22 maj 2009

Politik i praktiken - taktik, ideologi och psykologi

Kring mina senaste bloggposter, om hur agera för en positiv lösning av FRA-lagsproblematiken, har utspunnit sig en liten debatt (i och utom kommentarsfältet).

Så har en kommentator påstått att det är en lätt fråga, och pekat på att regeringens aktuella lagförslag helt enkelt skulle ställas emot oppositionens motioner om att stoppa FRA-lagen.

Visst, om vi levde i en idealisk värld, där det inte fanns en mängd formalia som inbjuder till taktiska finter. Om inte viljan till taktiserande funnits även utan formalia att "skylla" på. Om det inte funnits partipiskor. Om man inte behövde tänka på psykologiska effekter. Att en sak, ett tillvägagångssätt kan ses som logiskt naturligt är ju inte detsamma som att det blir så i praktiken (vilket kan bli en bitter läxa både för nya partier som för nyvalda inom gamla partier).
Det finns systemfel i hur riksdagen arbetar, i hur partierna fungerar och i valsystemet som gör det svårt att fungera som en självständig kritisk ledamot, svårt att få tid till överblick, som gör det svårt för förnyelse inom partierna och för nya partier att ta sig in i riksdagen. Jag har varit inne på det tidigare men nu senast diskuteras detta bl a i bloggtexter hos FarmorGun och Sagor från livbåten.

Johan Westerholm tycker sig i sin blogg Mitt-i-steget se tendenser till en ny öppenhet inom hans (s)-parti till att diskutera integritetsfrågorna.
Är det så?

Och detta nyväckta intresse inom (s), skulle det till exempel kunna manifesteras genom att Thomas Bodström tog kontakt med Camilla Lindberg för att stoppa FRA-lagen. Dvs att (s) aktivt gick in för att verkligen stoppa FRA-lagen, inte bara taktiserade med ord och i omröstningar de vet de kommer att förlora.

Men då måste (s) avstå från att fiska efter billiga partipolitiska poäng! Att få med alliansens hunsade kritiker kräver att de inte blir statister i ett s-spel.

De har ju fått mycket stryk internt för sin kritik, och om de inte vet att det ger resultat så finns ju ingen anledning till ren demonstrationspolitik från deras sida, om det bara leder till mera rapp av partipiskorna. Eller hur?

För mig är saken, åtminstone när den kan ses ur en demokratisk-ideologisk synvinkel, viktigare än partiet. Så var det även när jag var medlem i ett parti under ett otal decennier.
Naturligtvis kan du Johan, men vill du också ta kontakt med Thomas B för att få rullning på detta? För att fruktbara kontakter skapas. Ur psykologisk synpunkt tror jag det är bättre att han tar kontakten, än att den måste komma från andra hållet!

5 kommentarer:

Gun Svensson sa...

Har ställt en rak fråga till Johan Mitt i steget Westerholm om han är beredd att anta din utmaning. Det ska bli roligt se hur han hanterar det, men hur svårt kan det vara ;-)

Olof Bjarnason sa...

Jag funderar på förbättringar av befintligt system, datanörd som jag är ;)

Säg att det funnits en möjlighet att samla in "folkomröstningsnamnunderskrifter".
T.ex. om 20.000 röster kunde samlas in för "folkomröstning om viss lag" - detta hade varit en väg i FRA-fallet.

Inte alltför opraktiskt heller! Vad tror du om det LE?

Alltså INTE misstroendevotum mot regeringen - utan bara mot specifik lag.

Gun Svensson sa...

Kände på Johan ifall han var beredd att medverka till ett initiativ, men han tyckte uppenbarligen att jag var otacksam som inte kunde vara nöjd med det som han och de övriga uppnått. Han har rätt - han har gjort mer än de flesta för att få till stånd en förändring!

Lars-Erick Forsgren sa...

Olof Bj. Ja, rent tekniskt borde det vara möjligt.
Till och med att sådana folkomröstningar skulle kunna vara beslutande, inte bara rådgivande som idag.
Det senare tror jag dock aldrig riksdagen, oavsett färg,skulle gå med på.

Det som skulle röstas om skulle då vara antingen om en föreslagen lag skall införas.
Eller om en befintlig lag skall upphävas - genom en ny lag som upphäver den gamla. Vilket ju är den vanliga tekniken när man upphäver i vart fall delar av lagar, moment som t ex inte är tillämpbara genom tidens gång.

Lars-Erick Forsgren sa...

Farmor. Ja, jag har ju utmanat honom/Johan oxå som du vet.

Kan förstå om det känns obekvämt för honom. Eller otacksamt. Tacksamma är vi dock.

Men att man nått vissa förbättringar i ngt avseende kan väl ändå inte betyda att man inte vill göra ännu mera?