07 maj 2009

Den komplicerade politiken

Jag känner mig nästan som en senior adviser när jag observerar och deltar i den aktuella politiska debatten på bloggarna.
Där finns ett enormt aktivt intresse, inte minst från sympatisörer till piratpartiet. De är ivriga, engagerade, många är oerhört kunniga i de frågor som de anser är deras. Flera av de mera framträdande av (pp)s kandidater i valet till EP har, trots sin ovilja till breddning, ett slags bredare grundsyn, kalla det gärna ideologi. Och de förmår att diskutera sansat och nyanserat, trots att deras tidigare politiska erfarenheter inte alltid är så stora.

Debatten i stort på bloggarna är dock lite mera vildvuxen. Och - det måste sägas - det gäller också en del av det som kommer från mera etablerade politiker.

Vad inte alla inser är att politiska beslut ofta är komplicerade. Politiker dränks i olika slags promemorior och underlag, mycket av detta hinner de inte ens ögna igenom. Det är inget försvar, men en förklaring. Dock skulle man önska att deras assistenter förklarade för dem att t ex internet är något mycket mera invecklat och omfattande än vad de tror. Att vi alla, även politikerna, använder det till mera än vi/de tror.

Men, att i olika förslag hitta de i och för sig viktiga principiella grunderna, som man vill förhålla sig till, det är inte alltid helt enkelt. Speciellt dokument som skrivs av byråkrater kan vara svårlästa ur den aspekten.

Politik är inte bara att vilja, som Olof Palme sa, det är att välja också. Vem man ska samarbeta med till exempel. Och hur man ska se på andra politiker. Att inte stödja någon innebär inte att man spottar denne i ansiktet.
De i politiken yrvakna sympatisörerna till (pp), de har en del att lära. T ex att journalister inte ska stryka intervjuoffret medhårs.
T ex att det är nyttigt med debatt, att en meningsmotståndare inte per definition är en idiot eller mörkermänniska. (OK, visst kan det vara så, men oftast inte.)
F.ö. verkar det som en del gamla politiker borde inse detta också, alla "pirater" är inte som politikernas glåpord vill mena.

Man behöver inte, vare sig som politiker eller som politiskt engagerad vanlig medborgare, dela alla åsikter hos en politiker, men givetvis är det rimligt att välja ngn som i stort ändå bygger på samma värderingar som man själv har.
Dessutom är det vettigt att välja samarbetspartner efter de frågor som är de mest aktuella, mest brännande, för en själv. Historien visar att för att vara trogen sin egen grundsyn så kan man behöva byta samarbetspartner beroende just på vad som är de viktigaste frågorna, och att de skiftar genom tiden.
Vid demokratins genombrott i början av förra seklet var skiljelinjen mellan motståndare till och förkämpar för allmän och lika rösträtt. Efter andra världskriget såg det ut på ett annat sätt när kampen stod mellan krafter som ville socialisera Sverige och de som ville ha ett samhälle med valfrihet och marknadsekonomi. Båda dessa frågor har en viktig dimension på hur man, utifrån olika ideologisk utgångspunkt, ser på demokratin som ett sätt att styra samhället.

Dessutom måste man inse, och respektera, att även i en given situation och tid, så gör både politiker och vanliga väljare olika prioriteringar av vad som de anser viktigast just då/nu.

Jag, liksom många i bloggosfären, ser integritet, rättssäkerhet, yttrande- och kommunikationsfrihet som viktiga demokratiska frågor idag. Andra anser inte detta, utan prioriterar t ex frågan om arbete som mera näraliggande. "Att hålla nöden från dörren."

Självfallet finns det många viktiga frågor, som är svåra att göra avvägningar emellan. Det valet måste dock var och en göra själv. Och sedan söka den väg och samarbetspartner som man tror mest på.
Då måste man dock söka undvika att, i upphetsningen, falla i fällan att gå till personangrepp eller tarvligheter på annat sätt. Dvs, när man angriper någon skall det vara för att man inte instämmer i dennes ståndpunkt, och försöka argumentera för sin egen. Att övertyga i sakfrågan - inte att köra över med ångvält.

Men det är en svår konst, det erkännes.

3 kommentarer:

Olof Bjarnason sa...

Kloka och lugna ord LE!

Falkvinge lider av vad många tekniker/programmerare lider av, och det är teknisk hybris, när han fäller kommentarer som att någon är en idiot (tror det var mot Guillou?). Kanhända inte i så direkta ordalag, men mellan raderna.

Det är bara svårt att tygla sig när man kan se saker så klart, och "de mörka krafterna" kan mata gemene man med sina tröttsamma och utslitna argument som till slut blir sanning.

Nu tror jag iof att vi ser en vändning - mycket tack vare att "gammelmedia" faktiskt har antagit en annan ton mot övervakningsivrare. Tänker t.ex. på att DN faktiskt publicerat en och annan mera nyanserad/analyserande artikel den senaste månaden. Förspringare för detta är Sanna Rayman och Maria Abrahamsson på SvD - de har jag läst med stor behållning ända sedan förra sommaren.

Må gott och ha en trevlig helg! Själv ska jag på piratparticafé på lördag, och ta emot förtidsröstningsblanketter, för utdelning i Mölndalslokaler. Känns skönt att göra något verkligt av all sin ilska!

Anonym sa...

Hej igen! Ja, jag är tillbaka i bloggos-sfären. Du skriver om viktiga saker. Jag kan erkänna att jag ibland, i diskussioner med engagerade kompisar som är sympatisörer till PP, har avfärdat partiet som ett gäng simpla tjyvar. Men när de inte propagerar för gratis fildelning sätter de fingret på detta med internetintegritet. Vilket borde vara hjärtefråga för liberaler, eller hur?

Själv är jag frustrerad över att jag är så dåligt insatt i alla dessa lagförslag som kommer, främst på EU-nivå.

http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/

Lars-Erick Forsgren sa...

S.K. Välkommen tillbaka. Visst finns det enögda sympatisörer hos (pp), liksom i alla partier.
Men som du säger, de, dvs (pp) sätter fingret på en öm punkt.
Integriteten.