Nå, tyd nu inte rubriken som att liberalismen och folkpartiet är något som till varje pris hänger ihop. Men ändå...
Lars Leijonborg avgår som minister. Rent politiskt har det knappast någon betydelse... Eller har det det? Leijonborg sågs, bl a av mig, som motståndare till både nyliberaler och "betongliberaler" t ex då Jan Björklund utmanade honom i partiledarstriden omkring 2000. Men efter 2002 gled han och därmed partiet alltmer åt höger och gav plats för folk av Johan Pehrssons typ. Därför vara det 2007 bara naturligt att Jan Björklund tog över i kompani med Batong-Johan. "Naturligt", men inte önskvärt för den som ser sig som (social-)liberal.
Det intressanta blir vem som utses efter Lars L som högskoleminister. Blir det Johan Batong, då känns det verkligen mycket tungt för luttrade (och/eller avhoppade) folkpartister. Då är det godnatt.
Till exempel Erik Ullenhag vore ett betydligt bättre namn. Som minister skulle han - förhoppningsvis - kunna låta sin socialliberalism tona fram bättre än idag, då han som partisekreterare måste vara en till partiledningen följsam tjänsteman.
Något mera positivt kan man dock se det faktum att Olle Schmidt utses som gruppledare för fp i Europarlamentet. Olle är den av de tre som invaldes som bäst kan försvara integritetsfrågorna. Nu kan vi bara hoppas att han kan lotsa de andra två (Marit Paulssen och Cecilia Wikström) rätt.
Och så blir det han som ska förhandla med piratpartiet om de vill bli med i ALDE-gruppen i EU.
Vilket bl a Annika Beijbom hoppas att de vill och blir.
F.ö. noterar jag att snart sagt varje dag så är det någon som i min blogg läser det som Hans Lindblad skrev i fjol höstas om fp´s agerande i FRA-frågan. Vi är väl en del som undrar om regeringen ska förstöra ännu en sommar med den frågan.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
3 kommentarer:
Lars-Erick
Ja, det blir sannerligen avgörande. Men jag ser inte ljust på det när den gode Leijonborg påstår att han är socialliberal. Jag var tvungen att gapflabba och mina nära anhöriga suckade djupt....
Med en socialliberal ersättare enligt sittande partilednings definitioner så torde det bli mer av ett fogligt allmänborgerligt parti utan spets. Om inte batong räknas som spets.
Borta är den intelektuella spänsten, borta är saklig analys.
Jag tror inte den återvänder i brådrasket. Tyvärr kanske, för jag skulle kunna tycka att det behövs en självständig socialliberal nod i svensk politik.
Men i grunden bryr jag mig vid närmare eftertanke inte längre. Jag trivs bra där jag är och funnit likasinnade i en mängd jag först inte trodde.
mvh
Johan
@ Lars-Erick.
Här ser jag så tydligt att vi har gemensam värdegrund.
Det FP du vill se vill även jag se leva och frodas.
Det räcker ju med ett moderaterna, så att säga...
Medan du och dina fränder stretar på i och i kanten av FP, försöker jag finna de goda krafterna inom S.
Anders:
Jag kan förstå dig. (S) är idag ett mer eller mindre socialliberalt parti i kombination med minnen från fornstora da´r och trött arbetarklassretorik. Det räcker inte för att få mig att bli sosse. De är för pompösa och självgoda för min smak.
Skicka en kommentar