Vänliga poliser och militär

Som jag skrev helt kort nyligen hade vi inga bekymmer i Davao City med vare sig polis eller militär.
Polis finns av olika slag  i Filippinerna, allt från de stackars trafikpoliser som står i hettan mitt i gatan och alla avgaserna, helt oskyddade och till poliser som är närmast militärer, kravallpolis med tung beväpning. Och allt däremellan. Polisen har rent allmänt inget gott rykte, och anses vara korrumperad, speciellt vissa grenar av den, och möjligen extra mycket ute i provinsen... Nå, nog om det.
När det gäller bekämpande av olika gerillor så är det i huvudsak militär som bekämpar dem. Värst nu är förstås IS, som blommat upp kraftigt det senaste året och uppenbarlingen fått förstärkning utifrån.  IS gillar inte Duterte, och vill gärna komma åt honom, men de har hittills haft sin huvudsakliga aktivitet i de västra delarna av Mindanao... där f.ö. det är en stor andel av befolkningen som är muslimer. Men där de flesta inte alls har några sympatier för IS, men där IS ändå kunnat rekrytera många aktiva anhängare, möjligen p g a hög arbetslöshet och allmänt dåliga förhållanden för många av muslimerna där.

IS aktiviteter har föranlett en höjd beredskap av både polis och militär i och runt Davao C också. Detta var en anledning till en demonstration emot undantagstillståndet, inne i Davao C av tillresta demonstranter från provinsen.

Vi hamnade en gång mer el mindre mitt i den demonstrationen, när vi var på väg in till centrum en dag.
Demonstrationen bevakades av dessa "bistra" män. Nej, de var inte alls bistra.  De stod lugnt och stilla och bara kollade att det gick fredligt till.
Frugan fråga om de hade något emot att bli fotograferade, och det gick bra. Det ville gärna ha med mig på bilden också. Trots att det kunde se ut som att jag nästan kramade om dem, samtidigt som jag hade bälte för min mobil och två små vattenflaskor. Kunde tas som ett "bombarbälte"...  vilket de dock inte tyckte såg farligt ut.
Det var svårt att få tag på en taxi denna dag, i rena lunchrusningen. Normalt brukade vi åka jeepny, men de var överfulla, och taxi svårfångde också. Men de vänliga poliserna frågade om vi ville ha hjälp att få en taxi. Vilket vi tacksamt tog emot.
Hyggliga grabbar. Vilka, enl frugan, har ordentlig utbildning för dessa uppgifter att skydda och bevaka folk.

Men även i centrum, vid stadshuset, var det militär bevakning. Här blev jag fotograferad med en officer, som frågade om jag var pensionerad militär....  tyckte han verkligen att jag såg så militärisk ut?  ;)

En vänlig och timid man.
I bakgrunden fanns några tunga militära fordon plus ett antal soldater direkt utanför City Hall, men också patrullerande två och två i de närmaste omgivningarna. Bl en närliggande park, med en massa duvor som matades flitigt av barn.

Visst var de vänliga men också tungt utrustade ändå.

Fascister, svek, nomineringar och konstig dator. Plus svenskt yrkesförbud

En sak lär vi oss av bråken och demonstrationerna kring Davis Cup-matcherna i Malmö. Fredliga och demokratiska demonstranter ska inte beblanda sig med extremister. Fascister till höger (ofta arbetslösa, lågutbildade killar) och till vänster (ofta "välartade", välutbildade och från burgna miljöer) har en sak gemensam: föraktet för demokrati och förkärleken till våld som politisk metod.

Anders Widen har en intressant text
http://djingis.blogspot.com/2009/03/lite-hjalp-till-moderaterna.html
som resonerar om nomineringar och svek.
Det finns mycket att säga om dessa saker, men för dagen nöjer jag mig med att här i stort sett citera den kommentar jag skrev hos Anders.
1) I folkpartiet var det unga/nyblivna riksdagsledamöter som vågade säga ifrån betr FRA. Inom centern och moderaterna orkade inte de unga göra det. Varför denna skillnad? Jfr gärna Hans Lindblads funderingar här kring detta i höstas.
2) Många av de aktiva inom de partier som förvisso blivit allt glesare befolkade, de ser varje avvikelse från den aktuella partilinjen som ett svek.
Även om svikaren kanske är den ende som håller fast vid ideologi och program, medan partiledning är de som egentligen svikit.
3) Inom s går det väl till som Anders beskrivit. Men inom de flesta andra partier har det i stället varit vanligare med provval. I princip borde det senare vara mera demokratiskt. Men mot bakgrund av att (alla) partier fått allt färre medlemmar och att deltagandet i provvalen är lågt, så är jag idag mera tveksam.

Hur än nomineringarna går till så har ju de ledande i partierna utomordentliga påverkansmöjligheter, eftersom det är deras vilja och åsikter som når alla medlemmar. Ledningen tar sig ett tolkningsföreträde. De som tycker annorlunda kämpar i underläge.

För övrigt uppför sig min dator underligt sedan en tid. Några tecken på det är svårigheter att öht få igång internet och operativsystemet, omöjligt att defragga hårddisken, och det går inte att återställa systmeninställningarna till en tidigare mera problemfri tid.
Jag har dessutom svårigheter att pinga mina blogginlägg. Det verkar inte funka alls, vilket märks på sjunkande antal besök. De som har mig i sin bloggroll ser dock när jag lagt in en ny text.

TILLÄGG. En sak som upprör mig idag är också att det förekommer yrkesförbud på svensk arbetsmarknad. Jag vill gärna rekommendera Leo Erlandssons text om detta, länk: http://blog.erlandsson.info/2009/03/08/han-sparkades-fran-edb-for-sina-politiska-asikter/

I detta fall var det till och med, vad jag förstår, en sak som hänt på fritiden och utan minsta extremistiska inslag. Tvärtom. Det är skandal att den som vill arbeta för demokratiska ideal skall riskera jobbet pga detta. Vilken riksdagsledamot tar upp detta i riksdagen för att rätta till den laglucka som kan finnas???

Om ej det går att få dialog, vad göra?

I dagens Piteå-Tidningen (12 dec) finns en superkort debattgrej av CUFs Magnus Andersson, som går ut på att Alliansen måste lära av sina misstag. Misstaget var FRA-lagen i somras och därför får inte regeringen göra samma misstg betr IPRED.

http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4252263

Samma dag framkommer att regeringen inte alls lär, inte alls lyssat, utan lägger en lag om datalagring. Allt ska registreras och lagras. Inga fjantiga undantag eller integritetshänsyn här inte.

Att lysssna är ute. Avlyssna och registrera och genomdriva grundlagskränkande lagar är det som gäller.

Är det konstigt att Svenska Dagbladets läsare efterlyser ett nytt parti?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2187193.svd

Jag är egentligen inte så entusiastisk för demonstrationer. Jag föredrar dialog, samtal, konstruktiv debatt. Sverige ska ju vara en mogen demokrati.
Men idag lyssnar ju inte makten, den isolerar sig i sitt glastorn.

Vad gör man då?


Filippinerna har en ung och instabil demokrati med många brister. Men med tanke på situationen i Sverige så kan man fundera...

I den stad vi befinner oss just nu var det en jättedemonstration häromdagen. Myndiga poliser dirigerade trafiken så att det långa demonstationståget kunde gå ostört. En demonstration för rättvisa. Emot något slag av övergrepp. Och demonstrationen gick genom de mest centrala delarna av staden. Tusentals människor som uppenbarligen kommit från provinsen för demonstrationen.

Det kändes bra att de demonstrerade. Att folk inte finner sig i vad som helst.