Nej, jag har inget emot Victoria Bernadotte eller att hon gifter sig och blir fru Daniel Westling - även om jag gissar att hon i något slags konstlad jämställdhet kommer att behålla sitt gamla släktnamn Bernadotte i stället för makens efternamn.
Victoria verkar vara en positiv och glad tjej, även om hon haft en lite mera jobbig period med ätstörningar och tvivel på att hon skulle kunna leva upp till kraven (?) på en blivande regent. Hon har dessutom fått en, verkar det, hyfsat god utbildning för sin roll som kuttersmycke för Sverige.
Mina invändningar är således inte emot Victoria som person, och inte heller till hennes familj i sig. Mina invändningar är mera principiella till monarkin som system.
Det betyder att jag inte i första hand vänder mig emot kostnaderna för monarkin heller. Visst är monarkin, kungahuset en dyr sak för skattebetalarna. De kan beskrivas som Sveriges största bidragstagare, de lever ju på skattebetalarnas pengar och inte precis på socialbidragsnivå heller. Samtidigt kan man konstatera att de egentligen inte är beroende av apanage etc. De har ju egna förmögenheter, vars avkastning torde trygga ett gott liv i ekonomiskt avseende, trots att de vant sig vid ett onödigt överflöd.
Dock, även republikanskt statsskick kostar, även om det rimligen torde vara betydligt billigare än monarki. Underhållet av slotten, som kulturminnesmärken, kostar pengar oavsett statsskick. Även en president ska ha en representativ bostad, dvs ett slott, ett presidentpalats för sin mandatperiod, men inte längre. Dock inte ett flertal lyxboenden för privatbruk. Och en president ska inte ha mycket mera i lön än statsministern.
Min huvudinvändning är att monarki inte går att förena med demokrati, eller, rättare sagt, med ett demokratiskt tänkade och uppträdande. Monarki står, som Lena Andersson i DN idag (19 juni 2010) konstaterar, för ett systematiskt hyckleri.
Monarkin uppmuntrar till, leder till servilitet, inställsamhet, underdånighet - inte till frihet och demokratiskt ifrågasättande eller deltagande. Det vi utsatts för det senaste halvåret i accelererande grad är ett mycket tydligt bevis för detta, hur media och snart sagt hela det politiska etablissemanget och det kommersiella samhället hyllar och mjäkar med i fjäskandet för denna ur gener komna "överhet". Monarkin är, inte minst i dessa dagar, en övertydligt illustration på skillnaderna mellan "fin överhet" och maktlös underhet. En unken doft från gångna tiders totalitära klassamhället, där den maktlöse undersåten förväntades stå med mössan i handen och underkasta sig överhetens nycker - och därtill ropa sitt bifall! Och kan dessutom ses som en nutida parallell till hur de romerska kejsarna bjöd pöbeln på bröd och skådespel. För att hålla folket på mattan så de glömde sitt elände. En skillnad är dock att idag bekostar pöbeln/folket själva en stor del av detta skådespel...
OK, kungen, det svenska kungahuset har idag snudd på obefintlig formell makt. Och dess popularitet har kraftig sjunkit på senare år. Men, dess status som superkändisar - starkt förstärkt (helt medvetet givetvis) av bröllopshysterin - har skapat en ny roll för monarkin och ger den ett icke föraktligt indirekt inflytande. Ett inflytande som inte på något sätt är förenligt med demokrati.
Visst, jag kommer nog att se lite av själva bröllopet. Det finns inget annat att se i vare sig royal service-STV eller i öppet kommersiella TV4. Det är ju ett skådespel och det kan vara kul att se några unga "kändisar" gifta sig. Samtidigt så kväljer det mig att detta skådespel faktiskt illustrerar något förgånget, ett totalitärt system där vi förväntas kröka på ryggen. Ett system som bygger på den offentliga lögnen om att arv ger vissa personer rätt till en överhetsposition, som inte är demokratisk.
Jag skulle önska att Victoria (liksom kungen) abdikerar från sin "kunglighet" så att hon (de) får leva som vanliga människor, utan att omgivningens leenden ska komma från konservativ servilitet inför en arvsgrundad överhet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
10 kommentarer:
Visst, jag kan köpa argumenten om motbjudande fjäsk och servilitet. Men ge mig en enda anledning till att jag, som tycker att traditioner, kulturarv, rötter och band till historien är oerhört viktigt och värdefullt, ska ansluta mig till den republikanska rörelsen? Nej - det är ingen retorisk fråga. Jag är verkligen intresserad på riktigt av att höra hur ni republikaner har tänkt vinna över oss traditionalister.
Mikael.
Jag anser också att kunskap om historien, kulturarv etc är viktigt.
Men för den skull förkastar jag inte utvecklingen, och speciellt viktigt för mig är en djup och levande demokrati. Fjäsk och servilitet hör inte hemma i en verklig demokrati.
Under förutsättning att vi kommer att ha demokrati även framöver så kommer det republikanska samhällsskicket i längden att vinna över konservatismen med dess förkärlek för monarkin. Det kan går fort, men också ta någon el några ytterligare generationer.
OBS, jag resonerar nu om monarkin, inte om Victoria som person etc.
Alltså. Respekt för och kunskap om historia och traditioner innebär inte att utvecklingen skall avstanna. Ex-vis från annat område, musikens. Jag uppskattar och beundrar verkligen traditionell jazzmusik, men är lika intresserad av senare tiders jazz. Att inse Louis Armstrongs geni utesluter inte att jag lyssnar t ex på Alert Ayler m fl.
Tack för svaret Lars-Erick men jag syftade på uttövandet och upprätthållandet av traditioner, inte bara kunskap och medvetenhet om dem. Fjäsk och servilitet hittar vi även i många sammanhang utanför kungahuset, jag kan väl exempelvis knappast beté mig hur jag vill gentemot statsministern eller andra statsråd. Underdånigheten, kryperiet och mössan-i-handen-attityden är ö h t väldigt utbredd bland svenskarna i bemötande av alla slags myndighetespersoner, det är ett betydligt större problem menar jag.
Tänkte inte argumentera för eller emot monarkin utan bara påpeka att det kan vara lite svårt för Victoria att ta Daniels efternamn då kungligheter inte har efternamn (undantag är kanske Storbritannien). Därför är inte heller Bernadotte hennes efternamn och har ingenting med jämställdhet att göra, eller snarare mot jämställdhet då alla andra måste ha efternamn.
Mikael. Nej, servilitet finns ibland även i andra sammanhang. Det bör dock inte finnas i ett demokratiskt samhälle, och uppmuntras ju tyvärr i en monarki. Dock är krypandet för myndigheter och myndighetspersoner inte så utbrett i Sverige (förutom för kungahuset) som i många andra länder. Vi är oftast medvetna om att myndigheterna är våra tjänare, inte herrar.
Vanlig hyfs, det är en annan sak. Och hyfs och artighet är däremot nog lite eftersatt i Sverige.
Anonym. Haha, min kommentar om släktnamn var mest menat som en ironisk knorr.
Dock, Victoria är av den Bernadottska släkten! Och Daniel av släkten Westling!
Men om Victoria abdikerade från sina konungsliga anspråk, så är hon inte kunglig längre - blir en vanlig medborgare. Och får ta ställning till vilket efternamn hon ska ha. Då blir det aktuellt att välja om hon vill heta Westling, Bernadotte - eller ha båda namnen. Och Daniel får samma val att göra. Dvs om han avstår från sin nyvunna prinstitel...
Man får inte glömma av att det hade blivit ett väldans liv om vi hade haft ett presidentdottersbröllop på skattebetalarnas bekostnad (där kostnaden beräknas till 100 miljoner med renovering av hennes bostad och allt).
Presidentdottersbröllop? Nej, självfallet inte en enda krona av skattemedel till det!
Hur lycklig och kär hon och brudgummen än skulle vara!
Apropå Mikaels kommentar: jag tror att det är svårt att på kort sikt vinna över de traditionalister som är tillräckligt okritiska, men dels är de få och dels så urholkas stenen förr eller senare. Jämför med högerns ursprungliga reaktioner på rösträtten eller den fria semesterveckan, sådant som idag ingen ifrågasätter.
Dessutom: Är en tradition bra bara för att det är en tradition? Hur ser du på kvinnlig omskärelse? Se där en tradition som sannolikt är betydligt äldre än vårt kungahus. Ska vi värna de folkslags kulturarv som ägnar sig åt sådant? Eller ska vi i demokratisk anda besluta att vi inte ställer upp på det, oavsett företeelsens tradition och anor?
Äke R. Givetvis är inte alla traditioner bra. Speciellt inte kvinnlig omskärelse.
Däremot såge jag gärna att fina gamla byggnader t ex sköts om och bevaras till eftervärlden. Och goda traditioner. Men låt dem inte hindra oss från utveckling och framåtblickar.
Skicka en kommentar