18 december 2008

Är parti eller politik det viktiga?

Joshen skriver på sin blogg idag att Sverige är en skendemokrati. Bland annat därför att tjänstemännen styr. Nog ligger det snubblande nära att tänka så.

Riktigt så illa är det kanske inte. Ännu kan vi i val avsätta politiker, välja fram nya majoriteter. Och politikerna kan återta makten, om de vill.
Frågan är just det, om de vill!

Idag är, i vart fall för oss bloggare, frågorna om integritet och rättssäkerhet viktiga och väsentliga frågor, som de flesta politiker i gammelpartierna skamligt försummar.
Därför ropar vi på nya politiker och nya partier.
Partier som tar makten från tjänstemännen.

Ett problem är ju att många (nästan alla) politiker tror att de har makten bara därför att de får färdiga förslag från byråkraterna, i stället för att behöva tänka fram dem själva. De litar på tjänstemännen.

Ett annat problem är att i ropet på nya politiker så klagas det ofta på att de nuvarande vet för lite, är för lite insatta t ex om internet... Men vill vi ha politiker som är tjänstemän-experter?

På senare tid har just frågan om nya partier, läs piratpartiet, blivit alltmera accentuerad.

Men då blir jag betänksam. Vad är det vi vill ändra? Är det partierna som är det viktiga?

Eller är det den politik som förs, dvs ideologin i praktisk tillämpning.


Felet med partierna är, som jag ser det, att de blivit maktapparater, i koalition med tjänstemännen. Ideologierna har underordnats, eller helt kommit bort. Möjligen pga tjänstemännen och att det blivit ett jobb att vara politiker.

Därför har jag idag, och sedan några år, allt svårare att identifiera mig med ett parti, nytt eller gammalt.

För mig är politiken i praktiken det viktiga, dvs vilken ideologi som styr. Vilka frågor som är aktuella varierar över tiden, men jag vill veta att de som styr har en ideologisk kompass.

Och helst att den kompassen visar rätt. Inte bara i dagens frågor.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men vill vi ha politiker som är tjänstemän-experter?

I de frågor som rör min frihet på nätet (rätten att inte vara kartlagd, loggad, avlyssnad eller få mitt sociogram ritat) så tar jag hellre en internet-expert till politiker än en digital analfabet som inte svarar på frågor men gärna går någon annans ärenden, ja.

Lars-Erick Forsgren sa...

Det är ju problemet att antingen är tjänstemannen expert på ett område, men vill gärna ändå leka politiker inte bara inom sitt område utan överallt. Alltså en sektorskunnig tjänsteman som blivit "al-round-politiker" utan att därför ha en politisk ideologi ens inom sitt område och än mindre generellt.

Eller så finns oxså varianten att det är en politiker som suttit länge , ex-vis som kommunalråd eller i riksdagen och blivit ett slags expert genom att bli alltmera byråkratisk och fjärmad från ideologi och väljare. Alltså en politiker som blivit tjänsteman.

Jag har svårt känna förtroende för någondera sorten, principiellt.