Riksdagen drunknar, är det Gutenbergs eller internets fel?

Jag skrev för några månader om likheterna mellan den situation som uppstod vid boktryckarkonstens genombrott och nu genom internet. (Även publicerad hos Arvid Falk.)
Publicerad hos mig 10 okt:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-har-gutenberg-med-fra-och-demokrati.html

Ser till min glädje att det temat nu lyfts fram igen, nu av bloggarna Johan Westerholm och Anders Widén.
Länkar: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2009/01/rdda-mnniskor-med-makt-r-farliga.html
resp
http://djingis.blogspot.com/2009/01/befria-ymnighetshornet.html

Samtidigt har hos Farmorgun blossat upp debatten om riksdagens/politikernas arbetsvillkor. Är det för många eller för få riksdagledamöter? Vad hinner de? Måste - kan de lita på varandra?
http://farmorgun.blogspot.com/2009/01/riksdagsledamter-frklarar-sin-tystnad.html

Även detta är saker som jag diskuterat ett otal gånger. Ett exempel finns på denna länk.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/tid-fr-demokrati-eller-drunknar.html
Närliggande text också på
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-br-ska-och-vad-kan-politiker-gra.html

Nå, vi kan konstatera att både Gutenberg och internet är upphov till en informationsexplosition. INGEN KAN TA DEL AV ALLT. Men alla, snart sagt, har chansen att ta till sig så mycket mer än förr. Så mycket att det kan medföra att de börjar ifrågasätta beslut och klokheten hos de mäktiga.

Riksdagen har ännu inte lärt sig hantera Gutenberg. Än mindre internet. De ser det som ett problem. Vissa tror sig kunna möta det genom förbud och regleringar. Som katolska kyrkan gentemot Luther och böckerna.

Och det ÄR ett problem.
Jag vet inte hur man löser det. Eller om det ens går eller är önskvärt.

Det jag vet är att jag kräver två saker av alla makthavare inklusive riksdagens ledamöter.

1. Att de har en säker ideologisk kompass. (Då menar jag inte att de kan rabbla partiprogrammen, utan något mycket djupare och viktigare!) Annars går de vilse omedelbart.
2. Att de lyssnar och kommunicerar med medborgarna. Då får de relevant information om både sakfrågorna och om stämningsläget hos de som de skall representera. De får inte låsa in sig för att läsa handlingar så ögonen blöder. Det är bra att kunna saker. Men fackidioti, som leder till räddhåga inför att ta ställning för viktiga demokratiska värden, det är inte det vi vill se hos er.

Behöver det i grunden vara svårare än så?

Då kommer aldrig tankar om FRA-lagar eller IPRED ens att uppstå.