23 april 2009

Om en DN-artikel om liberalismen och friheten

På bloggen Liberal 2010 har jag lagt in en text som citerar och diskuterar en signerad ledare i DN idag (23/4) av Håkan Boström. Rubrik i papperstidningen är: Slaget om friheten. Jag tycker den är intressant. Dessutom är Håkan Boström den i ledarredaktionen som bäst hittat rätt ton i den frihetsdebatt som uppstått ur frågorna om internets frihet, integritet mm.

Här är länken till Liberal 2010 om detta.
http://liberal2010.blogspot.com/2009/04/hittat-en-liberal-pa-dn.html

Där finns även en länk till DN-ledaren samt i kommentarerna en länk om maktdelning och grundlagsfrågor.

4 kommentarer:

Libertarian Paternalist sa...

Eftersom du inte kunde klippa ut och in min bifogade länk om Håkan Boströms artikel.

Min reflektion över vänstersocialliberaler som Boström. Se nedan.

Alex

Stimulus: Svenska mediers naivitet och Obama dyrkan, By Neosocialliberal

Jag blir lite upprörd när jag läser svenska journalisters naiva artiklar om USA (naiviteten kan dock vara rent ideologisk, de ser endast det de vill se, har ideologiska skygglappar). Vidare blir jag förvånad över referensen till Paul Krugman som Nobel pristagare och ekonomisk expert.

Paul Krugman är något av en expert på Keynsiansk ekonomisk politik, men han fick sitt Nobel pris för något helt annat. Boström får honom, Paul Krugman, låta som en opolitisk, oberoende expert men när han uttalar sig gör han det som en mycket partiknuten, ideologisk socialdemokrat. I USA kallad ”a very partisan left-liberal”.

I USA ligger Paul Krugmans åsikter längst till vänster ut på det ekonomisk spektrumet, ungefär en amerikansk Johan Ehrenberg. Svensk media får honom att låta mainstream, när han i själva verket är extrem. Vid genomgångar av Paul Krugmans opinions artiklar i New York Times och hans New York Times blogg som gjorts så har det visat sig att han kraftigt går emot majoriteten av vad forskare säger, han går även emot vedertagen ekonomisk praktik, konsensus. Paul Krugman tubbar på fakta, verkligheten för att vinna ideologiska poänger. Paul Krugman bör kallas vid sitt rätta namn, en ledande opinionsbildare och vänster ekonom. Hans åsikter blir inte mer legitima för att han är Nobelpristagare, faktiskt är det så att i mina ögon de blir mindre värda eftersom han vet bättre, han har fakta men förtiger eller döljer dessa.

I historien har vi haft Nobelpristagare mycket duktiga sådan men med politiska åsikter rakt uppåt väggarna.

När det gäller stimulans paketet så är det så att ingen vet vad som kommer att fungera. Om jag förstått det rätt så anser alla att detta är en unik situation. Alltså finns det inget facit utan endast åsikter. Jag gillar inte när politiker eller journalister försöker ge sken av att åsikter är fakta.

När det gäller stimulanspaketet så vet vi av den japanska erfarenheten att trots att Japanerna fyrdubblade sitt budget underskott, den mest massiva stimulanspaketet i modern tid så misslyckades de kapitalt att stimulera ekonomin. Japanerna fick ett förlorat årtionde.

Det som Japanerna gjorde var en massiv stimulans av ekonomin vilken fallerade, varför tror då svensk media att denna massiva stimulans ska lyckas när inte Japanerna klarade av det?

Roosevelts New Deal lyckades inte heller, de massiva stimulanser hade knappt någon inverkan på arbetslösheten, den gick ner från 25 % till 17 %, inga nya långsiktiga, verkliga jobb skapades, se Amity Shaeles The Forgotten Man .

Det andra felet Japanerna gjorde var att de inte ingrepp tillräckligt aggressivt i bankerna. De tillät bankerna att behålla värderingen av tillgångarna, dvs de vägrade spräcka tillgångsbubblan och låta fastighetspriserna sjunka till botten. De kapitaliserade inte heller upp bankerna. Av den japanska läxan förstår vi att man inte ska ha massiva stimulanser av ekonomin men att tillgångsbubblan måste spräckas och att man behöver en bankakut som den svenska. Dvs vad TARP gör.

Det som behövs är fullföljandet av TARPen samt förmodligen mer pengar men något massivt stimulanspaket behövs knappast. Det som behövs är dock en förstärkning av de sociala skyddsnäten, satsning på infrastruktur och forskning kring alternativa energikällor men vi talar då om ett par hundra miljarder inte tusentals miljarder i verkningslösa ideologiskt färgade reformer förklädda till stimulanspaket. Om Barack Obama och Demokraterna vill ha massiva reformer får de ta det den normal lagstiftningsvägen samt finansiera dessa med skattehöjningar, inte via budgetunderskott, en evig statsskuld ökning.

Lars-Erick Forsgren sa...

Ovanstående inlägg kommer alltså från "Alex= Libertarian Paternalist. Jag gillar liberal debatt, men min och Alex definitioner av vad som är liberalism och spec då socialliberalism skiljer sig.
Nog om det just nu och just här.

Alex sa...

Min definition av liberal är den klassiska definitionen som Adam Smith och John Stuart Mill uttryckte och som sedan Bertil Ohlin förfinade.

Min definition är inte John Rawls och dennes svenske uttolkare Per Garthon och Bengt Westerberg.

Min blogg är inte längre LibertarianPaternalist utan Neo Socialliberal http://neosocialliberal.wordpress.com

Lars-Erick Forsgren sa...

Alex. Nog är den "lustig" din inställning till socialliberalismen. Ibland säger du att du hyllar den, att du till o med är neosocialliberal. Andra stunden sågar du den helt, som om den vore värre än allt annat.
Du glider i din definition hela tiden, men på ett sätt som gör det svårt att greppa vad du egentligen står för.

Ibland får jag för mig att det egentligen är ett slags penningfixerad konservatism du vill se. Fastän det avvisar du givetvis.

Du byter bloggbeteckningar som andra byter skjorta ;) Kanske är det något som visar hur svårt det är att se det reella innehållet i din liberalism.

Du hänvisar till A Smith och JS Mill och Bertil Ohlin. Det gör jag också. Det gör inte Rawls ointressant, även om jag inte studerat honom så noga. Jag menar nog att Bengt W ligger i samma tradition som Ohlin.
Och definitivt milsvida skilt från Per Garthon.
Jag menar att t ex Leijonborg avvikit fr Ohlin-Westerberg-linjen. Till vad vet jag inte. Och vad Jan Björklund står för vete 17.

Men ett kuriosa är att Lars Lejonborg var den som slog ut Per Garthon en ggn som fpu-ordf...