EU-parlamentariker och feminism(?)

När man har minst om tid så bubblar hjärnan som mest av saker som man känner att man borde skriva om. Men det får bli vad det blir.

En som kommit upp ur glömskan de sista dagarna är Maria Carlshamre-Robsham. En gång inkryssad på fps EU-valsedel, framburen av sympatisörer för hennes feministiska kamp.

Efter en tid blev hon mobbad (för att tala klartext) av fp-ledningen, som inte gillade henne. Hennes mail kom bort via underliga vägar, tja, det var ett slags förövning till det dataintrång som senare blev en stor belastning för inte minst fp´s dåvarande partisekreterare. Och som hårt skadade förtroendet för folkpartiet.
I den striden kände jag sympati för Maria Carlshamre, och hon kände till slut att hon måste lämna folkpartiet. Efter en tid anslöt hon sig i stället till Fi, Feministiskt initiativ.

Däremot lämnade hon inte sin plats i europaparlamentet. Det kan man ha synpunkter på. I grunden är det dock hennes eget val.
Jag menar att det är fullt rimligt att lämna ett parti. Det kan ju bero på att partiet ändrat sin politik, eller på att man själv ändrat åsikter. Jag vet inte hur Maria ser på det i hennes fall. Att fp utvecklats åt fel håll anser även jag, men jag gissar att Maria även i viss mån ändrat sin inriktning.

Nå, Fi fick en eu-parlamentariker. Dock minskade Marias aktiviteter drastiskt i och med avhoppet från fp. Hon har haft minimal närvaro, och minimalt med andra aktiviteter. Hon har sina förklaringar till detta, personliga skäl (nygift) och ett handikappat barn. Dock menar jag att då borde hon faktiskt ha avsagt sig sitt uppdrag, eftersom hon inte hade tid att fullgöra det. Att bara lyfta (det rundliga) arvodet verkar lite sniket, om än vanligt förekommande i dessa dagar.
Pga hennes minimala aktiviteter är det svårt att veta var hon står i de aktuella frågorna, ex-vis betr Ipred och Telekompaketet. Eller betr upphovsrätt och piratpartiet.

Hon motiverar sin tystnad med att hon inte ställer upp till omval. Det är en dålig ursäkt, eftersom hon ännu är ledamot i eu-parlamentet och har möjlighet att delta i flera viktiga omröstningar. Både hennes väljare 2004 liksom Fi:s anhängare och vi andra har rätt att veta vad hon står för idag. Vad hon gjort och inte gjort.

En pikant detalj är att trots sin inaktivitet och tystnad har hon enl uppgift haft två avlönade (av EU) assistenter hela tiden. Vad har de gjort? Har de servat Maria, men utan att hon gjort något märkbart av detta? Eller vad?

En författare och feminist som Unni Drougge har dock inte hållit tyst. Hon har uttryckt sympati för (pp) och för ett fritt internet. Det har föranlett aggressiva angrepp på henne från feministiska aktivister. Hon har fått heta både det ena och det andra i "guilt-by-association"-resonemang. Jag har ingen direkt uppfattning om Unni D, men det måste vara någon rim och reson i en offentlig debatt, vilket ju bloggdebatter är.
Varför är det så svårt att hålla sig till sakfrågorna? Varför inte ta reda på var personer och partier står i stället för att leta i förmenta garderober för att hitta något mindre rumsrent?