DN i går hade en intressant analys av Uri Avnery (86-årig israelisk fredsaktivist) om hur det kom sig att Israel kunde angripa Ship to Gaza som de gjorde. I hast hittar jag inte länken till artikeln (i DNs kulturbilaga) men jag hittar däremot en bloggare som skriver i stort sett som jag tänkt skriva om detta.
Uri Avnery drar i artikeln till dagens handlande från Israels regering en parallell till hur den brittiska regeringen angrep skeppet "Exodus" 1947. Den som anvarade för den brittiska aktionen var Ernest Bevin, labour-minister. Ingen dumskalle precis, menar Averny, men däremot var han arrogant, okänslig och visade ett gränslöst förakt för världsopinionen.
Kort sagt, historien upprepar sig, men med andra rollinnehavare . Denna gång var det Israel som stod för arrogansen, okänsligheten och föraktet för omvärldens reaktioner.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
09 juni 2010
Dagen då Israel förlorade sina sista vänner
Etiketter:
Bevin,
Exodus,
Israel,
politik,
Ship to Gaza,
Uri Avnery
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar