DN och piraterna

Nej, DN gillar verkligen inte pirater. Det är ingen nyhet. Dock förtjänar det att påpekas, eftersom DN anser sig vara en objektiv tidning på nyhetsplats och ha en oberoende liberal ledarsida. (Hur skulle en liberal förresten kunna vara annat än oberoende? Grejen med DN:s ledarsida är dock att den varken är oberoende eller speciellt liberal.)

DN:s nyhetsnotis i nätupplagan om piratbyråns nedläggning är visserligen tämligen korrekt och framför allt kortfattad. Kollar man däremot de länkade artiklarna där, så behöver man bara läsa rubrikerna för att snabbt se den hårda, negativa vinklingen för allt som de kallar pirater. För DN är nämligen pirater något fult (förklarligt nog), men det stannar inte vid att ogilla pirater i sig, piratbyrån och Pirate Bay. Allt kopplas ihop och dessutom så buntas allt negativt man kan säga om "pirater" med piratpartiet.

Visserligen kan man säga att piratpartiet får skylla sig självt, när det valt ett idiotiskt namn, men namnvalet gör det alltför lätt för dess motståndare. Och motståndarna till integritet och rättssäkerhet tar ivrigt chansen och talar i stället om olaglig fildelning (som i deras värld är detsamma som all fildelning), och om finniga dataspelande tonåringar.

Ett litet ledarstick i DN igår (25 juni), som inte finns i nätupplagan (varför?) är en god illustration på detta.
Såhär lyder det:

"Pirater utan vind
Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.
Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.
Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.
Niclas Ericsson"

Denne Niclas Ericsson är visserligen ledarekribent, men visar på den dominerande attityden när DN även på nyhetsplats skriver om piratpartiet.

Jag är varken finnig, dataspelare eller tonåring (tvärtom). Däremot har jag stark sympati för piratpartiets profilfrågor; dvs om rätten till personlig integritet, till rättssäkerhet, medborgerliga rättigheter, kultur/kulturutveckling - och emot det övervakande storebrorssamhälle som övriga partier står för.

När DN vägrar förstå vad pp står för är det inte underligt heller att DN inte ger sina läsare objektiv upplysning om detta. Och att DN:s läsare kanske i någon mån tror att intresset för pp:s frågor mojnat. I vart fall de som bara läser pappersupplagan - och har kopplingar till upphovsrättsindustrin.

Lek med siffror (TPB)

Skadeståndet i TPB-rättegången är extremt högt. Formellt uppdelat på en ersättningsdel och en skadeståndsdel. Enl media 30 milj. Jag har inte orkat räkna ihop delsummorna som de räknas fram i domen, men någonstans läste jag att det till och med är 31 milj SEK.
På Mårten Schultz blogg finns en del intressanta kommentarer kring detta.
http://martenschultz.wordpress.com/2009/04/17/domen/#comment-2493

I en kommentar sägs att 2/3 av de 30 milj är ersättning... dvs 20 milj. Det som rättegången handlade om rörde sig om tjugo namngivna filmer och om nedladdning av ett (tämligen litet )antal låtar.
Då kan man ju räkna såhär.
Det går väl fortfarande att låna/hyra film i Videobutiker (heter de så än?). Vad kan ett filmlån kosta, en femtilapp? Men låt oss säga en hundring, för att inte vara snål.
20 ggr 100 kr = 2.000 kr.

Man kan givetvis även köpa filmer på DVD, vilket ibland är aningen dyrare. Men i samma storleksordning.

Musik kan man ju låna - gratis - på snart sagt varje offentligt bibliotek, så det behöver vi inte tänka på att räkna på. Upphovsrättsersättningar i detta fall betalar vi ju indirekt via skattsedeln. F.ö. betalar vi ju "privatkopieringsersättning" när vi köper inspelningsbara CD-n, vare sig vi använder dem för att kopiera musik (som vi köpt), eller lagra privata bilder på.

Nå, en lånekostnad på tvåtusen kr blev i domen tjugo miljoner i ersättning för utebliven intäkt.
Det är helt uppenbart att mediaindustrin har övertygat domstolen om ett beräkningssätt som ligger långt bortom den verklighet vi andra lever i.

Och skadeståndet på tio miljoner, det motsvarar skadeståndet för många mord det. Men det är klart, ett sketet litet mord är ju inget man kan jämföra med det lidande som de internationella mediaföretagen drabbats av.

Fanns det inga nämndemän med i tingsrätten? För det är ju meningen att de ska bidra med s.k. sunt förnuft, inte att de ska sitta och sova.

Även om de nu tyckte att "piraterna" var förskräckliga tjuvar, så borde de väl kunna tänka till och ta fram papper och penna för att räkna självständigt. Eller om det är för svårt, använt en liten miniräknare.

Piraterna får väl skylla sig själva!

Finns massor att kommentera betr TPB-domen. Men det mesta kommenterar andra så bra. Jämförelser med annat, som visar det horribla etc.

Skadeståndet måste vara ett av de största (om inte det största?) som dömts ut i Sverige. Var är proportionerna till annat? Till mord? Till våldtäckt? Till miljardplundring av företag?

Denna dom visar på en rättsosäkerhet - och det är värre än detta om filer ska kunna delas, lagligt eller olagligt. Värre än hur man definierar denna eventuella olaglighet.
Den visar hur svårt en domstol har att stå emot ett maktetablissemang, som vill döma något så suspekt som några "pirater".

Jag vill lyfta fram en tänkbar psykologisk orsak, som av en kommentar, tycks ha slagit minst en bloggare till.
Alltså, kallar man sig för just pirat, då får man skylla sig själv. Domare och andra jurister liksom makthavare och "rättsstatens upprätthållare", de har svårt att se något förmildrande hos en pirat, en skurk, en tjuv, en som tar det som inte tillhör honom.
Genom att kalla sig pirater, vare sig det är Piratbyrån, TPB eller piratpartiet, det är att erkänna sig skyldig!
Så fungerar det nog i hjärnan hos många, inte bara hos makthavare och domare. Och är det några decennier sedan man kommit över sin egen ungdoms eventuella rebelliska inställning, så är det nog än mera markerat.

Nu sägs piratpartiet få en ny anstormning av anhängare. Fint. Men räcker det till att ta mandat? Går dessa med rätta upprörda, ofta mycket unga bloggare till vallokalerna den 7 juni?

Ser man det kallt och kyligt analyserande så borde domen ge piratpartiet mandat den 7 juni.
Men gör de inte det, då är det namnets, partinamnets fel.
Och då får de skylla sig själva.

Det värsta är att därmed så blir det än mera fritt fram för lagar som skadar rättssäkerhet och integritet.

... och jag som redan har huvudvärk

Ser nu att det blev fängelse för de åtalade i Pirate Bay-rättegången.
Visserligen lär inte sista ordet vara sagt.
Jag är ingen anhängare av olaglig fildelning. Men detta var en märklig dom. Måste kolla upp lite.
Men jag har ju redan huvudvärk.
Dagens samhälle, politik, domar, lagar etcetra. De verkar ha fjärmat sig från verkligheten på ett underligt sätt.
En kommersialisering av friheten. Internet ska snävas in, bli en kabelteve-kanal.
Orkar inte tänka mer nu.

Men trots att inte piratpartiet är inblandat egentligen i detta, så ger domen partiet fler sympatisörer.
Jag gissar att bloggosfären exploderar av kommentarer inom kort.

Ditt och datt

Apropå Mikael Wendts åsikter om Ipred har det uppstått en debatt både på hans blogg och är på min.
En av de som reagerat på hr Wendts åsikter om Ipred är Michael Gajditza
http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1136943/
Där vidareutvecklar han den kommentar han har på min blogg, posten från igår.

Man kan rösta på "Bästa författarblogg" hos tidningen Vi. Två namn man genast känner igen. utan att lusläsa listan, är Anders Widén och Anna Troberg.
Noterar att Anders Widén inte gillar omröstningar av detta slag. Det gör inte jag heller. Men om det leder till att fler läser t ex Anders, så kan han väl få din röst?
Eller Anna.
http://vilaser.se/index.php?option=com_content&view=article&id=52&Itemid=58.com

Mark Klamberg har gjort en genomgång av olika remissyttranden om FRA 2.0. Som alltid intressant. Men, tyvärr har Mark dragit ner på sitt bloggande av tidsbrist.
http://klamberg.blogspot.com/2009/02/remissyttrande-juridiska.html

På Anna Trobergs blogg kan man notera att Universals VD Per Sundin menar att Magnus Uggla per default alltid MÅSTE sälja över 200 000 ex. Om han inte gör det är det Pirate Bays fel… Det är så alltså som mediamogulerna räknar. Om inte deras artister säljer bra beror det på de förskräckliga piraterna. Att folk inte vill ha deras produkter faller dem inte in.
http://www.annatroberg.com/2009/02/25/liveblogg-tpb-rattegangen-100-av-50-ar-tpbs-fel/

Mårtensson hissar flaggan på halv stång med anledning av IPRED-debatten i riksdagen men visar också i en annan bloggpost på vad fildelning kan åstadkomma i tillväxt.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/

Eftersom utgången är given betr IPRED i riksdagen tycker HAX att de ledamöter som är emot ska, om de inte vågar (som Karl Sigfrid) rösta nej ska avstå eller kvitta ut sig. För att rösta för något de känner är fel, det måste vara fel. Kännas fel för dem, och vi kommer att notera hur de röstat.
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/02/ipred-riksdagsledamoter-skolka.html

Även Christian Engström inser att det är kört betr IPRED, för denna gång, men han och vi kan notera att han kommer till tals i SvD.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/02/25/idag-klubbas-privatpolislagen-ipred/

Jakob Heidbrink har en fin juridisk genomgång av IPRED-lagen på sin blogg.
http://jheidbrink.wordpress.com/2009/02/25/ipred-fortfarande-skevt/

Många fler har skrivit intressanta saker idag, men jag stoppar
där. Lämpliga länkar hittar ni i vänstermarginalen.

SAAB-matte

I stället för att kommentera Pirate Bayrättegången, ska jag göra som traditionella media, dvs skriva om SAAB. Det SAAB som är politiskt hot-stuff och där man bollar med miljarder fram och tillbaka.

Det är några siffror som flyger runt i debatten som jag började fundera över. Saabs styrelse säger att de räknar med en förlust detta år på 3 miljarder kronor. 3 000 miljoner kronor.

3 000 000 000 kr. I förlust.

Det sägs också att Saab har fyra tusen anställda. OK, det är en massa underleverantörer också, men de har egen ekonomi.

Fyra tusen anställda genererar en FÖRLUST på tre miljarder.
Det blir en förlust på sjuhundrafemtio tusen (750.000) per anställd. Förlust!

I runda slängar betyder det att Saab gör en förlust som är bortåt två gånger lönen (inkl arbetsgivaravgifter) per anställd!

Jag har inte kollat, men det har nämnts att Saab "gör" alternativt har en produktionskapacitet på 100.000 bilar/år. Samtidigt har det sagts att de bara kör på halv kapacitet. Det skulle betyda att varje bil går med 30-60.000 kr i förlust att tillverka. Förutsatt att den blir såld.

Vad betyder det?
Att det är viktigt att bryta ner de siffror som bollas i luften. Det krävs stöd (=bidrag brukar det kallas i andra sammanhang) på massor av miljarder. Räkna själv ut vad det blir per anställd.

Rimligen kan inte allt vara sjukt i Saab, men lika självklart är det att det inte går att driva företag med sådana förluster. Helt uppenbart gör de bilar som inte nog många vill köpa och som är för dyra att tillverka.
Det betyder att lönerna är för höga, det är för många anställa och att produktionsapparaten och administrationen inte är effektiv.

Men hur kan indiska Tata göra bilar som säljs för 20.000 kr? Och de ska ju ge sig ut och konkurrera på världsmarknaden, och göra en billig miljöbil. OK att lönerna är lägre i Indien, men även om Saabarbetarna arbetade helt gratis så skulle företaget ändå gå med en enorm förlust.

Jag förstår att regeringen inte vill stoppa in ett okänt antal miljarder av våra skattepengar i ett Saab som läcker som ett såll. Regeringens uppgift är att lindra konsekvenserna för de som förlorar jobbet. Samt att ge sådana konkurrensneutrala förutsättningar för nyföretagande att det kan komma nya jobb i stället. Och då i företag som går med vinst.

Att jobba i förlustföretag ger ingen trygghet.

PS: Läs gärna även kommentarerna. DS.

Var det bättre förr?

I en kommentar undras om det finns något ungdomsförbund som arbetar emot privatkopieringsersättningen (PKE, "kassettskatten"). Svaret är att jag inte vet det. Om de gör det så har det inte nått ut till en större allmänhet.

Med anledning av Pirate Bay-debatten så undras också om vi hade bättre politiker förr. Ja, kanske det. I vart fall tror jag att för några decennier tillbaka sedan var den ideologiska medvetenheten större i partiledningarna, likaså bland vanliga riksdagsledamöter och andra aktiva strax under den absoluta toppen. Det var inte bara makthungern som styrde. Därför lät man sig inte styras av partipiskan i samma mån som idag.

Partierna var dessutom större, hade fler medlemmar som kunde diskutera annat än nästa kommunala mötes dagordning. Alla satt nämligen inte i olika nämnder och styrelser även om uppdragen då var mångdubbelt fler än idag. Idag är det få medlemmar och en tystad intern debatt. Partiledningarna har tagit över och styr med hjälp av spin-doctors.

Att vara lobbyist har blivit lönsamt, och de trycker på politikerna mer än någonsin.

Apropå om det var bättre förr, den evige ungmoderaten Anders Björck har sagt ifrån betr FRA. Björck har alltid agerat som en yngling, som slänger ur sig mer eller mindre genomtänkta uttalanden, kom tidigt in i riksdagen, blev så småningom försvarsminister och hutade som KU-ordförande åt Carl Lidbom (s), känd för sina "lidbommarlagar". Nu sedan flera år landshövding i Uppsala med ytterst konservativ framtoning som majestätisk slottsherre.

När han nu protesterar emot FRA-historien genom att avgå som ordförande för FUN, försvarets underrättelsenämnd, anger han flera skäl. Han menar att FRA-lagarna (version 2.0? eller?) med dess olika "kontrollinstanser" blir ineffektiva, dyra och integritetskränkande. Jag har en liten misstanke att han också känner sig sårad att han tydligen inte skulle få förnyat förtroende som ordförande i FUN.

Nå, hur som helst är det bra att han protesterar, även om jag undrar varför han inte gjort det tidigare!

Att FRA-lagarna i sin senaste (och kommande?) utformning inte verkar vara några under av effektivitet ens ur underrättelsesynpunkt är väl snarast ett understatement.
Att den tilltänkta uppbyggnaden blir oerhört dyr är ingen nyhet, men förtjänar ju att än en gång påpekas.
Att det lapptäcke med olika "integritetsskydd" som FRA (2.0) ska bestå av inte ger ett integritetsskydd är också en gammal nyhet som bevisar att lagarna är feltänkta från start. Men det är bra det sägs igen, av en person som varit med ett tag.

Alltså, Anders Björck har än en gång trätt fram och tyckt till, och det har han gjort i en viktig fråga. Heders för det, Anders!

Jag vet inte om det var bättre förr, men då fanns ändå fler som vågade säga ifrån när det gällde integritet och mänskliga, demokratiska rättigheter. Och det var ju inte illa.

Vem tar pengarna?

Jag följer inte PB-rättegången i alla turer. Häromkvällen visade Aktuellt ett inslag som gjorde mig beklämd, en mycket subjektiv presentation av orsakerna till rättegången och ett långt inslag med upphovsrättsindustrins advokat. Det var juristsnack som balanserande på gränsen till hånfullhet. Och en intervju med en tjej från Piratbyrån, som inte lyckades speciellt bra. Slängigt, otydligt och gav ett nonchalant intryck.

Jag har för mig att rättegången ska handla om huruvida Pirate Bay har gjort något olagligt - eller inte - när de fungerar som en anslagstavla för de som är intresserade att ladda ner eller byta filer.

Men diskussionen handlar, liksom betr IPRED, mest om anklagelsen att det är att stjäla om man laddar ner musik eller film, som finns tillgänglig på nätet. Upphovsrättsindustrin (Stim, Ifpi etc) gråter krokodiltårar över hur mycket inkomster som de stackars artisterna förlorar när någon laddar ner en låt eller två.
Och en mindre grupp artister fungerar som industrins megafoner.

Som jag skrev i föregående inlägg liksom redan ifjol:
( http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html ) så får upphovsrättsinnehavarna i vart fall indirekt rundliga ersättningar, den sk privatkopieringsersättningen.
Nu har bl a Scaber Nestor ånyo visat siffror (och länkar) som än en gång visar att det inte är några småsummor det är frågan om.

Samtidigt vet vi att i många fall så leder en nerladdning till att personen som gjort denna antingen går och köper den aktuella CDn eller DVDn, eller tankar hem den via någon betaltjänst på internet. Vi vet också att många musiker lägger upp musik för fri nerladdning, eftersom de ser det som en möjlighet att bli kända för att få spelningar.

Vi vet också att mediaindustrin säljer mer än någonsin men att för främst musiker är konserter den stora inkomstkällan, skivorna betraktar de som reklam.

Nå, Copyswede är en organisation som inkasserar och fördelar uphovsrättsersättningar. I vart fall beskriver de sig själva så. Utan att här gå in i sifferexcersis (den som vill kan själv försöka tränga in i deras redovisning, länk t ex: http://www.copyswede.se/files/hTPPvQQV.pdf ) så vill jag bara peka på några saker.

1) Copyswedes intäkter har ökat dramatiskt under redovisade år!
2) Privatkopieringsersättningen står för den största delen av intänkterna!
3) Copyswede anger att ersättningen i möjligaste mån fördelas individuellt
till rättighetshavarna!

Mina frågor blir då.
Intäkternas ökning pekar knappast på att det är magra tider för upphovsrättsinnehavarna. Varför då denna klagan över uteblivna intäkter, som många menar är högst fiktiva?

Privatkopieringsersättningen är ett slags skatt. En ersättning som varje konsument betalar när man köper lagringsmedia. (Tidigare kallad kassettskatt)
Lagringsmedia kan användas till mycket annat än att lagra musik eller film på. I själva verket används de i mycket liten utsträckning för sådan lagring. I mitt och många andras fall inte alls, men skatten betalar vi ändå.
Hur kan upphovsrättsindustrin med någon trovärdighet påstå att ersättningen är för låg mot den bakgrunden?

Hur i allsin dag kan Copyswede säga att de fördelar ersättningarna individuellt?
Det verkar vara ren bluff, eftersom den övervägande delen av intäkterna kommer från den helt generella privatkopieringsersättningen. Hur kan de härleda vilken artist eller musiker som ska ha pengar för att vi köper inspelningsbara CD/DVD och hårddiskar?
Och dessutom är vi ju många som inte laddar ner musik el film ("olagligt").

Till råga på allt får vi ju mängder av vittnesmål från musiker, artister och författare, som säger att de inte får några ersättningar alls från Copyswede (eller annan "förmedlande" part i upphovsrättsindustrin), eller i vart fall mycket litet och att avgifterna de själva betalar till industrin är högre än det de får tillbaka.

Vart tar pengarna vägen? Copyswede redovisar tämligen låga administrationskostnader, men då det i hög grad borde vara datoriserade rutiner kunde de möjligen vara lägre. Var tar då pengarna vägen? Försvinner de hos andra inblandade, hos STIM, hos Ifpi eller var? Varför når de inte musiker och artister annat än i ett sådant fåtal att det verkar vara rena undantagen?

Är allt detta tal om stöld från svältande artister i själva verket ett sätt för de internationella skiv- och filmbolagen och upphovsrättsindustrin att blanda bort korten? Varför når inte de pengar vi alla betalar fram till konstnärerna? Vart tar de vägen?