Nej, jag har inget emot Victoria Bernadotte eller att hon gifter sig och blir fru Daniel Westling - även om jag gissar att hon i något slags konstlad jämställdhet kommer att behålla sitt gamla släktnamn Bernadotte i stället för makens efternamn.
Victoria verkar vara en positiv och glad tjej, även om hon haft en lite mera jobbig period med ätstörningar och tvivel på att hon skulle kunna leva upp till kraven (?) på en blivande regent. Hon har dessutom fått en, verkar det, hyfsat god utbildning för sin roll som kuttersmycke för Sverige.
Mina invändningar är således inte emot Victoria som person, och inte heller till hennes familj i sig. Mina invändningar är mera principiella till monarkin som system.
Det betyder att jag inte i första hand vänder mig emot kostnaderna för monarkin heller. Visst är monarkin, kungahuset en dyr sak för skattebetalarna. De kan beskrivas som Sveriges största bidragstagare, de lever ju på skattebetalarnas pengar och inte precis på socialbidragsnivå heller. Samtidigt kan man konstatera att de egentligen inte är beroende av apanage etc. De har ju egna förmögenheter, vars avkastning torde trygga ett gott liv i ekonomiskt avseende, trots att de vant sig vid ett onödigt överflöd.
Dock, även republikanskt statsskick kostar, även om det rimligen torde vara betydligt billigare än monarki. Underhållet av slotten, som kulturminnesmärken, kostar pengar oavsett statsskick. Även en president ska ha en representativ bostad, dvs ett slott, ett presidentpalats för sin mandatperiod, men inte längre. Dock inte ett flertal lyxboenden för privatbruk. Och en president ska inte ha mycket mera i lön än statsministern.
Min huvudinvändning är att monarki inte går att förena med demokrati, eller, rättare sagt, med ett demokratiskt tänkade och uppträdande. Monarki står, som Lena Andersson i DN idag (19 juni 2010) konstaterar, för ett systematiskt hyckleri.
Monarkin uppmuntrar till, leder till servilitet, inställsamhet, underdånighet - inte till frihet och demokratiskt ifrågasättande eller deltagande. Det vi utsatts för det senaste halvåret i accelererande grad är ett mycket tydligt bevis för detta, hur media och snart sagt hela det politiska etablissemanget och det kommersiella samhället hyllar och mjäkar med i fjäskandet för denna ur gener komna "överhet". Monarkin är, inte minst i dessa dagar, en övertydligt illustration på skillnaderna mellan "fin överhet" och maktlös underhet. En unken doft från gångna tiders totalitära klassamhället, där den maktlöse undersåten förväntades stå med mössan i handen och underkasta sig överhetens nycker - och därtill ropa sitt bifall! Och kan dessutom ses som en nutida parallell till hur de romerska kejsarna bjöd pöbeln på bröd och skådespel. För att hålla folket på mattan så de glömde sitt elände. En skillnad är dock att idag bekostar pöbeln/folket själva en stor del av detta skådespel...
OK, kungen, det svenska kungahuset har idag snudd på obefintlig formell makt. Och dess popularitet har kraftig sjunkit på senare år. Men, dess status som superkändisar - starkt förstärkt (helt medvetet givetvis) av bröllopshysterin - har skapat en ny roll för monarkin och ger den ett icke föraktligt indirekt inflytande. Ett inflytande som inte på något sätt är förenligt med demokrati.
Visst, jag kommer nog att se lite av själva bröllopet. Det finns inget annat att se i vare sig royal service-STV eller i öppet kommersiella TV4. Det är ju ett skådespel och det kan vara kul att se några unga "kändisar" gifta sig. Samtidigt så kväljer det mig att detta skådespel faktiskt illustrerar något förgånget, ett totalitärt system där vi förväntas kröka på ryggen. Ett system som bygger på den offentliga lögnen om att arv ger vissa personer rätt till en överhetsposition, som inte är demokratisk.
Jag skulle önska att Victoria (liksom kungen) abdikerar från sin "kunglighet" så att hon (de) får leva som vanliga människor, utan att omgivningens leenden ska komma från konservativ servilitet inför en arvsgrundad överhet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett Kronprinsessbröllopet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kronprinsessbröllopet. Visa alla inlägg
19 juni 2010
18 juni 2010
Bröllopsbesvär
Public service har gått från att tjäna folket till att tjäna hovet. SVT får numera betecknas som Royal Service. Och nog är det en våldsam övermättnad som drabbar alla nu. Inte ens de mest hängivna rojalister kan väl svälja allt som stoppas i oss i teve, radio och press?
Läser också i bladet att andelen anhängare till både kungahuset och monarkin minskat drastiskt de senaste femton åren. Glädjande, men aningen förvånande. Så mycket som media fokuserar på kungafamiljen kunde man tro att intresset fortfarande är stort. Har Silvias dragningskraft minskat så mycket och inte kunnat uppvägas av Victorias?
Hur uppfattas det att hovet bjudit in även representanter för de värsta förtryckarregimerna till kronprinsessparets vigsel? Till exempel från Nordkorea och Eritrea. Vad ger det för intryck av demokratisk förankring av hovet, och vad har UD gett för råd?
Vad tycker stockholmarna om att Hagaparken, ansedd som stadens vackraste park, nu inhägnats av fula staket som ska hålla folket skiljt från de unga Bernadotterna? Eller ska de inte kallas familjen Westling?
Och så det här med religionsfrihet. En del menar att det inte skall vara ett tvång att regenten ska tillhöra Svenska kyrkan och omfatta den lutherska tron. Tja, ska det vara ett kungahus, så tycker jag nog det är ett tämligen berättigat krav, i traditionens namn (vad annars kan motivera monarkin?). Däremot så borde familjen Westling-Bernadotte givetvis ha samma religionsfrihet som andra svenska medborgare.
Fastän då måste de förstås avsäga sig alla anspråk på kronan!
En pikant (?) detalj, som jag inte sett kommenterad är denna. En drottnings främsta plikt är att föda en arvinge till tronen. Det torde gälla även om hon gifter sig med en s.k. ofrälse man och även om denne får en prinstitel som bröllopsgåva av svärfar.
Men, om nu det unga paret inte kan få barn då? Kan de då adoptera ett "lämpligt" barn, hur nu det ska se ut, för att rädda monarkins fortlevnad?
Är det någon som på rak arm kan informera om vad som gäller om detta "problem" skulle uppstå?
Eller har giftermålsförberedelserna innefattat även en kontroll av om de unga tu kan alstra barn?
Kanske är det så. Hörde att det blir Daniel som "måste" ta ut eventuell föräldrapenning, eftersom han är den ende med sjukpenninggrundande inkomst. Victorias apanage räknas tydligen inte som inkomst i det avseendet. Och torde utbetalas även vid föräldraledighet.
Läser också i bladet att andelen anhängare till både kungahuset och monarkin minskat drastiskt de senaste femton åren. Glädjande, men aningen förvånande. Så mycket som media fokuserar på kungafamiljen kunde man tro att intresset fortfarande är stort. Har Silvias dragningskraft minskat så mycket och inte kunnat uppvägas av Victorias?
Hur uppfattas det att hovet bjudit in även representanter för de värsta förtryckarregimerna till kronprinsessparets vigsel? Till exempel från Nordkorea och Eritrea. Vad ger det för intryck av demokratisk förankring av hovet, och vad har UD gett för råd?
Vad tycker stockholmarna om att Hagaparken, ansedd som stadens vackraste park, nu inhägnats av fula staket som ska hålla folket skiljt från de unga Bernadotterna? Eller ska de inte kallas familjen Westling?
Och så det här med religionsfrihet. En del menar att det inte skall vara ett tvång att regenten ska tillhöra Svenska kyrkan och omfatta den lutherska tron. Tja, ska det vara ett kungahus, så tycker jag nog det är ett tämligen berättigat krav, i traditionens namn (vad annars kan motivera monarkin?). Däremot så borde familjen Westling-Bernadotte givetvis ha samma religionsfrihet som andra svenska medborgare.
Fastän då måste de förstås avsäga sig alla anspråk på kronan!
En pikant (?) detalj, som jag inte sett kommenterad är denna. En drottnings främsta plikt är att föda en arvinge till tronen. Det torde gälla även om hon gifter sig med en s.k. ofrälse man och även om denne får en prinstitel som bröllopsgåva av svärfar.
Men, om nu det unga paret inte kan få barn då? Kan de då adoptera ett "lämpligt" barn, hur nu det ska se ut, för att rädda monarkins fortlevnad?
Är det någon som på rak arm kan informera om vad som gäller om detta "problem" skulle uppstå?
Eller har giftermålsförberedelserna innefattat även en kontroll av om de unga tu kan alstra barn?
Kanske är det så. Hörde att det blir Daniel som "måste" ta ut eventuell föräldrapenning, eftersom han är den ende med sjukpenninggrundande inkomst. Victorias apanage räknas tydligen inte som inkomst i det avseendet. Och torde utbetalas även vid föräldraledighet.
Etiketter:
Daniel Westling,
hovet,
Kronprinsessbröllopet,
kungafamiljen,
kunglig adoption,
rojalister
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)