser vi ju idag att både islam och kristendomen används i politiska syften.

Är det då religionernas fel?
Eller är det möjligen politikernas (och politiserande prästers och mullors) fel, de som använder Gud och Allah som tillhygge?

Själv har jag svårt att se att det är religionernas fel i sig, däremot kan man i högsta grad klandra politikerna för att blanda ihop politik och religion.

Samtidigt känns det lite konstigt med denna logiska slutsats. De som säger sig inte vilja blanda ihop politik och religion är ofta högerpolitiker. I Sverige i vart fall. Ofta sker det då kristna företrädare sagt något som inte passar dessa högerpolitiker. (För hundra år sedan skulle de nog inte ha protesterat, för då var ju i vart fall Svenska kyrkan i hög grad en överhetens kyrka.)

För snart femtio år sedan började Lewi Petrus, pingströrelsens ledare, sina försök att få ut sitt budskap via politiska vägar, vilket ledde till att kristdemokratiska partiet bildades. Kristna har ju alltid funnits i de flesta partier, men kds (eller vilken förkortning man vill välja) var det första parti vilket bildades helt utifrån en (EN) kristen samhällssyn.

Redan tidigare var det vanligt att frikyrkliga engagerade sig politiskt, men utifrån sina olika ideologier. Statskyrkan var "opolitisk" på ett traditionellt högerinriktat sätt.

För några decennier sedan så började dock alltfler inom även Svenska kyrkan förespråka att kyrkan skulle engagera sig mera i samhällsfrågor. Med det menades att kyrkan skulle ta de svagas parti, ta mera socialt ansvar etc.

Det känns ju som rumsrena åsikter, i mina ögon.

Dock, med tanke på vad som politiken gjort för att förstöra religionen och använda (olika) religioner till, så blir jag ju ytterst tveksam.
Vilken kraft har religiösa företrädare att hävda sin religions värden när politiker och politiserande "prästerskap" gör allt för att kidnappa religionen för sina egna, ofta suspekta, syften?

Ska religösa rörelser över huvud taget kunna sättas under politisk lagstiftning i trosfrågor? Religös övertygelse har ju inget med majoritetsbeslut att skaffa.