Vänliga poliser och militär

Som jag skrev helt kort nyligen hade vi inga bekymmer i Davao City med vare sig polis eller militär.
Polis finns av olika slag  i Filippinerna, allt från de stackars trafikpoliser som står i hettan mitt i gatan och alla avgaserna, helt oskyddade och till poliser som är närmast militärer, kravallpolis med tung beväpning. Och allt däremellan. Polisen har rent allmänt inget gott rykte, och anses vara korrumperad, speciellt vissa grenar av den, och möjligen extra mycket ute i provinsen... Nå, nog om det.
När det gäller bekämpande av olika gerillor så är det i huvudsak militär som bekämpar dem. Värst nu är förstås IS, som blommat upp kraftigt det senaste året och uppenbarlingen fått förstärkning utifrån.  IS gillar inte Duterte, och vill gärna komma åt honom, men de har hittills haft sin huvudsakliga aktivitet i de västra delarna av Mindanao... där f.ö. det är en stor andel av befolkningen som är muslimer. Men där de flesta inte alls har några sympatier för IS, men där IS ändå kunnat rekrytera många aktiva anhängare, möjligen p g a hög arbetslöshet och allmänt dåliga förhållanden för många av muslimerna där.

IS aktiviteter har föranlett en höjd beredskap av både polis och militär i och runt Davao C också. Detta var en anledning till en demonstration emot undantagstillståndet, inne i Davao C av tillresta demonstranter från provinsen.

Vi hamnade en gång mer el mindre mitt i den demonstrationen, när vi var på väg in till centrum en dag.
Demonstrationen bevakades av dessa "bistra" män. Nej, de var inte alls bistra.  De stod lugnt och stilla och bara kollade att det gick fredligt till.
Frugan fråga om de hade något emot att bli fotograferade, och det gick bra. Det ville gärna ha med mig på bilden också. Trots att det kunde se ut som att jag nästan kramade om dem, samtidigt som jag hade bälte för min mobil och två små vattenflaskor. Kunde tas som ett "bombarbälte"...  vilket de dock inte tyckte såg farligt ut.
Det var svårt att få tag på en taxi denna dag, i rena lunchrusningen. Normalt brukade vi åka jeepny, men de var överfulla, och taxi svårfångde också. Men de vänliga poliserna frågade om vi ville ha hjälp att få en taxi. Vilket vi tacksamt tog emot.
Hyggliga grabbar. Vilka, enl frugan, har ordentlig utbildning för dessa uppgifter att skydda och bevaka folk.

Men även i centrum, vid stadshuset, var det militär bevakning. Här blev jag fotograferad med en officer, som frågade om jag var pensionerad militär....  tyckte han verkligen att jag såg så militärisk ut?  ;)

En vänlig och timid man.
I bakgrunden fanns några tunga militära fordon plus ett antal soldater direkt utanför City Hall, men också patrullerande två och två i de närmaste omgivningarna. Bl en närliggande park, med en massa duvor som matades flitigt av barn.

Visst var de vänliga men också tungt utrustade ändå.

Skilj på begreppen; radikal omförhandling, enl Sven-Eric Liedman

Jag har en tid irriterats av att alltfler, möjligen också jag själv, en tid använder begreppet radikal och extrem som likvärdiga och då i en betydlese som inte motsvarar vad de tidigare gjorde. På Arlanda läste jag, under en fyra timmar lång försenad flight en artikel i DN, kulturdebatt, av statsvetaren Sven-Eric Liedman, som reder ut begreppen Och där Sven-Eric Liedman, såsom varande socialist inte var värd att att lyssna på enl en del historielös "nyliberaler", kraftfullt försvarar den liberala demokratin, och klargör att det som kallas illiberal demokrati är långt ifrån demokrati som vi alla (?) definierat den.

Låt mig därför ge dels en länk till artikeln, dels göra några korta referat och kommentarer.

Ingressen lyder: "Begreppet radikal har gått från att betyda liberal anti-traditionalist till att syfta på våldsbenägna extremister. Sven-Eric Liedman ser ett språkligt skred spegla en förändrad politisk verklighet." 
Och så första styckena: "När jag var mycket ung var den typiske radikalen en folkpartist; Herbert Tingsten utgjorde själva sinnebilden. Radikalen var en häftig kritiker av monarkin och statskyrkan, avskydde kommunismen, hyllade boklig bildning och spelade en stor roll i den kulturdebatt som fördes i tidningar och Sveriges radio.

Visst hände det att socialister som Moa Martinson sades vara ”ännu radikalare”, och det viskades om att man i Tyskland kunde vara "rechtsradikal”, högerradikal, och då befann sig i närheten av den besegrade nazismen. Men den normale radikalen tänkte och tyckte som Herbert Tingsten." 

Låt mig också nämna att i nät-versionen så illustreras artikeln av Herbert Tingsten, fotograferad av Per Ahlmark, som sinnebilden för vem som var radikal, då. Då, Liedman var "mycket ung", och då även jag var ung - och inte bar mycket ung. Tiden går.

Ja, så var det, och så förklarade både Liedman och andra vad liberalism stod för. En typisk liberal var folkpartist (och en liberal folkpartist var då i stort sett detsamma som vi numera måste beskriva som socialliberal). Dvs en person som kritiserade det bestående samhället och monarkin, statskyrkan, var emot kommunism, hyllade bildning och kunskap, var med i kulturdebatten. Och, vill jag tillägga, hade ett socialt och internationellt engagemang.
Och det var i den miljön jag växte upp och kände att jag var liberal (dvs socialliberal), definitionen stämde bra med min livssyn.

Som Lieman skriver: "I dag är det helt annorlunda. En radikal är en våldsbenägen extremist. Grupper av ungdomar löper risken att radikaliseras, heter det. En rekryt för IS har löpt linan ut. Det antyds också att det sker en radikalisering vänsterut. Men där är uppgifterna svävande och tycks framför allt ha med motdemonstrationer att göra.

Nu laddas ordet med ännu en innebörd. Nyligen skrev Martin Gelin i DN (21/7) att Donald Trump ”öppnat dörren för extrema och radikala idéer”. Det republikanska partiet har genomgått en ”radikalisering”.

Ja, det är verkligen en förskjutning i begreppet "radikal". Från det liberalt ifrågasättandet av traditioner och gamla föreställningar till ett slags försvar och längtan efter det som var, till det konservativa. Men sällan preciserat, bara mest emot det nya, mot utveckling och för insnävning, intolerans.

Liedman: "Radikaler ville ifrågasätta allt. Men vår tids radikaler söker sig tvärtom tillbaka till något ursprungligt eller åtminstone en förlorad guldålder. De radikaliserade islamisterna vill återuppliva Profetens dagar. Trump och hans anhängare talar om en tid då USA var ”great”. I den meningen är de alla reaktionärer.   IS-krigarna är enligt samstämmiga uppgifter ointresserade av islam som religion. Trumps ”great again” fungerar mer som reklamslogan än en strävan tillbaka till en bestämd epok i det förflutna.

Det är kort sagt inte en genomtänkt åskådning som motiverar vare sig IS fasansfulla excesser eller Trumps verbala förlöpningar. Avståndet till det som tidigare kallades radikalism är svindlande, inte minst intellektuellt." Och Liedman fortsätter "Beteckningen populism har fått en popularitet som aldrig förr. Den nutida användningen skiljer sig visserligen inte i grunden från den tidigare. Det är fortfarande fråga om att vända det sällan preciserade ”vanliga” folket mot en elit, ett etablissemang som sägs ha sina starkaste fästen i de etablerade partierna, den offentliga administrationen, de traditionella medierna och universiteten.

Veterligen vill ingen kalla sig populist i dag. Men ordet ”folk” är lika frekvent bland sverigedemokrater som en gång bland Rysslands narodniker eller USA:s Populist party för mer än hundra år sedan.

Populister som Trump och Jimmie Åkesson hyllar sina respektive nationer som något förlorat som måste återupprättas." 

"Höger och vänster har länge mönstrats ut eller åtminstone ifrågasatts som politiska beteckningar. Andra dimensioner har kommit in och ofta blivit viktigare, säger man. ...  Men, höger och vänster är just nu omåttligt populära beteckningar. De är viktiga för att skapa jämvikt i det nya ideologiska tumultet. Mot den ena extremen svarar en motsatt extrem. Högerextremismen speglar sig i en vänsterextremism. Finns det en högerpopulism à la Trump måste det finnas en motsvarande vänsterpopulism. I USA heter han Bernie Sanders. ....

Vi behöver inte fördjupa oss i rimligheten i dessa jämförelser. Vi måste koncentrera oss på det som varken är höger eller vänster, alltså den mitt kring vilken extremerna grupperar sig.

Svaret ligger på tungan: den liberala demokratin. Nu när Viktor Orbán i Ungern och andra börjat tala om illiberal demokrati blir beteckningen ”liberal” avgörande. Ändå är den djupt problematisk. ”Liberal” är ett tvetydigt ord. Det är en politisk ideologi men också ett ekonomiskt system, och relationen mellan de båda kan gestalta sig på många olika sätt.

I politisk mening är det självklart vad liberal demokrati innebär i motsats till illiberal. I en illiberal demokrati är det majoritetens ord som fäller utslaget. Orbán, Putin och Erdogan kom alla till makten med majoriteter i ryggen. På detta mandat anser de sig fria att inskränka yttrande- och tryckfrihet, fängsla och förfölja motståndare och misshagliga minoriteter och över huvud göra sådant som annars bara diktatorer ägnar sig åt.Den liberala demokratin är uppenbarligen motsatsen till detta. Enligt den kan majoriteten aldrig rösta bort de mänskliga fri- och rättigheterna."    
OBS, läs detta om igen, och igen.  Det är en väldigt viktig och klar definition, av vad som är och inte är demokrati, dvs demokrati enligt allmänt vedertagen liberal tolkning. 

Så skriver Liedman om begreppen marknad och demokrati. Där jag vill kommentera lite efteråt. 

"Det är i dag en vanlig uppfattning att den liberala demokratin hänger samman med det liberala politiska systemet. ”Marknaden och demokratin” låter för många som en naturlig sammanställning.

Men då bortser man från att förhållandet mellan marknad och demokrati kan se mycket olika ut. Under de senaste decennierna har vi upplevt en våldsam förändring. De ekonomiska krafterna har släppts lösa som aldrig förr. Resultatet har blivit en maktkoncentration till allt färre superrika företag och individer och en drastiskt växande ojämlikhet. Den nya ordningen kan skapa både mäktig tillväxt och bråddjupa kriser. Framför allt skapar den osäkerhet och vanmakt bland den majoritet som inte gynnas av den nya ekonomiska ordningen.

Det är denna vanmakt som gör de radikala excesserna och de populistiska förlöpningarna begripliga om än aldrig förlåtliga. Och det är insikten om vanmaktens grund som kan få oss att motverka excesserna på ett fruktbart sätt."

Ja, marknad och demokrati  är inte detsamma. I vart fall måste man definiera vad man menar med "marknad" och om/hur den kan påverka eller spela in i demokrati i praktiken.
Jag instämmer till stor del i Liedmans beskrivning. Och att det blivit så, dvs att det inte bara blivit en väldigt stark ekonomisk utveckling, som främjat välstånd och utveckling, utan också inneburit maktkoncentration och växande ojämlikhet och djupa kriser och skillnader (som gynnat populism), det beror på att (möjligen genom nyliberalismens framväxt - som jag inte ser som liberal utan en ekonomisk variant av en självisk neokonservatism)  man tappat bort ett grundfundament i den liberala definitionen av marknadsekonomi.  Dvs, att en fri marknad MÅSTE innebära verklig konkurrens, (och därmed fria val) där samhället måste ställa upp regler som inte tillåter att marknaden resulterar i monopol och tar bort det "fria" i marknaden. Dvs konsumenterna/väljarna ska ha något att välja på.  Dvs även ekonomisk maktkoncentration är odemokratisk. Och det oavsett i vems händer den maktkoncentrationen ligger - privata eller offentliga. 

Islams eventuella farlighet, kontext eller bokstavstolkning av godtyckligt valda avsnitt?

Det finns många som angriper muslimer som grupp för de illdåd som terroriströrelsen IS/daesh åstadkommer. Personer, med olika infallsvinklar (kristna, allmänt religiösa, ateistiska, allmänt främlingsfientliga, rasistiska etc), som anser att religionen islam i sig är farlig och därmed att alla muslimer är farliga. Sålunda har t ex i Piteå-Tidningen förekommit flera insändare som hävdar just detta. Jag skrev ett inlägg till PT (ännu ej publicerat i PT) som återfinns på min blogg ( http://lars-ericksblogg.blogspot.se/…/det-har-med-att-tolka… ).   
Som komplettering till det vill jag visa denna insändare, som finns i PT 12 dec, skrivet av Mayvor Ekberg,  fil doktor i religionsvetenskap, som bemöter de som ser Islam som problemet. Hon gör det genom att sätta in det som står i Koranen i sitt historiska sammanhang, och genom att se till hela kontexten, i st för att fastna i godtycklig bokstavstolkning av vissa utvalda stycken i Koranen. En utmärkt genomgång, menar jag.

Det här med att tolka enligt bokstav eller anda

Det poppar då och då upp både på internet och i pappersmedia personer som varnar för islam - och som ofta(st) därmed också likställer muslimer  med terrorister, som IS/Daesh. Ibland/ofta åberopar de att de minsann är kristna och att dessa hemska muslimer endast har sådana tankar och mål som är de värsta, våld, hat, kvinnoförtryck, öga-för-öga - och terrorism. Men det finns också de som letar fram olika verser (suror) i Koranen, för att "bevisa" att islamisterna, som de till och från benämner jihadister utan att klargöra om det finns olika slags muslimer, har stöd i Koranen för det som "de" utför i Allahs namn - och för IS/Daesh.

Jag tröttnade på detta sätt att okritiskt bunta ihop folk av en religion de inte gillar, och döma alla efter en mall. Och att inte se att bakom det åberopande som Daesh ledare gör av Koranen, det gör de av politiska skäl, för att få (ofta mindre utbildade) följeslagare att blint lyda dem och få makt.

Jag skrev därför en debattartikel, som jag tillställt Pitå-Tidningen, enl nedan. Förutom vad där skrivs, så vill jag erinra om vad en fransman,  som satt länge i fången av IS/Daesh,sa i Skavlan för någon vecka sedan om sina fångvaktare. De var västerländskt uppvuxna pojkar, oftast dåligt utbildade, mycket barnsliga, ägnat sig åt småkriminalitet, men nu sökt sig till terrorrörelsen Daesh som något slags botgöring - men i stället hamnat i den grövsta kriminalitet som innebär dödande och våldtäkter.
Dessa unga terrorister hade ibland inte varit muslimer från början, men konverterat till islam efter att ha fått kontakt med Daesh karismatiska propagandamakare. En del levde i ett fantasivärld där de drömde om att bli kända som just framstående våldsmän, via IS.

Nå, här min debattartikel, vilken som avstamp har en insändare med "bokstavstolkning" av några Koranverser,  som en hedervärd jurist gjort som replik till en muslim.  (aningen redigerad)

" Extremister tolkar religioner för att passa sina maktsträvanden

Terrorism har ingen religion, menade Frida Nilsson i PT 28 nov, vilket föranledde Richard Brännström, känd lagtolkare, att den 4 dec invända att terrorister (varmed han troligen avser Daesh/IS och närbesläktade terrororganisationer) visst har stöd i Koranen för sina illdåd. Och, han vill att muslimer i ”övriga världen” tar avstånd från jihad, sharialagar etc.

   Vanliga muslimer, som anser sig vara djupt troende, tolkar inte Koranen genom godtyckliga citat av ”verser”. Det är helt uppenbart, eftersom de tar avstånd från Daesh/IS. Jag noterar att den kände, djupt troende muslimen och fredspristagaren Malala Yousafzai tar mycket klart avstånd från den tolkning som ”de obildade och okunniga” talibanerna gör,  och som är mycket lika Daesh/IS, som de samarbetar med, och ses som grogrund för Daesh/IS som nu behärskar stora delar av Irak och Syrien.    Jag ser det inte som angeläget att avkräva vanliga muslimer att de tar avstånd från terrorister som använder islam som en täckmantel för sina politiska maktanspråk. I så fall borde ju även vanliga kristna avkrävas att de tar avstånd från illdåd som skett i kristendomens namn, liksom från de högerkristna rörelser som finns idag, och som också kräver makt med stöd av sin Bibeltolkning.

   Tolkning av religiösa urkunder är uppenbarligen en svår uppgift. 

   Ändå så har faktiskt muslimska ledare tagit avstånd från inte bara Daesh/IS utan också från de extrema tolkningarna av Koranen. Det finns t ex ett sjuttiosidigt dokument (tillgängligt på internet, på engelska) där de klargör punkt för punkt att ”IS-tolkningen” är fel, att det IS gör är förbjudet enligt Islam. 

   Det skulle leda för långt att här gå in på det ens sammanfattningsvis. För den som är intresserad kan jag hänvisa till en sammanfattning som jag har publicerat på min blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/11/vad-star-islam-for-och-vad-ar-daesh.html). Den fullständiga texten /uttalandet finns på länken http://www.lettertobaghdadi.com/

   Bara några exempel. Det är förbjudet att förenkla och övertolka sharialagarna, det är enl Islam förbjudet att ignorera nutida lagstiftning, det är förbjudet att i Islams namn döda oskyldiga, man får inte ”handplocka” enskilda verser ur Koranen och därmed bortse från det övergripande budskapet.

 Det är förbjudet att döda journalister, ambassadörer och hjälparbetare etc.
 Islam förbjuder också att misshandla eller skada kristna eller andra icke-muslimer.
 Islam förbjuder att våld används för att få människor att övergå till Islam.
 Kvinnor och barn får inte förvägras sina rättigheter.
Tortyr är förbjuden. Etc.

   Summan blir, som jag ser det, att Koranen ska tolkas som dessa ledare föreskriver. Enstaka ”verser” får inte användas på ett sätt som går emot huvudbudskapet. På samma sätt som man som kristen inte kan eller bör åberopa olika mycket grymma, blodtörstiga verser i Bibeln, (fr f a i det våldsamma Gamla testamentet) så att Bibelns kärleksbudskap negligeras."
---
Extremism är alltså extrema tolkningar som inte omfattas av huvuddelen av muslimer (eller kristna) , men som används av maktsugna politiker som använder religionen för att få makt.

(Artikeln infördes i PT den 14 dec.)

Vad är det som håller igång Daesh/IS ?

De djupare orsakerna till att IS/Daesh uppstått är många och komplicerade.  Och de ska jag inte gå in på här. Liknande och delvis samarbetande rörelser finns ju också på andra håll, talibanerna i Afghanistan och Pakistan t ex och Boko Haram i norra/nordvästra Afrika.

Men vad är det som håller igång den väldigt aggressiva och ekonomiskt starka terrorgruppen IS/Daesh. Jo, det är just att de har stora inkomster. Dels genom kidnappning i stor skala, dels genom att de får en del från sympatisörer på andra håll i världen, men dels och kanske framför allt genom OLJAN. Men hur det går till har vi nog haft lite diffusa föreställningar om. 
En del debattörer har,  betr oljan,  lite diffust skyllt det på USA och det kapitalistiska systemet. 

Men USA och dess regering är väldigt kritisk och irriterad över att t ex Turkiet och Jordanien köper denna olja, men smugglarna och smugglandet lever sitt eget liv, vilket inte USA (och tydligen inte heller köparländerna) kan göra mycket åt.

Jag lägger här in  en länk som visar det komplicerade och delvis mycket paradoxabla i denna hantering. Det är en intervju med Mellanösternexperten Per  Jönsson på utrikespolitiska institutet. 

Det visar sig att som vanligt är det smugglare/profitörer som står för det första ledet i hanteringen. Slutliga köpare kan t ex vara vanliga människor inom de av IS/Daesh-kontrollerade områdena, men också t ex i Turkiet och Jordanien. Länder som är emot IS, men oljan är ju billig... (det är ju stulen olja som säljs under marknadspriset)...  och Syriska staten (Assads regim, som bekämpar IS och som IS bekämpar). Den Syriska stat som har svårt få olja på annat sätt. Och det går genom mellanhänder/smugglare/profitörer. 
I vilken mån som slutanvändarna är medvetna om att detta, det är nog svårt att veta.  En del vet troligen? Vilket blir en paradox, då de därmed finansierar Daesh/IS krig mot dem själva....

Men Turkiet ser genom fingrarna betr denna oljesmuggling, trots USA:s irritation. Dock har oljehandeln minskat  rätt kraftigt de senaste månaderna, pga omvärldens påtryckningar på de omkringliggande staterna. Vilket i sin tur gjort att t ex masskidnappningarna som IS också bedriver i stor skala har ökat på senare tid. 

Men oljan är fortfarande viktig. 

Vad står Islam för ? Och vad är Daesh?

Här, för kännedom, en sammanfattning ur "Open Letter... till bl a de krigarna och efterföljarna till den  självutnämnda Islamska staten"  (Daesh)
av ett antal islamska ledare runt om i världen. (To Dr. Ibrahim Awwad Al-Badri, alias ‘Abu Bakr Al-Baghdadi’, To the fighters and followers of the self-declared ‘Islamic State’) 

(Tyvärr försvann den mera överskådliga uppställningen i originalet när jag kopierade den för publiceing här: Jag hoppas att de som är intresserade ändå kan traggla sig igenom den.
Den som vill se hela brevet, dygt 70 sidor kan kolla denna länk.
http://www.lettertobaghdadi.com/  )

 Summary 
1- It is forbidden in Islam to issue fatwas without all the necessary learning requirements. Even then fatwas must follow Islamic legal theory as defined in the Classical texts. It is also forbidden to cite a portion of a verse from the Qur’an—or part of a verse—to derive a ruling without looking at everything that the Qur’an and Hadith teach related to that matter. In other words, there are strict subjective and objective prerequisites for fatwas, and one cannot ‘cherrypick’ Qur’anic verses for legal arguments without considering the entire Qur’an and Hadith.
2- It is forbidden in Islam to issue legal rulings about anything without mastery of the Arabic language.
3- It is forbidden in Islam to oversimplify Shari’ah matters and ignore established Islamic sciences.
4- It is permissible in Islam [for scholars] to differ on any matter, except those fundamentals of religion that all Muslims must know.
5- It is forbidden in Islam to ignore the reality of contemporary times when deriving legal rulings.
 6- It is forbidden in Islam to kill the innocent.
7- It is forbidden in Islam to kill emissaries, ambassadors, and diplomats; hence it is forbidden to kill journalists and aid workers.
8- Jihad in Islam is defensive war. It is not permissible without the right cause, the right purpose and without the right rules of conduct.
9- It is forbidden in Islam to declare people non-Muslim unless he (or she) openly declares disbelief. 10- It is forbidden in Islam to harm or mistreat—in any way—Christians or any ‘People of the Scripture’.
11- It is obligatory to consider Yazidis as People of the Scripture.
12- The re-introduction of slavery is forbidden in Islam. It was abolished by universal consensus.
13- It is forbidden in Islam to force people to convert.
14- It is forbidden in Islam to deny women their rights.
15- It is forbidden in Islam to deny children their rights.
16- It is forbidden in Islam to enact legal punishments (hudud) without following the correct procedures that ensure justice and mercy.
17- It is forbidden in Islam to torture people.
18- It is forbidden in Islam to disfigure the dead.
19- It is forbidden in Islam to attribute evil acts to God .
20- It is forbidden in Islam to destroy the graves and shrines of Prophets and Companions.
21- Armed insurrection is forbidden in Islam for any reason other than clear disbelief by the ruler and not allowing people to pray.
22- It is forbidden in Islam to declare a caliphate without consensus from all Muslims.
23- Loyalty to one’s nation is permissible in Islam.
24- After the death of the Prophet , Islam does not require anyone to emigrate anywhere.

För övrigt:

Låt oss gemensamt gå till angrepp mot den islamistiska terrorgruppen Daeshś (även felaktigt benämnt IS eller ISIS) propaganda. Daesh propaganda har varit effektiv och smart. Den har hittills inte blivit attackerad med metoder som varit propagandistiskt verkningsfulla mot deras egen rekrytering. IS betyder Islamiska Staten – ett geografiskt område – som omfattar de gamla kalifatens utbredning med ett vidare syfte till världsherravälde.

Daesh är ett ord från arabiskan som betyder ungefär: "en samling skenheliga och bigotter som avser påtvinga andra sin vilja med olika medel." Dom avskyr att bli kallade detta. Det slår nämligen sönder deras implementering i vårt medvetande om att de är företrädare för en stat. Alltfler statsmän från USAs president Barack Obama till vår statsminister Löfven använder därför begreppet Daesh när de benämner denna terrororganisation. Låt oss agera samfällt.

Vi ska bedömas som människor, individer - inte som en del av ett kollektiv

Så har ännu ett terrordåd drabbat Frankrike, liksom det drabbat både Paris och andra ställen tidigare.
Och ropen skallar att IS(kalifatet Islamska staten Irak-Syrien) måste stoppas. Självfallet måste så ske. terrororganisationen IS är ytterst extrem och blodig, hänsynslös i sin strävan att sprida sin makt inte bara till Irak och Syrien, utan till hela Medelhavsområdet och sedan vidare.

Det som oroar mig är, förutom IS, är att nu ropar alltfler att det är muslimerna som ska stoppas, på alla möjliga sätt. Man ser gör tron till ett kollektiv, som man är rädd för.

Jag vill ge länken till en klok och insiktsfull artikel av Olle Wästberg (i Expressen idag 14/11 2015). Den har rubriken "Muslimer får inte skuldbeläggas nu".  Och hans poäng är att vi måste se varje människa som en individ, inte som en representant för en grupp.

Ett citat "Vid dåd som det i Paris är det lätt att generalisera, skuldbelägga en grupp, men just i denna situation är det nödvändigt att se att det är en totalitär och fanatisk ideologi som är fienden.Att de människor som står utanför den ideologin inte har skuld eller ska misstänkas på grund av sin härkomst." 
Och han skriver att vi har mycket att lära av USA. Just detta att " i amerikansk tradition ligger, i varje fall starkare än i europeisk, att se varje människa som en individ, inte som representant för en grupp."

Direkt efter sept 11, 2001, skrev jag en liten stump på samma tema, att vi inte får tappa huvudet, utan att inse att vi inte får döma en grupp, ett kollektiv, för vad ett antal extrema våldsbenägna terrorister gör. Vi måste komma ihåg att varje människa är en individ, vare sig hen är kristen, muslim, jude, ateist, LO-medlem, arbetslös, pensionär eller något annat. 

Jag har ett citat av Lord Acton som ett slags signatur för denna blogg. "”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”

Jag skulle vilja lägga till ännu en devis, som är viktig (och socialliberal) för en god människosyn. "Se individen, människan, inte kollektivet"

Öppna eller stängda gränser eller gränskontroller

Tyskland beslöt igår att införa gränskontroll vid gränsen till Österrike. Och Ungers stängde sin gräns mot Serbien, dvs EU:s yttre gräns.

Ungerns beslut var helt väntat. De vill helt enkelt stoppa alla flyktingar som vill komma in, även de som inte vill stanna (och de är nog inte många) utan vill vidare till Tyskland via Österrike. Eller än mera norrut.

Nu tycker jag mig märkt att en del människor blandar ihop begreppen. Att införa (tillfälligt eller inte) en gränskontroll är inte detsamma som att stänga gränsen.

Att stänga gränsen, som Ungern nu gjort, det ser jag som helt förkastligt och inhumant. Och historielöst. Hur många flyktingar från Ungern har t ex inte Sverige tagit emot, under den tid som kommunisterna styrde där?

Varför då införa gränskontroller som Tyskland nu gör?
Är det för att stoppa flyktingarna? Nej, det tror jag inte. Men det finns minst två-tre andra skäl, som jag ser det.
Flyktingfloden har blivit så omfattande att den rent praktiskt blivit för svår att hantera för Tyskland, trots god vilja och stora ansträngningar, speciellt som de flesta vill komma till Tyskland, beroende på att många andra EU-länder inte alls vill eller tänker ta emot flyktingar.

1) Därför vill Tyskland få en chans att få en viss ordning och reda vid sin gräns, kolla vilka som kommer, om de är flyktingar i egentlig mening, om de vill stanna eller resa vidare, få en aning andrum för att ordna för flyktingarna under värdiga former. Med mat, logi och vidaretransport och vidare handläggning.

2) Det är nog ingen tvekan om att det finns stor risk att terrorister (från IS el annat håll) blandar sig bland flyktingarna. Det vill väl varken Tyskland eller andra se.  Hur mycket man än vill hjälpa flyktingarna.

Sedan ska vi komma ihåg att den fria rörligheten inom EU gäller just inom EU, för EU-innevånare. Men om folk lyckas ta sig in genom den yttre muren (och man må tycka vad man vill om den) så är det rimligt att de någon gång kollas upp vilka de är. Som sagt under lugna och värdiga former.

3) Dessutom ska nog Tysklands beslut också ses som en påtryckning på de negativa länderna. Tyskland (och Sverige) kan inte ta emot denna mängd människor under kort tid. I vart fall inte på ett humanitärt och ordnat sätt. De negativa länderna måste ta ett visst ansvar också, ta emot en del flyktingar. Eller fler än de ynka siffror de hittills, som GB, lovat.  EU:s alla länder måste inse att de ingår i en union som ska präglas av humanism och tolerans, ta emot de som flyr från krig.

Tre problem som är konkreta hot mot vårt samhälle

Man kan beskriva hoten mot vårt samhälle på olika sätt. Givetvis delvis beroende på vilken grundsyn man har, men också på vilket perspektiv man har. Egot, den närmsta omgivningen, ett mera globalt sammanhang etc. Och så kan man försöka skilja på orsak och verkan, och sortera efter det.

(Kanske blir detta bara ett första avsnitt av fler, vi får se om det behövs - och efterfrågas.)

Med vårt samhälle menar jag ett demokratiskt samhälle med respekt för mänskliga rättigheter, där varje människa har en stor frihet, som dock begränsas när den kan skada andra, och är kombinerat med omsorgen om varandra.  Detta samhälle är ett idealsamhälle, som i viss mån finns i Sverige och med stora gradskillnader i andra utvecklade demokratiska länder. Men det finns inte alls i diktaturer av skilda slag, och även i de västliga demokratierna finns stora hot emot detta samhälle.  Det finns t ex hot emot rättssäkerhet,  den personlig integriteten hotas och kränks. Som ett moln över allt ligger terrorhoten.

Jag vill här exemplifiera med tre problem, som är en del av de verkligt tunga hoten. Utan rangordning.
1) Sverigedemokraterna (SD). Ett hot emot i första hand det svenska samhället, emot demokrati, emot humanism, tolerans, utveckling och mänskliga rättigheter och en värld där vi kan leva i fred med varandra. Genom att spela på olika rädslor banar det väg för en fascistisk extrem nationalism som skapar problem inte bara i Sverige utan också gentemot vår omvärld.
Betr SD, se även länk till föregående text.

Så två mera gränsöverskridande problem och hot.
2) Maffian, den sicilianska, den Neapelbaserade Camorran och andra syditalienska maffior. De är ett direkt hot emot ekonomin, över gränserna. Genom sin struktur och enorma omfattning, som ett parallellt kriminellt samhälle vid sidan av det legala så är det även ett hot emot demokratin. Alltså inte "bara" i Italien utan över större delen av både väst- och östeuropa och amerika och med tentakler även i asien. Maffian bygger på "beskyddarverksamhet", vilket ska vara förbehållet det legala (demokratiska) samhället. Staten är den som ska sköta försvar, polis etc, finansierat genom skatter. Den kriminella motsvarigheten är "erbjudanden som inte går att säga nej till" genom val och leder till otrygghet, och finansierar just kriminell verksamhet, som t ex olagliga karteller, smuggling, trafficking, piratkopiering av märkesvaror (där maffian i hög grad styr denna trots att den rent praktiskt sker genom kinesiska företag). Maffian ser till att "ta hem" offentlig upphandling av tjänster, som inte alls eller i ringa mån utförs (sophantering, vägbyggen, byggprojekt etc).
Mer om maffian här, och här. Och här.

3) IS, dvs Islamska staten Irak Syrien. De facto verkar idag talibanerna i dag vara i hög grad integrerade i IS och man kan nog se Boko Haram i Västafrika som en direkt avläggare till IS. Det IS står för är en politiserad religiös extremism, som anser sig bygga på islam, men vad jag förstår är en ytterst hårdragen tolkning, som görs för att ge legitimitet till IS-ledarnas maktanspråk  IS har inget att göra med demokrati, mänskliga rättigheter eller en fredlig utveckling. Tvärtom står den  för diktatoriska maktanspråk, terror emot i första hand befolkningen i de länder där de just nu strider om makten, men i hög grad också emot de stora områden som de själva förklarat sig vill behärska (hela Mellanöstern, hela Nordafrika och lite till, hela Medelhavsområdet och en bit upp i Mellaneuropa och givetvis i Asien åtminstone Afghanistan och Pakistan.
IS har enorma ekonomiska resurser och, trots sin strävan att gå tillbaka till en mörk medeltid, så använder de sig av modernaste vapen och it-utrustning för att nå och värva sympatisörer - och skrämma motståndare.
Om IS har jag bl a skrivit här.

Av detta kan vi se att samtliga  dessa hot har beröringspunkter genom att de ser gamla tider som inspiration, i samhällen som såg annorlunda ut i olika avseenden. Och de spelar på både okunskap och rädsla för det nya, för en verklighet som många känner främlingskap för. Att ställa grupp emot grupp. Att återskapa en samhällsstruktur som inte innehåller demokrati eller rättssäkerhet, men som gynnar utanförskap, rentav slaveri och förtryck av kvinnor, övervakning.  Och utnyttjar och skapar rädsla och terror av skilda slag.

Terrorism och dess orsaker

Vill ge en del läsning om terrorismen, dess bakgrund, orsaker - och i vilken grad den är "religiöst" betingad eller inte. Framför betr talibaner och anhängare till IS. Utan speciella kommentarer just nu.

Först en krönika från PT, som jag tycker verkar vara en väl genomtänkt analys - som dock lite för för lätt snubblar förbi just den "religiösa" aspekten (dvs hur mycket som kan ses som kopplat - inte till islam i sig , utan till i vilken mån, och varför så många "jihad"-hyllande terrorister åberopar islam. Torsten Nilsson har skrivit krönikan med rubriken: Islam är inte fienden.

 Den andra länken är till AB, där bl a en svensk imam menar att de aktuella ungdomarna inte blir jihadister av religiösa skäl.

Nå, läs artiklarna enl de givna  länkarna. Sammantaget visar de ändå att bakgrunden är komplicerat, att orsakerna är mera än att skylla på radikaliserad islam, och ännu mindre på "vanliga" muslimer. Men att det finns faktorer som extremister utnyttjar, där anhängare värvas "i islams namn".  Vilket är faran. Att utbildning, i tid, måste till för att "vaccinera" emot extremismen.

Jag menar att vi också bör komma ihåg att de värsta följderna av den terrorism som dessa talibaner och "kämparna" för IS, det islamska kalifatet utför, det är emot muslimer inom "hemområdet".