I går tillät jag mig uttrycka försiktigt optimism om utvecklingen i Egypten. Förutsatt att Mubarak har tillräcklig insikt om situationen.
Bara någon timme senare så visade det sig att Mubarak inte har den insikten. Hans maktberusning är så stor att han i syfte att inte mista makten tillgriper desperata åtgärder, som att hyra in och avlöna "motdemonstranter", vilka till stor del förefaller vara folk ur hemliga polisen och andra civilklädda poliser eller statsanställda. Dessa låter han angripa de obeväpnade frihetsdemonstranterna med knivar, påkar, skjutvapen, molotovcocktails etc. Givetvis med mängder av skadade och dödsoffer som följd. Det är inte speciellt upplyftande att se direktsändningarna i teve.
Detta avslöjar att Mubarak inte menade något med sitt tal om att frivilligt avgå i september. Han ville bara vinna tid och utså split hos sina motståndare. Följderna kan bli mycket allvarliga. Värre än de offer som redan skördats. Maktkampen kan bli onödigt lång och blodig.
Till slut måste han dock avgå. Jag kan bara hoppas att folket inte ger upp, men utan att offren blir för stora. Och att USA sätter åt tumskruvarna på Mubarak. Stoppa den ekonomiska hjälpen till Mubaraks regim. Om så sker kan han inte avlöna sina anhängare - eller armén. Då kanske till och med armén petar honom åt sidan, för den vill givetvis ha stabilitet. Och förhoppningsvis kan det leda till demokrati samtidigt.
Må det bara ske snabbt.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar