Om de tigande politikerna í PT, och Norran

Min bloggpost från den 22 mars om Den tigande makten var i lördags (28/3) införd i Piteå-Tidningen.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4531904

Den sändes också till några andra tidningar, men jag har inte hunnit kolla om de publicerat den.

TILLÄGG (2 april).
Den 31 mars hade även Norran (Norra Västerbotten) inne artikeln.
http://norran.se/asikter/debattartiklar/article268860.ece

Igår, den 1 april var det inte läge att blogga. Såväl internet som gammelmedia var fulla av saker som inte var aprilskämt, men borde varit det.
I Norran fanns dock även en debattartikel med rubriken: Ipred är som gjord för 1 april, underskriven av ett antal piratpartister i Skellefteå.
http://norran.se/asikter/debattartiklar/article268891.ece

Spioneri genom datorn

Så rapporterar i vart fall gammelmedia om hur bl a Dalai Lama blivit spionerad på. Liksom ministerier och ambassader etc runt om i världen. Genom datorerna. Det låter som att FRA varit på gång... Fastän man skyller på kineserna, men säger att det lika gärna kan vara Ryssland eller USA.

Teknikerna finns, och när det inte finns några skurpler eller lagliga spärrar - i vart fall inga som efterlevs - så kan allt hända. Om jag fattade det rätt så kidnappas helt enkelt en del datorer här och där. Det är ju ett gammalt faktum att så görs det, ibland undrar jag om jag också är kapad när det går långsamt eller datorn bär sig underligt åt på andra sätt.
Sedan installerar man på listigt trojan/virusvis program som tömmer lämpliga datorer på intressant information. Jag är ingen tekniker, med det är en metod som säkert FRA kan berätta mera om.

Som vanlig medborgare så önskar man sig ändå att inte alla utsätts för detta spioneri. Att det finns lagar som hindrar det, och noga reglerar det som möjligen måste finnas (enl säkerhetsfolket). Att lagarna följs och att FRA och dess gelikar verkligen kontrolleras.

Rapporterna är faktiskt en skrämmande illustration till hur det kan bli dels i odemokratiska länder - men dels också där sådant som "FRA-lagar"stiftas i hittills demokratiska länder och där kollen av myndigheterna mest liknar såll.

Ogenomtänkt om kris och skatter från (s)

Mona Sahlins och Thomas Östros debattartikel i DN idag är mångordig, men knappast övertygande som förslag för hur Sverige ska tas ur krisen.
http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-och-hoj-inkomstskatterna-1.831250

Jag tror att alla, utom Mona & Co, inser att de skattehöjningar de föreslår inte tar Sverige ur krisen. Man kan givetvis dessutom ha en del större eller mindre invändningar emot skattehöjningarna i sig. (Men det kanske jag tar en annan gång.)
Däremot kan skattehöjningarna möjligen i viss mån finansiera en del av de förslag de har. I sig är dessa dock lite "lustiga", om man vill se dem som jobbskapande, som vägar ur krisen. Och i något fall kan skattehöjningarna skrämma bort kapital från Sverige, vilket inte precis är vad vi behöver idag.
* Utbildning till unga, liksom ett kunskapslyft generellt, kan mildra effekterna för den enskilde på kort sikt, och möjligen även på lång sikt. Men de ger nog inget lyft just nu ur krisen.
* Pengar till kommunerna ger inga nya jobb. Möjligen kan de hjälpa kommunerna att behålla en del anställda. Det är ju bra.
* Att reparera arbetslöshetsförsäkringen är i och för sig mycket angeläget, men det ger inga nya jobb. Och förhindrar knappast uppsägningar heller.
* Återstår "gröna jobb". Beteckningen är väl lite väl generös för det de föreslår. Men det är i alla fall något i rätt riktning. Jag är dock lite frågande till att bygga nya hyresbostäder. Av det enkla skälet att kostnaderna att bygga och BO är för höga i Sverige. Bara bonus-direktörer har råd att bo i nya lägenheter, men de köper väl egna herrgårdar i stället. Kanske kan krisen pressa kostnaderna en del, men inte nog mycket. Men att satsa på infrastrukturen är OK.

Krisen är dels en finanskris, till stor del skapad av girighet av och hybris hos personer med föga kontakt med verkligheten. Där krävs en sanering både etiskt-moraliskt och av verksamheterna i sig. Dels är det en lågkonjunktur, som förstärkts av finanskrisen.
För att komma ur lågkonjunkturen krävs dels att få ordning på finanssektorn inklusive en sundare syn på förhållandet lån versus verkliga värden. Dels få till stånd en efterfrågan, att folk vågar konsumera.
Den bästa efterfrågestimulansen är att folk får jobb. Men till det kan man lägga andra stimulanser. Generella skattesänkningar med fokus på folk med höga inkomster ökar bara sparandet. Däremot kan sänkningar för låginkomsttagare, speciellt då pensionärer, öka konsumtionen. Dessa har ju sällan något överflöd som de kan spara av (frånsett då de med direktörs- el politikerpensioner). Ett skatteavdrag för långtidssjukskrivna kan också vara en positiv efterfrågestimulans.
Och varför inte ett engångsbelopp till alla barnfamiljer, ett slags extra barnbidrag?! Och kanske något motsvarande för studerande.

Visserligen inser jag att vissa "gröna" inte gärna ser ökad konsumtion, men det är ju med konsumtion som vi får fler jobb.

Glöm inte heller att det är en internationell kris.

Men, höj gärna tobaksskatten. Dels för att få ner just den sjukdomsalstrande konsumtionen, dels för att i någon marginell mån finansiera krisåtgärder.

Småplock och mera som luktar censur

Wanja Lundby-Wedin har, hårt pressad av opinionen, insett att hon måste rensa i sina olika styrelseuppdrag/extraknäck. Av 24 ska hon tydligen avsäga sig 12. Enligt AB så behåller hon de mest avlönade. Ack ja.

Hm, och Wanjas och AMFs schabbel gör att Margot Wallströms enorma fallskärm och pension kom bort i nyhetsflödet. Tur för henne.

Ipred-kramaren Mikael Wendt är sur på Facebook för att han inte hamnat högt nog på en popularitetslista. Än en gång, ack ja.

AMFs förre VD Elmehagen sägs dock överväga att lämna tillbaka en (liten) del av de extra pensionsinbetalningar som orsakat de senaste dagarnas turbulens. Enl Dagens Industri.

Bonusarna lär ha diskuterats i riksdagen. Gäsp. Skulle behövas en rejäl uppstädning och uppstramning. Men viljan verkar inte finnas på riktigt, mera vilja att vinna politiska poäng än övertygelse utmärker den debatten.

Och i DN kan man läsa att de ungdomar som super mest, det är de som bor i den fina kvarteren på Östermalm. Mycket pengar och nycklar till föräldrarnas spritskåp kanske?

Och så var det Infoo, den officiella svenska webkatalogen. Den säger sig ska förenkla länkandet. Det är väl OK?

En uppmjukning av reglerna är att sajten inte behöver finnas på svenska servrar och att de inte heller behöver vara på svenska. Men sajterna måste vara relevanta för en svensk publik.
Redaktionen kommer att granska varje sida före införandet och säkerställa att följande villkor är uppfyllda:
* Varje sida måste ha en tydlig och kontaktbar ansvarig avsändare.
* Sidor får inte innehålla uppmaning till brott, pornografi, olaga våldsskildring eller hets mot folkgrupp.
* Sidor får inte vara byggda enbart för sökmotoroptimering, d v s utan eget, relevant innehåll för användare.
* Sidor får inte heller vara byggda enbart för att generera affiliateintäkter, d v s utan eget, relevant innehåll.
Grundregeln är dock: hellre fria än fälla.

Först tänker jag att det är OK, men så infinner sig ett lätt obehag. Är det inte en underton av misstro, att vara överheten till lags i st för att serva de som nyttjar internet? Jag luktar censur och vad är detta med "kontaktbar ansvarig avsändare". Än en gång, "välmenande", men vart leder detta i sin förlängning?

Men lite lustigt är det väl att förre moderatledaren Ulf Adelsohn, är upprörd över Alliansregeringes förslag att bryta SJ-monopolet. Men Ulf är ju ordförande i SJ numera...

Kors i taket, ett par folkpartister har svarat mig... och lite om censur

Skrev före helgen till den övre hälften av EU-kandidaterna på fps lista. Som liberal vill jag ju gärna se var de står. Om jag kan stödja någon, eller om jag med sorg i hjärtat måste konstatera att de inte är liberala i de viktiga och aktuella frågorna om integritet och rättssäkerhet.

Nu har ett par svar droppat in. Först ut var Barbro Westerholm, heders! Hon är ju en gedigen liberal kämpe inom sina specialområden, äldrefrågor och sjukvård/medicin etc. I övrigt måste hon lita på andras bedömningar. Tyvärr. Dock inser hon att upphovsrätten måste moderniseras. Det är ju alltid något. I stort ett sympatiskt svar, som hon dock inser inte leder till att jag kryssar henne i EU-valet.

Att upphovsrätten måste reformeras inser också Anders Ekberg, fp-kandidat (sjätte namn på fp´s lista) som tidigare jobbat för Cecilia Malmström och Olle Schmidt i Bryssel. Han betonar visserligen att upphovsrätten är viktig, men ser samtidigt en tydlig tendens att det används oproportionerliga metoder för att skydda upphovsrätten, vilket är oroväckande. Inte vilka integritetskränkande tvångsmedel som helst bör få användas för att skydda upphovsrätten.
Det kan man ju hålla med om, för visst bör det finnas en upphovsrätt, men idag fungerar den helt fel. Och det blev bara värre med IPRED.
Han ger också ett par länkar där man mera kan se vad han står för. Den ena är till hans blogg, den andra till Neo, ett (ny-)liberalt magasin, som tidigare bl a presenterat Christian Engström och Olle Schmidt inför EU-valet.
http://ekberg.blogspot.com/2009_02_01_archive.html
och
http://www.magasinetneo.se/blog/archive/archive/2009/02/archive/2009/02/archive/2009/02/10/archive/2009/02/09/debatt-halften-sa-mycket-vore-dubbelt-sa-bra
Min reaktion blir att jag gärna vill veta mera om hur Anders Ekberg står i dessa frågor, och hur hårt han vågar driva en liberal linje med tanke på hur "Sverige-fp" står.

För övrigt är detta med censur tydligen ett känsligt ämne hos politikerna. Starka intressen vill ju ha censur, och hänvisar ofta till förekomsten av barnporr på internet. FarmorGun för ett resonemang kring detta http://farmorgun.blogspot.com/2009/03/censuren-pa-natet-bara-en-borjan.html i gårdagens inlägg och följer upp det även idag. Det är ju illavarslande, men helt i stil med IPRED-debatten, att censurkramarna blir upprörda om man vill diskutera frågan.
Tydligen är det speciellt allvarligt med allt som förekommer på internet jämfört med andra media. Även Barbro Westerholm är oroad av förekomsten av barnporr på internet.

Frågan är väl hur man ska kunna bekämpa barnporren utan att samtidig hamna i censurfällan (vilket i och för sig många gärna ser) och yttrande- och tryckfrihet kommer än mera i kläm. Det mest bekymmersamma är väl att det ofta finns mer eller mindre goda skäl för olika rop på censur, MEN att om man sätter in dem i ett större och viktigare (faktiskt!) sammahang så är man direkt illa ute och går förtryckets och diktaturens ärenden. Jag är lika illa berörd av barnporr, och en del annat, som många andra, men jag kan inte se hur man rent praktiskt ska klara hem det utan att införa något slags censur. Och då slår jag bakut. Eftersom erfarenheten visar att "välmenande" förbud lätt leder till missbruk och ytterligare steg i vägen mot den avgrund som är yttrande- och tankefrihetens, och därmed demokratins, avskaffande.
Torsdag kväll, och jag noterar till viss förvåning, att numera verkar det fungera med att göra länkarna klickbara. Vi får se hur länge det räcker, för övrigt så är det mängder problem med datorn. Har inte haft tid än att sätta mig ned så länge som jag gissar det behövs för att byta operativsystm, och få det att funka. Och att begripa det.

TILLÄGG. Tappade bort den hänvisning jag tänkte göra till Calandrellas bloggpost om s-motionen om upphovsrätten. Mycket läsvärd och insiktsfull. Borde läsas av alla, speciellt av riksdagsledamöter, regeringstjänstemän och t ex kandidater till EUparlamentet.
http://calandrella.wordpress.com/2009/03/25/svar-till-s-upphovsrattsmotion/

Biblioteket Internet

Nej, tanken att jämföra internet med ett jättestort bibliotek, den är inte ny. Men Christian Engström har på sin blogg utvecklat det, beskrivit det på ett fint sätt.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/03/25/piratpartiet-gillar-bibliotek/#comment-6247
Och jag vill betona att det inte bara är piratpartiet som gillar bibliotek. För min egen del hade jag ett litet enkelt folkbibliotek bara ett par hundra meter bort när jag växte upp. Givetvis var jag där varje torsdagkväll när det var öppet. Avverkade hylla för hyll, vägg för vägg. Från barn- ungdomsavdelningen via facklitteraturen till skönlitteraturen.
Den vanan satt i länge, om än något uttunnad på senare år. Bland annat pga alltför bångnande bokhyllor hemma, som rymmer en hel del som ännu inte hunnit läsas! Finns det något så frestande som bokrea? Eller fanns. Tidsbrist är tyvärr en faktor som begränsat läsandet. Liksom förekomsten av internet.

Bibliotek i olika former är en sann liberal tanke, bildning, folkbildning åt alla. Ack, om dagens "liberaler" insåg det också. Liksom de insåg det för 150 år sedan, och liksom boktryckarkonsten bidragit till demokrati och utveckling.

Därför känns helt Christians text, där han jämför bibliotek och internet, helt riktg! Biblioteken var och är mycket viktiga. Att föra ut den tanken till allmänheten är ett fint pedagogiskt upplägg. Internet är ett bibliotek, som bidrar till vår utveckling.

Ah, men det är så mycket skit på internet invänder då "bekymrad vän av ordning".
Visst, men det finns det på biblioteken också. För att inte tala om vad mycken tryckt smörja som finns i övrigt. Vill någon förbjuda bibliotek - eller tryckerier för det? Inte jag i vart fall.

Ett par sossar gör bort sig, Carina Hägg och Wanja på LO.

Medan främst traditionella media skäller på Wanja Lundby-Wedin, hon LO-basen som verkar ha klantat till det för sig betr ett pensionsavtal för en tidigare AMF-dirre, så vill jag i stället kort kommentera en annan sosse som inte känns speciellt behaglig i sin debatteknik.

Via Olof Bj:s och Michael G:s bloggar
http://olofb.wordpress.com/2009/03/24/annu-ett-riksdagssvar/#comment-717
resp
http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1166030
hittar jag en mailväxling mellan FarmorGun och Carina Hägg (s).
Jag kan bara instämma i att detta gav mycket dålig eftersmak. Carina verkar inte ha minsta känsla för ett hyfsat uppträdande, och hon ska vara riksdagsledamot! Usch, fy och skam!

Intresserade kan läsa på de länkade sidorna, jag tror att de flesta här klarar det ;)
För övrigt kan jag bara tillägga att riksdagsledamoten Hägg (s) länkar till en gemensam sossesida för utrikespolitik och ett inlägg hon skrivit där.
Till råga på allt är det hon länkat till rena snömoset. En massa floskler, som visar att sossarna gillar och stöder IPRED! Men hon omgärdar detta med en massa struntprat, integritet handlar det i vart fall inte alls om! Utan bara hur hon ser undantag från integriteten. Ynkligt!
Dessutom handlar”riksdagssvar.se” om FRA… inte IPRED. Så Häggs länk är inte heller i det avseendet relevant som svar på de fem frågorna om FRA.

Varför är det så svårt för riksdagens ledamöter att svara, och svara på ett rimligt och relevant sätt på viktiga frågor? Att många har "fel" åsikter är en sak, men de borde ändå kunna svara. På ett hyfsat sätt.

Det där med liberalism, vad är det?

Jag har i länkförteckningen lagt till en faktasida om liberalismen. Sidan heter Libweb och handlar om liberalismen, om liberaler i Sverige och världen, liberala reformer etc.

http://www.libweb.net/liberalismen.4d

Jag tycker mig ha observerat att (oväntat) många politiska bloggare hävdar liberala värden. Ofta utan att själva alltid sätta etiketten liberal på sig. Samtidigt möter jag ofta märkliga uttalanden om liberaler och liberalism, speciellt då från personer som anser sig vara av något slags "vänsterinriktning" (utan att de vet att liberal är vänster), men lika ofta från högerdebattörer, som då och då betecknar sig som nyliberaler.

Ofta blandar liberalismens kritiker ihop liberalismen och folkpartiet. Förklarligt i och för sig, då fp länge stod för liberalismen i svensk politik, och då framför allt socialliberalismen. Men idag är det inte så, anser jag.
Därför bör man göra klart för sig innan man debatterar om det är fp eller liberalismen man angriper!

Libweb kan hjälpa till att reda ut detta.

Här några smakprov från Libweb.
"Liberaler bekämpar all maktkoncentration. Varje koncentration av makt – till stat, företag eller organisationer – kan leda till att individens rättigheter och integritet förtrampas. Dessutom hindras nya idéer, nya produkter och nya lösningar på gamla problem. Fri konkurrens mellan idéer, information, varor och tjänster är grunden för vetenskap, kultur, demokrati och marknadsekonomi. Den är ett kraftfullt redskap för att bekämpa maktkoncentration och stimulera utveckling. "

Känns inte detta som en kraftfull plädering emot FRA-lagen, IPRED och ACTA?

"Liberalismens reformkrav betydde att liberalerna definierades som vänster – i kontrast till högern som höll på kungamakt, ståndsriksdag och skråväsende. Det går igen i liberala partinamn i Norge och Danmark – Venstre och Radikale Venstre."

"Med Bertil Ohlin infördes på 1930-talet benämningen socialliberalism... Men ordet och företeelsen är äldre – den första socialliberala programskriften i Sverige brukar anses vara Adolf Hedins socialpolitiska riksdagsmotion från 1884."

"Ordet nyliberalism har använts vid olika historiska tidpunkter av liberaler som velat markera att de står för en annan form av liberalism än den som just då dominerat. Termen har alltså inget eget historiskt innehåll. Under senare år har dock uttrycket nyliberalism ibland kommit att användas om en åskådning som lägger stor vikt vid ekonomisk frihet och ser många politiska åtgärder, t.ex. inom social- och kulturpolitiken, med stor skepsis. I en del fall är det dock snarare fråga om en ”kapitalistisk anarkism” än om liberalism i ordets hävdvunna mening."

På libweb finns också några citat av kända liberaler, både av svenskar och andra.

Girighetsbubblan

Hax uppmärksamar (http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/margot-i-smoret.html ) liksom Dagens Industri (http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?stat=0&ArticleID=2009%5c03%5c23%5c330024&SectionId=Ettan&menusection=Startsidan;Huvudnyheter ) att EU-kommissionären Margot Wallström haft en minst sagt hyfsad lön och att hon får en lika gyllene pension den dag hon slutar.
Margot tillhör inte favoritobjekten för min kritiska granskning av makten. Hon verkar ju vara en ganska sansad kvinna, som inte gör för många dumheter. Samtidigt kan väl sägas att någon klart lysande stjärna har hon inte heller varit (annat än inom den stjärnfattiga socialdemokratin).
Trots att jag inte är speciellt avundsjuk över höga löner, dvs om de beror på hårt och intelligent jobb, anser jag knappast att hon gjort rätt för den lön hon haft. Och än mindre för sin pensionsfallskärm.
Ett avgångsvederlag på fem milj kr samt en pension på 1,2 milj per år från 65 år är i saftigaste laget. Till detta lär då komma de pensioner hon får för sin tid som riksdagsledamot och minister. Liksom "vanlig" grundpension.

Även politiker (eller tjänstemannapolitiker, som i detta fall) och direktörer, bör inte ha andra "fallskärmar" än de vanligt folk har, dvs A-kassa med de tak som finns i den. De får förutsättas ha kunnat sätta av buffertar (och försäkringar) som klarar övergången till nästa jobb, från sina rejäla löner. Att lägga speciella pensioner på topp av de övriga känns också stötande.

Varför inte i vanlig ordning räkna in deras inkomster för reguljär pension? En bra lön under några år höjer ju den vanliga pensionen också. Till detta får de, som alla andra, ta privata pensionsförsäkringar, som de själva betalar.

Det brukade sägas, främst från direktörssidans försvarare, att höga löner för dem inte har någon reell betydelse, totalt sett.
Nu ser vi dock sedan några år att direktörslönerna sprungit iväg så att EN dir-lön kan motsvara alla, eller nästan alla övriga anställdas.

Till det kommer då den psykologiska effekten. Alla underhuggare, mellancheferna vill också ha högre lön. Och ministrarna - inte ska de ha så mycket mindre än en direktör? Och riksdagsmännen. Hur ska man kunna rekrytera kunnigt folk till riksdagen om de inte har "ordentliga" löner?
Men, med tanke på hur riksdagen ser ut idag får jag nog tillåta mig konstatera att den strategin varit tämligen misslyckad.
Jag menar desstom att girigheten är en dålig metod för urval av politiker. Det stora intresset hos en politiker bör väl vara att arbeta för ett bättre samhälle för andra, utifrån olika ideologiska plattformar! Eller?

Och dessa enormt kunniga människor, fondförvaltarna, kreditgivarna och andra inom finanssektorn. De hanterar ju gigantiska summor, de ska givetvis ha gigantiska löner och bonusar. Eller hur?

Tills girighetsbubblan spricker. Och staten (dvs vi skattebetalare) måste gå in med stöd för att rädda de krisande företagen... av alla slag. Dvs sätta igång sedelpressarna. Höja skatterna.

Allt detta skapar inflation. Vilket framför allt drabbar de med låga inkomster.

Nej, Jan Rosén anser inte att han "lobbar"

Som jag nämnde i mitt förra blogginlägg så är professor Jan Rosén statlig utredare av upphovsrätten. Samtidigt är han ordförande i SFU, Svenska föreningen för upphovsrätt.
Han har (ännu) inte svarat på mitt mail med frågan om hur han såg på om jäv föreligger pga dessa faktorer.

Dock har han uttalat sig i andra sammanhang om detta. Att han får e-post om frågan verkar irritera honom en smula. Och nej, han anser inte att han är jävig och han anser inte att hans organisation SFU är en lobbyorganisation.

Nå, det är en tolkningsfråga, är LO en lobbyorganisation? Är Svenskt Näringsliv det? Det finns mängder av organisationer som ursprungligen inte bildats för direkt lobbying. Det begreppet är trots allt tämligen nytt i Sverige. Men organisationer bildas för att främja medlemmarnas intressen. Att främja en organisations syften kan ske på många sätt. Idag är opinionsbildning och direkt lobbying de vanligaste och kanske mest effektiva vägarna. Det är inte ens nödvändigt att svara på remisser om man har direktkanaler till politikerna och ser till att man får uttala sig som "expert" i media. Det egna partsintresset får då stort faktiskt utrymme framför andras åsikter.

En organisation med ekonomiska resurser och vältaliga förespråkare är därför de facto i dag effektiva lobbyorganisationer, vad de än kallar sig.

SFU har en vältalig företrädare i sin ordförande Jan Rosén. Dess medlemmar (ex-vis: Stim, Svensk Filmindustri, Svenskt Näringsliv (!), Microsoft, IFPI, SAMI och SKAP) måste rimligen se det som en fjäder i hatten att ha ordföranden som statlig utredare av upphovsrätten!

Jan Rosén anser ju (jfr DN 14 mars: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/skyddstiderna-maste-synka-battre-1.821292 ) att skyddstiderna för upphovsrätt ska förlängas (!) väsentligt!

Tänk om Jan Rosén i stället lobbade för och utredde patenttiden för läkemedel. Vilken höjdare för läkemedelsindustrin! Och vilka mängder ytterligare miljarder som skulle gå från skattebetalarna till läkemedelsindustrin. Ja, läkemedelssubventionerna skulle explodera. Vilket drabbar oss alla dubbelt genom dyrare mediciner och höjda skatter.

Det verkar ju vara så som upphovsrättsindustrin och Jan Rosén vill ha det också för sin bransch.

Tigande och talande byråkrater

Att en alltför stor del av riksdagens ledamöter inte vill kommunicera med väljarna, att de inte ens svarar på frågor om sina åsikter om brännande aktuella frågor, det vet vi.

En annan viktig aspekt är dock om det egentligen är någon mening med vad de tycker. Eftersom man kan ifrågasätta vilka det är som styr i Sverige. Är det de folkvalda eller är det byråkrater och lobbyorganisationer?

En av de mäktigare lobbyisterna är en professor vid namn Jan Rosen. Han är ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt, samtidigt har han ett statligt utredningsuppdrag betr upphovsrätten.
Det innebär att han är en en synnerligen aktiv part i denna komplicerade fråga.

Statliga utredare skall vara opartiska och neutrala i förhållande till det som de utreder. Därför har jag mailat honom och frågat honom hur han ser på detta (jävs-)förhållande, att han sitter på flera stolar.
Något svar har han ännu efter snart tre veckor inte gett!

Däremot har han inte på minsta sätt tvekat att uttala sig till förmån för utökad upphovsrätt och för IPRED-lagen, med dess märkliga konstruktion av rättsosäkerhet och att ge polisiära befogenheter till – just det - till de internationella mediaföretag som profiterar på upphovsrätten!

En person som inte tvekar att föra politisk debatt, det är FRA-chefen Ingvar Åkesson. Det är han som till stor del fört den debatt för ökade befogenheter till FRA, som politikerna sedan ”snällt” ställt upp på. Det är helt fel tågordning enligt mitt sätt att se.

Lobbyister ska inte formulera lagar och utreda frågor där de är en part. Byråkrater ska verkställa beslut som politikerna tagit, de ska inte formulera besluten! Någon ordning och reda måste det vara i ett samhälle som hävdar demokratiska värden.

Den tigande makten

I en demokrati ger medborgarna i val uppdrag till riksdagsledamöterna att företräda dem för att fatta goda, demokratiska beslut enligt folkets vilja.

Hur skall de valda veta vad folket vill? I någon mån kan de veta det om de själva fört ut sina åsikter i valrörelsen. Men ytterst få profilerar sig och talar om var de står. Möjligen för de ut partiets valfrågor enligt partistrategernas tolkning.

Riksdagsledamöter väljs för att representera sin valkrets. Just det, de väljs visserligen under en partibeteckning, men de skall representera väljarna. De är inte ansvariga inför partiet. De är ansvariga inför väljarna!
Visserligen söker partiorganisationerna på många sätt binda upp ”sina” riksdagsledamöter. Men faktum kvarstår, riksdagsledamoten har fått sitt mandat av väljarna. De kan avsätta henne/honom i nästa val.

Det rimliga är då att riksdagsledamöterna håller tät kontakt med med medborgarna. Gör de det? Svar: nej!
OK, i någon mån bevistar de interna partimötenoch gör de små besök i ”verkligheten”, som de brukar kalla det när de låter sig guidas runt på företag eller skolor.
Det är tillfällen när de själva kan föra ut sitt budskap. Tillfällen där de når ytterst få väljare.

Men samtalar de med medborgarna? Svarar de på mail? Nej, i ytterst liten grad. Diskuterar de på bloggar? Nej, en del har bloggar, men de används oftast bara för att föra ut partisynpunkter, inte för diskussion. Ibland har de spärrat sina bloggar för kommentarer.

En del frågor som riksdagen beslutat om var på intet sätt valfrågor. Jag avser givetvis FRA-lagen (dvs hur allas vår kommunikation via internet kan kartläggas, registreras och systematiseras) och IPRED, lagen som ger mer än polisiära fullmakter till mediaföretag att kräva familjer på stora skadestånd med hot om att dra dem inför domstol med motiveringen att någon använt deras dator för att ladda ner film eller musik.

Inget parti förde fram detta som valfrågor, som de ville kämpa för. Det rimliga hade då varit att ledamöterna fört en intensiv debatt med väljarna, tagit del av medborgarnas synpunkter om detta är förenligt med personlig integritet och rättssäkerhet. Men så skedde inte!
Det som riksdagsledamöterna lyssnade på var tvärtom lobbyorganisationers och byråkraters önskmål om mera makt.

När medborgarna började fråga ledamöterna om vad de tyckte, då svarade de inte, de satte enl uppgift till och med in filter som skulle sålla bort besvärliga mail-frågor.
En grupp demokratiskt intresserade personer skrev till samtliga riksdagsledamöter och frågade om deras kunskaper om FRA-lagen, det som i bloggarvärlden kallats ”riksdagssvar.se”. De flesta har inte svarat alls! Speciellt dåliga att svara var de med partibeteckningarna (s) och (m), dvs de stora partierna.
I några fall kom svar in som hänvisade till partidokument. Inte på vad de själva visste och ansåg.
Med en del undantag (främst från mp och v) så visade dessutom de svar som verkligen inkom att kunskaperna om vad de beslutat var mycket bristfälliga.

Detta är ytterst allvarligt! För att kunna representera oss väljare måste riksdagsledamöterna ta reda på vad vi anser. De måste kommunicera, svara på mail och skaffa sig kunskaper om de frågor som är aktuella.

Alla kan inte ha samma åsikter. Av FRA- och IPRED-frågorna att döma så anser uppenbarligen de flesta i riksdagen att integritet och rättssäkerhet inte är viktiga frågor. Men då ska de klart deklarera detta, diskutera det och grunda sina beslut på kunskaper.

En tigande riksdag, som inte orkar diskutera med intresserade medborgare och som grundar sina beslut på vad lobbyorganisationer och byråkrater vill, den har avlägsnat sig långt ifrån de demokratiska principerna.

Tillägg. Detta inlägg kommer även att tillställas några av de s.k. traditionella media. Om det tas in är en annan sak, som blir intressant att se.

Intressant i DN om hur små skivbolag hotas av förlängd upphovsrätt

En kort notis med en länk.
Dagens DN skriver om hur förslagen om förlängd upphovsrätt kan bli ett hot mot mindre skivbolag, som specialiserar sig på äldre smalare musik.

http://www.dn.se/kultur-noje/hannas-bolag-hotas-av-95-arig-inspelningsratt-1.827006

Läs också detta.

http://www.dn.se/kultur-noje/etablerade-artister-gynnas-1.827009

Lagtrots, för demokratins skull

Anders Widén har, som vanligt, massor av tänkvärda funderingar på sin blogg och i bloggposten den 19 mars om ansvar.
http://djingis.blogspot.com/2009/03/att-ta-ansvar-ar-det-att-havda-en-hogre.html

Han diskuterar där bl a tankar av Henry David Thoreau, som redan för 160 år sedan skrev om hur man genom "civilt motstånd" kunde skapa förändring.

Jag är en laglydig människa. I vart fall har jag försökt vara det, i medvetande om att lagar stiftas ju av en demokratiskt vald riksdag. Även om jag inte alltid instämt i hur lagarna utformats.

Så har det varit. Ändå har jag sedan länge sett en fråga där jag kunnat försvara lagtrots. Det är då folk (ofta äldre tanter med sann människokärlek) gömmer flyktingar som hotas av utvisning, och där varje normal människa inte kan se att flyktingarna gjort något annat ont än att de fötts i fel land, i ett land med odemokratisk regim.

Nu glider jag dock alltmer över till detta oerhörda att lagtrots kan vara demokratiskt, även i andra frågor. I vart fall när det gäller viktiga, grundläggande mänskliga rättigheter. De som är själva grunden för demokrati. Ja, då vet ni vad jag tänker på.
Rättigheter som alltmer trampas på av vår demokratiskt valda riksdag.

När demokratin inte längre försvaras genom riksdagen måste vi som medborgare ta upp den kampen.

Demokratin måste försvaras även INOM Sverige!
Om nödvändigt genom lagtrots, då lagar numera stiftas genom beställningar från olika lobbygrupper - emot folkviljan och endast i lobbygruppens intresse.
Det är en lång och svår kamp att återupprätta demokratin. Opinion måste bildas, för demokratiska rättigheter. Emot riksdagspartierna, emot starka ekonomiska intressen och lobbyorganisationer. Traditionella media måste fås att inse sin grundläggande uppgift att granska makten, och maktens motiv. Till att ta medborgarnas sida.

Det är inte ett jobb som vi bara gör genom bloggande under ett halvår. Vi måste använda våra hjärnor och vår uppfinningsrikedom för att nå ut. Och detta utan pengar och utan PR-byråer.
Tidpunkten är inte den bästa nu heller, pga finanskris och djup lågkonjunktur är de flesta människor främst oroade för sin ekonomiska framtid, för jobben.

Det är ingen lätt uppgift. Men den måste göras. Hur ska vi annars kunna se oss själva i spegeln om vi inte försöker?

Måste originalmusik skyddas längre än originalmedicin?

Nja, liknelsen haltar möjligen en aning. Men jag fick en del hädiska tankar när jag bläddrade i Apotekts tidning. Såg en notis om att läkemedelssubventionerna tas bort för en del läkemedel. Exempelvis så tas den bort från vissa originalmediciner, men blir kvar på kopior.
Motiveringen, som inte stod, gissar jag är att man anser att kopior är lika bra som orginal, samt att det ur "samhällets" synpunkt inte är (ekonomiskt eller medicinskt) motiverat att ge det extra skydd som subventionering innebär.
Den som vill köpa originalet får givetvis göra det, men betala själv. Men det är inget som staten ska uppmuntra.

Mina tankar gick givetvis till hur "samhället", dvs lagstiftarna ser på frågan om upphovsrätt och ersättningar betr t ex musik och film. Dels är upphovsrätterna längre för detta (och föreslås inom EU att förlängas) än patentskyddet för medicin.
Dels hotas nu konsumenter och MEDBORGARE av bolagens legaliserade privatpoliser om de inte köper de original som bolagen "erbjuder". Att kopiera kompisens skiva får man inte göra.
Det är tveksamt om man får göra en kopia (kopiera) av en låt för eget bruk ens från radion. Definitivt inte via internet till egna datorn. Trots privatkopieringsavgiften (=skatten som skall kompensera musikern el artisten för tänkt "inkomstbortfall") vi betalar när vi köper en kassett eller en tom CD.
Ännu får man låna en bok av kompisen. Man får - ännu - till och med ge bort böcker man själv köpt.
Men med IPRED blir alltmer kriminaliserat, styrs av "samhället" till att bara kunna ske genom köp av "original". Dyra original. Utan provspelning.

Nog är detta värt att begrunda? Var finns logiken? Varför uppmuntrar staten ett visst beteende i en del fall, men motarbetar (och kriminaliserar) detta beteende i andra likartade fall?

Låt inte dagens fp-ledning färga vår syn på (social-)liberalismen

Hoppsan sa. HAX har rätt många ggr, men nu snurrade han till det för dig på ett mindre genomtänkt sätt, anser jag.
(se: http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/en-hard-grym-och-hjartlos-varld.html )
Jag skrev en kommentar till HAX, som jag här återger, med smärre korrigeringar/tillägg.

Tonen i ditt inlägg HAX, är lika fanatiskt och förblindat till förmån för neo(ny-)liberalismen som vissa vänsterextremisters fanatism.
Vilket på intet sätt ska tolkas som att jag sympatiserar med vare sig vänster- eller höger-extremism.

Jag är liberal, hävdar frihet så långt den inte skadar andra, personlig integritet, rättssäkerhet och andra demokratiska grundvärden.
Jag betecknar mig som social-liberal, vilket du tydligen föraktar. Därmed faller du in i samma kör som vänsterextremister och neoliberaler. Socialliberalism har inget med socialism att göra.
Det är en liberalism med socialt ansvarstagande.

En helt annan sak är att fp idag och igår (möjligen i förrgår) är vare sig liberalt eller socialliberalt. Men i högtidstal så hyllar även dagens ledande fp-are (social-)liberaismen. Det ska dock inte blandas ihop med deras verkliga agenda.
Däremot har de smutsat ner socialliberalismen som begrepp, det håller jag med om. En av de värsta destruktörerna är onekligen Johan Batong Pehrsson.

Frånsett extremistiska ideologier (och politiskt verksamma) så tror jag dock att de flesta verkligen vill det goda.
Däremot så har vi olika vägar att nå målet, det goda och fria samhället. Och alla tycker vi att motståndarna ofta kör i diket...

Därför är det otroligt viktigt att den politiska kampen inte bara ska stå om makten i sig, utan skall vara klart ideologiskt grundad.
Så att var och en kan träffa ett val utifrån detta. Ett fritt val, grundat på kunskap och verkliga alternativ.
Och så att ansvar kan utkrävas, när partier avviker från det de säger sig stå för.

Betr olika former av brott, korporativism och misstänkta "brott"

Vet inte var jag ska börja, det är så mycket som borde kommenteras, eller i vart fall lyftas fram.
T ex att det kan vara brottsligt att arbeta i Sverige. Trots att arbetsgivaren betalar in skatt och avgifter och MIV gett tillstånd. För killen ifråga hade inte arbetstillstånd. Och lagar och regler ska efterlevas, säger åklagaren. (Tänk bara vad det kommer att bli till följd av FRA-lagen och IPRED-första-april-lagen.)
Och jag som hade för mig att det var MIV som utfärdar uppehålls- och arbetstillstånd (UAT).
Men tjänstemannen kanske använde fel blankett, när han/MIV godkände att personen ifråga fick arbeta.
http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/aklagaren-kraver-boter-for-arbete%281216588%29.gm

Den "maniske boggaren" HAX har ofta goda liberala åsikter, dock ej alltid, vilket jag just kommenterat i ett inlägg. Dock kan jag rekommendera detta inlägg:
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/fra-utredningen-laggs-ner.html
med intressanta frågeställnigar om vad som skall och bör utredas, resp inte bör utredas när det gäller FRA-lagen, och påstådda läckor.
Även Mark Klamberg skriver om detta
http://klamberg.blogspot.com/2009/03/forundersokning-avseende-fra-lacka-kan.html

Ordet fascism används flitigt numera, ofta i felaktiga sammanhang i en vilja att svärta ner en meningsmotståndare. Fascismen är nära besläktad med korporativismen, och onekligen finns i dagens samhälle allt starkare drag av korporativa inslag. Det är ingen nyhet, men som sagt, nog har de förstärktsunder de senaste åren. Ett nära nog övertydligt exempel är IPRED-lagen och hur dess tillskyndare fått ett ur demokratisk synpunkt farligt inflytande över lagstiftningen.
Jag rekommenderar läsning av en längre genomgång om korporativismen idag som Copyriot gjort.
Länk: http://copyriot.se/2009/03/16/om-korporativism-i-fem-punkter/

Resonemanget har följts upp av Anders Widén på ett närmast smärtsamt sätt. Rätt och riktigt (läs även kommentarerna), men han blottlägger begreppet på ett sätt som gör att man inte vet vart man ska vända sig. Vår demokrati är sjuk.
http://djingis.blogspot.com/2009/03/medborgare-enligt-maktens-doktrin-ar-du.html

Slutligen kan jag lägga till detta att i söndags började en lag träda ikraft som gör att bankerna ska fråga oss "vid minsta misstanke" vart våra pengar kommer ifrån. En möjligen god tanke (det är det ju ofta), som dock slagit över i en kortslutning som leder ännu ett steg in i det storebrorssamhälle vi inte vill ha.
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3Fstat%3D0%26ArticleID%3D2009%255c03%255c17%255c329134%26SectionId%3DDinapengar%26menusection%3DDinapengar%3BDinapengarNyheter

Till råga på allt har vår favoritmåltavla, Johan Batong Pehrsson, föreslagit att "svartjobbares" olika konton ska kunna frysas vid misstanke. Alltså inte vid misstanke om avancerat ekonomisk brottslighet (som t ex hos de fd Skandiadirektörerna härom året) utan vid "misstanke" om svartjobb. Den korta beskrivningen av förslaget ger obehagliga asocciationer till IPRED-lagen. Batong-Johan pratar om penningtvätt... Visst, svartjobb är fel och undandrar pengar från beskattning, men varför denna förkärlek till lagstiftning som skapar rättsosäkerhet? Varför denna närmast maniska vilja att sätta dit folk på blotta misstankar (och angiveri) och göra deras vardag ohanterlig?
Även detta kan man idag läsa om på bl a DIs hemsida. Även Cornucopia? skriver om detta:
http://cornubot.blogspot.com/2009/03/sverige-om-fp-far-bestamma-skyldig-och.html

Rättssäkerhet är nog i det närmaste rena motsatsen till vad Johan Pehrsson föreslår.
Hans attityd tycks vara att hellre fälla för många för att inte någon enda ska komma undan.
Dvs motsatsen till den gamla regeln att heller fria än fälla när det inte finns bevis.

Därmed får det räcka idag.

Upphovsrätt och datorkrångel

Jag har inte bloggat på några dagar, dvs inte skrivit något. En krånglande dator/internet gör att man tappar inspirationen även om idéer och tankar finns. Men jag försöker läsa och i viss mån kommentera på andras bloggar... och hoppas att datorn inte lägger av eller tappar skrivna texter. Fick just veta att mina inlägg inte registrerats av nyligen.se sedan en månad. Besöksfrekvensen har därmed drastiskt minskat.

Nå, betr upphovsrätt. Jag anser den ska finnas. Men moderniseras. Finner att min inställning i mycket liknar Oscar Swartz.
Länk: http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/03/fildelningshatare-sv%C3%A4nger-sk%C3%A4r-ned-upphovsr%C3%A4tten.html

En moderniserad upphovsrätt bör ligga på en "skyddstid" på någonstans mellan fem och tjugo år. Dvs om man tillåter fri kopiering för privat bruk. Gör man inte det borde den sk Privatkopieringsersättningen, som ju är en skatt, avskaffas.

Oscar noterar och kommenterar också att Dick Erixon har svängt från stark försvarare av upphovsrätten (som han tolkar som äganderätt) och fildelningshatare till att nu förespråka förkortad och moderniserad upphovsrätt.

Det man kan fundera över också är ju vart upphovsrättslobbyns framfart och krav skulle leda till om man överförde det till andra områden, t ex böcker...

Plötsligt debatteras liberalismen

Att skriva/driva en blogg är egentligen omöjligt. Ju längre man håller på, ju mindre tid får man att skriva på den. Ju mera tid tar det att kolla upp andras bloggar och debatterna som förs där. Medan man kollar upp sådant som pågår och man är intresserad av hittar man annat intressant liksom att man missat debatter, att där finns massor att gräva i. Man hittar nya vinklar och nyheter och notiser.

Alltså, vänsterpartisten Eva-Britt Svenssons liberala förslag i EU-parlamentet om öppenhet betr ACTA gick igenom. Med stöd av fp och m-ledamöterna.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/03/ang-krav-pa-information-om-acta.html
och
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/europaparlamentet-kraver-information-om.html

Inför centerstämman har Mikael Elmlund lagt en motion, eller rättare sagt gjort ett upprop om att centern ska kräva att FRA-lagen ska rivas upp. I sann liberal anda.
http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/03/09/upprop-for-ett-centerpartistiskt-ledarinitativ-i-fra-lagens-upphavande/

Mikael E har också en kommentar till min förra bloggpost, om liberal debatt. (Läs den där.) Den handlar i mycket om spänningen mellan teoretisk och praktisk liberalism. Ja, liberaler har folkrörelseurspung och är aktiva där, men ofta(st) utan att framhäva sin ideologi. Och då menar jag inte bara frikyrko- och nykterhetsrörelserna, vilka i och för sig var grunden för frisinnet (frisinna betyder liberal, men har kommit att tolkas mera som en folkligt förankrad, praktisk liberalism till skillnad från teoretisk stadsliberalism). Liberaler inom folkrörelser med röda förtecken ligger också ofta lågt, eller hålls tillbaka för att inte sossemakten i dem ska rubbas.

Jag menar dock att idag finns föga av liberal debatt inom fp. Bara för några år sedan var den mera omfattande. Samtidigt menar jag, detta är givetvis min subjektiva uppfattning, att den praktiska liberalismen också skjutits åtsidan inom fp. Man sätter inte in frågorna i ett liberalt perspektiv, annat än sällan och då mycket ytligt.
Samtidigt finns det förstås både "praktiska" och "teoretiska" liberaler inom partiet, och i någon mån även i riksdagsgruppen.
Men nog bedömer jag det så att förmågan att kombinera och tillämpa teoretisk liberalism med praktisk var mycket mera utpräglad inom folkpartiet bara för något decennium sedan.
Och då i första hand den folkliga liberalism som kan kallas frisinne eller socialliberalism, med vida ramar. Som alltså både var teori och praktik.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/manga-liberaler-men-svart-att-samla-oss.html

Nå, jag har nämnt att Stefan Mårtensson efterlyst en liberal debatt, och då utifrån konkreta aktuella frågor.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2009/03/till-liberalismens-forsvar-ii.html
Hos centerpartisten Mårtensson diskuteras också många debatter i just konkreta frågor utifrån en liberal synvinkel. Alltid intressant.

Och nu ser jag att på bloggen "Sagor från livbåten" under några dagar förts en intensiv debatt om liberalismen, mest från teoretiska utgångspunkter, med deltagande inte bara av sådana som betecknar sig som liberalar. Mycket intressant.
http://fridholm.net/2009/03/06/this-is-heavy-shit-filosofi-moral-och-ideologi/#comment-26243

Med detta vill jag alltså göra alla, som är intresserade av liberalismen och dess framtid, nyfikna på att kolla runt för att snappa upp den debatt som pågår. Den finns säkert också på bloggar jag inte snubblat på. Leta, läs och delta gärna. Återkoppla gärna hit också.
Återkoppling är viktigt, eftersom det är svårt att samla liberaler på ett och samma ställe. Det ligger liksom i ideologin... Men vi älskar att diskutera. För att det ska bli diskussion är det viktigt att vi ser var debatten förs, så vi kan delta i den.

Många liberaler, men svårt att samla oss till debatt

Det som slagit mig redan jag började bloggade mera aktivt, det är hur många människor med liberala åsikter som det finns. Ibland har de andra eller inga etiketter, men tveklöst har de i vart fall i många av de aktuella debatterna klart liberala åsikter. Tänk bara på debatterna om FRA, Ipred och liknande hot mot den personliga integriteten och rättssäkerheten. Detta är en skarp kontrast till hur det ser ut i partiväsendet, liksom i debatten i de traditionella media.

Det finns också olika liberala forum och liberala bloggar, men de är dåligt besökta, och ofta verkar de tyna bort. I detta ligger en motsättning som är svår att förklara. Möjligen är det så att de flesta liberaler, mera intresserar sig för aktuella frågor än idedebatt. Men kan detta då i så fall vara en orsak till liberalismens förfall inom det parti som traditionellt hyst liberalerna i Sverige, dvs folkpartiet? Och kanske orsak till att den liberalisering som ett tag pågick inom centern stannade av mer eller mindre försvann? Man kan inte, orkar inte knyta ihop de aktuella frågorna med den ideologiska aspekten.

Det interna debattforum som en tid fanns inom fp, det lade partiet ned. Möjligen för att debatten var för livlig där? (OK, ett problem var också att den endast nådde folkpartister.) Den efterföljare som kom på privat initiativ självdog pga för lite intresse. Jag uppmärksammade en blogg som hette och heter "Liberal 2010" och blev en av administratörerna. Grundaren la dock av, och aktiviteterna utöver mina, har varit på låg nivå där en tid. Anledingen till den bloggen var FRA-lagen och den oro som då många kände för liberalismens framtid, oberoende av partietiketter.
Den bloggen som ett debattforum finns kvar och jag ser gärna att fler tar del av och deltar där.
http://liberal2010.blogspot.com/

Ett par Värmdöbloggare har också aktualiserat behovet av, eller uttryckt önskmål om en debatt om liberal värden.
De är Mårtensson (c), t ex i detta inlägg:
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2009/03/till-liberalismens-forsvar-ii.html

och Fredrik Sneibjerg (fp) med denna blogg:
http://fredriksfunderingar.blogspot.com/

När det gäller Stefan Mårtensson vill jag också uppmärksamma hans upprop för en intellektuell allemansrätt:
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/2009/03/uppropet-for-intellektuell-allemansratt.html
Jag har själv skrivit på den och rekommenderar alla att ta del av hans tankar där och själva ta ställning.

För övrigt anser jag att FRA-lagarna liksom Ipred ska rivas upp.

Vaknare EU-parlamenteriker än riksdagsmän, UPPDATERING

Att Olle Schmidt (fp)-ledamot av EU-parlamentet visat framfötterna på ett positivt sätt betr integritetsfrågorna är ingen nyhet. Han ligger i vart fall långt före fp i riksdagen, och det verkar gälla även när det gäller sådant som upphovsrättens modernisering.

Nu verkar det som att Lena Ek (c)-ledamot, enl artikel i Expressen, också förstår det som centern i riksdagen inte förstått, att integriteten är viktig. Hon har inte märkts i den svenska debatten tidigare, i vart fall har jag inte sett något om detta av henne, men tisdagens artikel förpliktigar.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1492776/debatt-centern-ska-slass-for-den-enskilde

Vissa uttalanden av en del EU-moderater verkar tyda i samma riktning, de som väljarna skickat till EU är mera liberala än de som placerats i riksdagen.

Därmed kan vi konstatera att det kanske kan bli en match om oss liberala frihetsälskande väljare, vi som ogillar sådant som FRA-lagarna, IPRED och de förslag som ännu inte passerat färdigt genom EU...

Dvs, om nu moderpartierna låter dessa kandidater föra fram sina åsikter effektivt i EU-kampanjen, som väl borde vara igång nu.

UPPDATERING. Ser att en del fd centerväljare är besvikna på Lena Eks agerande i dessa frågor tidigare. Desto större anledning för henne att nu visa att hon menar vad hon säger. Liksom att förtydliga sig på flera punkter.

Ser också att EU-parlamentet krävt öppenhet fr kommissionen betr ACTA-förhandlingarna. Hittills vet vi att Olle Schmidt (fp), liksom de moderata ledamöterna röstade för öppenheten och att förslaget kom från Eva Svensson (v).

Hur kd (Anders Wijkman) och Lena Ek (c) röstat är mig ännu obekant. Likaså hur sossarna röstade.

Fascister, svek, nomineringar och konstig dator. Plus svenskt yrkesförbud

En sak lär vi oss av bråken och demonstrationerna kring Davis Cup-matcherna i Malmö. Fredliga och demokratiska demonstranter ska inte beblanda sig med extremister. Fascister till höger (ofta arbetslösa, lågutbildade killar) och till vänster (ofta "välartade", välutbildade och från burgna miljöer) har en sak gemensam: föraktet för demokrati och förkärleken till våld som politisk metod.

Anders Widen har en intressant text
http://djingis.blogspot.com/2009/03/lite-hjalp-till-moderaterna.html
som resonerar om nomineringar och svek.
Det finns mycket att säga om dessa saker, men för dagen nöjer jag mig med att här i stort sett citera den kommentar jag skrev hos Anders.
1) I folkpartiet var det unga/nyblivna riksdagsledamöter som vågade säga ifrån betr FRA. Inom centern och moderaterna orkade inte de unga göra det. Varför denna skillnad? Jfr gärna Hans Lindblads funderingar här kring detta i höstas.
2) Många av de aktiva inom de partier som förvisso blivit allt glesare befolkade, de ser varje avvikelse från den aktuella partilinjen som ett svek.
Även om svikaren kanske är den ende som håller fast vid ideologi och program, medan partiledning är de som egentligen svikit.
3) Inom s går det väl till som Anders beskrivit. Men inom de flesta andra partier har det i stället varit vanligare med provval. I princip borde det senare vara mera demokratiskt. Men mot bakgrund av att (alla) partier fått allt färre medlemmar och att deltagandet i provvalen är lågt, så är jag idag mera tveksam.

Hur än nomineringarna går till så har ju de ledande i partierna utomordentliga påverkansmöjligheter, eftersom det är deras vilja och åsikter som når alla medlemmar. Ledningen tar sig ett tolkningsföreträde. De som tycker annorlunda kämpar i underläge.

För övrigt uppför sig min dator underligt sedan en tid. Några tecken på det är svårigheter att öht få igång internet och operativsystemet, omöjligt att defragga hårddisken, och det går inte att återställa systmeninställningarna till en tidigare mera problemfri tid.
Jag har dessutom svårigheter att pinga mina blogginlägg. Det verkar inte funka alls, vilket märks på sjunkande antal besök. De som har mig i sin bloggroll ser dock när jag lagt in en ny text.

TILLÄGG. En sak som upprör mig idag är också att det förekommer yrkesförbud på svensk arbetsmarknad. Jag vill gärna rekommendera Leo Erlandssons text om detta, länk: http://blog.erlandsson.info/2009/03/08/han-sparkades-fran-edb-for-sina-politiska-asikter/

I detta fall var det till och med, vad jag förstår, en sak som hänt på fritiden och utan minsta extremistiska inslag. Tvärtom. Det är skandal att den som vill arbeta för demokratiska ideal skall riskera jobbet pga detta. Vilken riksdagsledamot tar upp detta i riksdagen för att rätta till den laglucka som kan finnas???

Betr skydd av musik och medicin

Visserligen är musik ofta ett bra botemedel i vissa sjukdomstillstånd, men att musik ska ha ett längre upphovsskydd än patentskyddet för mediciner, nog känns det märkligt.
Upphovsrätten för musik är femtio år. Inom EU finns krafter som vill förlänga det till nittiofem år!

En medicin är skyddad i tjugo år.

Vad är det för konsekvens i detta? I båda fallen behövs ett skydd, men jag ser inte konsekvensen i dessa skillnader.

Detta med statistik

Idag är det den 8 mars, internationella kvinnodagen. Miljöpartiet har beställt en utredning av riksdagens utredningstjänst om hur löneutvecklingen varit på senare år. Självklart presenterar mp sin tolkning av den statistik som utredningen bygger på just idag. Och kallar rapporten ”Regeringspolitiken gynnar män mest”.

Fp:s utspel inför kvinnodagen kom redan igår med förslag om ökad städrabatt, dvs ytterligare avdrag för hushållsnära tjänster för barnfamiljer.

Åter till miljöpartiet. Av rubriken att döma kan man tolka den som att även kvinnorna gynnats av regeringspolitiken...
De anser dock att de senaste åren så har männen gynnats mest, eftersom de menar att män har högre löner och därför fått högre skatteavdrag. Det är kanske riktigt, för de människor som är i ”produktiv ålder” och som har arbete.

Men det går ju lätt att finna andra exempel. T ex om mannen är sjuk eller arbetslös, och kvinnan har lönearbete, då är det kvinnan som gynnats av skatteavdragen. Eller om mannen är pensionär och kvinnan är yngre, vilket ju är regeln lika mycket som att hon kan ha lägre lön än manliga kollegor på samma jobb. Pensionärer har ju inte fått någon skatterabatt alls. Så i de kombinationerna är det kvinnan som vunnit, hur låg lön hon än haft.

Värst är det givetvis om båda är pensionärer eller om en är pensionär och den andre är sjuk eller arbetslös.

Med statistik kan man bevisa mycket. Den här gången tycker jag att den framför allt visar på ett annat faktum: den djupa klyftan mellan de som har lönearbete och de som arbetslösa, sjuka eller pensionärer.

Och inte minst, man ska vara försiktigt att generalisera utifrån statistik. Inte minst när det gäller hur människor har det. Trots allt är vi alla individer med de mest skiftande livssituationer, även ekonomiskt.

Byråkrater vid ratten

Även om Emma/Opassande berört detta kan jag inte låta bli att skriva några rader.

Att byråkraterna tagit ratten, det beskrev Hans Lindblad i några utomordentliga genomgångar här på denna blogg i höstas. Flera bloggare, bl a Johan/Mitt-i-steget, har också sedan varit inne på det.

Nu har FRAs GD Ingvar Åkesson uttalat sig igen. Ni minns, han som var den som i huvudsak drev regeringens (?) linje ifjol om nödvändigheten av en ny FRA-lag som gav FRA (laglig) möjlighet att koppla upp alla kablar för att kunna kolla upp i stort sett varje svensk.

Han har observerat att FRA 2.0 blir tung, för tung att jobba med pga alla konsekvenser av de 15 tilläggen som skulle säkra integriteten. Nej, han vill jobba utan att behöva tänka på vår integritet. Så nu gnäller han.

Och så saknar han andra myndigheter i debatten. De som handlat och som vill handla i FRA-shoppen. Han menar att de borde argumentera och delta i debatten om FRA-lagen/arna. På hans sida givetvis.

Hoppsan, där kom det igen. Åkesson vill se mera av politiserande byråkrater!

Tänk att det är så svårt att inse att byråkratin, myndigheterna de ska verkställa och genomföra de politiska besluten. Det är inte deras uppgift att driva den politiska debatten.

Visserligen kan man ha många kritiska synpunkter på hur och om politikerna redovisar och debatterar inför beslut. Men det är faktiskt de valda politikernas ansvar att stå för sina åsikter, att själva bilda sig åsikter. Inte att genomföra byråkratins beslut.

Idag verkar det helt bakvänt med beslutsgången i Sverige. Politikerna måste ta tillbaka ratten och sätta myndigheterna i baksätet. Kör politikerna fel eller orienterar fel, då kan vi (ännu) avsätta dem i valen.

Vi vill inte ha oavsättliga politiserande byråkrater! Varför är det så svårt för politikerna att inse sitt ansvar? Ta befälet - och konsekvenserna av det.

Basta!

Om vikten av att ge rätt signaler

Hanteringen av FRA-lagarna, IPRED mm visar att riksdagens ledamöter i stor utsträckning inte har den förankring i samhället omkring sig som den borde ha, för att vara representativ.

Trots dessa lagars stora vikt för, läs skadeverkan på, den personliga integriteten och för rättssäkerheten är det nog så att för många människor överskuggas detta av den kraftiga lågkonjunktur kombinerad med finanskris som vi nu upplever. En kris som vi inte vet vare sig hur djup eller hur långvarig den blir. Tiotusentals människor har redan blivit av med jobben p g a denna kris och än fler blir det inom kort. Det förhandlas runt om i landet om lägre inkomster. För SAS-personal m fl är det redan bestämt och fler lär komma efter. Det talas om tjugoprocentiga reductioner. För de som förlorar jobben minskar inkomsten oftast med bortåt 40% eller mer, så länge A-kassan räcker. Om de nu har A-kassa.
Samtidigt ser vi hur statens finanser snabbt försämras i och med krisen. Det som nyss var stora överskott blir nu ännu större underskott.

Mot den bakgrunden anser jag att riksdagen ska visa att den lever med i samhället. Ett sätt att göra det är att riksdagens ledamöter frivilligt sänker sina löner/arvoden (liksom traktamenten och andra förmåner) med minst tjugo procent, åtminstone under de närmaste tjugofyra månaderna.

”Populism”, fnyser genast någon ledamot och kanske även DNs ledarsida. Varför det? Ska inte riksdagen visa att den är medveten om omvärlden? Statens finanser skulle få en visserligen liten, men ändock avlastning. Men framför allt skulle det ge en viktig signal om solidaritet med de som drabbas. Det skulle samtidigt vara en signal till de toppar inom näringslivet som hittills visat sig mycket ovilliga att anpassa sig till det nya marknadsläget och att inse att krisens allvar måste innebära konsekvenser även för dem själva.

Att mana till solidaritet och samtidigt visa gott föredöme, det måste vara en viktig psykologisk signal för riksdagen att ge. Det skulle visa att den är medveten om sitt ansvar och om omvärlden.

Annars så bekräftas bara den alltmer spridda uppfattningen att riksdagen sitter i en glasbur, avskärmad från den vardag som väljarna lever i.

Maktens megafon DN har glömt sin uppgift som granskare.

Debatten om DNs underliga behandlande av FRA-motståndet, om FRA-frågan i allmänhet liksom av liknande frågor, det har nu väckt en stor debatt bland bloggarna. DN, med sina avlönade journalister och en stort antal ledarskribenter, ifrågasätter motiv och (högst eventuella) inkomster hos bloggare som motsätter sig FRA och påstår genom infama formuleringar att gräsrotsupproret emot FRA skulle vara styrt av en PR-byrå (!).

DN "glömmer" att bloggare inte är anställda för att skriva, vi skriver av intresse. Och betr FRA av intresse för demokratins fortlevnad i detta land. Något som DN numera inte intresserar sig för. Herbert Tingstens tid verkar helt glömd.

Ett intressant faktum är att chefredaktörer/tidningschefer numera inte är rekryterade för att bedriva journalistik eller för att granska makten.
De ska fixa ekonomin, fixa upplagan.
De är ofta "opolitiska" i meningen att de kan leda tidningar av vilken färg som helst. De jagar runt mellan tidningarna på jakt efter högre löner, allt efter beställning från ägarna, vilka bara ser till avkastning, inte på tidningarnas kvalitet.

Ledarskribenter var tidigare oftast starkt ideologiska, visserligen med en viss partifärg, men ideologin och den journalistiska grundtonen att alltid granska makten fanns där mer än idag.

Idag är de antingen partimegafoner, fåniga megafoner, eller så är de vindflöjlar som bräker med för att höja upplagan eller för att smeka makten.

Den ursprungliga uppgiften har bloggarna tagit över.
Det är bara synd att inte alla människor ännu upptäckt detta och kollar upp vad som händer. I papperspressen är det ju väldigt selekterat...

Samtidigt kan vi notera att enstaka tidningar faktiskt är mera öppna för förändringar i samhället än vad DN och andra stora drakar är.

Jag hinner bara ge ett lästips idag

Har varit borta från bloggen hela dagen. Märker på kvällskvisten att DN idag på ledarplats följer upp sina dumheter igår med ännu mera dumheter. Så inåtvänt och självbelåtet, så övertygat om att det är DN och gammelpressen som är norm för hur debatt och granskning går till!

Men OK, i st f att bre ut mig själv i ilska över DN ska jag ge tipset att, bland alla andra kommentarer, läsa ett kort, men dräpande inlägg av Ola Berg på bloggen Liberal 2010.
http://liberal2010.blogspot.com/2009/03/dn-sa-har-granskar-man-bloggare.html


Avslutar med att konstatera att nu har DN lyckats att reta upp oss igen. Nu är det än en gång folket emot etablissemanget i form av DN, riksdag-regering och FRA- och IPRED-maffian.

Satir eller verklighet?

Var DN-artikeln egentligen en raffinerad, dubbelbottnad satir? Artikeln om hur det "avslöjas" att folk lurats av illasinnade PR-byråer att tycka illa om obefogad övervakning?
Vid närmare eftertanke kan man ju knappast tro att en sådan artikel presenteras på detta sätt i en tidning, som vill (?) vara seriös och kritisk i sin "oberoende" granskning av makten.

Länk behöver jag väl inte skriva in här, den finns ju på de flesta andra politiska bloggar.

Ett par andra länkar vill jag dock tipsa om. Även de är till bloggar som skriver på ett sätt som gör att man inte vet om de är satir eller om de vill beskriva dagens, eller möjligen morgondagens (dvs verkligheten i mars-april 2009) svenska samhälle.

Dels är det Badlands Hyena som noterar att en PR-byrå skapade det folkliga FRA-motståndet.
http://badlandshyena.wordpress.com/2009/03/01/pr-byra-skapade-fra-grasrotter/#comment-7574

Ja, vem vet? Bloggen anger själv att vi ska observera att innehållet där inte är satir. Så då är det verklighetsbeskrivning då. Amen.

Badlands Hyena är ju en välbesökt och känd blogg. Något mindre känd är troligen Peters blogg. Där har Peter publicerat en text utan direkt koppling till DN-artikeln om FRA-motståndet. Men desto mera om FRA-lagen, IPRED etc, utan att nämna deras namn. Alltså en beskrivning av det samhälle som vi snart lever i. En satir. Eller möjligen redan lever i, dvs en verklighetsbeskrivning. Rubriken lyder "Vi vet allt om Dig."
Döm själva.
http://gibsonlover.blogspot.com/2009/02/vi-vet-allt-om-dig.html

Länkar till båda bloggarna finns för övrigt i vänsterspalten.

För övrigt anser jag att FRA-lagarna och IPRED skall avskaffas.

Om bloggande - eller Hur DN missat att det kan finnas folk som tycker något utan att få betalt.

Varför bloggar vi? Varför bloggar jag? Jag ser det som att delta i ett samtal. Eller flera samtal. Bloggandet är samtal på olika plan. I allt väsentligt är det i grunden en spegel av våra liv och tankar. Men olika människor väljer olika när vi använder bloggandet för detta "speglande". En del är våldsamt privata, på gott och ont, och avhandlar intima sidor, hem, familj, barn. En del diskuterar sina intressen som mat, mode, uteliv etc. Nåja, vad jag förstått är det kanske inte alltid så mycket av diskussion, mera att exponera sig i något avseende och att eventuellt få berömmande kommentarer.
Andra, som jag, koncentrerar sig på att diskutera samhällsfrågor, politik. Ibland med och ibland utan "ventiler" till det privata. Men ofta personligt. Och ofta mycket öppet för andras synpunkter. Visst vill vi ha läsare, men inte för besöksstatistikens skull, utan för att vi vill ha seriös debatt om de frågor vi är intresserade av!

Därför blir detså fel när olika intressen (gissa vilka!) vill göra bloggar till reklampelare för opersonliga företeelser som partier, PR-byråer, tidningar etc. (Vissa använder bloggen som ett skyltfönster för sin yrkesverksamhet, som kolumnisten Stig-Björn Ljunggren (s).)

Därför kommer det bli svårt att få genomslag för den typen av styrda pseudobloggar.

I vart fall de som diskuterar politik på personliga bloggar gör det av intresse. De/vi vill diskutera, bryta och testa argument, ge och ta. Vi gör det av ideellt intresse, utan att få betalt. Vi skrivet kortare och längre texter. En del är grundliga genomgångar av aktuella frågor - eller sådant som borde vara uppmärksammat och aktuellt, även i pappersmedia och radio-TV. Men ofta inte är det.

En stor skillnad är alltså att bloggare skriver av intresse och utan att få betalt. Men journalister de får betalt, de har lön. Ibland skriver de bra och grävande, men man ifrågasätter inte syftet pga deras inkomst. Ibland undrar man varför de skriver så ytligt, de är ju ändå avlönade.

Nyligen var det en sossekvinna som undrade vem som betalade de som engagerade sig i FRA-motståndet? Avslöjande för hur alltför många politiker tänker.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/avslojande-fraga-om-vem-som-betalar.html

Nu har DN en artikel på samma tema. Vem betalade FRA-motståndet? Månne var det en PR-byrå och var det inte en samordnad grej? Menar DN:s avlönade journalister och avslöjar sig även de.
Rent sakligt kan det finnas enstaka fragement i artikeln som är riktiga, flera av de som åberopas verifierar det. Men sammanställningen verkar infernaliskt vinklad.

Dessutom, DN-journalisternas vinkling avslöjar att de verkar mena att PR-byråer och lobbying är det naturliga och vanliga sättet att arbeta med politiska frågor. Att när åsikter för fram så är det av någon som har en lön eller annan ersättning för detta. Visst, i viss (stor) utsträckning har de rätt! Men, detta faktum får dem att blunda för att än lever idealitet och genuint intresse för politik som något annat än ett spel om makten!

Jag har själv djupt engagerat mig i främst FRA-debatten och IPRED-debatten. Genom detta engagemang tycker jag mig ha lärt känna ett stort antal människor, som drivs av en inre glöd för djupa demokratiska värden. Människor som offrat tid och kraft och ibland familj för att försvara sådana värden som personlig integritet, yttrandefrihet, rättssäkerhet, ja själva demokratin. Som gjort detta utan minsta ersättning eller tanke på ersättning. Som ägnat all fritid i den kampen, och som ibland även offrat inkomster för detta.
Politiken har blivit ett välavlönat heltidsjobb för en liten "elit", men det folkliga demokratiska engagemanget lever och har funnit en ny kanal att uttrycka sig på, internet.

Detta kan inte DN förstå och det verkar större delen av det politiska etablissemanget inte heller förstå.

Detta sorgliga faktum är ännu ett tecken på den svenska politikens förfall, både hos riksdagspartierna och hos stora delar av den ledande svenska pressen.