Det räcker inte att veta att kungahuset Bernadotte har sin bakgrund i den franske militären Johannes Döparen (Jean Baptiste), utan vad de senare gjort är också av högsta intresse. Deras kamp emot demokratin, och tyskvänlighet under första världskriget och nazi-kopplingar före och under det andra.
Vill här vidarebefordra en länk till en utomordentligt intressant och viktig artikel i AB (av alla tidningar!), skriven av dess kulturchef Åsa Linderborg och rubricerad: Nassarna på slottet.
Det har svassats för mycket för kungahuset/Bernadotternas förehavanden både betr nazi-tiden och hur de motarbetade demokratins genombrott i Sverige. Jag noterar med bestörtning de ytterst okunniga kommentarer som en del läsare av AB ger till artikeln. Kommentarer som försvarar nazism och nassesympatierna inom kungahuset, ibland med tyckandet att det vore värre med kommunister i de kungliga (statsägda) slotten. Som om en förfärande antidemokratisk extremideologi skulle vara bättre än den andra, försvara den andra. Skrämmande i sanning!
Det är uppenbart att historia är oerhört viktigt. Och att okunnigheten är stor. Dagens bernadotter är kanske inga nazi-sympatisörer, men självfallet kan det inte ursäkta gårdagens handlande. Och alla präglas i någon mån av sin bakgrund. Och när man tar ställning, ex-vis till frågan om en stats styrelseskick, är det viktigt att veta hur det växt fram.
Och dagens kronprinsessa,Victoria har fått sitt namn efter den mycket tyskvänliga och antidemokratiska drottning Viktoria (Gift med Gustaf V). Finns en hel del att läsa om detta, skrivet av Hans Lindblad. Dels på Liberal Debatt, dels bl a i Lindblads statsministerboks-recensioner på min blogg. Ex-vis kan jag rekommendera artikeln om Hjalmar Hammarskjöld och Carl Swartz. Samt om Karl Staaffs tid.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar