Alla barn har rätt till skydd och hjälp (Rädda barnen)

Jag citerar ur BARN, Rädda barnens utmärkta tidskrift, nr 1/2016. Det är ordförandens "sista ordet". Vill spara det och göra det tillgängligt för mina bloggläsare.  Artikelns rubrik är densamma som jag satt för detta blogginlägg.

"När Sverige skulle försöka hålla flyktingar borta kändes det som att gå in i en kompakt mur av mörker. Men maktlösheten får inte leda till uppgivenhet. Den hårda knuten i magen måste bli till bränsle för ett engagemang.

DE SENASTE MÅNADERNA har jag haft svårt att känna igen mig i mitt eget land. Jag har varit en stolt ambassadör för Sverige och har med trovärdighet kunnat prata om humanism och solidaritet. När land efter land i EU stängde sina gränser var Sverige ett land som stod upp för asylrätten , ett land som sa refugees welcome. 

När så beskedet kom att även Sverige skulle försöka hålla flyktingar borta kändes det som att gå in i en kompakt mur av mörker. Genom införandet av id­kontroller gick Sverige längre än något annat EU land dittills gjort. Tidigare kunde alla människor som kom till de svenska gränserna ansöka om skydd. Nu gäller det enbart de med id­handlingar – övriga släpps inte in. Det är om något en inskränkning av asylrätten.
 Chocken var total – hur kunde vi hamna här? Vad har hänt? Jag kände skam och en stor sorg. Men också en stor maktlöshet. Kan jag verkligen vara en del av detta? Men maktlösheten får inte leda till uppgivenhet och passivitet . Den hårda knuten i magen, den värkande känslan i brösten måste vändas till något annat. Den måste kanaliseras och bli bränsle för engagemang.
Asylrätten måste värnas, barnkonventionen efterlevas. 

Alla barn som kommer som flyktingar har rätt att få skydd och hjälp. Det är viktigare än någonsin att vara en stark röst och att vara uthålliga. Inte minst med tanke på de allt tydligare rasistiska strömningarna i vårt samhälle. Under lång tid har vi drivit frågan om säkra och lagliga flyktvägar. Därför har Rädda Barnen välkomnat utredningen som tillsatts kring frågan men läget är akut.
   Rädda Barnen har uttryckt starkt kritik mot tillfälliga uppehållstillstånd för barn. De har bara negativa konsekvenser. Det samma gäller inskränkningar i rätten till familjeåterförening. Då vi finns med längs hela vägen från krigsområdena ser vi vilka fasor barnen och deras familjer tvingas igenom.
   De migrationspolitiska besluts som nu fattats kan leda till att ännu fler barn riskerar livet på den farliga vägen till Europa. Under denna tiden har jag också känt stolthet över Rädda Barnen. Det är fantastiskt att se det enorma engagemang som aktiva landet över visar, det ansvar vi tar. Det samma gäller vår personal som nu driver vår första humanitära insats i Sverige. Vi är en kraft att räkna med.        Förutom att påverka migrationspolitiken måste vi också värna rättigheterna för de barn som kommit hit. Höstens flyktingmottagande har visat tydliga brister i den svenska förmågan att svara på en humanitär situation. Trots att många medarbetare i stat och kommuner jobbat extremt hårt har det funnits stora svagheter. De barns som kommit hit som flyktingar har samma rättigheter som alla andra barn. Vi vet dock att asylsökande barn ofta har betydligt svårare att få sina rättigheter tillgodosedda. Vår uppgift är att kämpa för att dessa barn får rätt till hälsa, fritid och utbildning på samma sätt som andra barn. Vi kommer fortsätta höja vår röst och kämpa för barns rättigheter och mot alla försök till inskränkningar i asylrätten.

Inger Ashing STYRELSEORDFÖRANDE"
---
Jag vill bara tillägga att jag instämmer. Jag har också haft svårt att känna igen mig i Sverige efter detta beslut. Och de beslut som kommit därefter. 

Socialliberaler längtar efter ett socialliberalt parti. (M a a ett öppet brev t Jan Bj.)

På Facebook hittade jag just detta öppna brev från en socialliberal folkpartist. En socialliberal som är starkt kritisk över hur fp utvecklats under senare år.

"Som socialliberal och Folkpartist förväntar jag mig att Sveriges liberala partiledare noga tänker igenom sina uttalanden gällande migration och integrationspolitiken i en tid då våra humanistiska och liberala värdering är så hårt ansatta i den politiska debatten på ett sätt som vi inte har upplevt sedan 40 talet.

För första gången under efterkrigstiden står vi inför ett faktum där opinionen och samhällets normer är avhumaniserande och bakåtsträvande i sin utveckling. Det går inte att lägga hela skulden för den utvecklingen på Jimmie Åkesson och SD. Jag menar att som liberaler så måste vi se vår roll i denna utveckling. Folkpartiet har under de senaste 10 åren misslyckats att vara den tydliga motkraften till denna utveckling. Även om det inom partiet finns krafter som hållit dom liberala värderingarna högt så har dom hållits tillbaka till förmån för en smalare, hårdare och "flexiblare"
politik.

Med denna partiutvecklingen har Folkpartiet radikalt misslyckats med att bedriva en liberal och human opinionsbildning och med att agera som den självklara motkraften till nationalism och främlingsfientlighet som liberalismen ideologiskt är.

En liberal migrationspolitik är öppen och human och en liberal integrationspolitik handlar om att riva hinder och därigenom skapa förutsättningar för en snabb integration. Det här är de politikfrågor där liberalismens motpol har lyckats med sin opinionsbildning på bekostnad av våra humana och liberala värderingar.

Sverige behöver ett starkt liberalt parti och med facit i hand så är det tydligt att dom ideologiska kompromisserna har skadat både Folkpartiet och Sverige. Som partiledare och vice partiledare under större delen av den tid jag talar om så måste du ta ditt ansvar för det läge som vi nu står inför." 

Jag instämmer i den (ännu) aktive folkpartistens analys och beskrivning. Och jag kan i vissa delar skärpa den ytterligare. Brevet kan ses som en uppmaning till Jan Björklund att antingen avgå eller så kraftig korrigera tillbaka kursen till den som den var från Bertil Ohlins tid och via Sven Wedén, Gunnar Helén, Per Ahlmark, Ola Ullsten och fram till och med Bengt Westerberg och Maria Leissner och början av Lars Leijonborgs tid som partiledare. 

Jag hoppas att Jan Björklund, och kretsen omkring honom läser och begrundar. 

En inre kritik och oro över den gradvisa kursändring som skedde med start kring sekelskiftet har alltid funnits, men inte lett till att socialliberalismen fått vara fp´s politik, utom möjligen till namnet ibland. 

Inom partiorganisationen har det lokalt ändå tillämpats socialliberal politik, men på riksnivå har fp alltmer låst fast sig i en blockpolitik som innebär en undanskymd roll för fp under moderat ledning. Speciellt i skymundan har det socialliberala inslaget hamnat. Vilket lett till att många tidigare väljare lämnat partiet - åt olika håll. En och annan nyliberal eller konservativ "allmänborgerlig" kan ha tillkommit, vilket tydligen uppmuntrat ledningen att fortsätta på vägen bort från socialliberalismen.

Jag tycker mig ändå ha märkt en allvarligare oro och kritik de senaste tiden. Troligen på grund av  SD:s framgångar som dessutom lett till en än skarpare blockpolitik, där fp inte förmått att frigöra sig för en socialliberal linje. Det bubblar och sjuder över allt. Jag märker hur missnöjet med läget inom fp ökat markant, man förstår inte den benhårda kopplingen till alliansen, hur Sverigedemokraterna tillåts styra debatten utan att få klara mothugg från liberalt håll,  och hur valhänt alla inviter från sossehåll till samverkan för en mittenpolitik behandlats av fp-ledningen (och från den nyliberala centerledningen).

Och mängder av socialliberaler har som sagt försvunnit från fp, men hoppas på en tillnyktring inom fp. Man saknar fp som ett klart och tydligt socialliberalt parti. Det visar sig t ex också på den partipolitiskt obundna diskussionsgruppen på FB, med namnet socialliberalerna. Tillströmningen av nya deltagare är mycket kraftig. Men även utanför gruppen ropas det efter socialliberalism, och efter ett fp som inte är ett stödparti till högern. De som ropar och längtar är oftast mycket skeptiska emot både vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna, men då främst när dessa partier betonar socialismen. Men vill se en samverkan med s i dessa tider, efter social nedrustning, en stark höger, och ett rasistiskt parti som växer sig allt starkare. 

Varför är inte fp den klara och starka motkraften till socialism OCH högerpolitik och rasism? Varför förstår inte fp(-ledningen) att det behövs ett parti som kan samarbeta, i nuläget med socialdemokratin, emot extremism?  Om inte socialliberala krafter samverkar med andra partier i mitten, så kantrar de andra över åt endera hållet. Antingen till mera dogmatisk socialism eller till en reaktionär och rasistisk politik bortom all sans och måtta, bortom all humanism.

Kommer fp fortsätta sin nuvarande väg mot avgrunden? Eller förmår fp att staga upp sig för att ta ledningen för ett mera socialliberalt Sverige? 

Eller måste det till ett nytt parti? 

Är folkmordet oundvikligt? Ska ISIS ta över "halva världen"?

Är demokratin försvarslös?

Jag är en nyfiken man, försöker följa med, se och höra vad som händer i världen, i politiken etc. Ändå känner jag att den akuta situationen i norra Irak där *Islamiska Staten (IS eller ISIS) närapå tagit mig på sängen. Visst har jag märkt vissa smärre tecken i nyhetsfloden som varnat något år, men inte speciellt kraftfullt. Sedan några månader har det dock plötsligt blivit akut, ISIS har skrämt den Irakiska armén på flykt och snabbt tagit över stora delar av norra Irak (inkl stora oljetillgångar). Men så verkade det rätt tyst några veckor.
Eller var det den tryckande sommarvärmen och semesterlättja som gjorde att jag blundade med öronen ett tag?  Den svenska valrörelsen märkte ju inte heller...

Frånsett några få verkliga experter tycks dock de flesta, även engagerade, ha fungerat som jag gjort. Men nu vaknar och varnar alltfler.
 ISIS  är uppenbarligen en domedagssekt, som kidnappat och utnyttjar den mest extrema (och knappast mest idétrogna) islamismen i politiskt syfte. En maktsträvan av rent perverst slag. Som lockar unga och våldsbenägna fanatiker. ISIS verkar rekrytera unga fanatiker även från Sverige. De verkar vara 200% emot allt vad demokrati och mänskliga rättigheter oc h humanism är, en strävan till den mörkaste medeltid. Och de har enorma ekonomiska resurser. 
De visar öppet vad de vill, visar en råhet, som skrämmer och förfärar. Demokratiska, anständiga krafter har inte mycket att sätta emot.  Detta är terrorism i sin värsta form. En terrorism som faktiskt hotar hela stater, ja på sikt många stater, på ett sätt som inte erfarit tidigare, då den faktiskt "bara" drabbat enskilda människor, om än det i vissa fall varit hundratals personer eller fler (som Sept 11).  I första hand är det nu (norra) Irak som ISIS tagit över, men våld. Men

ISIS vill begå folkmord. Inte ens nazisterna var så öppna med det i sin polemik. Och inte andra, nutida terroristorganisatörer heller, inte Al-Quaida, inte Usama Bin Laden etc, Inte ens talibanerna i Afghanistan. De har visserligen inte tvekan för mord, dödande och förtryck av olilktänkande, och återgång till medeltiden. Men motiverat det med "befrielse". Här är det mycket klart uttalat. ISIS ska hota och mörda sig till ett välde som går från hela mellanöstern, större delen av Afrika och hela östra sydeuropa plus Spanien. Och det är inte ens ett långsiktigt mål, det ska ske inom några år. Genom att döda de som ställer upp på ISIS "ideologi", genom mord, hot, förföljelse. ISIS verka har enorma ekonomiska tillgångar, en välsmord propagandaapparat (vilken, som sagt,  inte hymlar med vad de vill) och stark militär styrka - om än det är osäkert hur stor den är. 

Låt mig ge några länkar som analyserat och utrett det hela. Dels Cornucopia, dels Magnus Ernström på bloggen Morgonsur. 
Läs dem. De senaste dagarna har också SVT och SR gett en del skrämmande rapporter, inte minst om hur folk flyr i skräck från de områden som ISIS behärskar, hur de inte går att hjälpa etc. 

Det farliga är ju inte islam i sig. De flesta muslimer är inte extrema, vilket t ex SD vill få oss att tro. Nej, men här är det politiserande extremister som vantolkar islam och övertygar sina anhängare att världen ska erövras för att föras tillbaka till medeltiden, utan minsta gnutta demokrati, ingen humanism, inget människovärde, kvinnoförtryck och våld.  Detta är budskapet, och med våld och terror och dödande så vinner de både mark och inflytande. Det sägs att hot även uttalats emot Sverige. 

Måtte nu folk vakna. Att varna för terrorism är inte att vara rasist. SD´s agerande stöder de facto det som ISIS står för. Läs Cornucopia bl a om detta.  De som känner till mina åsikter vet att jag inte är varken rasist eller emot muslimer. Men jag vill värna demokratin och stoppa terrorismen. 

"IS tajming i att utropa kalifatet är perfekt; med situationen i Syrien som lackmustest för att västvärlden nu slutligen mattats ut säkerhetspolitiskt. Efter att sedan 1991 ha drivit dyrköpta insatser i  Irak, Afghanistan och Libyen hänger väst på repen och tvingas backa ur större internationella åtaganden för att istället koncentrera sig på ekonomin på hemmaplan. Det finns varken finansiering eller politisk kraft att uppbåda för att enas om den gigantiska militära insats som skulle krävas för att ge IS riktig huvudvärk.

I det läget kliver IS fram ur det fördolda och bildar ett slags surrealistisk stat, som i sig utgör ett unikt fenomen; man har skapat den – mig veterligen – första statsbildning i modern tid som officiellt gjort gränslös ondska till statsbärande doktrin.

IS driver en kompromisslöst brutal linje som gör dem osårbara för alla sanktionsmedel ur den globala storpolitiska portföljen: De är ointresserade av handelshinder, bojkotter eller ekonomiska sanktioner, eftersom de överhuvudtaget inte är intresserade av pengar. Och de struntar frankt i om hela världen får veta att de bedriver folkmord, eftersom de själva stolt marknadsför sådana som en självklar grund i statens åligganden. IS-anhängare poserar glatt med namn och bild offentligt i sammanhang den mest störde massmördare annars skulle göra allt för att förneka att han ens befunnit sig i."  Bl a om detta skriver Magnus Ernström. 

Jag kan inte begripa annat är nu måste i första hand, i humanismens namn,  folkmordet i norra Irak stoppas.  Och kurderna måste få hjälp att försvara sig.  Inte med prat, utan med konkreta åtgärder. 

Sedan måste IS(IS) som sådant tillintetgöras.  Demokratin måste försvaras. 

Malena Ernman: politik är på riktigt

Tack Malena Ernman för din artikel i AB: Låt inte solen gå ner över Europa. Du argumenterar både med hjärtat och hjärnan emot den rasism som gör sig allt bredare i Europa.
Jag citerar några stycken. " 

Jag är uppvuxen i ett radhus i Sandviken.Min mamma är diakon i Svenska kyrkan och hela min uppväxt är full av inneboende flyktingar och papperslösa. Det var humanismen som rådde hemma på Fredriksgatan i Vallhov. Vi visste inte så jättemycket om hur det var ställt i Uganda eller Irak, men för mamma och pappa var det en självklarhet att om en människa behövde hjälp, så skulle man hjälpa till.

När jag tänker på det i dag så ser jag ett sorts nostalgiskt Karl-Bertil Jonsson-skimmer över mina föräldrar. Men det var verkligen ingenting som jag tänkte på då. Det var mest trångt och bökigt. Men det gick. Och vi hade råd."

Och jag konstaterar att denna humanism, motståndet emot rasism, ofta har likartad grund. I t ex frikyrkornas folk, de som i generationer bedrivit praktiskt biståndsarbete och som vägrat se hudfärg som något som att vara rädd för. 

" ...är det inte dags att fundera på hur vi vill förvalta den där historiska förmögenheten så att den gör lite mer nytta än att bara bekosta Bentley-bilar och dyra dunjackor?

De högerextrema krafterna vill annat. De vill stänga gränserna.

De vill skicka hem romerna och polackerna och det är så det börjar. När vi lär oss att de är inte som vi. För de är annorlunda, och man ska inte blanda människor." 

" ...här nånstans tänker jag att politik inte längre är politik.

För vem bryr sig om jobbskatteavdrag när var tredje engelsman tänker rösta på ett rasistiskt populistparti? Vem bryr sig om krogmoms när norska partier, som i dag sitter i regeringsställning, har krävt att man ska slänga ut romer? ”Nok er nok, sett opp buss, send dem ut!”.

Nej, politik är inte längre politik, utan något oändligt mycket större. Det är på riktigt nu."

Så rätt du har Malena. Politik är inte en lek för maktsugna. Eller får inte vara. Politik handlar om verkligheten, om hur den är. Hur den borde vara.  Och handlar inte bara om ekonomi. 

Jag behöver inte skriva mer om detta här och nu, men läs hela artikeln. 

Hjälpa Libyen - eller hjälpa och skydda flyktingar?

I min senaste bloggpost om Björling-Libyenaffären kopplade jag till FarmorGuns och Mikael Nilssons debattartikel i ämnet i AB. När jag nu kollar upp Mikaels egen bloggpost i ämnet, så hittar jag en i mina ögon, märklig kommentar. Där skriver sign Nemokrati att blivande EU-kommissionären Cecilia Malmström ska ha betygat att hon och EU skulle göra allt för att hjälpa Libyen hålla tillbaka 'flyktingströmmarna' in till EU.

Jag vet inte om Nemokrati har ett horn i sidan till Cecilia Malmström, men vad jag kan utläsa av hennes anförande vid utfrågningen, så är hennes åsikter långt ifrån den tolkning som Nemokrati gör.

Jag citerar några stycken:
"I hela mitt arbete med EU:s inrikespolitik vill jag att solidaritet ska vara ett nyckelord.
Det handlar om solidaritet mellan EU-institutionerna: kommissionen,
medlemsländerna och Europaparlamentet, när vi tar oss an den enorma uppgiften
att skapa ett asyl- och migrationssystem som bygger på humanism och effektivitet.
...
För det första avser jag att fortsätta utveckla en gemensam politik för invandring och asyl. Jag tror på ett globalt angreppssätt där vi arbetar i partnerskap med tredjeländer för att erbjuda skydd till dem som behöver, främja legal invandring och stötta utveckling i vår omvärld, men även för att kontrollera den olagliga invandringen.
Asylpolitiken är vår möjlighet att på ett konkret sätt visa och stå upp för de värden som unionen är satt att försvara, nämligen mänsklig värdighet och solidaritet. Jag vill därför utveckla EU till ett enda gemensamt skyddsområde för dem som flyr undan förtryck och förföljelse. Vi behöver utveckla en gemensam politik för tillfälligt skydd och asyl som baseras på solidaritet, förutsägbarhet och delat ansvar. Europa måste kunna erbjuda skydd för de mest behövande, med full respekt för Genèvekonventionen och principen om non-refoulement.

Men en sådan politik kan bara vara trovärdig och legitim om vi också hanterar irreguljär migration på ett effektivt sätt. En av EU:s största framgångar är den inre marknaden och de fyra friheterna. Genom att avskaffa gränskontrollerna mellan våra länder har vi kommit närmare varandra, vilket gör livet enklare för både privatpersoner och företag. Men avsaknaden av inre gränser innebär också att vi måste ha en effektiv övervakning av de yttre gränserna. Här ingår en återvändandepolitik som är human och som fungerar i praktiken. En sådan politik måste utvecklas och genomföras i samarbete med tredjeländer.
...

För det andra vill jag skapa ett system för laglig invandring till Europa.
... det står klart att vi i framtiden måste öka arbetskraftsinvandringen till Europa. Jag kommer därför att lägga vikt vid att visa på fördelarna med att komma till EU på ett lagligt och reglerat sätt. Men om det ska fungera så krävs att den möjligheten verkligen finns och att arbetskraftsinvandringen blir en win-win-situation. Arbete under rimliga villkor och förhållanden som i sin tur bidrar positivt till Europas ekonomier och samhällsutveckling.
Samtidigt behöver vi en bättre integrationspolitik som svarar mot behoven på
medlemsländernas arbetsmarknader och som tar bort hinder för nyanlända att fullt ut delta i samhällslivet. En ”invandrarstadga”, en ”immigration code”, ska antas som säkrar att legala migranter omfattas av rättigheter som motsvarar de som EUmedborgare har.
Det behövs göras mycket för att förbättra samstämmigheten och effektiviteten i dagens politik för migration och rörlighet. Jag avser därför att göra en översyn av den lagstiftning och policy som finns på området. " Slut citat.

Observera ex-vis uttrycket "återvändandepolitik som är human".

Givetvis kan ingen säga hur Cecilia Malmström kommer att lyckas med detta, men jag menar att hennes uttalade syfte är positivt och snarare leder till skydd och bättre villkor för flyktingar än något annat. Hon säger här inget om att "hjälpa" Libyen. Vare sig hon, med sin bakgrund, eller EU kan ha något intresse av att hjälpa en diktaturstats regim att övervaka flyktingar. Jag försöker också få fram om något hon kan ha sagt i själva utfrågningen kan (van-)tolkas i den riktningen. Om så skulle vara fallet finns all anledning att påtala det, eftersom det inte stämmer med hennes record.

Däremot anser jag att den svenska regeringen antingen är cynisk eller aningslös när den, genom Ewa Björling uppmuntrar till och PR-ar för att statliga Rymdbolaget ska förse diktaturens Libyen med övervakningsutrustning. Har inte svenska regeringar gjort bort sig nog med märkliga affärer med Libyen?