Jag har i mina kommentarer ofta använt ordet nyliberal på det sätt som är vanligt i dagens något oreflekterande språkbruk. (Jfr även länkarna ovan med rubrikerna Liberalism och Socialliberalism)
När jag diskuterar detta med Hans Lindblad, den skarpsynte och våldsamt kunnige och brinnande liberalen och fd fp-riksdagsmannen, så menar han att detta är en felaktig benämning. De borde kallas nykonservativa i stället.
Givetvis har Hans Lindblad rätt! Jag ska försöka återkomma till detta snarast på denna blogg.
Jag ser gärna en debatt här också om liberalismen och dess ställning i svensk politik. I vilken mån den finns, speciellt då det som vi kallas socialliberalismen (och hur den ska definieras).
Om folkpartiet går att rädda.
Eller - om socialliberalismen, som vi känt den, måste finna andra vägar för sin återkomst som en reell kraft i svensk politik.
Och hur och var finner vi den ideologiska grunden för socialliberalismen, vilka är de, vad har de sagt och kämpat för?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett liberalismen framtid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett liberalismen framtid. Visa alla inlägg
27 maj 2010
18 mars 2009
Låt inte dagens fp-ledning färga vår syn på (social-)liberalismen
Hoppsan sa. HAX har rätt många ggr, men nu snurrade han till det för dig på ett mindre genomtänkt sätt, anser jag.
(se: http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/en-hard-grym-och-hjartlos-varld.html )
Jag skrev en kommentar till HAX, som jag här återger, med smärre korrigeringar/tillägg.
Tonen i ditt inlägg HAX, är lika fanatiskt och förblindat till förmån för neo(ny-)liberalismen som vissa vänsterextremisters fanatism.
Vilket på intet sätt ska tolkas som att jag sympatiserar med vare sig vänster- eller höger-extremism.
Jag är liberal, hävdar frihet så långt den inte skadar andra, personlig integritet, rättssäkerhet och andra demokratiska grundvärden.
Jag betecknar mig som social-liberal, vilket du tydligen föraktar. Därmed faller du in i samma kör som vänsterextremister och neoliberaler. Socialliberalism har inget med socialism att göra.
Det är en liberalism med socialt ansvarstagande.
En helt annan sak är att fp idag och igår (möjligen i förrgår) är vare sig liberalt eller socialliberalt. Men i högtidstal så hyllar även dagens ledande fp-are (social-)liberaismen. Det ska dock inte blandas ihop med deras verkliga agenda.
Däremot har de smutsat ner socialliberalismen som begrepp, det håller jag med om. En av de värsta destruktörerna är onekligen Johan Batong Pehrsson.
Frånsett extremistiska ideologier (och politiskt verksamma) så tror jag dock att de flesta verkligen vill det goda.
Däremot så har vi olika vägar att nå målet, det goda och fria samhället. Och alla tycker vi att motståndarna ofta kör i diket...
Därför är det otroligt viktigt att den politiska kampen inte bara ska stå om makten i sig, utan skall vara klart ideologiskt grundad.
Så att var och en kan träffa ett val utifrån detta. Ett fritt val, grundat på kunskap och verkliga alternativ.
Och så att ansvar kan utkrävas, när partier avviker från det de säger sig stå för.
(se: http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/en-hard-grym-och-hjartlos-varld.html )
Jag skrev en kommentar till HAX, som jag här återger, med smärre korrigeringar/tillägg.
Tonen i ditt inlägg HAX, är lika fanatiskt och förblindat till förmån för neo(ny-)liberalismen som vissa vänsterextremisters fanatism.
Vilket på intet sätt ska tolkas som att jag sympatiserar med vare sig vänster- eller höger-extremism.
Jag är liberal, hävdar frihet så långt den inte skadar andra, personlig integritet, rättssäkerhet och andra demokratiska grundvärden.
Jag betecknar mig som social-liberal, vilket du tydligen föraktar. Därmed faller du in i samma kör som vänsterextremister och neoliberaler. Socialliberalism har inget med socialism att göra.
Det är en liberalism med socialt ansvarstagande.
En helt annan sak är att fp idag och igår (möjligen i förrgår) är vare sig liberalt eller socialliberalt. Men i högtidstal så hyllar även dagens ledande fp-are (social-)liberaismen. Det ska dock inte blandas ihop med deras verkliga agenda.
Däremot har de smutsat ner socialliberalismen som begrepp, det håller jag med om. En av de värsta destruktörerna är onekligen Johan Batong Pehrsson.
Frånsett extremistiska ideologier (och politiskt verksamma) så tror jag dock att de flesta verkligen vill det goda.
Däremot så har vi olika vägar att nå målet, det goda och fria samhället. Och alla tycker vi att motståndarna ofta kör i diket...
Därför är det otroligt viktigt att den politiska kampen inte bara ska stå om makten i sig, utan skall vara klart ideologiskt grundad.
Så att var och en kan träffa ett val utifrån detta. Ett fritt val, grundat på kunskap och verkliga alternativ.
Och så att ansvar kan utkrävas, när partier avviker från det de säger sig stå för.
11 mars 2009
Plötsligt debatteras liberalismen
Att skriva/driva en blogg är egentligen omöjligt. Ju längre man håller på, ju mindre tid får man att skriva på den. Ju mera tid tar det att kolla upp andras bloggar och debatterna som förs där. Medan man kollar upp sådant som pågår och man är intresserad av hittar man annat intressant liksom att man missat debatter, att där finns massor att gräva i. Man hittar nya vinklar och nyheter och notiser.
Alltså, vänsterpartisten Eva-Britt Svenssons liberala förslag i EU-parlamentet om öppenhet betr ACTA gick igenom. Med stöd av fp och m-ledamöterna.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/03/ang-krav-pa-information-om-acta.html
och
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/europaparlamentet-kraver-information-om.html
Inför centerstämman har Mikael Elmlund lagt en motion, eller rättare sagt gjort ett upprop om att centern ska kräva att FRA-lagen ska rivas upp. I sann liberal anda.
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/03/09/upprop-for-ett-centerpartistiskt-ledarinitativ-i-fra-lagens-upphavande/
Mikael E har också en kommentar till min förra bloggpost, om liberal debatt. (Läs den där.) Den handlar i mycket om spänningen mellan teoretisk och praktisk liberalism. Ja, liberaler har folkrörelseurspung och är aktiva där, men ofta(st) utan att framhäva sin ideologi. Och då menar jag inte bara frikyrko- och nykterhetsrörelserna, vilka i och för sig var grunden för frisinnet (frisinna betyder liberal, men har kommit att tolkas mera som en folkligt förankrad, praktisk liberalism till skillnad från teoretisk stadsliberalism). Liberaler inom folkrörelser med röda förtecken ligger också ofta lågt, eller hålls tillbaka för att inte sossemakten i dem ska rubbas.
Jag menar dock att idag finns föga av liberal debatt inom fp. Bara för några år sedan var den mera omfattande. Samtidigt menar jag, detta är givetvis min subjektiva uppfattning, att den praktiska liberalismen också skjutits åtsidan inom fp. Man sätter inte in frågorna i ett liberalt perspektiv, annat än sällan och då mycket ytligt.
Samtidigt finns det förstås både "praktiska" och "teoretiska" liberaler inom partiet, och i någon mån även i riksdagsgruppen.
Men nog bedömer jag det så att förmågan att kombinera och tillämpa teoretisk liberalism med praktisk var mycket mera utpräglad inom folkpartiet bara för något decennium sedan.
Och då i första hand den folkliga liberalism som kan kallas frisinne eller socialliberalism, med vida ramar. Som alltså både var teori och praktik.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/manga-liberaler-men-svart-att-samla-oss.html
Nå, jag har nämnt att Stefan Mårtensson efterlyst en liberal debatt, och då utifrån konkreta aktuella frågor.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2009/03/till-liberalismens-forsvar-ii.html
Hos centerpartisten Mårtensson diskuteras också många debatter i just konkreta frågor utifrån en liberal synvinkel. Alltid intressant.
Och nu ser jag att på bloggen "Sagor från livbåten" under några dagar förts en intensiv debatt om liberalismen, mest från teoretiska utgångspunkter, med deltagande inte bara av sådana som betecknar sig som liberalar. Mycket intressant.
http://fridholm.net/2009/03/06/this-is-heavy-shit-filosofi-moral-och-ideologi/#comment-26243
Med detta vill jag alltså göra alla, som är intresserade av liberalismen och dess framtid, nyfikna på att kolla runt för att snappa upp den debatt som pågår. Den finns säkert också på bloggar jag inte snubblat på. Leta, läs och delta gärna. Återkoppla gärna hit också.
Återkoppling är viktigt, eftersom det är svårt att samla liberaler på ett och samma ställe. Det ligger liksom i ideologin... Men vi älskar att diskutera. För att det ska bli diskussion är det viktigt att vi ser var debatten förs, så vi kan delta i den.
Alltså, vänsterpartisten Eva-Britt Svenssons liberala förslag i EU-parlamentet om öppenhet betr ACTA gick igenom. Med stöd av fp och m-ledamöterna.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/03/ang-krav-pa-information-om-acta.html
och
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/europaparlamentet-kraver-information-om.html
Inför centerstämman har Mikael Elmlund lagt en motion, eller rättare sagt gjort ett upprop om att centern ska kräva att FRA-lagen ska rivas upp. I sann liberal anda.
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/03/09/upprop-for-ett-centerpartistiskt-ledarinitativ-i-fra-lagens-upphavande/
Mikael E har också en kommentar till min förra bloggpost, om liberal debatt. (Läs den där.) Den handlar i mycket om spänningen mellan teoretisk och praktisk liberalism. Ja, liberaler har folkrörelseurspung och är aktiva där, men ofta(st) utan att framhäva sin ideologi. Och då menar jag inte bara frikyrko- och nykterhetsrörelserna, vilka i och för sig var grunden för frisinnet (frisinna betyder liberal, men har kommit att tolkas mera som en folkligt förankrad, praktisk liberalism till skillnad från teoretisk stadsliberalism). Liberaler inom folkrörelser med röda förtecken ligger också ofta lågt, eller hålls tillbaka för att inte sossemakten i dem ska rubbas.
Jag menar dock att idag finns föga av liberal debatt inom fp. Bara för några år sedan var den mera omfattande. Samtidigt menar jag, detta är givetvis min subjektiva uppfattning, att den praktiska liberalismen också skjutits åtsidan inom fp. Man sätter inte in frågorna i ett liberalt perspektiv, annat än sällan och då mycket ytligt.
Samtidigt finns det förstås både "praktiska" och "teoretiska" liberaler inom partiet, och i någon mån även i riksdagsgruppen.
Men nog bedömer jag det så att förmågan att kombinera och tillämpa teoretisk liberalism med praktisk var mycket mera utpräglad inom folkpartiet bara för något decennium sedan.
Och då i första hand den folkliga liberalism som kan kallas frisinne eller socialliberalism, med vida ramar. Som alltså både var teori och praktik.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/manga-liberaler-men-svart-att-samla-oss.html
Nå, jag har nämnt att Stefan Mårtensson efterlyst en liberal debatt, och då utifrån konkreta aktuella frågor.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2009/03/till-liberalismens-forsvar-ii.html
Hos centerpartisten Mårtensson diskuteras också många debatter i just konkreta frågor utifrån en liberal synvinkel. Alltid intressant.
Och nu ser jag att på bloggen "Sagor från livbåten" under några dagar förts en intensiv debatt om liberalismen, mest från teoretiska utgångspunkter, med deltagande inte bara av sådana som betecknar sig som liberalar. Mycket intressant.
http://fridholm.net/2009/03/06/this-is-heavy-shit-filosofi-moral-och-ideologi/#comment-26243
Med detta vill jag alltså göra alla, som är intresserade av liberalismen och dess framtid, nyfikna på att kolla runt för att snappa upp den debatt som pågår. Den finns säkert också på bloggar jag inte snubblat på. Leta, läs och delta gärna. Återkoppla gärna hit också.
Återkoppling är viktigt, eftersom det är svårt att samla liberaler på ett och samma ställe. Det ligger liksom i ideologin... Men vi älskar att diskutera. För att det ska bli diskussion är det viktigt att vi ser var debatten förs, så vi kan delta i den.
12 oktober 2008
Behövs ett liberalt parti?
För den som är intresserad av den svenska demokratins framtid har jag skrivit ett inlägg på bloggen "Liberal 2010".
Det är en kommentar till en annan bloggares fundering, som startade i tanken "Fp+s=sant", vilket jag diskuterar vidare med en fundering kring dagens partisituation, om blockpolitik mm.
Se länken: http://liberal2010.blogspot.com/2008/10/finns-en-chans-fr-fp-att-samarbeta-med.html
Jag skriver där om det kanske till och med behövs ett nytt parti, för att åstadkomma den förnyelse av demokratin som verkar behövas.
Nu i spåren av FRA-affären.
Det är en kommentar till en annan bloggares fundering, som startade i tanken "Fp+s=sant", vilket jag diskuterar vidare med en fundering kring dagens partisituation, om blockpolitik mm.
Se länken: http://liberal2010.blogspot.com/2008/10/finns-en-chans-fr-fp-att-samarbeta-med.html
Jag skriver där om det kanske till och med behövs ett nytt parti, för att åstadkomma den förnyelse av demokratin som verkar behövas.
Nu i spåren av FRA-affären.
05 oktober 2008
Liberalismen är död - leve liberalismen!
Jag måste liksom så många andra tillstå att liberalismen sitter trångt idag i det svenska partiväsendet. Den avart av liberalism som kallas nyliberalism (dvs egentligen en uppfräschad gammelliberalism med betoning på ekonomi) som gav moderaterna en framåtkick med Gösta Bohman, den har nu mixats med (social-)konservatism och annat till en ogenomtränglig sörja hos "nya" moderaterna. Hos kd har den väl aldrig funnits, möjligen i någon mån i biståndspolitiken. Ett tag fanns strimmor av olika liberala varianter inom centern, nu försvunna.
Hos sossarna finns nog enstaka liberaler, men de har aldrig varit tongivande. Och vänstern, nej.
Vissa stråk kan då och då förnimmas hos miljöpartiet till något som skulle kunna utvecklas till socialliberalism, men de har svårt att utvecklas så länge de samarbetar med sossarna.
Men folkpartiet då, det parti som så stolt förfäktade den moderna socialliberalismen? Där har också nu tydligen det som förr var partiets ideologi förpassats till sophögen. Det har skett i olika steg där de mest uppmärksammade var schabblet med övergångsreglerna för den fria rörligheten vid EUs utvidgning. Och nu då FRA-lagen. Där de liberala kritikerna tystats genom olika åtgärder. OK, både enstaka socialliberaler (som ibland är ett slags gisslan), nyliberaler, betong- och batongliberaler finns där, och många andra, men mixade med det övergripande målet: MAKT, så har det blivit ett mycket opålitligt parti för den som hyllar liberalismen.
Som ett grundläggande fundament för ett parti så existerar inte liberalismen idag.
På det sättet är den död.
Men en glädjande bieffekt av den i andra avseenden tragiska behandlingen av problematiken kring FRA-lagen, den är att det visat sig att liberala tankar lever i högsta grad bland de medborgare som har ett samhällsengagemang. Det är mycket större och bredare än man kunnat tro - och det är inte alltid som alla är medvetna om att det är liberala idéer de förfäktar. De kan, före FRA-frågan, ha känts sig hemma i många olika partier, men känner sig idag ofta hemlösa. Icke desto mindre ger detta ett hopp om en pånyttfödelse av liberalismen i Sverige. Kanske det till och med kan leda till att något (nytt?) parti tar liberalismen till heders igen - inte bara i sitt program utan även i praktisk politik!
Vilken nystart för en levande demokrati det skulle kunna bli!
Hos sossarna finns nog enstaka liberaler, men de har aldrig varit tongivande. Och vänstern, nej.
Vissa stråk kan då och då förnimmas hos miljöpartiet till något som skulle kunna utvecklas till socialliberalism, men de har svårt att utvecklas så länge de samarbetar med sossarna.
Men folkpartiet då, det parti som så stolt förfäktade den moderna socialliberalismen? Där har också nu tydligen det som förr var partiets ideologi förpassats till sophögen. Det har skett i olika steg där de mest uppmärksammade var schabblet med övergångsreglerna för den fria rörligheten vid EUs utvidgning. Och nu då FRA-lagen. Där de liberala kritikerna tystats genom olika åtgärder. OK, både enstaka socialliberaler (som ibland är ett slags gisslan), nyliberaler, betong- och batongliberaler finns där, och många andra, men mixade med det övergripande målet: MAKT, så har det blivit ett mycket opålitligt parti för den som hyllar liberalismen.
Som ett grundläggande fundament för ett parti så existerar inte liberalismen idag.
På det sättet är den död.
Men en glädjande bieffekt av den i andra avseenden tragiska behandlingen av problematiken kring FRA-lagen, den är att det visat sig att liberala tankar lever i högsta grad bland de medborgare som har ett samhällsengagemang. Det är mycket större och bredare än man kunnat tro - och det är inte alltid som alla är medvetna om att det är liberala idéer de förfäktar. De kan, före FRA-frågan, ha känts sig hemma i många olika partier, men känner sig idag ofta hemlösa. Icke desto mindre ger detta ett hopp om en pånyttfödelse av liberalismen i Sverige. Kanske det till och med kan leda till att något (nytt?) parti tar liberalismen till heders igen - inte bara i sitt program utan även i praktisk politik!
Vilken nystart för en levande demokrati det skulle kunna bli!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)