02 oktober 2010

Bertram Fnykström och Viking...


Primärt är det jazzen som är min musik. Med "kringliggande" musikformer. I bred bemärkelse. Det är ju så att utan jazzmusiken skulle vare sig populärmusiken eller den "seriösa" (= västerländs noterad musik) musiken idag funnits i den form den har idag.

Detta sagt måste jag ändå erkänna att en av mina absolut första skivor, det var en liten EP med Martin Ljung som Bertram Fnykström, dvs Rock-Fnykis. Samtidigt köpte jag en EP med Louis Armstrong och en LP med Porgy & Bess.

Nu finns inte Martin Ljung längre. Det känns faktiskt sorgligt, trots att han fick bli 93 år. Han var den kanske förste stå-upp-komikern i Sverige, långt innan begreppet fanns. Och med sin tolkning av Rock-Fnykis så gjorde han en kärleksfull parodi på rocken, som gjorde den lite mera förstålig för även andra än tonåringarna. Femtiotalet var en storhetstid för Martin, som började publikt sett med Viking, den långe, gänglige mannen som inte var så stark.... som för att demonstrera hur svag han var, gjorde en volt på scenen -för att visa att tidigare, då kunde han minsann.

Det skulle föra för långt att räkna upp alla hans succér, men låt mig nämna Ester, Fingal Olsson - han som är död, men rör på sig, Skojten, Olga och Guben i låddan. Mycket av det Marin Ljung gjorde hade anknytning till Knäpp-Upp och Povel Ramel. Han föddes 1917 i Luleå och dog i Stockholm 30 sept 2010.

Jag skulle vilja påstå att Martin Ljung gjorde mer för svenska folkets välbefinnande är de flesta politiker.

Inga kommentarer: