Låtsasopposition eller samverka för resultat - vad lönar sig?

David Nyström har skrivit en ledare i Gefle Dagblad där han diskuterar vem som förlorar på att samarbeta med socialdemokraterna - eller andra. Detta med anledning av att flera "borgerliga" påstår att "borgerliga" partier alltid förlorar på sådant samarbete.
Bakgrund, decemberöverenskommelsen (DÖ) och oviljan att samarbeta idag med S trots att man släpper fram deras budget(ar), men samtidigt utmålar sig som motståndare till den politik man godkänner genom DÖ.
Han påpekar då att " C, FP och KD. Dessa tre borgerliga partier har alltid förlorat på samarbete med borgerliga partier. I samtliga val i efterkrigstid som C, FP och KD gått in i som regeringspartier i borgerliga regeringar – 1979, 82, 94, 2010 och 2014 – har de backat. Ändå håller de fast vid borgerligt samarbete, för närvarande så pass krampaktigt att man skänker bort all potentiell makt till de rödgröna, bara för att få en chans att regera ihop igen i nästa val förutsatt att Alliansen blir mindre ... än de rödgröna."

Till det vill jag säga  att de politiska situationen skiftar,  att man måste se på dagens läge. Samt att den fråga som ledaren diskuterar om allt är blockpolitik - eller inte.

Jag ser det såhär; varje parti måste arbeta för att förverkliga sin politik enligt sin ideologi (förutsatt att man har någon ideologi). Har man då inte egen majoritet (vilket inte precis verkar vara aktuellt inom överskådlig tid) så bör man samverka med det/de partier som vid varje tillfälle verkar ligga närmast till - oavsett "blocktillhörighet" - i de aktuella frågorna. Och där man genom samverkan kan nå en bit på "rätt väg" , dvs utan att avlägsna sig från grundideologin. 
Några exempel. I början av förra seklet så samarbetade liberalerna med socialdemokratin för att införa demokratin i Sverige - emot högern. Läs och jämför gärna de skrifter som utkommer i dagarna (tidigt i oktober) om Karl Staaff, skrivna av Hans Lindblad och andra (Ekerlids förlag).

När socialdemokraterna ville socialisera Sverige i slutet av 40-talet så ledde folkpartiet opinionsarbetet emot denna socialisering (stödda av högern) - och det blev ingen socialisering. Men drev på och samarbetade med socialdemokraterna betr sociala reformer. För att bryta socialdemokraternas långa maktinnehav samarbetade fp med både cp och moderaterna, och lyckades 1976 och 1991. I ett samarbete som dessutom förhindrade att en moderat politik blev dominerande.  Men, 2006 och 2010 underordnade sig fp, cp och kd under moderaterna, detta pga en låsning i en blockpolitik som inte längre behövdes. S var inte längre maktpartiet. Men alliansen förde moderatpolitik. Och efter alliansens valförlust 2014 fortsätter de små allianspartierna, som om inget hänt, som lydpartier till moderaterna, och vågar inte förhandla med socialdemokraterna för att få igenom förändringar i s-politiken i "mittenriktning".

Bedrövligt. 

Att låsa sig till samarbete bara inom något block är kontraproduktivt för ett parti som har en egen ideologisk kompass. 

DÖ, budget och oppositions(?)politik

Så har det varit budgetdebatt. De fragment jag hörda var inte speciellt givande. Men debatt var det, och de s.k. allianspartierna, dvs de som ingick i den förra regeringen men som nu genom sina partiledningar lovat s+mp-regeringen att släppa igenom deras budget, spydde galla över den budget de lovat stödja. Ett stöd de ger eftersom de inte vill riskera att SD ska stödja förslag från alliansen. Och det är klart, inte vill man att SD ska kunna säga att det är de som fällt sosse-mp budgeten. Eller att s ska säga att alliansen stöder sig på SD.  I och för sig förstår jag det.
Samtidigt så förstår jag också att de skäller på  s-budgeten, så väldigt dålig i alla avseende som alliansen säger, det är den inte, men i mångt och mycket.

Men,  visst är det ändå märkligt. Alliansen är så mycket emot sossarna att de, i st f att göra upp med dem, lovar att inte rösta emot dem alls.

Vilken märklig kortslutning i tänkandet. Somt i budgeten är bra, somt är dåligt, beroende på vilken grundinställning som de olika f.d. regeringspartierna har. 
Det är ju tydligt att alliansen inte existerar i den form den hade under regerandet. Alla partier markerar mer och mer egna förslag, betonar vad som kunde motivera att de är egna partier. 

Jag säger alltså inte att SD skulle bestämma, få njuta av att bli vågmästare. Utan att man, dvs alliansen,  skulle ha gjort upp på rätt sätt med Sossarna. Sett till att man modererat de värsta dumheterna i s+mp(+v) budgeten. 
Men man verkar ha en beröringsskräck inför verkliga förhandlingar med s - i st lägger man sig platt. Tar hela den "förhatliga" budgeten i ograverat skick. 
Men pratar samtidigt strunt, dvs argumenterar emot den. . Åtminstone något/några av allianspartierna borde haft tillräckligt med hjärna och råg i ryggen, för att våga göra upp om en bättre budget. Och därmed faktiskt placerat SD i den marginal där de hör hemma. 

Decemberöverenskommelsen var en dumhet i sig, trots att den tillkom i rädsla för att ge SD makt och av rädsla för ett nyval. 
Men denna rädsla gav SD fina argument för att vara det enda oppositionspartiet.  Och det håller inte att kalla sig opposition och samtidigt släppa fram en budget som inte har majoritet i riksdagen.
Så ynkligt av allianspartierna att göra så. När de hade chansen att både stoppa SD och få inflytande över budgeten. Ynkligt, klumpigt, och kontraproduktivt. Skärpning! Visa vad ni vill (Om ni vill ngt annat än att gömma er för SD och säga nej till allt som luktar sosse). Visa att ni kan ta ansvar.

Som ni hittills agerat så lämnar ni öppet mål för SD - och lägger er platt för en sossepolitik som ni säger er vara emot. 

Leif G W och skulden till SD:s opinionsframgångar

Leif G W Persson har skrivit en snärtig krönika i Expressen om virrpannornas skuld till Sverigedemokraterna framgångar.
Det han gör är att lägga skulden på de övriga partierna, deras suddiga och kompromissvänliga politik. Men är det så enkelt?

Visst har han en poäng i det.. Och inte speciellt originell är den heller. Jimmie Åkesson är en skurk, dvs har skurkaktiga åsikter, som han framför förrädiskt skickligt. Man kan f.ö. ifrågasätta om SD:s politik är i överensstämmelse Regeringsformen. Läs Håkan Holmberg i UNT, där han diskuterar detta under rubriken "Samling kring rättsstaten". "De värden som beskrivs i Regeringsformen utmanas i dag...    I Sverige har vi sett förslag om bland annat etnisk registrering, inskränkta rättigheter för muslimer eller politisk likriktning av hittills fria folkbildningsorganisationer och vi har sett personer med offentliga uppdrag agera som om människors lika värde enbart skulle vara en fråga om personliga åsikter som man lika gärna kan motsätta sig." Och de övriga partierna har inte lyckats klargöra för väljarna vad som är Åkessons och SD verkliga mål, inse dess konsekvenser. Det är bedrövligt. Men SD har varit skickliga i att få folk att tro att de, att SD är mobbade när andra säger som det är... Och då vill den del samtala och samarbeta med SD...

Och Sjuklövern är skyldig till att ha skött samhället så illa att det uppstått en oro, en leda, en besvikelse som de söker tröst hos SD för att komma över. Vilket de ju inte gör.

Och det är ett underbetyg till både Sjuklövern och till de 13-20 % som inte genomskådat SDs bild av verkligheten.

Kanske har vi de politiker vi förtjänar ?

Nå, jag anser, i motsats till Leif GW, att det är bra om man kan hitta gemensamma lösningar, att man kan kompromissa - när det behövs. Vilket det ofta gör. Inte minst nu. Och även mot bakgrund att det inte är bra för tilltron till demokratin om en knapp majoritet ständigt sätter sig på en stark minoritet.

MEN - först ska man veta vad man vill, våga ha en ideologi, och våga arbeta hårt för att få folk med sig i denna övertygelse. Politik bör innebära att man vill och kan vinna väljarnas förtroende för ens ideologi, grundläggande åsikter. Inte att partierna anpassar sig till vad de tror väljarna vill i plånboksfrågor.

Det är nog det som är ett av grundfelen med de flesta riksdagspartierna idag. De vet bara att de vill ha makten, men inte varför.

Jimmie Åkesson vet däremot vad han vill med sitt SD. Men han är, av taktiska skäl, inte entydig med det. Han säger inte rent ut, inte i offentliga sammanhang i vart fall, vad som blir konsekvenserna av hans politik. Även om han säger att han vill stoppa "invandringen" (dvs i dag en omskrivning för "flyktingarna"). Han säger i stället att om vi stoppar invandringen så blir allt bättre, alla bidrag kan höjas, äldreomsorgen blir finemang (trots brist på personal), pensionerna kan höjas och vi kan alla gå i folkdräkt till kyrkan - den svenska STATSkyrkan för bara godkända svenskar - vi "svenskar" får alla jobb, som blir välbetalda när invandrarna inte tar dem, och vi kan som sagt festa på alla pengar som de arbetslösa invandrarna kostat "oss". Glesbygden kan leva, och vi slipper de odugliga politikerna i de andra partierna, för de är ju antingen invandrare eller lyder islamisterna eller föredettingen Reinfeldt Med SD som bestämmer så slipper vi se alla människor i TV med svårstavade namn. SD är det enda oppositionspartiet, det enda som säger som det är. Nog kan vi, Sverige klara oss utan utländska läkare och vårdbiträden och pizzabagare och diskare och tidningsbud. Och svartjobbande muslimer, som går i burka och skränar på gatorna. Och så förbjuder vi romerna, så vi slipper se dem. Och så försvinner IS från jordens yta, simsalabim. I vart fall från Sverige, det är väl bara att sätta upp ett rakbladsstängsel - dock inte till Finland, möjligen då för att skydda Finland från flyktingar. Fastän då får vi ju kvar dem i Sverige, kanske bättre att skicka ut dem i småbåtar på Östersjön i höststormarna.

Etc.

Allt detta goda ska tillfalla oss, bara vi röstar på Åkessons SVERIGEdemokrater, så att de kan stoppa invandrarna intill femte och sjätte led. Nej, jag tror inte att Leif G W vill ha det så, verkligen inte. Men är det bara politikerna i de gamla partierna som gör fel och är virrpannor. Varför har "vi" då röstat in dessa oduglingar? Är det inte allas vårt ansvar att faktiskt tänka till lite själva också¨. Att kräva klartext av politikerna, att vidga blickarna för att se hur det är i världen och för att se vad historien kan lära oss. Vad tilltron till läror som SD:s leder till. Och hur t ex vi svenskar tidigare handlat och tänkt då.
Till slut kan jag kosta på mig en länk till SvD också. Där de anser att Åkessons parti är öppet rasistiskt. Och det är det väl. Men inte om vad rasismen innebär.

"Gamlingar" spelade fri jazz med ca 50 år på nacken

Måste skriva några rader för att rensa hjärnan från dagens otrevlig och deprimerande händelser med rasism, främlingsfientlighet, ovärdiga och snåla behandling av flyktingar etc. Skriva om något annat än detta elände.

Som detta. Var och lyssnade på jazz i lördags em. På Krokodil i Piteå. Med fru och tioårig son. Själv är jag ingen ungdom dock, men kände mig absolut inte äldst bland jazzlyssnarna. Inget fel med att moget folk gillar och lyssnar på jazz, men nog vore det trevligt om fler yngre hade förstånd att uppleva hur skön och spännande den musiken kan vara.

De som spelade var Staffan Öbergs Nonett, ett Umeågäng där sådär hälften var gråhåriga veteraner och hälften lite yngre, dvs någonstans i  (yngre el äldre) medelåldern. Och veteranerna var ju ofta lierade med Lars Lystedts grupp på den tid det begav sig.

Och musiken led inte av några ålderskrämpor. "Trots" att både Staffan Öberg (barytonsax), Sten Öberg (trummor) och Lars-Göran Ulander (altsax) är gråhårsmän. Fastän jag vet ju att ålder inte brukar spela någon roll för jazzmusiker. Får de bara leva och ha hälsan så håller de glatt på till både 80 och 90 år, eller mer (Eubie Blake p, Benny Waters, as,  Kid Thomas Valentine tp).

Det här gänget spelar i det som brukar etiketteras som hard-bop, budskapsjazz eller rätt och slätt modern jazz, som den skapades och lät på sent femtiotal och sextiotal. Och det var det som spelades. Nu lider jag själv av ålderskrämpan försämrad hörsel, vilket gjorde att jag inte uppfattade speciellt mycket av mellansnacket och namnen på låtarna. Nog för att jag hört (och har på skiva) de kompositioner de spelade, men att komma ihåg och placera rätt titel på musiken är inte alltid så lätt.

Ett exempel. Sista numret, före extranumret, där uppfattade jag att de skulle vara välkända "Moanin". Och med lite god vilja kunde man nog hitta en del som påminde om den låten. Men inte mycket.
Låten spelades med ett mycket fritt förhållningssätt. Redan introduktionen, helt oackompanjerad, av Staffan Ö på barytonsax var en upplevelse i härlig "frijazz" av bästa slag. Ja, jag upplevde den som friare än mycket av det som kallades "freejazz" på 60-talet.  Och både följande ensemblespel och solon hade samma sköna förhållningssätt. Det var bra, det var svängigt, det var fritt (på rätt sätt), opretentiöst och musikerna trivdes, det både syntes och hördes. Det led inte av verka konstruerat för att just låta fritt eller modernt, tvärtom, det flöt naturligt och härligt.

Sammalunda kan jag säga om de långa avsnitt som bestod av kärleksfulla tolkningar av Charles Mingus (fri, modern - och samtidigt rotad i jazztraditionen och dess grunder) musik. Jag tycket mig känna igen Boogie Stop Shuffle, Lesterhyllningen Goodbye Pork Pie Hat, Fables of Faubes t ex. I vart fall fick det mig att lyssna igenom tre av mina LP-skivor med Mingus. Skulle gärna vilja lyssna de andra (25+) Mingus-LP-na också så snart som möjligt, Plus några av de CDn jag har med Mingus.
Summa summarum. Skön musik, frisk och fräsch - och som gav stimulans att plocka fram en del "gamla godingar", som inte heller de är det minsta daterade eller dammiga.

Jo, jag kan ju tillägga att givetvis spelade orkestern, notetten, bra, (utom den första minuten, då det inte stämde bra, kändes konstigt, men sen funkade det helt OK). Och fina solon både av "gamlingarna" och t ex av betydligt yngre trumpetaren Eva Henriksson.  Och jo, Ellington-låten I got it Bad, var också skön att lyssna på. Och rätt respektlöst (på rätt sätt) tolkad.

Ska jag lägga in en anmärkning? OK. Nog vore det bra om presentationerna, talet, gick att uppfatta. Dels att man mera konsekvent använde mikrofon, dels att man talade tydligare och aningen högre. Var inte blyga. Det vore trevligt att höra både namn och titlar bättre. Så man kan hänga upp upplevelsen på något.

En näringslivsprofil, som tänker längre än näsan räcker. Längre än Svenskt näringsliv tänker.

Jag har nämnt det förr, men det förtjänar att nämnas igen; en gång i tiden fanns det många och framstående näringslivsföreträdare som inte uteslutande tänkte på pengar, vinst och fina fallskärmar, folk som tänkte längre än näsan räckte. De insåg att näringslivet är en del av samhället, och att det har ett ansvar som sträcker sig längre än att vara vinstmaskiner. Dvs, de var inte automatiskt moderater/höger, vilket i dag verkar vara regeln. Med få undantag. Ett av dem ska jag nämna nedan.

Idag är det Wallenberg"tänket", som dominerar. Förr fanns dock undantag även där...  Och kontakter med regeringen (= Gunnar Sträng) skedde inte bara för att få förmåner för det egna bolaget eller industrin.

Läser nu, och blir påmind om denna tid när en av de verkliga profilerna uttalar sig om dagens Svenskt Näringsliv och dess kontakter med Sverigedemokraterna. Marcus Storch. Han ger en gruvlig salva mot dagens näringslivsföreträdare, och efterlyser moral i agerandet. Säger t ex detta:

"– Visst är de demokratiskt valda och de finns i Sveriges riksdag, men måste vi ändå bjuda in dem? Jag anser att svaret är nej, säger han.

– Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri."

De som försvarar kontakterna idag har ju sagt att man måste prata med alla, speciellt om det är ett parti som är så stort som SD, det kan ju nå en verklig maktposition. Och de anser det viktigt att påverka SD i näringslivspolitisk riktning.  Det avfärdar alltså Storch som hyckleri, allt får inte vara till salu. Och därmed syftar  han på SD:s ideologi - han har läst deras program. 

Jag citerar mera ur den fullständiga artikeln i Di. En kortare variant finns även i DN.

"Det svenska näringslivet har passerat en gräns. Kontakterna med Sverigedemokraterna är moraliskt oförsvarbara. Det säger Nobelstiftelsens tidigare ordförande Marcus Storch. Marcus Storch är en profil i det svenska näringslivet. Han har varit vd för Aga och bland annat suttit i styrelserna för NCC, Axel Johnson och Mekonomen. Han är en av Antonia Ax:son Johnsons närmaste rådgivare.

(För bakgrund till uttalandet, läs denna min bloggtext också, rubrik Ynkligt och naivt dubbelspel av näringslivet och SD.) 

Fram till 2013 var han ordförande för Nobelstiftelsen, och skapade då stora rubriker när han och övriga styrelsen beslutade att inte bjuda in Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson till Nobelfesten.

”Jag brukar fråga min omgivning hur många som har läst Sverigedemokraternas partiprogram. Det är inte många. Det vore en väldigt nyttig läsning”, säger han.

Di har under veckan granskat de allt tätare kontakterna mellan näringslivet och Sverigedemokraterna och frågan delar näringslivet.

För 73-årige Marcus Storch, vars pappa och mamma flydde undan nazisterna till Sverige i början av 1940-talet, är frågan om vilket förhållningssätt man ska ha till Sverigedemokraterna, som är sprunget ur vitmaktrörelsen, högst personlig.

Han är stolt att Nobelstiftelsen än så länge hållit fast vid hans beslut att porta partiet.

”Andan i Nobel är fred, forskning, litteratur och kultur. Vi står för något som vi ska vara väldigt stolta över att Sverige har. Det här partiet står inte för något av det”, säger han.

Kan man hålla fast vid att SD inte är välkomna, om partiet får 20 procent av väljarstödet?
”Ja, det är inte procentsatsen som avgör. Det är partiets värderingar som avgör. De står inte för allas lika värde. De står inte för att man ska ta en hänsyn till vad som sker i vår omvärld. De vill dela upp oss människor i ett A- och ett B-lag.”

Han är starkt kritisk till att Svenskt Näringsliv, andra intresseorganisationer och Kreab har etablerat nära kontakter med partiet. Att uppvaktningen tycks ha gett stor utdelning spelar ingen roll, anser Marcus Storch.

”Någonstans går det för långt. Är allt till salu för att näringslivet vill få igenom just sin lilla idé på ett litet ganska marginellt område. Jag tycker det är hyckleri”, säger Marcus Storch.

”Carola Lemne är svag när hon säger att de måste behandla Sverigedemokraterna som andra partier. Det är löjligt att säga att vi pratar med vem vi vill utan att vara öppen med det. Har de något att säga, säg det rent ut till allihop.”

Många inom näringslivet har en annan uppfattning än du, varför?
”De flesta instämmer inte med vad jag säger. Jag tror att det har med moraluppfattning att göra.”

Man kan enligt Marcus Storch heller inte blunda för historien, där delar av det svenska näringslivet har ett mörkt förflutet.

”Det är inget nytt detta, det är en gammal tradition. Under andra världskriget var högersidan i Sverige extremt tyskvänlig. Den har alltid haft en fäbless för starka krafter.”

Marcus Storch är inte enbart upprörd över Svenskt Näringsliv och dess lobbyorgan, utan riktar även udden mot de etablerade partierna. Regeringen beskriver han som extremt svag och helt oförmögen att hantera den laddade politiska situationen.

”Lyft blicken. Europa har en flyktingkatastrof som pågår. Det är en mänsklig katastrof. Sluta käbbla om någon miljon hit eller dit till någon idiotisk satsning.”

Ett blocköverskridande samarbete är nu nödvändigt, anser Marcus Storch.
Vad anser du att det skulle innebära för Sverige om SD gavs politiskt inflytande i en borgerlig regering?
”Det skulle vara en tragedi för Sverige, för vår tradition och för den moral vi har i landet.”

Slut citat. Jag noterar att han även är rådgivare till Antonia A:son Johnson, liberal och inte bara framgångsrik företagsledare utan även socialt engagerad (Stadsmissionen mm). Och Storch menar att Sverige också måste ta itu med flyktingkatastrofen.
Jag kan bara instämma. 

- - - 

Ps och tillägg några timmar senare: Ser nu också att det finns ett tydligen växande missnöje med SN-SD historien och Kreabs agerande genom Sverigechefen Martin Uvell.  
Som synes är det dels ett missnöje öht med kontakterna ur moraliska aspekter, men också ur mera affärssynpunkt, för Kreab och SN och förtroendet. 
Från Di. Efter Di:s avslöjande om Kreabs nära kontakter med Sverigedemokraterna skakar marken under Sverigechefen Markus Uvells fötter.
En tung ägarrepresentant bakom lobbyjätten vill nu att Uvells personliga kontakter med partiet utreds grundligt.
Så skrev Uvell ”Är nöjd, glad och eventuellt en liten, liten smula onykter efter middag etc med den eviga Linus Bylund (SD), vi har fått många viktiga insikter!”

Klas Eklund, styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, där Kreab, Kunskapsskolan och flera av Peje Emilssons andra bolag ligger, tycker att kontakterna nu måste utredas.

”Di har gett sin bild och Markus Uvell har svarat. Nu får Kreab reda ut vad som hänt. Om det har varit privata kontakter eller om han agerat på Kreabs vägnar. Samtidigt är det svårt att skilja alla de här hattarna åt”, säger Klas Eklund.
I veckan gick Svenskt Näringslivs tidigare ordförande Signhild Arnegård Hanson ut och kritiserade de personliga kontakterna Uvell haft med ledande SD-toppar, även hon styrelseledamot i ägarbolaget Magnora, Signhild Arnegård Hansen. Hon var tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv och sitter i styrelsen för Kreabs ägarbolag Magnora.

”Jag tycker det är problematiskt när man blir för personlig med dem man ska påverka och jobba med. 

Som styrelseledamot i Kreabs ägarbolag vill Signhild Arnegård Hansen inte diskutera på vems uppdrag uppvaktningen av SD sker.

”Det här är affärsuppdrag som inte är offentliga. Di har pratat med flera andra i näringslivet som är starkt kritiska till Kreabs nära koppling till SD, men ingen vill träda fram med namn.

”Jag tycker det här direkt stötande”, säger annan.

Om Kreabs agerande får affärsmässiga konsekvenser för byrån, som globalt omsatte närmare en halv miljard kronor 2014, återstår att se. Stockholms stad, som under många år har varit en stor kund hos Kreab, ser dock alvarligt på banden till SD.

Hur ser vi på "flyktingfrågan" ? Varför finns flyktingar?

Inleder med ett citat från FB. "Man kan se flyktingar som medmänniskor som är som vi och behöver skydd och kan bli en del av vårt samhälle. Eller kan man se flyktingar som en invasionsarmé som ska ta vårt land från oss. Det handlar alltså om en själv."

Ett annat citat, denna gång från statsvetaren Lennart Lundqist.  "Sinnelagsdemokrati är ett sätt att leva tillsammans som präglas av jämlikhet, frihet, förståelse, solidaritet, tillit och ömsesidig respekt". Den definitionen ligger väldigt nära hur jag vill definiera "min" ideologi, socialliberalismen. 
Ser man flyktingar som medmänniskor, då vill man hjälpa dem när de flyr från krig och ofrihet. Ser man dem som fiender, då vill man givetvis stoppa dem på alla sätt. T ex genom att sprida fördomar och rykten om hur olika de är oss och om hur mycket de kostar. 

Flyktingarna måste hjälpas. På olika sätt. Akut måste de hjälpas genom att vi tar emot dem. När de är på väg att drunkna ska vi dra upp dem, när de klappar på vår dörr ska vi öppna och släppa in dem, ge dem mat och värme. Och låta dem arbeta, vilket de ju vill, så de kan försörja sig - och betala skatt och bidra till vårt demokratiska välfärdssamhället överlevnad. Vi = Sverige ska hjälpa. Men även resten av EU, alla länder, måste solidariskt ställa upp i detta akuta skede, eftersom initialt kräver det både ekonomiska, personella och andra resurser (som boende etc). I längden blir det ju, krasst uttryckt, dessutom en vinst att ta emot flyktingar. 
Men många, de absolut flesta,  flyktingar kommer inte till Sverige eller Europa över huvud taget. Av olika skäl. De stannar, eller blir stannande i de närmaste länderna. De måste också få hjälp på plats, bl a för att de är så många koncentrerade på relativt små ytor. Och där måste alla länder hjälpa till, direkt eller genom FN, och då inte minst de länder som har god ekonomi, dvs västvärlden, rika oljeländer (som Sudiarabien, Kuwait, Norge, Canada etc) - inkl Sverige förstås.  Direkt akut, men även genom att ta emot kvotflyktingar från lägren. 
Men denna hjälp kan och får inte tas från biståndet i övrigt eller genom att stoppa de flyktingar som står vid vår dörr.

Dessutom måste vi, alla demokratiska länder, hjälpas åt att stoppa krig och inbördeskrig, vilket är det som skapar flyktingar. Genom att sprida demokrati och avskaffa diktatur. Vilket inte är en lätt uppgift eftersom det finns många sorters och grader av diktatur, ofta driven av girighet, okunskap (brist på utbildning) eller maktlystnad mer el mindre maskerad som extrem vantolkning av olika religioner - eller grundar sig på odemokratiska ideologier och föreställningar, som kommunism, fascism, nazism, rasism.

Därigenom kan, bör och måste vi avskaffa allas våra verkliga fiender, de som skapar krig och elände. Med demokrati följer utbildning, utveckling och frihet. Och orsakerna till att flyktingar skapas, de elimineras.

Öppna eller stängda gränser eller gränskontroller

Tyskland beslöt igår att införa gränskontroll vid gränsen till Österrike. Och Ungers stängde sin gräns mot Serbien, dvs EU:s yttre gräns.

Ungerns beslut var helt väntat. De vill helt enkelt stoppa alla flyktingar som vill komma in, även de som inte vill stanna (och de är nog inte många) utan vill vidare till Tyskland via Österrike. Eller än mera norrut.

Nu tycker jag mig märkt att en del människor blandar ihop begreppen. Att införa (tillfälligt eller inte) en gränskontroll är inte detsamma som att stänga gränsen.

Att stänga gränsen, som Ungern nu gjort, det ser jag som helt förkastligt och inhumant. Och historielöst. Hur många flyktingar från Ungern har t ex inte Sverige tagit emot, under den tid som kommunisterna styrde där?

Varför då införa gränskontroller som Tyskland nu gör?
Är det för att stoppa flyktingarna? Nej, det tror jag inte. Men det finns minst två-tre andra skäl, som jag ser det.
Flyktingfloden har blivit så omfattande att den rent praktiskt blivit för svår att hantera för Tyskland, trots god vilja och stora ansträngningar, speciellt som de flesta vill komma till Tyskland, beroende på att många andra EU-länder inte alls vill eller tänker ta emot flyktingar.

1) Därför vill Tyskland få en chans att få en viss ordning och reda vid sin gräns, kolla vilka som kommer, om de är flyktingar i egentlig mening, om de vill stanna eller resa vidare, få en aning andrum för att ordna för flyktingarna under värdiga former. Med mat, logi och vidaretransport och vidare handläggning.

2) Det är nog ingen tvekan om att det finns stor risk att terrorister (från IS el annat håll) blandar sig bland flyktingarna. Det vill väl varken Tyskland eller andra se.  Hur mycket man än vill hjälpa flyktingarna.

Sedan ska vi komma ihåg att den fria rörligheten inom EU gäller just inom EU, för EU-innevånare. Men om folk lyckas ta sig in genom den yttre muren (och man må tycka vad man vill om den) så är det rimligt att de någon gång kollas upp vilka de är. Som sagt under lugna och värdiga former.

3) Dessutom ska nog Tysklands beslut också ses som en påtryckning på de negativa länderna. Tyskland (och Sverige) kan inte ta emot denna mängd människor under kort tid. I vart fall inte på ett humanitärt och ordnat sätt. De negativa länderna måste ta ett visst ansvar också, ta emot en del flyktingar. Eller fler än de ynka siffror de hittills, som GB, lovat.  EU:s alla länder måste inse att de ingår i en union som ska präglas av humanism och tolerans, ta emot de som flyr från krig.

Ynkligt och naivt dubbelspel av näringslivet och SD

Näringslivet, i gestalt av dess organisationer och företrädare, anser sig missförstådda och motarbetade av politiker.
En gång i tiden var faktiskt många näringslivsrepresentanter betydligt bredare i sin omvärldsbild än idag. De engagerade sig i samhällsfrågor, var till och med politiskt verksamma utifrån ideologi. Nå, inom Wallenbergsfären var det förstås inte så vanligt, där såg man mera snävt på sina egna intressen.
Idag upplever vi att VD:ar (och även en del storägare) allt oftare har denna snäva syn, bolag ska gynnas, ge (stora) vinster. Och framför allt ge höga löner till toppcheferna, men det senaste säger de inte högt. Däremot försvarar de sina skyhöga löner med att de är marknadsmässiga, vilket de inte är, och att de skapar sysselsättning. Men ser man på hur de uppdrag VD:ar får och ersätts för så är det att de sparkar anställda.

Nå, i detta sitt missnöje med politiker så vänder sig nu näringslivet till SD. I dagarna har det avslöjats täta kontakter mellan näringslivslobbyister och SD, inte minst genom lobbyisterna i KREAB och dess "allmänborgerliga" (dvs "moderate" och i någon mening "nyliberale") Sverigechef Martin Uvell.

Jag refererar och citerar från Di.

Det avslöjandes i går att Svenskt Näringsliv och flera tunga arbetsgivarorganisationer har byggt upp allt tätare kontakter med SD, vilket  har väckt starka reaktioner.

Men förbindelserna mellan näringslivet och Sverige­demokraterna går längre än så. Flera av landets tyngsta pr- och kommunikationsbyråer har nu på näringslivets uppdrag börjat arbeta direkt mot partiet.

Di:s granskning visar att Kreab var bland de första att uppvakta SD, och att byrån har haft en huvudroll i den allt intensivare lobbyingen mot partiet. Från SD:s sida spelar den ekonomiskpolitiska tales­personen Oscar Sjöstedt en nyckelroll

Men mest betydelsefull i sammanhanget är Jimmie Åkessons högra hand Linus Bylund, riksdagsledamot och en av partiets frontfigurer. ”Det är många kommunikationsbyråer och lobbygrupper av modell större som visar sitt intresse. Det var nu under våren 2015 som det började rulla på ordentligt. Det har nog både att göra med val­resultatet och att det har sjunkit in att vi är här för att stanna”, säger Linus Bylund.

Kreab är en av landets största och mest inflytelserika kommunikationsbyråer. Grundare och storägare är Peje Emilsson – en tungviktare inom såväl näringslivet som politiken med ett förflutet i Moderaterna.

Peje Emilsson är också grundare av och majoritets-ägare i Kunskapsskolan, en av landets största friskole­koncerner.

Sverigechef på Kreab  är Markus Uvell. Han har tidigare varit vd för den borgerliga tankesmedjan Timbro och även skrivit en bok om Sverigedemokraterna. Det är framför allt han som byggt upp och sköter de nära kontakterna med SD.

”Jag tror att det är jätte­viktigt att förstå hur olika aktörer uppfattar samhällsutvecklingen. Det gäller inte minst Sverigedemokraterna som har ett potentiellt jättestort inflytande i svensk politik”, säger Markus Uvell.

Alltså, så snävt ser Uvell/Kreab/Svenskt näringsliv m fl på SD. De tror att de kan få inflytande över SD.

Detta bekymrar mig. Och borde kännas skamligt för både näringslivet - och SD - och för de lobbyister med "allmänborgerlig" eller opolitisk inställning som aktivt jobbar för samarbete med SD och därmed för ett större inflytande för SD.
Och för SD att bidra till att sätta högerstämpel på SD, SD anser sig ju inte vara ett högerparti och lägger ju förslag om återgång till det "folkhem" som socialdemokraterna ansett sig ha monopol på. SD har ju ett helt annan variabel betr politiken än "höger-vänster".   (Vilket  kräver en längre utläggning, men som jag hoppas de som läser dessa rader förstår ändå.) 
Alltså, det är viktigt att veta vad som sker i kulisserna. Att Kreab genom Martin Uvell lobbar för att invandrarfientliga SD ska föra en "näringslivsvänlig" politik. Jag vill också betona att Uvell anser sig som "borgerlig", för honom är det en ideolog. Vilket ju visar att han inte ser vad ideologi är.

Mera från Di-artikeln. 

Vilken roll Kreab och andra kommunikationsbyråer har spelat när det gäller SD:s politikutveckling är svårt att belägga. Men ett kvitto på ett framgångsrikt lobbyarbete är att SD har svängt i näringslivsvänlig riktning i flera ­viktiga frågor. När det gäller välfärds­vinsterna – en fråga som Kreab enligt Di:s källor har lagt stor vikt vid internt – handlar det om en dramatisk omsvängning från SD:s sida. SD gick till val på att förbjuda vinster för friskolor. Men när frågan behandlades i finansutskottet i våras anslöt sig SD till alliansens krav på en ny utredning om välfärdsvinsterna, där premissen är att vinster ska tillåtas.

”Det finns en ryggmärgsreflex när det gäller vinst i välfärden, att man tycker det är dumt och att det borde förbjudas. Men om man sätter sig in i sakfrågan inser man att det är ganska korkat att vara direkt emot all vinst i all välfärdsverksamhet”, säger Linus Bylund. 

Både han och Oscar ­Sjöstedt lyfter fram kontakterna med Markus Uvell som mycket betydelsefulla. Linus Bylund beskriver Kreab­chefen närmast som en vän och de har setts över både ­luncher och druckit öl tillsammans för att diskutera olika sakfrågor.

”Vi umgås även halvt ­privat. Det är inget konstigt och vi behöver saker som de har. Det är företrädesvis ­faktaunderlag. Men det är ­väldigt lite som handlar om direkt lobbyism”, säger Linus Bylund. 

Förstår de (lobbyisterna och Svenskt Näringsliv)  inte att näringslivsfrågor är totalt oviktiga för SD, allt för SD är underordnad den invandrarfientliga (och därmed även flyktingfientliga) politiken? Andra frågor används bara taktiskt för att stödja SD:s "kulturrasistiska" och exkluderande invandringspolitik.  Alltså, att skrämma pensionärer och andra med nedskärningar av välfärden, eller att föra fram sådant som Svenskt näringsliv gillar, det gör SD så länge det kan användas för att stödja huvudmålet, en rasistisk och exkluderande och invandrarfientlig politik. Att kunna skylla allt på invandringen. (Jag så nyss också att småföretagare gått på det, att invandrarna bär skuld till att det kan vara kämpigt för dem.)

Jag vet att det finns enstaka människor i näringslivet som är helt emot SD:s invandringsfientliga politik, och till och med vill uppmuntra invandring -för att det också skulle gynna tillväxten i Sverige. Men det inser uppenbarligen inte Svenskt Näringsliv och Kreab, som tror att de kan få inflytande över SD betr "näringslivspolitiken".  

Men det de gör är att hjälpa fram SD så det kan genomföra sin vidriga flykting-  och invandringspolitik.  Som de facto är skadlig för näringslivet också. Liksom för hela samhället. 

---
Ser nu också, någon timme efter att ovanstående skrevs, att olika företrädare för näringslivet får kalla fötter. Av olika anledningar.
En del visar där en förfärande naivitet, tror liksom Kreab, att de kan styra SD, men blir skraja om samarbetet avslöjas. Men undertexten i en del uttalanden (eller icks-uttalanden) är att de struntar i SD:s huvudfråga, eller möjligen stöder SD:s flyktingfientlighet.  Sen är det en fråga om naiviteten är omedveten eller inte. 
Nu skriver DN också om spelet bakom kulisserna som nu avslöjats, tydligen till SD:s stora glädje. 

(Också igår måndag kom flera avslöjanden i Di i frågan, bl a att Svenskt näringsliv bekräftar kontakterna. Och att LO rasar emot SNs  SDkontakter.) 

Ställ inte utsatta grupper emot varandra i inskränkt egoism

På facebook sprids olika påståenden, av "Inte rasist, men...) vilka i olika variationer innebär att vi inte ska hjälpa flyktingar. Inte förrän allt är bra för alla "svenskar" i Sverige. Inte förrän inte det finns några fattigpensionärer, inte så länge vi har utförsäkrade och en skola som inte fungerar, etc.
Allt har en underton som låter som ett eko av SD:s propaganda.

Nej, säger jag.  Vi ska inte vänta tills vi lever i det ultimata lyckoriket innan vi börjar agera medmänskligt. Vi kan inte bara se till oss själva, inte agera egoistiskt.
Mina föräldrar lärde mig läxan att det alltid finns de som har det värre än vad vi har, hur fattiga vi än är. De visade praktisk solidaritet på många sätt. Och verkligen inte bara bland de som levde närmast. Och mina föräldrar hade det väldigt knapert. Men det hindrade dem inte ifrån att visa också solidaritet med folk i andra länder, och med de flyktingar som kom till Sverige på den tiden.


Givetvis har politiker i alla riksdagspartier ett stort ansvar för att de på olika sätt rustat ned välfärden, och därmed skapa en oro även hos de som inte behöver oroa sig för egen del. Men varken de som har anledning till oro eller inte, ska låta sig falla i den egoismens fallgrop som innebär att stänga hjärtana för andra människor. Vare sig de lever i relativ välfärd (trots allt) eller är tvungna att fly undan krig och inbördeskrig. 

Däremot ska vi reagera emot att det finns samvetslösa människor (och bolag) som profiterar stort på nöden, t ex genom att begära hutlösa hyror för enkla boenden eller kräver tiofalt ordinarie pris för riskabla resor för flyktingar.
Och de som vill ställa upp för flyktingar ska inte riskera straff. 

Att ställa grupper emot varandra är ovärdigt, det är en kortsynt och inskränkt populism som kan få farliga konsekvenser. 

Flyktingsmugglare, profitörer eller idealister

Den gode Hans Rosling sa i teve häromdagen att man inte skulle kalla flyktingsmugglarna för smugglare. Nja, där håller jag inte med. En gång i tiden fanns det ett inslag av idealister, som hjälpte folk att fly och undgå gränsvakter etc tills de var tryggt i landet. Men det dominerande under lång tid har ju ändå varit profitörerna. Som kan ta tio ggr eller mera för en riskfylld resa än vad vanliga transportörer tar.
Saxar ur Di 9 sept. "Europas stängda gränser tvingar desperata flyktingar i smugglarnas armar.

Under 2014 omsatte bara båttransporterna med migranter över Medelhavet motsvarande 1,5 miljarder kronor, enligt FN:s beräkningar. I år pekar allt på att antalet desperata flyktingar från inte minst Syrien och Eritrea ökat rejält.

I takt med stigande efterfrågan har smugglarna konstant skruvat upp sina priser sedan 2011, enligt den svenska polisenheten NOA:s rapport från tidigare i år. Av rapporten framgår att nio av tio asylsökande bedöms tvingas anlita smugglare helt eller delvis för att ta sig till Sverige.

I smuggelverksamheten förekommer olika grader av aktivism och ideella krafter. Men den tveklöst lukrativa verksamheten lockar enligt Europol allt fler kriminella och har antagit industriella proportioner.

"Det finns ett växande antal nätverk som vi tidigare såg hantera narkotikatrafiken som nu bytt fot till att smuggla människor”, säger Robert Crepinko, chef för Europols enhet för organiserad brottslighet, till Wall Street Journal (WSJ).

WSJ har med hänvisning till FN:s flyktingorgan UNHCR och Europol sammanställt vilka summor de flyende tvingas betala när de lägger sina liv i händerna på smugglarna. Vissa smugglarnätverk uppges skylta helt öppet med olika tjänsteerbjudanden i sociala medier.

Priset för att kliva på en överlastad smuggelbåt i västra Libyen med destination Lampedusa i Italien, uppges kosta upp till 4.000 dollar, motsvarande omkring 34.000 kronor. Båtresan från västra Turkiet till grekiska Kos kostar under för hälften så mycket, skriver WSJ.

Smuggling landvägen, från Turkiet ända upp till Tyskland uppges kosta omkring 12.000 dollar, motsvarande drygt 100.000 kronor. Men landvägen garanterar långt ifrån en säker färd. Om det vittnar den senaste katastrofen med över 70 kvävda i en lastbil i Österrike i slutet av augusti.

De växande skaror som under sensommaren tagit tåg och vandrat till fots över Balkan möts vid den serbisk-ungerska gränsen av smugglare som erbjuder ”svarttaxi” över gränsen och direkt vidare till Öst" 

Så, dessa profitörer som gått från knark etc till flyktingar, de gör det för pengarna. Och behöver inga förskönande beteckningar. 

Och de som ger smugglarna denna marknad det är regeringar som inte ser till att det finns legala vägar, och som envist vidhåller ett "transportöransvar" som gör det omöjligt för t ex flygbolag att ta med kudner som inte har fullständiga id- och asylpapper.  

Nu har det ändå visat sig att det finns ideella människor, som offrar tid, krafter och pengar för att hjälpa flyktingar dit de vill komma. Men tyvärr, dessa ideella människor, de hotas nu av straff. Av fyrkantiga regler och lagar. Som inte bekymrar smugglarna, men som straffar ideella. 

Se denna länk från Sydsvenskan. Hjälpen kan sluta i fängelse. 

 De senaste dagarna har 14 personer gripits vid Bron misstänkta för människosmuggling. Polisen gör ingen skillnad mellan dem som hjälper flyktingar in i landet av ideella eller ekonomiska skäl. Polisen gör ingen skillnad på vad som driver den som hjälper flyktingar över gränsen, allt grundar sig i hur utlänningslagen är skriven. 

– Det finns en del som gör det här ideellt som en humanitär insats men det finns också de som tar betalt, säger Lars Förstell.

Både i Danmark och i Sverige har privatpersoner ställt upp för flyktingarna. Det handlar om donationer av mat och kläder men även om transporter genom Danmark och vidare över sundet."
 Skamligt, men efter reglerna.

Svar på en alltför vanlig kritik emot att Sverige ska hjälpa flyktingar

Såg ett typiskt uttalande från en av dessa som kritiserar och ifrågasätter att Sverige ska hjälpa de som flyr från krig och riskerar sina liv på vägen. i grunden är det en variant av den vanliga SD-propagandan.

Rubriken var: Varje minut dör 20 barn. Första frågan/påståendet är när ska det sluta? Och det målas upp en bild på 20-30-40 milj el fler och påståendet, att det aldrig tar slut.  Sen frågades det vem som har råd, tid och ork att resa och köpa biljetter för dyra priser av organiserad brottslighet? Och påstås att vi öser miljarder över dessa flyktingar. Sedan påstås det att de som vill hjälpa flyktingar fullständigt skiter i de som verkligen behöver hjälp, dvs barn som dör av svält. Och insinueras att det vore bättre om man tog hit de svältande barnen till Sverige för att bo i våra hus och gå i våra skolor etc. Således en sammanblandning i hög grad av vad som är flykt (och flyktskäl = krig/inbördeskrig) och vad som är fattigdom etc i fattiga länder.  Plus en insinuation om att humanitär hjälp till flyktingar skulle stå i motsats till hjälp till utvecklingsländer, de som förr kallades u-länder.

För det första. Flykt undan krig får vi självfallet stopp på när det blir slut på krig. Det tar tid, men om vi får till stånd demokrati går det lättare.

För det andra. "Råd, tid och ork att köpa biljetter". De har ju inget annat val. Alla som flyr är inte fattiga (de flyr från elände och krig, inte till "rikedom"), och de får ofta sälja allt de har och ta lån och/eller i förekommande fall hjälp av någon släkting som arbetar i annat land - som inte behöver vara flykting.

Att de måste ta sig hit via vidriga människosmugglare beror ju på att det inte finns "lagliga" vägar. Att skapa lagliga vägar skulle spara många människoliv. Och pengar. Och få flyktingarna att komma i jobb snabbare och betala skatt i sina nya hemländer.

För det tredje. Vem av de som vill hjälpa flyktingar från krig skiter i att barn dör av svält, vilket får ses som "ekonomiska skäl"? Jag vill nog påstå att det vanliga är att de flesta (utom SD-are möjligen) verkligen vill hjälpa och hjälper på olika sätt med det slaget av nöd på plats. Direkt och helt frivilligt men också indirekt genom t ex SIDA eller andra hjälporgan för bistånd där det behövs. Vilket ju är mera humant än att ta dem hit, eftersom de inte är tvungna att fly p g a krig el inbördeskrig. Slutligen. Världen består inte av ett (fåtal) rika och välbeställda länder som Sverige och resten en oerhörd mängd väldigt fattiga och outvecklade länder. En stor del av världen är inte utfattig, den är på väg. Allt färre barn föds, jfrt med tidigare. Folk får utbildning. Har det ganska hyfsat. Om än inte lika bra ekonomiskt som t ex i Sverige. Många svenskar har en felaktig världsbild. Hans Rosling kan berätta. Kolla upp hans fakta om hur det ser ut i världen. Det är inte världens fattigdom vi ska vara rädda för - om än vi ska hjälpa de tattigaste länderna att komma igång. Det är krig och inbördeskrig som alsttrar flyktingar.

Och det är en sak att fly från krig. En annan att leva i mer el mindre fattigdom i sitt hemland. De flesta lever i länder "mittimellan". Och inbördeskrig/krig kan förekomma var som helst där det råder ofrihet och diktatoriskt förtryck.

Bravo SD, men ni "glömde" några saker Uppdatering

Hör i SR att SD föreslår att några hundra miljoner ska anslås till att rädda nedläggningshotade skolor i glesbygden. För att landsbygden ska leva. Skolor behöver elever, och ska folk bo på mindre orter sp krävs det ju en skola.

Så är det. Men än bättre skulle det vara om det faktiskt fanns ett elevunderlag. Vilket det blir om familjer flyttar in så att den nedgående trenden bryts. Och då finns det en snabbt fixad åtgärd. Ta emot flyktingar också till glesbygden! Där finns ju som regel också tomma bostäder. Det som behövs är förstås att det också finns eller skapas jobb i byn, så de stannar kvar. För de vill ju jobba, och då lever ju byn upp. Det blir fler barn i skolan, fler kunder till affären, kanske till och med blir underlag till fler verksamheter i byn.
Ert förslag borde därför ha tryckt på just hur elevunderlaget ökar om det kommer flyktingar till landsbygden, och inkluderat en stimulans till fler jobb i byn eller dess närhet också. Kanske som hantverkare, anställda och egna företagare, ja med större befolkning behövs ju mera service också, både offentlig och privat. Uppmana och stimulera kommunerna att öka sysselsättningen.

Flyktingar och fler jobb, det kan få landsbygden att blomstra, och skolorna att överleva! Det ni, tänk på det SD!

Och på köpet räddar ni några medmänniskor undan krigets fasor. Det kan ni väl inte ha något emot - eller?
---
Tillägg:
Men aldrig får man vara glad.
OK, nu trodde jag aldrig på SD:s goda vilja ens betr glesbygdsskolorna. Men nog är det märkligt (eller inte) att SD samtidigt som de vill "ge" några hundra miljoner till dessa skolor så drar de in en massa miljarder i statsbidrag till kommunerna.
Inte bara rent generellt till skolorna utan i så hög grad att det blir ett dråpslag emot den del av välfärden som kommunerna står för.
Femtiotre (53) miljarder! Och det utan att det märkts i medias rapportering om SD:s budgetförslag.
Läs denna länk, i vilken en kommunpolitiker observerat detta.
Hon skriver bl a "den här besparingen handlar inte om de särskilda statsbidragen kommuner får för flyktingmottagandet, det här är en besparing utöver det. Jag tycker att det börjar bli dags för Sverigedemokraterna att svara på hur de har tänkt sig att förbättra välfärden med 53 miljarder kronor mindre att bedriva välfärd för. Välfärden är för viktig för att styras av diffusa statliga sparbeting och glädjekalkyler."
Det svar som förmärkts ger inget besked, en hel det prat, men förstås hänvisas till mindre pengar till flyktingmottagande. Men det räcker ju inte.  ....
Tänk om SD:s sympatisörer visste detta. De tror ju att SD vill stärka äldreomsorgen, tja allt.

Tänk om det vore ditt barn!

Ni har kanske sett bilden. En liten pojke som bara blev tre år. Den syriske flyktingpojkens korta liv var fullt av krig och död och skräck - och han drunknade i ett försök att nå tryggheten. Han  har blivit en symbol för flyktingkatastrofen i Syrien.
Det är en plågsam bild att se.

Pojkens namn är Aylan Kurdi, han och hans familj flydde från Kobane, i inbördeskrigets Syrien. Han var en individ, med samma människovärde som alla andra. Men Aylan kom inte längre än till stranden till den turkiska semesterorten Bodrum. Drunknad. 

Flyktingar flyr från krig och elände. Orsakerna är att diktatur och förtryck leder till krig mellan länder och inom länder. Många, de flesta flyr inom sina länder, flyr undan strider och förgörelse. Men också om de kan till ett grannland, som redan är överfullt av flyktingar. Till länder som inte orkar att ta hand om alla flyktingar, trots alla ekonomiska och administrativa bidrag de får t ex genom FN eller direkt från olika länder. För att överleva söker därför många sig till mindre belastade länder, t ex inom EU. Men alltför många överlever inte, drunknar i människosmugglarnas dåliga båtar eller dör i lastbilars trånga utrymmen utan luft. Och de som överlever hamnar på platser där de inte kan tas omhand. De stoppas vid EU:s gränser, t ex Ungerns. De som tar sig igenom taggtråden - och inte grips av gränspolisen, de får inte resa vidare ut ur Ungern. Trots att de köpt tågbiljetter (för sina sista slantar).  Det är ju makabert, bisarrt. 

Visst, att stoppa krigen är den bästa hjälpen. T ex genom att avskaffa diktatur och nationalism. Men idag ÄR det krig, folk flyr. Måste fly. Det är ett faktum vi inte kan, inte får blunda för. Det hjälper inte att säga stoppa invandringen, inte ens om man menar "bara"flyktingarna för det är ju de som verkligen behöver en fristad. Helst där de kan känna trygghet och kunna skapa sig en hyfsad tillvaro. 


Är det mänskligt att låta folk dö på det sätt som nu sker? Tänk om du vore flyktingen, om det är ditt eller dina barn som drabbas och drunknar på vägen till friheten.

Var glad att du bor i Sverige, och förhoppningsvis inte behöver drabbas direkt på samma sätt. Men inga barn ska behöva drabbas, inte heller de som flyr från krig.  Visar vi inte medmänsklighet så är vi inte värda att själva bli mänskligt bemötta. Vi kan inte leva som om inte omvärlden existerar. 

Tre problem som är konkreta hot mot vårt samhälle

Man kan beskriva hoten mot vårt samhälle på olika sätt. Givetvis delvis beroende på vilken grundsyn man har, men också på vilket perspektiv man har. Egot, den närmsta omgivningen, ett mera globalt sammanhang etc. Och så kan man försöka skilja på orsak och verkan, och sortera efter det.

(Kanske blir detta bara ett första avsnitt av fler, vi får se om det behövs - och efterfrågas.)

Med vårt samhälle menar jag ett demokratiskt samhälle med respekt för mänskliga rättigheter, där varje människa har en stor frihet, som dock begränsas när den kan skada andra, och är kombinerat med omsorgen om varandra.  Detta samhälle är ett idealsamhälle, som i viss mån finns i Sverige och med stora gradskillnader i andra utvecklade demokratiska länder. Men det finns inte alls i diktaturer av skilda slag, och även i de västliga demokratierna finns stora hot emot detta samhälle.  Det finns t ex hot emot rättssäkerhet,  den personlig integriteten hotas och kränks. Som ett moln över allt ligger terrorhoten.

Jag vill här exemplifiera med tre problem, som är en del av de verkligt tunga hoten. Utan rangordning.
1) Sverigedemokraterna (SD). Ett hot emot i första hand det svenska samhället, emot demokrati, emot humanism, tolerans, utveckling och mänskliga rättigheter och en värld där vi kan leva i fred med varandra. Genom att spela på olika rädslor banar det väg för en fascistisk extrem nationalism som skapar problem inte bara i Sverige utan också gentemot vår omvärld.
Betr SD, se även länk till föregående text.

Så två mera gränsöverskridande problem och hot.
2) Maffian, den sicilianska, den Neapelbaserade Camorran och andra syditalienska maffior. De är ett direkt hot emot ekonomin, över gränserna. Genom sin struktur och enorma omfattning, som ett parallellt kriminellt samhälle vid sidan av det legala så är det även ett hot emot demokratin. Alltså inte "bara" i Italien utan över större delen av både väst- och östeuropa och amerika och med tentakler även i asien. Maffian bygger på "beskyddarverksamhet", vilket ska vara förbehållet det legala (demokratiska) samhället. Staten är den som ska sköta försvar, polis etc, finansierat genom skatter. Den kriminella motsvarigheten är "erbjudanden som inte går att säga nej till" genom val och leder till otrygghet, och finansierar just kriminell verksamhet, som t ex olagliga karteller, smuggling, trafficking, piratkopiering av märkesvaror (där maffian i hög grad styr denna trots att den rent praktiskt sker genom kinesiska företag). Maffian ser till att "ta hem" offentlig upphandling av tjänster, som inte alls eller i ringa mån utförs (sophantering, vägbyggen, byggprojekt etc).
Mer om maffian här, och här. Och här.

3) IS, dvs Islamska staten Irak Syrien. De facto verkar idag talibanerna i dag vara i hög grad integrerade i IS och man kan nog se Boko Haram i Västafrika som en direkt avläggare till IS. Det IS står för är en politiserad religiös extremism, som anser sig bygga på islam, men vad jag förstår är en ytterst hårdragen tolkning, som görs för att ge legitimitet till IS-ledarnas maktanspråk  IS har inget att göra med demokrati, mänskliga rättigheter eller en fredlig utveckling. Tvärtom står den  för diktatoriska maktanspråk, terror emot i första hand befolkningen i de länder där de just nu strider om makten, men i hög grad också emot de stora områden som de själva förklarat sig vill behärska (hela Mellanöstern, hela Nordafrika och lite till, hela Medelhavsområdet och en bit upp i Mellaneuropa och givetvis i Asien åtminstone Afghanistan och Pakistan.
IS har enorma ekonomiska resurser och, trots sin strävan att gå tillbaka till en mörk medeltid, så använder de sig av modernaste vapen och it-utrustning för att nå och värva sympatisörer - och skrämma motståndare.
Om IS har jag bl a skrivit här.

Av detta kan vi se att samtliga  dessa hot har beröringspunkter genom att de ser gamla tider som inspiration, i samhällen som såg annorlunda ut i olika avseenden. Och de spelar på både okunskap och rädsla för det nya, för en verklighet som många känner främlingskap för. Att ställa grupp emot grupp. Att återskapa en samhällsstruktur som inte innehåller demokrati eller rättssäkerhet, men som gynnar utanförskap, rentav slaveri och förtryck av kvinnor, övervakning.  Och utnyttjar och skapar rädsla och terror av skilda slag.