Föga hopp om fp, det har ju inte krismedvetande

En sak måste man ändå erkänna. Sossarna inser nu att deras parti är i kris. Så till den grad att deras debatt går över alla breddar och översvämmar alla media. Ja, till och med centern och kristdemokraterna är bekymrade och diskuterar det dåliga valresultatet.

Men inte folkpartiet, det parti som ännu i högtidliga stunder kallar sig liberalt. Jag skummade igår igenom den valanalys som gjorts internt. Jodå, det var intressanta siffror och ett konstaterande att skolpolitiken var det som väljarna vet att fp sysslat med. I övrigt intet. Nja, en liten fundering om att fp borde ta kontakt med sitt ungdomsförbund så att ungdomarna går vidare till fp när de känner sig för gamla för LU. I övrigt är rapporten välskriven, men är rent nonsens då den missar det viktigaste!

Jag kan göra det enkelt för mig och hänvisa till ungliberalernas ordförande och den svidande kritik han framför i Expressen idag. Adam Cwejman sätter fingret på en del ömma punkter.

Jag vill dessutom betona att de svenskar som i så hög grad anser sig vara liberala, de känner inte igen att fp skulle vara ett liberalt parti. En stor del av väljarna har insett att fp succesivt lämnat den socialt ansvarskännande liberalism, som varit dess kännetecken i stort sett från bildandet (sammanslagningen av liberalerna och de frisinnade) 1934 och till senaste sekelskiftet. En del medlemmar tror ännu att fp är liberalt bara för att partiledningen säger så. Vilket ju är falsk marknadsföring.

Att vara ett annex till moderaterna, ja till och mer moderata än moderaterna så att till och med en del moderater gått till det mera högerbetonade folkpartiet, det är ingen bra grund för liberalism.
Att som profilfrågor lägga fram krav på medborgarna, att sätta staten/överheten före medborgarna, det är en pervers syn på liberalismen.
Att först göra ett katastrofval 2006 och sedan ett ännu sämre val iår, det är inget att vara stolt över! Det borde leda till en djup rannsakan. Det borde leda till både analys där man inser att socialliberalismen måste återvinnas - det räcker inte med att kalla sig socialliberal, hrr Björklund och Pehrsson och fru Sabuni.
Folkpartiet måste inse att om det ska vara ett liberalt parti, då räcker inte ord, då måste partiet faktiskt gå till rötterna, alla medlemmar måste ha ett hum om vad liberalismen står för. Och VARJE förtroendevald bör givetvis ha grundlig insikt i socialliberalismens innehåll. Idag hör man underliga uttalanden som lika gärna kunde höras hos moderaternas högerflygel, hos sd eller s.

Sist men inte minst, rättssäkerhet och integritet är liberala grundvärden. Båda dessa har fp bidragit till att urholka å de skändligaste. De liberala ungdomarna i LU inser det, hur kan då fp tro att dessa liberaler vill gå vidare till folkpartiet?

Ett parti som inte har krismedvetande och sjukdomsinsikt, efter ett sådant val och en sådan utveckling som folkpartiets, dess framtid ser inte ljus ut.

I vart fall torde det inte attrahera de 27% väljare som anser sig vara liberaler.

Sänkta löner till sportartisterna?

I dessa dagar med kris i näringslivet, så hör jag nu att sponsorbidragen till idrottsföreningarna, vilka numera är mera av bolag, kommer innebära sänkta löner till idrottarna.

Jag hoppar till lite, bildlikt talat. Bara för några decennier sedan skulle man inte talat om löner till idrottsmän. OK, det fanns en del som verkade inom proffssporter, med det räknades knappt som idrott.

Jag kan för min del ärligt säga att jag inte sörjer över om löner till idrottare kommer att sänkas. Många gånger har de ju rena fantasilöner. Och. Det det är fråga om idag är inte idrott i den tidigare vedertagana betydelsen. Nu är det sportcirkus.

De är cirkusartister, och ofta underhållande, men långt ifrån den amatörernas ädla tävlan som jag uppskattar.

Därmed på intet sätt något ont sagt om cirkusartister. Inte heller om idrott.

Krisfaktorer, lite funderingar

Vill för mig själv snabbt söka bena ut lite om vad som kan vara olika faktorer till den rådande finanskrisen i USA, Sverige och världen. Utan inbördes ordning.

1. Girighet. Lönsamhet och vinst är ju goda, välståndsskapande begrepp. Men när det slår över i girighet har det alltid visat sig farligt. Denna kris är inte den första som bottnar i att en bubbla pga girighet plötsligt spricker.

2. Blankning. Det märkliga instrument som används på aktiebörsen. Jag har inte djupdykt i detta, och aldrig använt. Men spontant så undrar jag varför blankning inte förbjudits i Sverige, som skett i en del andra länder. Det förefaller ju som att det är ett instrument som inbjuder till osund spekulation i vinster pga förluster. Även det ett slags girighet.

3. För generösa banker. Då tänker jag i första hand på hur det varit möjligt att låna för mycket vid husköp. I Sverige var det länge först ett bottenlån och sedan ett topplån man tog, plus att man gjorde en egen insats. Eftersom har lånen krupit upp allt högre till taket och insatsen minskat. Försvunnit. Och nu annonseras det om att det behövs inget topplån, bottenlånet täcker ALLT. Insats pratas det inte om, möjligen med mycket små bokstäver.
Detta är givetvis att lura folk, speciellt i en tid med låga räntor (som nu raskt stiger).
I USA har man dessutom kunnat låna till låga räntor och till mera än köpeskillingen!

(Vill man ha en sund ekonomi kanske man skulle kräva en kontantinsats på sådär 50% vid husköp. Tufft? Ja, men onekligen skulle det bli färre som fick lämna hus och hem pga av att de inte kan betala lånen då. Det skulle hålla tillbaka kostnaderna för nyproduktion och dämpa prisutvecklingen kraftigt. Ge lägre inflation, vilket är bra för alla med normala inkomster.)

Så uppmuntrar man till överkonsumtion, till högre fastighetspriser, till exploderande produktionskostnader (med skenande vinster), och till inflation. Klart att det spricker då. Trollen spricker i solen.

Men bankerna ville ha höga utlåningsvolymer, gav bonusar till cheferna, många höga lån var tecken på en framgångsrik bank. "Kreativa chefer" ...

4. Så detta med ologiska valutakurser. När ett lands ekonomi spricker pga en fastighets/lånebubbla som i USA, då bör dess valuta anses som osäker. Speciellt när staten dessutom pumpar ut hundratals miljarder dollar, för att '"rädda systemet". Dvs sätter igång sedelpressarna. Det ger inflation, men borde även indikera en lägre valutakurs i förhållande till länder med bättre ekonomi, som Sverige.
Det vore logiskt.
Men så fungerar inte marknaden (folket som sysslar med börs- o valutaaffärer). De reagerar inte rationellt. Dvs det anser de att de gör, men deras rationalitet heter psykologi.
De anser att en liten valuta, som SEK, är osäker att köpa (trots god svensk samhällsekonomi!) och köper i stället den stora US-dollarn (trots att USA-ekonomin nu hålls uppe av inflationsdrivande sedelpressar, inte av reella tillgångar).
På så sätt "räddas" dollarn - men dras SEK ner i träsket, trots att det inte borde vara nödvändigt.

Inte vet jag om jag har rätt i alla detaljer i detta resonemang, men så går mina tankar just nu.