Läser i Norrbottens-Kuriren (m) idag att politiske redaktören Bo Östman öser beröm över Anna Grönlund-Krantz (fp), som ju inte fick förnyat förtroende som riksdagsledamot för Norrbotten. Han beklagar att hon inte fick vare sig en ministerpost eller något annat (såvitt hittills bekant).
Samtidigt så betecknar (m)-skribenten fps nye partisekreterare som "kantig". Det tycker jag är bra. Att en moderat inte fullt ut gillar en folkpartist, det tyder på att folkpartisten nog har en egen profil. Och att denna profil inte är moderat, eller ens "moderat light". Erik Ullenhag är socialliberal, dvs är inte bara liberal i största allmänhet utan förenar detta med ett socialt ansvarstagande. Det är väl det som inte faller en moderatsympatisör på läppen.
Jag har i många sammanhang tidigare stött Anna Grönis. Dock något mera svalt på senare tid, pga att hon i alltför stor utsträckning har sympatiserat med den nya politik fp fört sedan ett par år. Den politik som dämpat ned socialliberalismen, och mera står för en kombination av batongliberalism och "moderat light". Desto mer välkomnar jag därför Erik Ullenhag som partisekreterare.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar