Jag är Israelvän, i den meningen att jag anser att Israel ska ha säkra gränser och få leva i sämja med sina grannar.
Men jag menar att sedan rätt länge så har Israels regeringar gått alldeles för långt i sina repressalier gentemot palestinierna. Därmed har Israel stängt möjligheterna till fredliga överenskommelser. Israel måste handla så att de palestinska företrädarna - och palestinierna ö h t - ser att Israel verkligen vill ha fred och säkerhet på ett sätt som inte förnedrar och plågar palestinierna, att Israel respekterar mänskliga rättigheter också för andra än dem själva.
På försommaren i år läste jag en bok som kraftigt förstärkte denna min uppfattning. Israel har gått till övervåld. Boken är några år gammal, men är förutom i sin beskrivning av hur Israel förnedrade och dödade oskyldiga, även barn, i Gaza då, så är den dessutom aktuell idag.
Tyvärr. Boken heter "Ögonen i Gaza" och är skriven av läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse.
Det visar sig t ex av ett litet reportage i teve igår hur förfärliga förhållandena är i sjukhusen i Gaza, barn dör där pga av den pågående blockaden, som ger vattenbrist och bristfällig el-försörjning. Israel har ju full kontroll över allt som sker betr införseln till Gaza. Liksom hur de gazabor som arbetar i Israel förnedras och tvingas till långa väntetider vid kontroller vid in och utresa. Vidrigt på så många sätt. Israel skyller på att de måste kontrollera att Hamas inte för in vapen i Gaza. Och straffar därmed kollektivt hela befolkningen i Gaza.
Jag har svårt att se att Israel förhindrar (högst eventuell) vapeninförsel till Gaza genom att stoppa rent vatten och elektricitet till Gaza, inkl sjukhusen där.
Ser nu också att FN:s generalsekreterare Guterres kräver att Israel häver blockaden. Jag instämmer till fullo. Levnadsförhållandena i Gaza är ohållbara, med smutsigt vatten och dålig tillgång till elektricitet. Vilket bl a innebär att den hårt slitna (och otillräckliga) medicinska utrustningen inte fungerar.
Läs gärna boken "Ögonen i Gaza", skriven som en ögonblicksskildring av Israels blockad och anfall vintern 2008-09. Angreppet kom efter drygt två års omfattande blockad av Gaza och dess befolkning, där Israel systematiskt hindrat biståndsarbetare och journalister att komma in i Gaza. De två författarna var läkare och professorer vid norska universitet. Båda hade redan tidigare arbetat med medicinskt biståndsarbete i många år.
---------- (tillägg) ----
Ovan en bild av förödelsen 2008-09 av Gaza centrum. Icke av dagens humanitära katastrof! Och inte från Syrien idag. Men från de anfall som Israel gjorde vintern 2008-09 emot Gaza med stora humanitära och materiella skador som följd och som skildras i den bok jag nämner ovan. Men vars författare ifrågasätts pga deras åsikter. Men det de beskriver i boken kan inte ifrågasättas. OBS, det är inte en bild som de tagit, utan kommer från nyhetsbyrån Reuters... som knappast kan beskrivas som Hamasvänlig.
Idag protesterar FNs gen-sekr emot dagens bojkott, som vållar mycket eländre, förnedring och död också för barn idag i Gaza. Jag tror inte på sådan förnedring som en väg för att komma fram till fred. Eller ens för förhandlingar om fred.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett Gaza. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gaza. Visa alla inlägg
01 september 2017
02 juni 2010
De resonabla krafterna i Mellanöstern blir allt färre
Jag är Israel-vän. Det är riktigt och rätt att judarna fick Israel som en hemvist, en logisk konsekvens av Hitlers och nazismens massmord av judar. Ett massmord som i sin tur var en konsekvens av det utbredda judehat som fanns och till en del ännu finns i många länder och kretsar.
Men, Israel har hela tiden känt sig trängt och ifrågasatt som stat. Efter ett flertal krig, en del försvarskrig, andra mera tveksamma betr detta, så har både Israels utsatthetskänsla - och övermod betr sin militära överlägsenhet - och palestiniernas frustration över att inte vare sig kunna återvända eller få en egen självständig stat, värd namnet, vuxit. Extremismen på båda sidor har succesivt ökat, trots alla medlingsförsök och fredssamtal.
Orsakssammanhanget är oerhört komplicerat. Men det är tragiskt att Israels ledning förefaller helt blind och döv för hur dess agerande spelar Hamas och andra extremister i händerna, samtidigt som förståelsen för Israels sak minskar och förståelsen för palestinierna ökar i samma grad. Att angripa, kapa fredliga skepp med hjälp till Gazas befolkning, "Ship to Gaza", på internationellt vatten, det hjälper inte Israels sak. Att bära sig åt som sjörövare, mörda sovande människor, och föra folket ombord till Israel med brutala medel, ett land som de inte alls ville till. Allt detta är så opsykologiskt, klantigt och stötande och givetvis oacceptabelt att jag nästan saknar ord. Var finns besinningen?
Johan Westerholm har en del intressanta bakgrundsnoteringar kring detta på sin blogg, och Madelaine Sjöstedt noterar att nu vaknar judehatet hos vänstern på grund av denna tragiska händelse. Båda söker något slags besinning.
En som inte ser någon anledning till besinning, utan faktiskt (i vanlig ordning) är helt övertygad om att Ship to Gaza var befolkade av våldsverkare och terrorister, är Dick Erixon. Hans sätt att argumentera är så enögt och nyansfritt att jag helst inte vill länka till honom, men för en gångs skull gör jag det. Med Erixons och hans gelikars sätt att se på omvärlden lär det inte bli fred och samförstånd inom vår livstid i Mellanöstern.
Tillägg. Mark Klamberg gör en sakligt neutral genomgång av de juridiska aspekterna. Givetvis mycket intressant. Även kommentarerna är intressanta och ger ytterligare ljus över det komplicerade juridiska läget.
Men, Israel har hela tiden känt sig trängt och ifrågasatt som stat. Efter ett flertal krig, en del försvarskrig, andra mera tveksamma betr detta, så har både Israels utsatthetskänsla - och övermod betr sin militära överlägsenhet - och palestiniernas frustration över att inte vare sig kunna återvända eller få en egen självständig stat, värd namnet, vuxit. Extremismen på båda sidor har succesivt ökat, trots alla medlingsförsök och fredssamtal.
Orsakssammanhanget är oerhört komplicerat. Men det är tragiskt att Israels ledning förefaller helt blind och döv för hur dess agerande spelar Hamas och andra extremister i händerna, samtidigt som förståelsen för Israels sak minskar och förståelsen för palestinierna ökar i samma grad. Att angripa, kapa fredliga skepp med hjälp till Gazas befolkning, "Ship to Gaza", på internationellt vatten, det hjälper inte Israels sak. Att bära sig åt som sjörövare, mörda sovande människor, och föra folket ombord till Israel med brutala medel, ett land som de inte alls ville till. Allt detta är så opsykologiskt, klantigt och stötande och givetvis oacceptabelt att jag nästan saknar ord. Var finns besinningen?
Johan Westerholm har en del intressanta bakgrundsnoteringar kring detta på sin blogg, och Madelaine Sjöstedt noterar att nu vaknar judehatet hos vänstern på grund av denna tragiska händelse. Båda söker något slags besinning.
En som inte ser någon anledning till besinning, utan faktiskt (i vanlig ordning) är helt övertygad om att Ship to Gaza var befolkade av våldsverkare och terrorister, är Dick Erixon. Hans sätt att argumentera är så enögt och nyansfritt att jag helst inte vill länka till honom, men för en gångs skull gör jag det. Med Erixons och hans gelikars sätt att se på omvärlden lär det inte bli fred och samförstånd inom vår livstid i Mellanöstern.
Tillägg. Mark Klamberg gör en sakligt neutral genomgång av de juridiska aspekterna. Givetvis mycket intressant. Även kommentarerna är intressanta och ger ytterligare ljus över det komplicerade juridiska läget.
Etiketter:
Dick Erixon,
Gaza,
Israel,
Johan Westerholm,
judar,
Madeleine Sjöstedt,
Mark Klamberg,
Ship to Gaza
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)