Juholt, Bamse och snällism (uppdat.x2)

Dagens industri är penningens röst i dagspressen. Ok, de är många, men DI får ändå ses som den dagstidning som mest oförblommerat hyllar pengar som det viktigaste i livet.

Dagens stora rubrik i pappers-Di: "Vänster om marsch!". Med bild på den nya ledarduon i det sosseparti, som tidigare kallade sig "socialdemokratiska ARBETARpartiet (SAP)"; Håkan Juholt och Carin Jämtin. Man riktigt ser framför sig hur redaktion och rubriksättare ryser...

Är det en tillfällighet eller inte när DI Weekend samtidigt har snällhetens och omtankens frontfigur Bamse på förstasidan, och en lång och uppskattande artikel inne i tidningen?

När jag var barn fanns inte Bamse, men mina barn liksom dagens yngre föräldrar och deras barn har till stor del växt upp med Bamse, "den som är stark måste vara snäll". Att vara snäll har länge varit närmast ett skällsord, likställts med att vara lite dum, lite naivt efterbliven. Men det är en glidning av begreppet, som inte är riktig, vill jag mena. Nej, på min tid fanns inte Bamse, men vi gick självklart i söndagskola och fick lära oss om Jesus, om att vara snäll men inte menlös. Att driva ut månglarna ur templet, att ta strid för det goda, för medmänsklighet. När dagens folkparti tar avstånd från den social-liberala politik som förenade frihet med gemenskap och ansvar för sämre lottade, och kallar det nedlåtande för "snällism", då har de inte förstått vad "snäll" är.

Jag har förstått att fler än jag blev överraskade av valberedningens förslag till ny s-ledare. Han är föga känd utanför partiapparaten som mer än en stundtals lite bullrig men tråkig försvarspolitiker. Internt lär han anses stå till vänster inom s, och sägs vara en trivsam, folklig typ. Samtidigt anklagas han för maktspel och taktiserande för att sparka bort den som förnyare ansedda Mona Sahlin, och för att bereda marken för eget maktövertagande.

Vid presskonferensen och i det nu hastig påkomna behovet av lancering för en bredare allmänhet så vill han framstå som en snäll och gemytlig Bamse. Det känns aningen överdrivet. Någon Bamse lär han inte vara eller bli.

Visserligen vill gärna sossar och andra socialister gärna framställa omtanke och socialt ansvarstagande (snällhet i den positiva tolkningen) som en unik egenskap som hör ihop med att vara sosse eller socialist. Det är givetvis helt galet! Medmänsklighet har inte med socialism att göra. Socialism är planekonomi, centralstyrning och pampvälde. Om nu dagens sossar (och andra "socialister") vill ändra innebörden i sin inriktning så är det förstås utmärkt.

Jag skulle dessutom gärna se att dagens Alliansregering och däri ingående partier skulle förstå att "snällism" a la Bamse är bra. Och att det inte är socialism!

Självklart skrivs om Juholt överallt nu. Här länk till Expressen, med uttalande av Mona.
Uppdat. Kommentarerna flödar, även om jordskalvet och tsunamin i och kring Japan tar allt större plats. På Expressen skriver t ex Niklas Nordström (fd SSU-ledare) en intressant kommentar med temat: en kompromiss som bäddar för trubbel. En del har mer el mindre allvarliga kommentarer till en partiledare med mustasch... (det var faktiskt vanligt förr, fram till för sådär 50-60 år sedan).

Uppdat 2. En läsare har reagerat surt på min aningen kortfattade definition på termen "socialism". Det föranleder mig att göra denna kompletterande kommentar.
Visst innebär socialism planekonomi etc. Men jag erkänner att det är en förenkling, det innebär också kollektivism, förstatliganden ("gemensamt ägande") och en allmän regleringslusta, ett kollektivets förmynderi genom partieliten över den enskilda människan. Med mera. Och visst kan man säga att den är en sidogren på den liberala rörelsen, i vidare mening. Den liberalism vars tidiga motto var frihet, jämlikhet och broderskap. Obs, jag menar inte att dagens socialdemokrati är uttalat socialistiskt. Men där finns starka inslag hos en del av dess företrädare av "socialistisk smitta". Och en allmän attityd att "vänstersidan" skulle vara "snällare" pga sin ideolgiska grund.
Denna invändning om vad som är socialism missar dock poängen med hela mitt blogginlägg. Nämligen den att det INTE finns någon politisk ideologi som kan söka patent på att just den och ingen annan är den som står för det "snälla", för det goda och för socialt ansvarstagande. I vart fall de flesta "normala" ideologier vill det goda i en eller annan bemärkelse.
Däremot förespråkar de olika vägar och medel för att nå dit. Och om dessa vägar kan vi ha olika åsikter! Exempelvis om målet helgar medlen.

Tsunami, apatiska barn och FRA-lag

När jag började blogga för många år sedan, på annan plats, så var två av de stora frågorna apatiska barn, hur de behandlades illa av svenska myndigheter (då s-styrda) och Tsunamin, s-regeringens handlande och icke-handlande och smusslet därefter i regeringens handläggning. Jag gick hårt åt regeringen i båda frågorna.

Betr de apatiska barnen så skedde en viss reträtt till slut, men nu tycker jag mig förstå att dagens m-minister rör sig i fel riktning och att antalet apatiska flyktingbarn visar en tendens att öka. Jag måste nog kolla upp det mera. Men det känns illavarslande.

Betr tsunamin så har vi de s.k. tsunamibanden. De som skulle, förmodar man, bringa viss klarhet i vad gårdagens makthavare (s) sysslade med de aktuella dagarna.
Johan Westerholm och bloggaren "Alla dessa åsikter" beskriver ur olika aspekter det oroväckande, ja vidriga i Alliansregeringens hanterande av Tsunamibanden. De visar hur lite makthavares påstådda ideologi betyder när de väl kommit till makten. Liksom båda dessa bloggare anser jag att det inte är rätt när far super. För att anspela på ett gammalt ordspråk.
Fel är fel, vare sig man kan ha sympati eller antipati för de (angivna) grundvärderingar som styr styrande. Än en gång visar det sig att det överskuggande för dagens makthavare är just makten, att skydda makten.

Frågan om Tsunamibandens eventuella offentliggörande var uppe för ett par år sedan, då regeringen ville hemligstämpla dem för 70 år. Detta kritiserades och underkändes av lagrådet. Bea Ask menade då att man skulle lyssna på lagrådet och kanske behövde göra en del ändringar.
Nu vet vi vad hon - och regeringen - menar. Förslaget strider mot tryckfrihetsförordningen i grundlagen, därför ändrar man, nej inte mörkläggningsförslaget, utan grundlagen! Det är syftet!

Ytterligare ett steg i att begränsa folkets insyn i den makthavade klassens göranden och låtanden. En begränsning i de medborgerliga rättigheterna. Ett sätt att ytterligare fördjupa klyftan mellan de styrande och de styrda. Johan W beskriver även min vrede utomordentligt också i detta blogginlägg.

Jag förmodar att fler än jag ser likheter och samband med hur Alliansregerigen också (miss-)skött FRA-lagen. Hur politiker i styrande ställning ger sig själva rätten att in i minsta detalj kontrollera oss vanliga undersåtar. Samtidigt som de ser till att deras maktutövning skall undandras kontroll.

Och därmed blir det mindre utrymme för sakligt grundad öppen demokratisk debatt.
Utförsbacken blir allt brantare.

Är det för sent att byta regering nästa år? Och var finns realistiska och ärliga alternativ? Alternativ till Bodströmsamhället och mörkläggning. Alternativ som inte bara i ord utan också i handling står för demokrati, insyn, offentlighet, integritet, rättssäkerhet, frihet.

Frihet är inte en fråga som längre kan kopplas till en ideologi. Förr var det ju liberalismens främsta ledstjärna. Dock ej så i Sverige längre av de parti(er) som kallar sig liberala. Och i det röd-gröna lägret finns ingen självklar frihetskänsla. Dock finns många där som ändå kämpar för frihet och demokrati.
Men hur få betongen att krakelera hos maktpartierna?

Kan och vågar piratpartiet ta ett större tag för att greppa dessa frågor? Ser de parallellen mellan sina integritetsfrågor och den obefintliga transparensen i regeringens hantering av Tsunamibanden och det som följer därav?