Sölvesborg, ett skyltfönster som förskräcker

SR/P4 meddelar att Sölvesborg har inställt firandet av nya medborgare. Den kommun som styrs av SD, med benäget stöd av lydpartierna M och KD.

"När samstyret i Sölvesborg ställer in årets firande av nya svenska medborgare som ska välkomnas till kommunen, så är det ett brott mot lagen.

– En sådan ceremoni ska enligt Medborgarskapslagen hållas minst en gång varje år och det är inte frivilligt, säger Marita Svensson som är jurist på länsstyrelsen.  
Medborgarskapsceremonin som skulle ha hållits senast den 28 oktober i år innebär att kommunen ska kalla den som blivit svensk medborgare det senaste året till en lunch där det delas ut diplom och hålls tal. Syftet är att det svenska medborgarskapet ska hedras."

Min kommentar:

Sölvesborg, dvs SD-styret där, arbetar helt uppenbart  att bli ett skyltfönster för hur SDs politik rent praktiskt ska bli.
För oss som inte gillar SDs politik, ens i teorin, blir det en alltmer skrämmande bild att se och höra SD-politik i praktiken. Det borde faktiskt också skrämma en del av de som idag som i opinionsundersökningar säger sig vilja rösta på SD.

Eller hur? 

Att SD faktiskt inte vill att det svenska medborgarskapet ska hedras. Det är ju inte det första eller enda som SD-Sölvesborg redan visat. Och mängder annan SD-politik ligger i tuben för genomförande.

Om inte - då är för många "blinda och döva". Och då kanske man ska packa en väska för att snabbt dra ifrån ett Sverige som gått för snett.

Min lilla kommentar ovan, är ett förtvivlans nödrop. Sd, alltså Åkessons naziparti, har makten i Sölvesborg (med stöd av mjäkiga m och kd, om jag inte minns fel)
Där visar SD vad de vill, rent praktiskt.
Men även på flera andra håll så lägger lokala SD-are förslag i liknande riktning, … och risken är överhängande för att de kommer att få igenom ngt genom att fr a kd och m, men också genom att ett skrämt S springer iväg åt SDs håll. SD skrämmer skiten ur de andra partierna... som allt oftare anpassar sig efter SD, för att inte förlora väljare. Vilket de ändå gör.....
Alltför många väljare förstår inte vilka konsekvenserna blir av en nyzznazzistisk politik i praktiken. Och de demokratiska partierna har inte förmått upplysa om och förklara det. Och massmedia har inte heller lyckats med sin renhållningsuppgift, för att bevara demokrati, tolerans och mänskliga fri- och rättigheter.
Så jag blir skrämd.

Några färska exempel fr SD-Sölvesborg m fl: 

De vill ha (och genomför) politiks styrning av konsten i kommunen,  ingen samtida konst. Biblioteket ska inte köpa in böcker på främmande språk. Dessa två exempel gör att vissa tjänstemän, som gör det jobb de är satta att sköta, vill sluta.
Nu har SD i Luleå också lagt en motion om censur av konst. Vilket visar att censur är ett starkt SD-krav. Jimmy Åkesson har ju också starka censurkrav och annan styrning av/på  SR/SVT.
I Sölvesborg gillar inte SD regnbågsflaggan, vill begränsa modersmålsundervisningen, införa slöjförbud och begränsa tolkningen från andra språk. Och i Staffanstorp vill SD avskaffa skolmåltiderna på gymnasiet.


 

Ray Charles, musikern och mannen, och filmen

Övervikten av musikrelaterade bloggtexter fortsätter. Nu några rader om Ray Charles, apropå filmen om honom, som jag såg i SVT ettan i lördagskväll/natt.

Jag såg aldrig den när den om, möjligen bara några snuttar, och någon kommentar att den var bra. Med väldigt bra spel av Jamie Foxx i huvudrollen, välförtjänt Oscarsbelönad för detta.
Jag är ingen expert på Ray Charles, "the Genius", däremot har jag ju redan från början av min skivsamlarkarriär stött på honom, och funnit att han är/var en stor musiker, som dessutom blev våldsamt populär också utanför de snävare jazzkretsarna. Däremot har jag inte lagt på minnet speciellt mycket av de notiser som passerat mina ögon om honom som människa. Filmen ger dock visst besked om detta, liksom grova draga av hans karriär en bit in på 60-talet. 

Rays fattiga barndom var rätt tragisk och gav honom ett trauma, som tydligen återkom och plågade honom snart sagt hela livet, om hur han såg sin bror drunkna i en tvättbalja, framför hans ögon, och hur hans syn därvid försämrades och resultera i total blindhet ett par år senare, när han var sju år. Blind och föräldralös från ca 15 år fick han så klara sig själv, spela på småsyltor, luras och utnyttjas och kom i kontakt med narkotika, men en bit in på 50-talet uppmärksammades, fick skivsucceér (på Atlantic).  Kom loss, efter ett år på sjukhus/sanatorium från narkotikan, i början av 60-talet. Och blev allt mera framgångsrik som sångare... Fick bl a Polarpriset 1998. Avled 2004.
Jag skriver inte mer om detta nu och här, men den som sett, eller inte sett filmen och vill veta lite mera om Ray Charles, kan ju kolla in på Wikipedia, men betr musikbiten också  t ex biografin över honom enl denna länk: http://www.swingmusic.net/Ray_Charles_Biography.html

Vill man födjupa sig i (återuppleva) hans musik så ger det en extra dimension om man även känner till en del av hans levnadshistoria. Uppväxt, tidig karriär, narkotikaberoende, kvinnor - och enorma popularitet, både i rythm&bluesgenren och som jazzifierad countrymusiksångare. Och vilken betydelse Quincy Jones hade för Ray. Vill också ge en länk till http://raycharlesvideomuseum.blogspot.com/2010/08/ray-charles-is-in-town-chronology-1930.html

Där kan man bl a se hur Rays barndomhem såg ut, före restaureringen 2004 - och efter.

Detta om Ray Charles. Bilden ovan visar den första EP jag köpte med Ray Charles, sedan följde  både LPs och CDn.

----

Jodå, jag följer med såväl inrikes- och utrikes politik. Men det destruktiva kaos om präglar det mesta där, det inspirerar inte till djupare analyser. Trump, brexit, Åkesson,  demokratins krackelering samtidigt som extremism breder ut sig, etc. Man blir ju på dåligt humör av att höra och se eländet.
Rätt som det är måste jag väl ändå skriva av mig något om den verkligheten också. Vi får se... 

Claes Janson i Piteå, bluestroll och bluesveteran

Claes Janson har en riktig bluesröst, lagom skrovlig. Det visade han när han gästade Piteå på måndagskvällen tillsammans med Wolf Organ Trio, med Micke Finell på el-bas. Trots i det närmaste obefintlig annonsering och reklam hade tämligen många lockats till Kaleido.

Claes Janson, sitter och sjunger blues. 

   Bluestrollet Clas plockade låtar allt från Leadbelly, Ray Charles, Albert King, Fats Domino etc till Cornelis Vreeswijk (Slusk blues och Ångbåtsblues) och Povel Ramel (Gräsänkling blues).
  Kompet,  Kaj Söderström, orgel,  Micke Finell el-bas, Peder Sundahl trummor, var väl inte så märkvärdigt, och orgel kändes väl inte perfekt i alla låtar, och var ibland lite hårt, tungt, men gav ändå ett effektivt stöd, som ju behövs för nå ett totalt bra resultat.
  Det var en klart godkänd blueskväll, även om jag gärna sett att få höra ett par tunga bluesklassiker till. ( T ex ngt av Howling Wolf - när man nu hade en varg vid orgeln, och något Sonny Boy Williamsson-nummer.)

   Men visst måste det erkännas att de svenska numren, Povels Gräsänklingblues och de två Cornelis-bidragen satt bra och passade bra i sammanhanget. Liksom Fats Dominoversionen av Blueberry Hill - som jag nog kände blinkade lite åt Louis Armstrongs version också.

   En kväll med hard times blues - av olika tyngd och utformning. Samt med trevligt mellansnack av veteranen Claes Janson.
 

 

Snyggt och "bra", men lite tråkigt, Rigmor

   Några kom-i-håg-rader kring Rigmor Gustafssons spelning  i Piteå, lördag 12 okt 2019.
Det var minst 3/4 fullt i restaurang "2 kök" på Acusticum, när vi anlände, av folk som smorde kråset innan Rigmor och hennes grupp skulle börja, Ytterligare minst ett 20-tal hann slinka in innan Rigmor och kompet satte igång, i princip fullsatt alltså, efter smärre omflyttningar och med extrastolar.  Helt klart att Rigmor gillade att spela för en lokal fylld av välvilliga och positiva lyssnare.
   Men ändå, det började lite trevande, först med tredje numret "My shining hour" blev det lite mera liv, energi. Nu ska sägas att jag hade svårt att uppfatta så mycket av presentationen av låtarna, om än jag med viss hjälp kunde gissa mig fram till titlarna. Jag avstår därför att nämna mer än någon låts namn. Det framgick ändå att flera melodier var Rigmors egna och återfinns på hennes senaste CD (Come Home).
   Om jag kort ska summera mina intryck blir det såhär. Snyggt, prydligt, fin sång av en sångerska av hög klass - men faktiskt rätt trist, som helhet.

Rigmor Gustafsson

   Väl så lågmält ofta, lite mera up-tempo-låtar hade inte skadat, inte heller lite mera feeling, energi, gärna också lite mera påtaglig swing. Rigmor hade nog behövt, anser jag, ett bättre stöd av kompet, något som stimulerat henne och gett skjuts åt det hela.  OK, pianisten trillade på en del då och då, men det kändes rätt blodfattigt. Och varken basisten eller trummisen fick det att spraka och glimra om musiken. Inget som fick Rigmor att tända till ordentligt. Synn.
   Ett fåtal smärre ljuspunkter kunde man hitta, men egentlige var det bara i gamla "Somewhere Over the Rainbow" som det kom fram energi och musikglädje i någon högre grad.
   Och, extranumret var nog kvällens bästa. I mitt tycke.
   Summa, jag har hört Rigmor live rätt så många  gånger, till och med i Piteå, och då med en mera stimulerande backup, med ett totalresultat i topp.  Det här var snyggt, men utan mycket glöd.

Jazz-i-Piteå var arrangör. Att erbjuda en middag som tillval till musiken, det var ett alternativ som många verkade uppskatta, även om det inte passar alla.

Lars-Erick F