Visst, jag måste medge att det var en välregisserad show, prinsessbröllopet. Det känns ju bra, och vi är ju alla med och betalar för det, så varför skulle vi inte fått det? Till råga på allt så fick vi se att det faktiskt verkar som att brudparet är genuint kära i varandra. Det värmer ju hjärtat, oavsett om man är rojalist eller republikansk demokrat.
Men, just too much, liksom den långa uppladdningen. Det är nog många som känner sig lite trötta och utmattade idag. Inte bara de inbjudna gästerna. Utan även tevetittare, även vi som inte såg allt. Trots att man tvingade sig att ta en del pauser blev det många timmar.
Vi vet ju att kungen inte var så glad i att Victoria blev kronprinsessa. Han uppskattade inte att han måste böja sig för att grundlagen ändrades i demokratisk ordning på ett sätt som gick emot hans konservativa inställning. Vi förstår också att, trots alla uppskattande ord nu, så har det varit en tuff match både för Victoria och Daniel att få kungen att acceptera Daniel som svärson. Och tufft för kungen att ändra sig. Rent mänskligt verkar dock alla de närmast berörda nu vara lyckliga. Svärföräldrarna på båda sidor. Och givetvis Victoria och Daniel.
Kungen, som inte är någon stor talare eller intellektuell gigant, han lät ovanligt bra och släppte fram en del sympatisk spontanitet. Dessutom gynnas nog kungahuset av att det släppts in nytt blod, både Daniel och hans pappa Olle var naturliga i sina nya roller och goda talare.
Fortfarande kvarstår ändå de principiella invändningarna till monarkin. Det är inte demokratiskt, av skäl som jag tidigare redovisat. Och även tänkbara konsekvenser av både privat och principiell natur reser fler frågor, något berört här. Och Emma i Opassande har en klurig upphovsrättfråga i sammanhanget.
Jag noterar att Birger Schlaug skrivit ett brev till kungen, som försöker få honom att betänka sitt ansvar för att ev barnbarn ska få välja sin framtid själva. Det känns inte bra att tvinga barn in i något de inte valt själva, och speciellt inte att tvinga dem till ett konstlat liv i offentlighet.
Nu är det söndag, men det känns som att vardagen kommer tillbaka. Verkligheten pockar på uppmärksamhet, trots sagobröllopet och den otidsenliga grund det vilar på.
Men, jag slutar med att konstatera att det var en härlig show! Trots allt.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar