Kanos-americans är den beteckning som filippinare har på alla (vita) västerlänningar. Och kanos är rika.
De vet det då de ju sett på amerikanska teveprogram att så är det. Männen är advokater, läkare eller ospecificerade mångmiljonärer. I dollar. Med slottsliknande hus och flera bilar.
För övrigt å bidrar turistande kanos till att sprida bilden, de gör ju inget, bara spenderar enorma mängder pesos. Och när de skaffat en filippinsk fru så vill hon gärna att släkten ska tro det också.
Att det är en sak att spendera pengar på semester, och en annan i vardagen. Det vill man inte tro. Att båda måste förvärvsarbeta för att det ska gå runt, tror de är en saga, det gör de ju inte i Filippinerna, i detta "fattiga" land. Att i västerlandet vi måste betala västerländska priser, det går inte hem. Eller att vi har enormt höga skatter. De ser ju hur vi stoppar in bankkortet i bankomaten (ATM), och där verkar ju finnas hur mycket som helst...
Att vi som regel jobbat hårt ett helt liv för att få ihop till en resa och för att köpa alla presenter, so what? Att vi måste snåla och prioritera hårt hemma, nej det kan de inte tro. Och där i Amerikat går ju de slanka, unga advokatfruarna och slår dank. Så är det på teve, vilket måste vara sant. De enda som jobbar i USA är fiippinska housemaids.
Nej, americans are rich, all of them. English spoken dollar. Och obegränsade mänger dollar strömmar in hela tien, utan egentligt arbete.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
2 kommentarer:
Ah... så väl jag känner igen det där. Man är som en vandrande plånbok när man är där.
Jag stod inte ut med det, så jag var tvungen att påpeka hela tiden att, neeej jag är inte "kano" ... jag är europé.
Mina filippinska vänner envisades med att jag aldrig skulle ta fram min plånbok för att de inte skulle ses som free-loaders och för att jag inte skulle betraktas som "sugar-daddy"... de betalade allt, och sen kunde jag ge dem pengar efteråt.
tja vad man kallar sig kvitter ju, man är en rik viting....
Ändå älskar jag detta land och detta folk.
Men nog är det mycket jag vill ändra...
Dock, kanos får inte ägna sig åt politik
Skicka en kommentar