Arroganta politiker förstår inte att demokrati innebär att de ska lyssna på medborgarna

Jag är mäkta irriterad över hur politiker på olika håll missuppfattat vad demokrati är. Politiker som ser sig som en överklass, som får förolämpa medborgare som engagerar sig i viktiga frågor - utanför de toppstyrda partierna.
Partierna har tappat medlemmar, och det i takt med att de fjärmat sig från medborgarna och i stället litar på stöd från stat och kommun, dvs av skattepengar. Dagens partier lever i en glasbubbla, avskärmade från verkligheten och där partipiskan är lag. De har i hög grad tappat bort sina grundideologier. De fladdrar i stället och försöker tillfredställa de "opinioner" som kommer till tals genom starka lobbyorganisationer, typ storföretag och fackliga organisationer av skilda slag.

Vi är många som ser hur svårt det är att komma till tals med politikerna. Förr var de många förtroendevalda, speciellt på kommunal nivå. Numera är det en liten klick som bestämmer, partierna är toppstyrda med sin kanslier som lever på skattebidrag.

Däremot är det många människor som VILL få säga sin mening. Vare sig det gäller olika sakfrågor, eller vill se något ideologiskt mönster i hur partierna agerar.
Partierna är ju omöjliga betr att hålla den ideologiska kompassen rätt. Man vet inte var de hamnar utan ideologi, och man orkar därför inte heller engagera sig i partier. I dag mals ideologierna sönder i de etablerade partierna. Det gynnar dels möjligen karriäristerna och partiledningarna, som kan göra som de vill, men dels och kanske framför allt extrema "populistiska" nya partier (med gamla agendor).

De som inte känner sig hemma i de toppstyrda ideologilösa partierna eller i de nya extremistiska partierna, de måste söka andra vägar om de vill vara med i samhällsbyggandet.

En viktig och alltmer använd väg är obundna rörelser som vill förmedla folkets röster i olika sakfrågor till beslutsfattarklicken. Inte som lobbyister för penningstarka organisationer, utan för att ge sin röst, i samklang med fler som tycker lika, just i olika konkreta frågor. I Sverige finns t ex "Skiftet" och internationellt t ex Amnesty och Civil Rights Defenders och liknande, som politiskt obundna, men som försvarar demokratiska rättigheter. Men också en organisation som Avaaz, som på en bredare bas samordnar aktiviteter för folkligt  stöd för demokrati, klimatfrågor, mänskliga rättigheter, mot korruption, mot fattigdom och konflikter.  Sh ar t ex The Guardian beskrivit Avaaz som  "the globe's largest and most powerful online activist network".

Skiftet får ses som en svensk motsvarighet till Avaaz.  Dvs en organisation, en rörelse som samordnar
kampanjer i frågor som engagerar många, och folk av olika politiska åsikter, som inte ser att 
partierna engagerar sig. Eller är för smala.

Jag har engagerat mig i några kampanjer via både Avaaz och Skiftet. I frågor där jag delar syftet, 
och ansett att en kraftfull opinion måste komma till tals. Det kan gälla t ex den etniska rensningen i 
Burma, galenskaper i Trumps politik. Storbankers suspekta affärer, korruption - och krisen för 
förlossningsvården i Sverige och emot toppolitikers fallskärmar.
Det är frågor som är politiska, men inte valda för att stödja partipolitiska ställningstaganden.  Det är 
frågor som engagerar många oavsett politisk hemvist. (Ngt som är svårt att hitta i dagens partibild 
i Sverige för övrigt)

Men jag har erfarigt att både Avaaz och Skiftet får partipolitiker att reagera, att se spöken. De blir 
rädda att förlora makten, att inte ha makten över varken dagordningen eller opinionsbildningen. 
Då börja de slunga ur sig befängda påstående och rena lögner både om dessa folkrörelser och om 
de som har åsikter som inte stämmer med partiernas.

Jag ser t ex att Skiftet angrips både från  (s) och (m)-håll. Vilket i och för sig visar att Skiftet inte tar 
partipolitisk ställning. 
Hur har Patrik Björck (S) mage att säga: ”Nån sorts politikens rättshaverister” och ”Tycker att Skiftet är sorglig historia”.  Han i sin glasbur. 
Och hur kan Hanif Bali (M) påstå om Skiftet: ”S egna stödtrupper”
Jag har själv varit (parti)politiskt aktiv i drygt 50-talet år,  men är sen partierna tappade sina ideologier inte, sedan flera år, med i något parti.
Jag är är inte stödtrupp till varken (s) eller (m). Varken till vänster eller höger. Inte heller till mitt gamla parti, så länge det famlar utan att hitta tillbaka till sin ideologi.  Och kan aldrig känna någon som helst sympati för det rasistiska och nynazistiska sverigedemokraterna.

Men jag förbehåller mig rätten att ha åsikter, att ha en demokratiskt grundad ideologi och att framföra mina åsikter, även om de av partipolitiker stämplas som något annat än just den partipolitikern gillar.
---
Länk till Avaaz. https://www.avaaz.org/page/en/
Länk till Skiftet, https://skiftet.org/

Aung San Suu Kyi sprider lögner, tyvärr

Burma vill få slut på lidandet och räds inte internationell granskning, säger landets ledare Aung San Suu Kyi i ett tal till nationen. Men trots hård press från omvärlden ville hon inte kritisera militärens insatser mot minoritetsgruppen rohingya. Så sammanfattar DN hennes tal.
Ack ja. När jag hörde delar av  Aung San Suu Kyis tal i radion i morse blev jag oerhört besviken. När jag senar hör och ser mera av talet och referat och kommentarer förstärks min besvikelse.  

Jag beskrev härom dagen läget i Burma för den etniska minoritet, Rohingya-folket, som diskriminierats och förföljts länge, och där förföljelsen kraftig ökat på senare tid. Jag, liksom människorättsföreträdare och en stark omvärldsopinion, hade hoppats på en starkt avståndstagande från Aung San Suu Kyi minoriteten inte bara diskrimineras utan dödas och tvingas fly till Bangladesh. 

Men talet visade i stället en Suu Ki som faktiskt vände sig mer till omvärlden, med  missvisande "förklaringar", ja rena lögner säger Burmaexperter. Hon visade, mycket svalt, något slags empati för de som tvingats fly och fördömde övergreppen - vilket är det minsta hon kunde göra. Men hon ville inte kritisera miltärens åtgärder. Hon nämnde inte minoritetsgruppen (som före de senaste förföljerna lär ha omfattat ca 1,1 milj människor) med dess namn Rohingya, utan kallade dem konsekvent bara "muslimer". 
Och hon medgav inte att det var en etnisk rensning av grövsta slag som sker, där mängder av minoriteten dödat, även barn, byar bränts ner, och hundratusentals tvingats fly över en gräns som militären minerat.

Nej det hon sa var att övergreppen skulle utredas. Suu Kyi lovade också att flyktingarna ska få återvända till Burma, om de kan slå fast att de är därifrån. Men - problemet är ju att sedan 1982 så har rohingyerna nekats alla möjligheter att få identifikationsdokument. Så det är egentligen en rätt så värdelös garanti, säger Gemzell, vid svenska Civil Rights Defenders. Suu Kyi sade att det inte skett några "väpnade sammandrabbningar eller röjningsoperationer" sedan den 5 september, vilket Civil Rights Defenders kallar en uppenbar lögn. 
Även Amnesty är kritiska och beskriver det som att Suu Kyi och hennes regering "stoppar huvudet i sanden över fasorna" i Rakhine, och är kritisk till hennes tystnad om säkerhetsstyrkornas roll.
En annan Burmaexpert beskriver det som att Antingen har Suu Kyi ingen aning om vad som händer i landet, eller så försöker hon att förleda och ljuga.
 
Som sagt, "återvändargarantin" är ett tomt löfte. Hur ska de som flytt kunna visa sin rätt att leva i Burma om de inte har fått någar id-handlingar de senaste 35 året! Dessutom är det ju oklart vilka hon anser som flyktingar... Är det de som nu flytt från sina hemtrakter i Burma - eller är det de som nu finns i Bangladesh och förmodas vilja återvända? Burma, militären och Suu Kyi vägrar ju att erkänna att de är en minoritetsgrupp i Burma, de bekrivs bara som muslimer, som inte hör hemma i Burma... 

Visst, Aung San Suu Kyi  är i en låst situation. Det är inte hon som har makten att stoppa det här just nu. Men hon skulle kunna utmana militären med mod och genom att försöka belysa militärens strategi, att det här bara är en långsiktig strategi för att söndra och härska, säger Gemzell. 
Jag håller med. 

(Texten ovan bygger på uppgifter i DN, SvD, SR och SVTnyheter. Och stämmer med det jag även fått fram tidigare och på andra sätt.) 

Här finns information från Amnesty också. 
https://uttryck.amnesty.se/burmamyanmar-den-branda-jordens-taktik-rakhine-underblaser-etnisk-rensning/?utm_source=FBPAGE&utm_medium=social&utm_content=20170918141100&utm_campaign=Amnesty&post_ID=1078167290

Kyrkovalet Hortlax församling

Den stora, nationella trenden betr gårdagens kyrkoval är (enl alla rapporter) ett ökat valdeltagande. Att SD och S gick fram, liksom Centern. Då räknat på (preliminära) rikssiffror med tyngdpunkt på Kyrkomötet.

Men lokalt finns intressanta detaljer. Jag har valt att se på Hortlax församling, en av tre, i Piteå kommun, övriga är Norrfjärdens och Piteå församling. (Den senare en sammanslagning av Piteå stads församling och Piteå landsförsamling/Öjebyn.)  

I många församlingar fanns många listor från olika nomineringsgrupper, både partibunda och partipolitiskt oberoende.
Hortlax är en relativt liten församling, landsbygd med mindre tätort. 

Nej, jag bor inte där, men bor i samma kommun, i en annan församling.  

I Hortlax fanns bara två listor, dels socialdemokraterna, dels en partipolitisk oberoende lista kallad "Kyrkans framtid i Hortlax församling".  Jag gissar att den ska ses som en lista där de kyrkliga frågorna sätts i förgrunden, utan att kopplas till något partis program, och därför bestod av både kyrkligt intresserade utan speciell partipreferens och av kandidater från flera partier, företrädesvis icke-socialistiska.
Varken vänsterpartiet eller sverigedemokraterna hade någon lista. Inte heller centern, som annars var ett av de partier som gick framåt. 

Resultatet: socialdemokraterna, nära 37% och 6 mandat. 

Kyrkans framtid... , drygt 63%, och 11 mandat.
Detta innebar en procentuell liten ökning för (s) och en motsvarande liten minskning för Kyrkans framtid. MEN både ökade antalet röstande, eftersom valdeltagande ökade ungefär i samma grad som för riket,  men från en klart högre nivå.  2017 hela  27,7 %   jftr med   21,6 % förra valet.

Därav kan man utläsa att det kyrkliga intresset i Hortlax ligger på en klart högre nivå är rikssnittet, och att det ökade antalet röstande inte beror på att SD lockade i Hortlax... de ställde ju inte ens upp i kyrkofullmäktige. 

(Källa: https://kyrkoval.svenskakyrkan.se/Valresultat2017/prel/Visning/Resultat) 

Höger eller vänster och demokrati, kort repetition.

Med anledning av ett FB-inlägg av vännen Anders Widén, om vänsterbegreppet, höger, extremister och demokrati, så har jag gjort en kommentar på FB.
Jag citerar  först i sin helhet Anders Widén inlägg, sedan min kommentar.

Anders (f.ö. författare och integritetsförkämpe) :
"Jag är trött på att uppfattas som vänster, fast jag inte är vänster. Jag är inte höger heller. Jag är demokrat. Vad gäller ekonomiskt system är marknadsekonomi att föredra framför allt annat vi hittills hittat på.

Den knepiga frågan, som jag anser att vi ska lösa med demokrati som verktyg, är hur marknaden bör eller ska regleras med skatter, lagar, och justa spelregler. I en utopisk värld är naturligtvis det enda raka att släppa marknaden fri, a la Laissez-faire. Tyvärr har alla sådana experiment fallerat.

Ett experiment som fallerat ännu mer är kommunismen. (Jag har vid upprepade tillfällen blivit beskylld för att försvara kommunism. Jag skriver detta för att råda bot på den villfarelsen.)

Där jag växte upp och formade min egen anarkistiska tanke hade jag en rad vänstervänner. En del kämpade emot kommunismens avarter, andra försvarade dem, som leninism, som proletariatets diktatur och tanken på en liten upplyst elits rätt att göra revolution i hela folkets namn.

Det är antidemokrati, och det är värre än så: all historisk erfarenhet visar att när man går den vägen blir resultatet att den lilla upplysta elit som tagit makten upptäcker att den är så trevlig att de vill behålla den.

Den lilla eliten som skulle befria folket sätter igång blodiga utrensningar mot alla oliktänkande.
Alla kommunistiska revolutioner har slutat inte bara i diktatur utan i blodbad.

I den meningen ställer jag mig bredvid varje socialdemokrat, liberal, konservativ och alla revisionister i kampen mot kommunism.
I övrigt är jag en sorts anarkist (i brist på bättre term) som ändå tror på demokrati som verktyg att tygla olika människors uppfattningar hur ett samhällssystem ska fungera.

Kommunism skall och måste bekämpas lika hårt som fascism och nazism."

Min kommentar. 

"Så ser jag det också, Anders. I stort sett,  vilket vi resonerade en hel del om för sådär 8-9 år sedan. 

Bara ett par noteringar. Jag är inte anarkist, men har nog ändå en gnutta av det i mig, liksom jag menar att det är naturligt för en (social-)liberal att ha det. Eftersom anarkisten är mera individinriktad än kollektivisisk. OK. 
   Och jag tycker mig finna i din beskrivning av dig själv som att du i rätt hög grad är socialliberal - lite mer än du själv ibland sagt. 
Men det här med höger och vänster. Igen. Det är ju ett begrepp som ändrat innebörd i och med socialismens intåg på den politiska arenan. 
Från början, som ju får ses som hur det en ggn var i Frankrike. Där satt ju liberalerna till vänster, och deras motsats, de konservativa till höger. Kristallklart och överskådligt. 

Vänster = liberalerna. Höger = de konservativa. 
I och med socialisternas intåg, såg de sig som "mera vänster", vilket kan diskuteras riktigheten i, eftersom de införde en ekonomisk dimension i politiken. Vilket krånglade till det hela. Och än mera när de neo-conservativa (som kallar sig nyliberaler) förde in sin ekonomiska (huvudsakligen) dimension. Trassel, trassel. Och sen något senar de gröna, med ännu en dimension, ännu mera komplicerat. 
Sen ska vi komma ihåg i denna vänster-högerdiskussion, att demokrati och liberalism är helt oskiljaktiga begrepp. Dvs att när du säger att du är demokrat, så säger du att du är liberal. ;) 

Och det är ju så att alla totalitära ideologier och deras diktatoriska härförare har en huvudfiende, liberalismen, eftersom den står för demokrati på ett mera absolut och tveklöst sätt än någon annan ideologi, som i o f sig med tiden kan ha anammat den också. (Så länge de gynnas av den... )"

Totalitära och extrema ideologier,  såväl nazism och facism som kommunism kan inte vara demokratiska, och är lika farliga för det demokratiska samhället vad de än kallar sig (t ex "folkdemokrati", sverigedemokrater).

Aung San Suu Kyi, medskyldig till förföljelse av minoritet

Aung San Suu Kyi, Burma, en demokratiförkämpe, som sedan något år lyckats få viss makt och inflytande över landets styre, (om än på militärens "nåd",) solkar alltmer ned sitt goda namn. Detta genom att hon vägrat att ta avstånd från eller motverka de förföljser av den muslimska minoriteten i landet. Ja, hon har t o m på senare tidd förnekat att förföljerser förekommer, trots alla rapporter om det och att mängder förfölja flyr landet.  Förföljerser som sker av den buddistiska majoriteten i landet och med militärens aktiva stöd.

Nu nås vi också av rapporter om en allt intensivare förföljelse och regelrätta avrättningar, genom halshuggning, även av barn! Förfärande!  Och militären verkar ha stöd från Storbritannien, Tyskland och Italien. Chockerande och förfärande. 
Ett aktuellt citat. "Very few had heard of Rwanda until 800,000 people were dead. And right now in Burma, the Rohingya people are being massacred --they’re even beheading tiny children. Shockingly, The army behind the killing is supported by countries like Britain, Germany and Italy -- let’s demand they drop support for these brutal troops to help end the slaughter! The Rohingya are a poverty-stricken community who are denied citizenship in Burma, and have been persecuted for years because of their darker skin and different religion. Some have taken up arms and attacked security forces. But this is all out ethnic cleansing -- the worst crisis the Rohingya have ever faced. "

Jag är oerhört besviken, Aung San Suu Kyi har ju varit en stark företrädare för demokrati och mänskliga rättigheter. Demokrati innebär ju respekt för minoriteter och mänskliga rättigheter måste gälla alla!
---
Tillägg.
Sedan jag skrev ovanstående för två dagar sedan, har både Rapport och Aktuellt, haft rapporter och reportage om eländet. Likaså har pappersmedia i någon mån uppmärksammat det, även min lokaltidning PT. Men känns märkligt att inte det ändå är så lite debatt och opinion om det, om vissa länders aktiva stöd till militären i Burma, om Aung San Suu Kyis tystnad och därigenom stöd till pogromerna mot den muslimska minoriteten.  Är det inte lika fel vilka som än förföljs, fördrivs och dödas?
Och begränsas Aung San Suu Kyis yttrandefrihet så hårt av militären? Eller är hon i t o m i grunden positiv till den etniska rensningen i sitt land? 
---
Avaaz upprop finns på denna länk (en kort tid). 
https://secure.avaaz.org/campaign/en/rohingya_crackdown_ss2/?bXZZzlb&v=97390&cl=13115350962&_checksum=e9c611209652e69f26a2f99f6c86efb9280fa3b2a1b8e766b26d1cedf49e9bac

Fler synpunkter betr tiggerijakten. Tillägg

Jag skrev igår en liten text med avstamp i moderaternas vilja att förbjuda tiggeriet. Samtidigt uppstod en intensiv debatt på Facebook.
Med anledning av denna så vill jag göra en komplettering, precisering av hur jag ser på "problemet".

Jag börjar med att citera ett klart och koncist FB-inlägg, av Annika Riis-Kristoffersson.
"Jag har 2 stora invändningar mot ett  tiggeriförbud. 1. Ett förbud löser inteproblemet, utan döljer bara symtomen. Att tillåta tiggeri löser visserligen inte heller problemet, men man kan inte förbjuda fattigdom och borde vara upp till var och en huruvida man vill söka hjälp eller hjälpa en medmänniska i nöd. Fokus borde istället handla om att tillse att alla EU medborgare åtnjuter samma medborgerliga rättigheter. Inom EU finns tydliga regler för mänskliga rättigheter och med gemensamma krafter borde EU sanktionera detta, både i form av hjälp och krav till länder där minoriteter diskrimineras. Om ett land bryter mot konkurrensregler eller principer mot fri rörlighet, är EU minsann snabba med att agera. Men när länder bryter mot mänskliga rättigheter, då är det helt plötsligt bara det landets ensak och EU har inget gemensamt ansvar? Det tycker jag är fel attityd. 2. Ett förbud ska implementeras och efterlevas. Vi har idag polisbrist och utredningar för grova brott blir liggandes i månader. Är det rätt prioritet att lägga en massa kostnader och resurser på att dels ändra regelverk och att polisen ska lägga sin tid på att jaga tiggare? Och vad ska påföljderna bli för dem som bryter mot detta? Böter? Fängelse? Tänk om alla resurser som som enskilda EU länder nu lägger på att införa nationella "lösningar" i form av restriktioner och förbud för att få bort tiggarna från gatorna, istället kunde användas för att hjälpa romerna och andra minoritetsgrupper inom EU att få de rättigheter som EU faktiskt har bestämt att de ska ha." 


Hennes kommentar föranleddes av ett FB-inlägg, vars slutsats var:
"Ett "tiggeriförbud" är alltså ingen lösning utan vore en illusion. Danmark har infört det och tiggande individer kommer dit fortfarande."  ... men som också menade att ,  "lösningen ligger ibland i att inte försöka lösa problem med ineffektiva och kontroversiella åtgärder. Att staten avstår från att "göra något åt det". Staten ska inte aktivt uppmuntra tiggeri men inte heller praktisera ett förbud."

Jag vill betona att det staten/samhället inte ska göra är att införa förbud, ineffektiva och kontroversiella åtgärder. Liksom att inte uppmuntra tiggeri men inte heller införa förbud emot tiggeri. 
Däremot menar jag att staten, då Sverige är medlem i EU, ska upprätthålla alla eu-medborgares rättigheter.

Jag gör därför följande  precisering och sammanfattning. 

Ett tiggeriförbud löser inte det eventuella problem det sägs ska lösa. Möjligen kan det gömma undan tiggarna så inte känsliga personer behöver se dessa fattiga och diskriminerade människor.

Som EU-medborgare har även romer (inkl de från Rumänien och Bulgarien) samma RÄTTIGHETER som andra eu-medborgare.
Att frånkänna dem detta är emot EUs regler OCH emot deras mänskliga rättigheter, dvs diskriminerande.

Sverige är, liksom t ex Rumänien, med i EU och har ett ansvar för att dess regler efterföljs, såväl i Sverige som i övriga eu-länder.

Ett förbud skulle ge polisen ännu mera jobb med att se till att det efterlevs. 

Som EU-medborgare har även romer (inkl de från Rumänien och Bulgarien) samma RÄTTIGHETER som andra eu-medborgare.
Att frånkänna dem detta är emot EUs regler OCH emot deras mänskliga rättigheter, dvs diskriminerande.

Sverige är, liksom t ex Rumänien, med i EU och har ett ansvar för att dess regler efterföljs, såväl i Sverige som i övriga eu-länder.

Ett förbud skulle ge polisen ännu mera jobb med att se till att det efterlevs. 
Men polisen har inte tid med detta. Polisen har dessutom inte tid (eller förmåga?) att bekämpa de (mer eller mindre stora) problem som finns betr organiserad brottslighet som finns, vilket även gäller problem som följer när tiggare utsätts för sådan brottslighet. Jag menar nog att polisen har nog av dessa problem, och bör få koncentrera sig dem; för att hjälpa de utsatta, i st f att jaga dessa fattiga och utsatta.

Alltså, Sveriges regering ska på lämpligt sätt underlätta för romska tiggare att få använda sin rätt att arbeta i Sverige i tre månader, så de slipper tigga. Likaså öka pressen på Rumäniens och Bulgariens regeringar att de slutar diskriminera romerna och gör det möjligt för dem att få arbete i sina hemländer samt att uppmuntra frivilligorganisationer att arbeta i romernas hemländer i detta syfte.
Men inte införa tiggeriförbud i Sverige. Däremot se till att polisen bekämpar den brottslighet som drabbar tiggare i Sverige.

--- 
Vill dessutom citera Thomas Hammarberg i frågan också. Debattartikel, public 8/9.

Tiggeriförbud – ren populism, moderater.

DEBATT. Moderaterna kopierar nu SD:s populistiska kampanj mot de utsatta EU-medborgarna från Rumänien och Bulgarien. I ett nytt utspel kräver de att allt tiggande ska kriminaliseras.

Förbudet ska gälla över hela landet och omfatta all former av tiggeri, säger talespersonen Tomas Tobé. Endast välgörenhetsorganisationer eller den som tappat plånboken ska få vädja om hjälp, säger han nådigt. 

Måltavlan är emellertid tydlig: de besökande, utsatta EU-migranterna som kan ses tigga på trottoarer i våra tätorter. Som bekant är de allra flesta av dem romer.

Argumentationen för förbudet är inte bara cynisk, den är direkt ohederlig. Kriminaliseringen framställs som en åtgärd för att hjälpa dessa människor.

De skulle nämligen befrias från risken att bli utnyttjade av kriminella ligor. Det är ett argument som bygger på vad som nu brukar kallas ’alternativa fakta’.

Visst har det förekommit att kriminella element från hemländerna kommit hit i avsikt att exploatera dem som tigger. Övergrepp som vi betecknar som människohandel har också begåtts – just nu pågår en rättegång i ett fall vid Örebro tingsrätt.

Detta är dock undantag – som i vilket fall måste bekämpas av effektiva polisiära och rättsliga åtgärder. I de fallen är den som tigger ett offer, inte en förövare. Att brottsoffren ska kriminaliseras är sannerligen en ny ”rättsprincip”.

Det är viktigt att veta att majoriteten av dem vi ser i gatubilden inte har några som helst kopplingar till den organiserade brottsligheten, inte heller som offer.

Det är på den här punkten som SD:s propaganda varit så försåtligt snedvriden och som moderaterna nu tycks ta som utgångspunkt för sina krav.

Det finns en annan kriminalitet som verkligen drabbar de utsatta EU-migranterna: trakasserier och rena hatbrott genomförda av extremistiska element på den svenska högerkanten.

En del av dessa övergrepp har varit mycket allvarliga och polismakten har tyvärr haft svårt att hantera dem. Om detta är såväl SD som nu moderaterna påtagligt tysta.

En annan aspekt som Tobas Tobé och andra förbudsivrare undviker att diskutera är vilken effekt en kriminalisering i Sverige skulle få för romernas situation i hemländerna. Den som har någon kunskap om opinionerna där vet att en sådan signal härifrån skulle ytterligare stigmatisera denna minoritetsgrupp. Snacket där skulle bli att till och med det liberala Sverige nu bekräftar att dessa människor är ovärdiga och inte kan uppföra sig.

I sitt utspel hävdar moderaterna att kriminaliseringen också är nödvändig för att förhindra boende på olämpliga eller olagliga platser. Här finns förstås problem – men de skulle kunna lösas med ett uns av god vilja och det utan repressiva åtgärder.

Faktum är att de kommuner som säkerställt att det faktiskt finns tillåtna, anständiga möjligheter till övernattning inte haft problem med olämpligt boende. Det kan handla om tillgängliga campingplatser, plats att ställa upp en husvagn eller enklare barackboende. Frivilliga organisationer har gjort storverk för att klara dessa problem i vissa kommuner. I moderaternas utspel finns ingen empati för dessa romer och deras livssituation. Partiet har inte kommit med ett enda meningsfullt förslag om hur dessa personers mänskliga rättigheter skulle upprättas. Inriktningen ligger helt på att vi ska slippa sedan dem här – Tomas Tobé talar emotionellt om att våra barn inte ska behöva se människor vädja om hjälp.

Han och andra förbudsivrare vore ärligare om de sade rent ut att det är just åsynen av de som tigger som är deras egentliga problem. De bryr sig inte om varför vissa människor tigger, de slår mot symptomen och struntar i orsakerna. Och sen konstruerar de skruvade argument om att deras förbudspolitik skulle vara dessa fattiga till hjälp: den skulle, påstår de, göra att de ”inte fastnar i ett tiggeriberoende”.

Sådan retorik avslöjar bara att Tobé och kompani aldrig relaterat till dessa utsatta människor. Hade det gjort det skulle de veta att ingen av de som tigger vill sitta där med muggen.

Att vädja om hjälp är en sista nödutväg för att klara livets, och framallt barnens, uppehälle. De som tigger eller vittjar soptunnor efter pantburkar skulle självfallet vilja ha riktiga jobb. Men i nuläget har de inte den möjligheten. I hemländerna är de marginaliserade, diskriminerade.

Moderaternas och Sverigedemokraternas förbudsstämpel ger dem absolut ingen lösning. Den sparkar bara ytterligare en gång mot denna den mest nedtrampade folkgruppen i Europa.

Det hedrar vårt land att de andra partierna inte lånar sig till sådan segregerande populism.

Thomas Hammarberg, ordförande i regeringens kommission mot antiziganism 2014-2016, diplomat. 

---

Vem vill se tiggare på gator och torg?

Moderaterna vill inte se tiggare på gatorna. Därför vill de förbjuda det. Som om det skulle lösa tiggeriets problem och orsaker. Den huvudsakliga orsaken är ju, i vart fall för det "romska" tiggeriet (av tiggare från Rumänien och Bulgarien) en kombination av diskriminering och arbetslöshet, betr övrigt tiggeri kan det också finnas alkoholism och sjukdom bidraganade orsaker.

Men fattigdom, arbetslöshet och sjukdom försvinner inte genom förbud. Knappast heller alkoholism.
Ropen på förbud tyder därför på att man vill få bort tiggarna från gatan, man vill slippa se dem. Vill inte få dåligt samvete av att inte hjälpa, alternativt anser man att det är "ovärdigt ett modernt välfärdssamhälle att det finns tiggare".  Det senare kan man ju hålla med om. Men förbud avskaffar inte tiggeriet, inte fattigdomen.

Jag, och gissningsvis de flesta andra, vill inte att det ska finnas tiggare. Slipper gärna att se det,. Vi idylliserar inte tiggandet, ser inget romantiskt i det. Men det hjälper inte att gömma undan dem.

Det finns ju faktiskt en (eller flera) orsaker till att en del människor måste tigga, dvs be om bistånd. även om de inte vill det, känner det mer el mindre förnedrande.

Däremot finns det en massa annat tiggande i Sverige, rop på bidrag av olika slag. Som många gånger inte alls känns särkskilt trevligt eller motiverat, som när partier ber om pengasponsring av privatpersoner (även av icke-medlemmar), av företag eller fackföreningar. Eller genom att tigga genom att uppmana till köp, t o m på kredit, av lotter för att finansiera sina valapparater. Eller många bidrag som företag (löänsamma) tigger av stat och kommun....

Självklart finns en del företeelser i tiggeriets kölvatten, som inte är önskvärda. Men som går att bekämpa utan att tiggarna förbjuds att tigga. Lagför/straffa de som utnyttjar dem i stället. Och jag ser att liberalerna har en del förslag i den riktningen.  Däremot så inser de att det inte går att förbjuda tiggeriet (fattigdomen).

Ett stort ansvar har givetvis Rumänien, eftersom romerna där är diskriminerade och i hög grad arbetslösa, kan möjligen i någon mån få dåliga och tillfälliga jobb.  Sverige bör, eftesom många tiggare kommer därifrån, trycka på mycket mera än hittills så att diskrimineringen avskaffas och det blir möjlighet för romerna att få arbeta. Även EU, som ger stora summor till Rumänien för detta, måste trycka på MYCKET hårdare. Visa att de/Rumänien tar det på allvar.

Men även i Sverige borde vi, "samhället", göra det möjligt för tiggarna att faktiskt kunna arbeta i st f att tigga. Idag är det i praktiken närmast omöjligt, men det finns ju exempel på privata initiativ som lyckats. Alltså, gör det praktisk enklare och mindre byråkratiskt att ge tiggarna chansen att arbeta. De vill givetvis hellre det än att sitta och frysa och känna sig förnedrade av att tigga.

Stoppa blockaden av Gaza! (Kompletterad text o bild)

Jag är Israelvän, i den meningen att jag anser att Israel ska ha säkra gränser och få leva i sämja med sina grannar.
Men jag menar att sedan rätt länge så har Israels regeringar gått alldeles för långt i sina repressalier gentemot palestinierna. Därmed har Israel stängt möjligheterna till fredliga överenskommelser. Israel måste handla så att de palestinska företrädarna - och palestinierna ö h t - ser att Israel verkligen vill ha fred och säkerhet på ett sätt som inte förnedrar och plågar palestinierna, att Israel respekterar mänskliga rättigheter också för andra än dem själva.

På försommaren i år läste jag en bok som kraftigt förstärkte denna min uppfattning. Israel har gått till övervåld. Boken är några år gammal, men är förutom i sin beskrivning av hur Israel förnedrade och dödade oskyldiga, även barn, i Gaza då, så är den dessutom aktuell idag.
Tyvärr. Boken heter "Ögonen i Gaza" och är skriven av läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse.

Det visar sig t ex av ett litet reportage i teve igår hur förfärliga förhållandena är i sjukhusen i Gaza, barn dör där pga av den pågående blockaden, som ger vattenbrist och bristfällig el-försörjning. Israel har ju full kontroll över allt som sker betr införseln till Gaza. Liksom hur de gazabor som arbetar i Israel förnedras och tvingas till långa väntetider vid kontroller vid in och utresa. Vidrigt på så många sätt.  Israel skyller på att de måste kontrollera att Hamas inte för in vapen i Gaza. Och straffar därmed kollektivt hela befolkningen i Gaza.
Jag har svårt att se att Israel förhindrar (högst eventuell) vapeninförsel till Gaza genom att stoppa rent vatten och elektricitet till Gaza, inkl sjukhusen där.

Ser nu också att FN:s generalsekreterare Guterres kräver att Israel häver blockaden. Jag instämmer till fullo. Levnadsförhållandena i Gaza är ohållbara, med smutsigt vatten och dålig tillgång till elektricitet. Vilket bl a innebär att den hårt slitna (och otillräckliga) medicinska utrustningen inte fungerar.

Läs gärna boken "Ögonen i Gaza", skriven som en ögonblicksskildring av Israels blockad och anfall vintern 2008-09. Angreppet kom efter drygt två års omfattande blockad av Gaza och dess befolkning, där Israel systematiskt hindrat biståndsarbetare och journalister att komma in i Gaza. De två författarna var läkare och professorer vid norska universitet. Båda hade redan tidigare arbetat med medicinskt biståndsarbete i många år.

----------  (tillägg) ----

Ovan  en bild av förödelsen 2008-09 av Gaza centrum. Icke av dagens humanitära katastrof! Och inte från Syrien idag. Men från de anfall som Israel gjorde vintern 2008-09 emot Gaza med stora humanitära och materiella skador som följd och som skildras i den bok jag nämner ovan. Men vars författare ifrågasätts pga deras åsikter. Men det de beskriver i boken kan inte ifrågasättas. OBS, det är inte en bild som de tagit, utan kommer från nyhetsbyrån Reuters... som knappast kan beskrivas som Hamasvänlig.
Idag protesterar FNs gen-sekr emot dagens bojkott, som vållar mycket eländre, förnedring och död också för barn idag i Gaza.  Jag tror inte på sådan förnedring som en väg för att komma fram till fred. Eller ens för förhandlingar om fred.