Pressfrihet och yttrandefrihet är ingen självklarhet, ens i Sverige.

Ingress till PT:s ledare idag den 3 maj. PRESSFRIHETENS DAG. Idag, den 3 maj, firas pressfrihetens dag runt om i vår värld. I länder där pressfrihet råder firas detta och där den saknas manifesteras frihetskampen. Idag kan vi alla bidra till att lyfta fram det demokratiska värde som pressfriheten har och ge stöd åt de som kämpar mot censur och förtryck.

Piteå-Tidningen har en viktig ledare idag om pressfriheten och dess villkor.  Läs den! PT är en s-märkt tidning och dess politiske redaktör är till och med ett fd s-kommunalråd i Arjeplog. Jag skulle dock vilja karaktärisera PT som en "oberoende s-tidning".  Dvs självklart i det mesta socialdemokratisk, men utifrån ledarskribentens synvinkel. Vilken inte alltid är densamma som partiledningens. Och s-partiets ideologi är ju alltmer svår att definiera. Vilket i o f sig gäller de flesta av dagens partier. 

Nå, det "oberoende" borde gälla alla tidningar, som inte är direkta medlems/propagandatidningar för partiledningens röst.  Och i detta fall, pressfriheten, kan jag konstatera att PT med åren blivit alltmer medveten om den granskande uppgift som en tidning har gentemot makten. Makt korrumperar, och då kan man inte som tidning undanta att granska även det parti, som tidningens ledarsida stödjer ideologiskt (i den mån det går att urskilja ideologier idag).

PT skriver att press- och yttrandefrihet är demokratiska självklarheter, men att den måste omfatta alla människor och ständigt är hotad. Därför måste vi ständigt värna om den. 

"Den fria pressen är inte lätt för makten att handskas med. När den fria pressen fungerar som bäst är den en vagel i ögat på de som innehar makten. Den granskning och bevakning som pressen utför är inte alltid angenäm för den som sitter på maktens medel. Det kan därför vara lätt att vilja begränsa pressens möjligheter att verka och utföra sitt samhällsuppdrag. Frestelsen att vilja påverka och kontrollera pressens sätt att utföra sitt arbete kan vara stor, och har man inte i ett samhälle en medvetenhet om detta kan en utveckling i negativ riktning gå fortare än vi anar och tror. Den fria pressen står således under ett latent hot som vi inte får ignorera."

PT (Bengt-Urban Fransson) påpekar också de hot som finns emot de digitaliserade arenorna, att makten även där ofta söker begränsa friheten att fritt få uttrycka sig, påpekar hur makten blir alltmer sofistikerad i sin strävan att förtrycka det fria ordet.  Att metoderna idag kan innebära risken att många  idkar självcensur, för att inte komma i kläm själva. 

Där vill jag stryka under risken för självcensur. I Sverige har vi sett hur de riskerna ökat i och med FRA-lagen och andra lagar i samma anda.  En del debattörer och kritiker av makten har själva erkänt att de är mera försiktiga nu. Det är givetvis förödande för den demokratiska debatten i samhället. 

Piratpartiet har inte synts mycket i debatten den sista tiden, media ligger lågt med bevakningen av pp och dess frågor. Det förtjänar påpekas att piratpartiets kritik av FRA-lagen innefattar just detta, risken för minskad demokratisk debatt. 

Självförverkligandet kontra (?) att leva i gemenskap.

Bloggaren Klara är en intressant och självständigt tänkande person. Hon har en bakgrund "till vänster", som ultrafeminist, hade tankar på att bli präst, var broderskapare. Hon är piratpartist, men hade svårt för att vara propagandist under valrörelsen. Hon har svårt för att se i svart och vitt. Vill se och undersöka sammanhang till varför saker är och blivit vad de är. Det är en inställning som jag gillar.

Det finns en "Staffans stolle" från 70-talet (gissar jag), som uttrycker det sålunda. Även om jag inte är säker på att Klara instämmer i kategoriseringen.
"Han är en sån där som liberal tokskalle. Som måste se saken från flera håll innan han beslutar sig."

Nå, Klara skriver om kapitalism (väldigt lite), feminism, beroende, oberoende, styrka och svaghet, manligt och kvinnligt etc under den lite felaktiga rubriken "Den själsdödande kapitalismen och den manliga svagheten".

Jag undrar om kanske feminismen skulle ha bytt plats med kapitalismen i hennes rubrik, för att bättre stämma med innehållet?

Som jag ser det handlar hennes text huvudsakligen om svagheter. Om oberoende/frihet alternativt om beroende/gemenskap. Hon polemiserar emot frihetstänkandet idag, om fokuseringen på oberoende. Ger flera fina exempel på hur vi kan vara, eller vill vara, beroende av andra. Och då inte bara om fri mjukvara och Ubuntu.

Där vill jag ändå protestera lite. För är det inte så att alla (ok, de flesta då), vill känna en stor frihet, ha ett privat rum, kunna vara oberoende i någon mening – men samtidigt känna gemenskap. Ja, till och med inser att vi är sociala varelser där gemenskapen och samarbetet är en förutsättning för våra liv. För att vi ska vara fria!

Då plötsligt blir jag ideologisk, tänker ideologi. Konservatismen handlar om kollektivet, i och för sig ett kollektiv där en elit styr. Ett samhälle där medborgarens ansvar och uppgift är att underordna sig kollektivet i överhetens, statens, kyrkans, maktens namn. Att vara en tämligen obetydlig kugge i maskineriet.
Socialismen är mycket lik detta. Kollektivet är det viktiga, överordnade. Individerna ska
underordna sig kollektivet för att kämpa för de mål som den mer el mindre självutnämnda eliten satt upp.

Liberalismen kom som en reaktion emot konservatismen. En frihetsrörelse, där människan skulle få vara med, vara medborgare, få rösträtt och delta i samhällets styrande. I st för den adliga eller på annat sätt självutnämnda makteliten. Liberalismen innebar t ex att skrå-kollektivens tvång skulle brytas – för fri konkurens som en välfärdsbringande kraft för alla i st för skråets oligopolställning för en grupps privilegier. Redan Adam Smith insåg samtidigt att (den ekonomiska) liberalismen inte fick innebära utsugning av arbetarna, utan att de hade rätt till del av vinsten i form av rimliga löner och levnadsvillkor. Detta vidareutvecklades i Sverige med kraft och konsekvens av Adolf Hedin. – Detta senare har en del ”nyliberaler” i vår tid valt att bortse ifrån.

Socialismen kom också som en reaktion både emot konservatismen, för rösträtten, och emot den ekonomiska liberalismens överdrifter. Men, som sagt med en stark betoning på kollektivet. Med följd att många kände kollektivet som ett tvång.

När Klara skriver om oberoende versus beroende så ser jag det som ett resonemang om frihet i kontrast emot gemenskap. Då tänker jag omedelbart på den definition som getts (av Gunnar Helén) på socialliberalismen. Dvs att den är ”Frihet i gemenskap”. Att den innebär en frihet så långt den inte skadar andra (och en själv!) och med fullt medvetande och insikt i att vi lever, måste leva, i gemenskap och ansvarstagande för varandra. Att vi både vill vara fria och leva i gemenskap.

Och faktiskt, jag tror att vi, samhället, blir lyckligast om vi försöker leva upp till detta. Att inte vara egotrippade frihetsegoister – och inte heller ta kollektivet som en förevändning för att förtrycka andra.
Att självförverkligandet (detta ord för som inte minst feministerna använde för att ''släppa ut" kvinnorna från köken) sker bäst i gemenskap med andra.

Vad tror du?