Ny bonuskarusell?

Nu har Maude Olofsson gjort sin första tabbe som minister. Klartecken för att införa bonusar till VDar i statliga bolag. Inte för att det märkts några restriktioner, men Maudes signal är helt fel. Staten som ägare ska inte uppmuntra till sådant. Speciellt som bonusar konstrueras så de ger helt vansinnigt höga utfall. Vilket dels är omoraliskt, dels ger psykologiska bieffekter som stör samhällsekonomin. Och ökar klyftorna.
Helfel, Maude!

det var födelsedag

Det var min födelsedag häromdagen. Inte vet jag om det gjorde mig slö. Eller om det är det faktum att nu kylan slagit ett järngrepp om oss här. Och det kommit snö. Fastän man behöver ju inte kalla sig själv för slö bara för att det inte blivit något skrivet på bloggen på några dagar. Det finns ju annat som sker.
Så har jag t ex skrivit flera inlägg i debatterna på det liberala nätverket (se nedan). Lille sonen tar också tid, liksom detta att förbereda en lång resa.
Vi får se om det blir någon glimt från resan i bloggen. I så fall med engelskt tangentbort utan å ä och ö.

Inhuman flyktingpolitik.

Hör i radion att den nye migrationsministern förespråkar att Sverige ska "hjälpa" Spanien att avvisa flyktingar genom att skicka dit svensk polis.
Dessa flyktingar (främst ekonomiska flyktingar) kommer i små, ranka båtar till t ex Kanarieöarna. Många omkommer på vägen, andra stoppas av bevakningsfartyg.

För mig är detta ett skrämmande uttalande. Vart tog humanismen vägen? Självklart kan inte Spanien (eller ens Europa) ta emot alla som vill komma hit för att få en bättre framtid. Men ändå, detta är att gå för långt. Både Spanien och övriga Europa behöver arbetskraft pga en åldrande befolkning. Och framför allt. Människor är människor oavsett varifrån de kommer. Vilket borde leda till en humantär inställning.
Försöker Tobias Billström (är det så han heter?) överträffa Barbro Holmberg i hårdhudad inhumanism?
Det trodde jag var svårt att slå.

Fps framtid, socialliberalism eller social liberalism etc

Har lite svårt hinna med bloggen eftersom jag just nu är flitig deltagare i en intressant debatt på lib-net ( http://www.liberalerna.net ) om vad som är socialliberalism, om folkpartiets framtid etc. Debatten började med frågan om behovet av ett "renodlat" liberalt parti och frågan om partisekreterare, ny och avgången.
Jag rekommenderar intresserade att kolla in den debatten. Såvitt jag förstår så kan vem som helst logga in där utan att bryta mot någon sekretess!

Ingen skattesänkning på alkohol

Så har då nya regeringen sagt att det inte är genom skattesänkning som spritkonsumtionen ska begränsas. Dvs man tror inte att man kan stoppa en eld genom att hälla på bensin.
Helt riktigt.
Det är andra åtgärder som ska till. Och det verkar de föreslå.

Ska Nordkorea bli ett nytt Irak?

Jag tror att Hans Blix har rätt. Nordkorea är ett litet land styrt av en desperat och trängd och nyckfull diktator utan folklig kontakt. När sådana trängs in i ett hörn så är risken stor att de tillgriper våld. Eller att motsidan tillgriper våld för att "lösa" situationen.
Dock visar erfarenheten att detta inte är en lösning. Det är inte bara hur USA hanterat Irak som är den erfarenheten. Onekligen stiger i vart fall min oro över det brist på fingertoppskänsla, som USA visar. Och en del andra med.
Nu kommer förstås en del hökar påstå att man inte får vara undfallande mot diktatorer. Rätt. Men måste man vara korkad för det? Varför lura in sig i en situation där det enda möjliga är krig och därmed följande tragedier? Vart tog diplomatin vägen?

Exit Stegö

Tack och lov för det. Dvs att Cecilia Stegö avgick. Visst har hon i någon mån varit en kul kommentator om diverse ting tidigare i SR. Men att tänka sig henne som kulturminister, det gick bara inte. Visar tyvärr på dåligt omdöme både hos Reinfeldt och hos hennes själv, som åtog sig uppdraget.
Detta helt oavsett hennes många uppdagade feltramp. De gjorde det ju knappast bättre.
En välgärning att hon avgick, bra för alla. Nog sagt.

Det här med bilder...

Har fortfarande inte fått kläm på hur jag ska få in en bild på utrymmet för presentation (dvs i den smala vänsterkolumnen). Nu testar jag hur det går att få in en bild här så länge. Från valdagen 2006.

Och denna:

Mardrömmen - om partisekreterare

Erik Ullenhag ska bli ny partisekreterare för fp. Det är en glädjande nyhet för en socialliberal som känt sig vilsen under några år. Den gamle partisekreteraren var ju mera av sk spindoktor än idéolog, samtidigt som de socialliberala krafterna pressats tillbaka av batongliberaler och "moderat ligth"-folk.  Här nedan citerar jag med upphovsmannens tillstånd en krönika som han hade införd i Gefle Dagblad den 26 sept. Skribent är Hans Lindblad, fd fp-riksdagsman och politisk skribent. Det är uppenbart att vi är många som hittills betraktat sig som folkpartister, pga sin socialliberalism, haft svårigheter vid årets val.

    "Jag har deltagit i valkampanjer sedan 50-talet. Som folkpartist har jag argumenterat för egna idéer och mot företrädare för andra partier. Men i år blev det en mardrömssituation, då det främsta hotet mot folkpartiet tycktes vara partisekreterarer Johan Jakobsson. Det upplevdes som ett stort förräderi mot tiotusenstals fp-medlemmar och valarbetare.
    Hade Johan Jakobsson skött sitt jobb skulle dataintrånget hos socialdemokraterna ganska enkelt ha kunnat klaras upp i mars, när Jakobsson enligt egen uppgift fick reda på det. Han skulle naturligtvis omedelbart ha kontaktat Marita Ulvskog och berättat vad som hänt. Ulvskog var då själv mitt uppe i en skandal där en tjänsteman i hennes partihögkvarter ertappats med en rad lögnaktiga mejl till tidningar och andra rörande Fredrik Reinfeldt. Tillsammans skulle de två partisekreterarna ha kunnat gå med ett uttalande om att de två uppdagade affärerna är exempel på missbruk av datorer i politiskt arbete, i de här fallen förtal och otillbörliga intrång.
Eftersom datorer används alltmer i partiernas informationsverksamhet är det viktigt för alla medlemmar att noga ge akt på hur man använder den nya tekniken så att inte viktiga värden skadas.
    Det går inte att skylla det inträffade på den 24-årige Per Jodenius. De dataintrång han gjorde var olagliga, även om han själv kanske inte var medveten om det. Det avgörande är att varje parti måste kunna hantera uppdagade oegentligheter. Johan Jakobsson struntade i detta, och därmed är han, och inte Jodenius, ansvarig för att folkpartiet hade en "tickande
bomb", som kunde brisera när som helst. Det ska ett parti aldrig ha, och dessutom var det valår och bomben låg i socialdemokraternas datasystem. Det är helt ofattbart att Jakobsson försatte folkpartiet i denna situation.
    Som om inte detta var nog gjorde Jakobsson skadan ännu mycket värre genom att när bomben exploderade förnekade all vetskap. Han hade därmed brutit mot båda grundreglerna i all krishantering, "lägga alla kort på bordet" och "ljug aldrig". Watergate, Levinsky, svenska skandaler i kommuner, företag
och stat, alla har visat att den som bluffar bara gör skadan värre.
Jakobssons första reaktion var alltså en lögn, och det gör att han andra versioner kring vad som hänt också måste omges med stora frågetecken.
    När det stod klart att Jakobsson ljugit borde Lars Leijonborg ha avskedat honom med omedelbar verkan, i stället för att vänta till dess Jakobsson själv begärde avsked. Leijonborg hade uppenbart svårt att snabbt inse att
hans närmaste man förrått partiet och djupt förgripit sig mot grundläggande principer. Det kan ha att göra med att Leijonborg tror människor om gott. En person med hårdare nypor skulle rimligen ha reagerat snabbare, men samtidigt
kan jag erkänna att det inte enbart är av godo att ha mer hårdhudade gestalter på ledande politiska poster. Empati behövs, men den får inte gå över gränsen till vänskapskorruption. Ännu på torsdagen, tre dagar före
valet, verkade Leijonborg - kanske ensam i hela Sverige - oklar över om partisekreteraren ljugit.
    Jakob Johansson är tveklöst den värsta olycka som drabbat folkpartiet i modern tid. I vintras blev det känt att Jakobsson gått in i EU-parlamentarikern Maria Carlshamre privata e-post och sedan med användande av uppgifter därfrån sökt påverka ledaravdelningen vid tidningen Barometern i Kalmar att ändra i en ledare som handlade om konflikten mellan Carlshamre och Jakobsson. Varför ringde inte alla varningsklockor den gången? Redan den
historien visade ju att folkpartiet hade en partisekreterare med grava brister i omdömet."
 
    Så långt Hans Lindblad. Det är bara att instämma. Nu hoppas jag att den nye partisekreteraren låter, och tillåts låta, sin socialliberalism prägla fp i fortsättningen. Leijonborg och några till kommer ha fullt upp med att regera, så partiet blir i stor utsträckning partisekreterarens ansvar. Vi tror att Ullenhag också bättre lyssnar på medlemmarna än företrädaren - och bättre än tidigare partiledning.
            

Tycker en moderat att Erik Ullenhag är kantig, då är det bra!

Läser i Norrbottens-Kuriren (m) idag att politiske redaktören Bo Östman öser beröm över Anna Grönlund-Krantz (fp), som ju inte fick förnyat förtroende som riksdagsledamot för Norrbotten. Han beklagar att hon inte fick vare sig en ministerpost eller något annat (såvitt hittills bekant).
Samtidigt så betecknar (m)-skribenten fps nye partisekreterare som "kantig". Det tycker jag är bra. Att en moderat inte fullt ut gillar en folkpartist, det tyder på att folkpartisten nog har en egen profil. Och att denna profil inte är moderat, eller ens "moderat light". Erik Ullenhag är socialliberal, dvs är inte bara liberal i största allmänhet utan förenar detta med ett socialt ansvarstagande. Det är väl det som inte faller en moderatsympatisör på läppen.
Jag har i många sammanhang tidigare stött Anna Grönis. Dock något mera svalt på senare tid, pga att hon i alltför stor utsträckning har sympatiserat med den nya politik fp fört sedan ett par år. Den politik som dämpat ned socialliberalismen, och mera står för en kombination av batongliberalism och "moderat light". Desto mer välkomnar jag därför Erik Ullenhag som partisekreterare.

Börjar bli för mycket nu

Är det någon mera som tycker att det börjar bli för mycket nu? Det här med ministerskandalerna alltså. Både för mycket skrivet om det, och för många skandaler. OK, det var många med sossarna också, men de kom inte lika tätt. Och Anna Sjödin, hon hann inte bli minister, tack och lov. Men nu ska hon överklaga sin dom, där hon fälldes på ALLA punkter!
Dock, man ska inte anställa svarta barnflickor. Men det är mänskligt, pga nuvarande regler. Dvs, har man sådana inkomster som de felande ministrarna, då är det knappast mänskligt, bara snålt. Med fyra barn på fem år, då är det förstås inte mycket tid att tänka...
Man ska betala teve-avgift. Besynnerligt nog även om man inte ser, eller inte kan se teve. Det räcker att inneha en apparat. Det är knappast i enlighet med vad som kan sägas vara sunt förnuft. Om nu alla ska betala avgift, varför inte skattefinansiera det? Så slipper vi en extra indrivningsbyråkrati.
Samtidigt som detta ältas, och i viss mån är det befogat, så kommer de viktiga frågorna bort. Borde inte media granska såväl regeringens förslag som vad oppositionen gör nu? Nu när några ministrar "avrättats" redan inom en vecka.

Fantasiskt bra val, Erik Ullenhag

Nås så om valet av ny partisekreterare i fp, Erik Ullenhag. Ett utomordentligt val!!!
Så långt jag kan bedöma är det ett utomordentligt bra val!
En gedigen socialliberal!
Kan detta vara ett tecken på att man i partitoppen begriper att det är socialliberalism i praktiken som ska leda fp?

Bleke Bildt

Hör nu i radion att Bildt gjort ett uttalande om Politkovskaja. Men det framgick inte när det gjordes. Och jag suckar, oj så blekt det var. Här borde han ju verkligen ha tagit i ordentligt, markerat kraftfullt. Jag blev beklämd.

Har jag missat något, Carl Bildt?

Carl Bildt påpekade lite syrligt igår, måndag, att han inte hade 5-dgrs-vecka. Trots det så hörde eller såg jag ingen kommentar från vår nye utrikesminister om det fruktansvärda mordet på journalisten Anna Politkovskaja, vare sig i söndags eller igår. Mordet är ju ett klart brott mot yttrandefriheten, tryckfriheten och ett klart tecken på bristerna i den s.k. demokratin i Putins Ryssland.
Ingen bedömare tror annat än att makthavarna på ett eller annat sätt är inblandade. Jag hoppas verkligen att vi inte går in i den ryggradslösa och räddhågade diplomatin gentemot Ryssland igen. Som det var under Sovjettiden.
Regeringsförklaringen talade ju om en aktiv utrikespolitik. Varför tystnaden?
Eller har jag missat något, Carl Bildt?

Mörk morgon

... och Nord-Korea har sprängt en kärnvapenladdning. Den värsta diktaturen i världen just nu. Där miljoner människor svälter. Med en nyckfull diktator, med stort behov att hävda sig.
Det är verkligen en mörk morgon, och en farlig utveckling på gång.
Hur kan någon tro att det finns ett bättre alternativ än demokrati? Trots demokratins alla brister.

Diktatorers största fiender

Så har det hänt igen. En journalist har brutalt mördats, Anna Politkovskaja, känd kritiker av den ryska brutala ockupationen i Tjetjenien. Hon var precis på väg att avslöja nya tortyrmetoder i Tjetjenien när hon sköts i en hiss. Avrättad.
Om det var den ryska regimen som direkt stod för mordet vet vi inte, men indirekt var det säkert så. Putins "demokrati" gillar inte de som tycker annorlunda, åtminstone inte om de säger vad de tycker eller avslöjar för mycket av hur makthavarna sköter sig.
Och det är ju så att det värsta diktatorer vet är journalister och författare. De står ju för det fria ordet.

Behövs ett renodlat liberalt parti?

Detta inlägg var tänkt för www.liberalerna.nu men var visst för långt för att min dator skulle orka skicka det dit. Därför här nu då. I lätt omarbetat form.

På frågan "behövs ett renodlat liberalt parti" svarar jag JA. Men vill precisera det till "ett socialliberalt parti". Så kommer då tolkningsfrågorna.
Folkpartiet hade under Ohlins tid knappast som övergripande mål att vara vare sig ett liberalt eller socialliberalt parti. Det ville vara ett folkets parti, ett brett ickesocialistiskt parti (och var det mellan 48 och 58), med inte bara "stadsliberaler" utan stora inslag av arbetarliberaler, av frisinnade (dvs folkrörelsefolk fostrade i praktisk liberal och demokratisk anda, men som kanske inte alltid fördjupat sig i J S Mills o kompani), det var vänstermänniskor som inte kunde acceptera vare sig socialismen eller högern.
Därför var fp i de flesta avseenden ett parti grundat på just socialliberalism (även om det ordet uppenbarligen kan definieras något olika).
Idag finns liberala inslag i de flesta partier. T.o.m. socialliberala inslag i några. Däremot har det uttunnats inom fp på senare år.
Här vill jag säga att liberalismen nog i viss mån kan sägas ha segrat, åtminstone temporärt. Däremot ligger det illa till med socialliberalismen - inom fp. Dvs inom fps nuvarande ledning, annat än till namnet.
Samtidigt så menar jag att socialliberalismen har en större potential, kan nå betydligt större väljarandel, än ett "renodlat" liberalt parti. Detta eftersom renodlad liberalism förknippas alltför mycket med hård ekonomi, och med verklighetsfrämmande teoretiserande.
Det finns en hel del människor inom andra partier än i fp, som betecknar sig som socialliberaler. Och om man bättre marknadför begreppet är jag övertygad om att många, många väljare skulle inse att de själva är socialliberaler - och inte socialdemokrater eller centerpartister eller något annat.

Var hitta eftervalsdebatt om fps framtid.

Visst sägs o skrivs en del om fp efter valet i radio och i dagstidningar, men av olika skäl så blir det ganska slumpmässigt vad som kommer fram. Kanske är debatten ändå större än man kan tro. Det är inte bara jag som skriver...
Det finns ju t ex en socialliberal debattsite www.socialliberal.nu med några länkar.
Veckotidningen NU har en del debatt.
Och så har det, med viss fördröjning, kommit igång flera intressanta debatter på det "interna" nätverket www.liberalerna.net
Jag skulle önska att fler tog del av dessa debatter, och att fler deltar också! Fps framtid är faktiskt viktig. Ska fp åter bli ett parti som styrs av klara socialliberala värderingar eller inte? Om ej, vart tar socialliberalismen vägen?
Var finns socialliberalismen nu?
Etcetera.

Mera ministerprat

Intressant att NorrbKuriren (m), ofta mycket M, har frågetecken inte bara inför Nyamko Sabuni (OK, vi får ge henne en chans...) utan också inför inte mindre än fem av de nya m-ministrarna. Nämligen Tobias Billström, Christina Husmark-Pehrson, Maria Borelius och Beatrice Ask. Den senare menar han kan bli ett sänke för regeringen. Även Mikael Odenberg har hamnat fel, bättre försvarsminister tycker NK borde vara Ola Sundell från Jämtland.

F.ö. anser ledarskribenten Bo Östman att m borde ha varit mera generös emot koalitionsbröderna, lämnat några poster till de andra. Inte minst eftersom det verkar som att flera av m-ministrarna är rena utfyllnaden...

Ja, visst är det skönt med folk som vågar tycka annorlunda än partiledningen!!!

Betr Sabuni och integrationspolitiken

Jag vill förtydliga betr Nyamko Sabuni. På många sätt är hon en tydlig liberal, om socialliberal är mera osäkert. Hon är skärpt, bra i debatter och verkar oftast påläst. Men varför sätta henne på integrationsministerposten? Bara för att hon är invandrare och har en hudfärg som "syns"? Är inte det lite gottköpt och samtidigt övertydlig opportunism?
Betr jämställdhetsfrågor vet jag inte tillräckligt om henne, men man kan ju hoppas. Illavarslande var dock hennes utspel om gyn-kontroll av småflickor, det var inte speciellt liberalt. Saknade dessutom fingertoppskänsla. Att kvinnlig omskärelse är en styggelse, som måste bekämpas, det är en sak. En annan är den integritetskränkning som hennes förslag innebär.
Jag menar också att i långa, viktiga stycken var det olyckliga ställningstaganden som Nyamko och Mauricio Rojas tog när de två stod för fps integrationspolitiska utspel härom sistens. Nu har ju också Mauricio lämnat frågorna om integrationspolitik, och det är nog en välgärning för fps profil som ett invandrarvänligt parti.
Frågan är bara vilken profil det får med Nyamko som minister för detta! Hennes bakgrund är visserligen som barn till en politisk flykting. Men det var länge sedan, och i övrigt verkar hon inte ha någon större kontakt med breda invandrargrupper heller.
Min kommentar alltså, Nyamko Sabuni är en bra kvinna, men på fel plats.

Och migrationsfrågorna ska väl Tobias Billgren (m) ta hand om. Inklusive att få fason på MIV? Eller? Det torde bli en tuff uppgift. Om han är vuxen den återstår att se. Å andra sidan bör det vara svårt att göra det sämre än "utvisningsministern" Barbro Holmberg.

Ministrarna, en "lustig" blandning

Tack gode Gud att inte Johan Pehrson (fp) blev ny justitieminister, men Beatrice Ask (m)är så här spontant ingen höjdare heller. På sätt och vis var väl detta att Carl Bildt accepterade att bli utrikesminister en överraskning. Lämplig, ja kanske, men överraskande ändå.
Moderaterna la beslag på hälften av ministerposterna, förutom att de tog de flesta av de tunga posterna (inkl att ju Reinfeldt är statsminister) plus att m tog talmansposten.
Anders Borg på finans låter lite riskabelt, medan Maude Olofsson känns tryggare på näringsministerposten. Göran Hägglund på socialdep bör kunna bli bra, men nog borde det varit ett departement för fp, för en folkpartist med socialliberal förankring.

Ett par mindre överraskningar är Cecilia Stegö som kulturminister och Nyamko Sabuni som integrations- och jämställdhetsminister. I det senare fallet blir det förstås gränsdragningsfrågor till Tobias Billström som migrationsminister... Att Andreas Carlgren (c) återvänder till politiken var en överraskning, men en god sådan.

Cecilia Malmström (fp) som EU-minister är givetvis ett utmärkt val, men en moderat som biståndsminister (Gunilla Carlsson), hm, man får farhågor.

För övrigt får man väl tillstå att flera av de andra nya ministrarna är tämligen okända, även för den politiskt intresserade. Och behövs verkligen en särkild jordbruksminister?

Men nej, Bengt Westerberg (fp) saknas, och inte heller förre kd-ledaren Alf Svensson fick vara med.

Lyckad asyllag?

Peter Eriksson sa i morse att asyllagen varit bra. Hm. Detta med anledning av att MIV självt (!) gjort en utvärdering av hur de skött den tillfälliga lagen som skulle ge asylsökande som först nekats asyl en ny chans. Då framställdes det som att praktiskt taget alla skulle beviljas uppehållstillstånd.
Så blev det inte. Bara ca 60% fick stanna. Men med det är miljöpartiets Peter Eriksson nöjd.
Det är inte jag, och jag tror inte att jag är ensam om det. Lagen tillkom ju främst pga den vidriga behandlingen av asylsökande med barn, som ofta hade blivit apatiska. Och MIV och dåvarande utvisningsministern Barbro Holmberg hade ju gjort ett stort antal underliga avvisningsbeslut. Summan var en stor SKAM för Sverige, och katastrof för de som fått nej.
Nu kan vi bara hoppas att MIV får nya riktlinjer och en ny minister som vägleds av humanism och som inte försöker leva upp till epitetet Utvisningsminister.

Är fps dataskandal i själva verket en S-skandal?

Rubrik på nätet: SSU:are fick inloggning till fp. (SvD).
I vissa avseenden är hela denna affär våldsamt överdriven. Ett vilt inloggande och försök att ta sig in på "okända" sidor på nätet är flitigt förekommande, spec tydligen bland ungdomar.
Men, handläggningen av det hela från fp-toppens sida är en katastrof, trots detta. Vad än opinionsundersökningar säger, så har inte bara "skurkarnas" anseende skadats, utan även Lars Leijonborgs. Så illa får inte en partiledare sköta detta.
Men nu rullar det hela ett varv till. SSU-ombudsmannen Niklas Sörman lämnade ut de hemliga inloggningsuppgifterna till socialdemokraternas nätverk Sapnet till folkpartiet. SAMTIDIGT fick han tillgång till hemliga inloggningsuppgifter från folkpartiet. Det blir allt virrigare.
Sossarna har alltså haft motsvarande uppgifter till fps nätverk! Att de säger sig inte ha använt dem har väl knappast större trovärdighet än när fp säger det. Trots Marita Ulvskogs brösttoner!
Enligt sossarnas partikassör Tommy Ohlström har inloggningsuppgifterna inte använts. Men de har ändå informerat fp:s riksdagsledamot Christer Winbäck om att inloggningsuppgifterna till hans riksdagsdator är på drift.
Niklas Sörman har alltså inte enbart berättat om inloggningsuppgifterna till Sapnet för Nicklas Lagerlöf, tidigare ordförande i Liberala ungdomsförbundet Väst (Luf). Han fick samtidigt veta Winbäcks inloggningsuppgifter.
Tommy Ohlström träffade Niklas Sörman på onsdagen och han bekräftade då att det var han som lämnade ut inloggningssuppgifterna till Sapnet och att han också vid några tillfällen själv använt sig av dem.
Hur ska det sluta detta? Är det i själva verket en s-skandal? Var det, som en del konspirationsteoretiker menat, en riggad fälla? Riggad av sossarna, genom SSU? Inte vet jag, men ju mer detta snurrar, ju snurrigare blir det.

Gröt och löner

När jag står och ska laga till min gröt så hör jag en diskussion om lönestatistik. Tror nog inte att så många av debattörerna äter gröt till vardags. För dem blir det nog dyrare mat, ofta hotellfrukostar eller uteluncher, som andra betalar. Som för de fackliga toppar som just resonerat.
LO påstår att tjänstemännen "fått" en väldigt bra löneutveckling de sista tio åren, och jämför då med offentliganställda LO-jobbare. Siffor för LO-sidan nämndes på 19.000 i månaden och för privata tjänstemän på 27.000 i månaden.
För mig är det rena fantasilönerna bådadera. Därför gröten.
Frågan är dock om det är relevanta jämförelser, däri ger jag SIF-företrädaren rätt. Varför jämföra privata tjänstemän med offentliganställda på LO-sidan? Det är väldigt olika världar, även om båda sidorna har genomlevt stora omställningar.
Vore det inte mera rimligt att jämföra tjänstemän på privata respektive offentliga sidan? Eller LO-anställda inom offentlig resp privat sektor!
Eller så jämföra tjänstemän med arbetarna inom privata sidan, vilket har fått bäst utveckling? Och detsamma inom offentliga sida.
Av många tänkbara jämförelser har LOs företrädare lyckats välja den minst relevanta. Kan just undra varför?

Fri invandring för tillväxt?

Hör i radion att handelsbankschefen förordar fri invandring till Sverige. Det skulle ge tillväxt och därmed bättre ekonomi för hela Sverige. En sund och riktig synpunkt, tyvärr alltför ovanlig i dagens debatt, där rädslan överväger...
Att han påpekar att det är bra av humanitära skäl, det gör inte saken sämre!
Jag vill instämma.

s-kritik mot Göran P

Tycker nog att den interna s-kritiken mot Göran Persson hittills varit väldigt försiktig och lågmäld. Man har gått som katten kring het gröt. Men idag kommer i alla fall ett tungt inlägg från eu-parlamentarikern Jan Andersson (s) i en debattartikel i DN. (Det är ju när det debatteras där som det uppmärksammas, hm.)

På köpet får Marita Ulvskog en släng av sleven också. Partiet (nå, retoriken iaf) drevs åt vänster som svar på moderaternas (retoriska) glidning in emot mitten. (Partiernas verkliga-praktiska politik är mera svårbestämbar, anser jag.) Det var taktiskt fel anser Jan A, som menar att därigenom så blev det lätt för sossar med mittensympatier att gå till moderaterna, skrämda av s vänstersväng och sällskap med vänsterpartiet. Att samarbeta med tillväxtfientliga v och mp är också en anledning till valförlusten.
Men Jan A lyfter också fram Göran Perssons ledarstil, som mera går ut på makt än politik. Interna kritiker bestraffas medan ja-sägare belönas.

Och visst, nog är Jan Anderssons analys bestickande. Den s.k. förnyelsen inom s kom av sig för många år sedan. Makten blev viktigare än innehållet i politiken. Något som vi känner igen från andra partiers förändring också.

norrländskan uppmärksammar fps situation

Citerar ur NSDs ledare den 30 sept. Var så goda.
" Tyst i fp.


Även fp borde ha goda skäl för att idka viss självkritik.
Det socialdemokratiska partiet har inlett en period med självrannsakan och självkritik efter bakslaget i höstens val. Göran Persson har klivit åt sidan. En valanalysgrupp ska tillsättas. Partisekreteraren Marita Ulvskog ifrågasätts. Olika s-debattörer efterlyser nya grepp och förnyelse. En extrakongress ska genomföras 16-18 mars 2007.
---
I folkpartiet, som gjorde ett ännu sämre val, är det dock nästan tyst som i graven.

Folkpartiet fick stöd av bara 7,5 procent av väljarna och får uppleva hur riksdagsgruppen nu nästan halveras.

Partiet backar från 48 riksdagsmandat till 28 platser. ---
Men ändå framstår folkpartisterna som alltigenom nöjda med valet. De kritiska rösterna är få. Få ifrågasätter partiledaren Lars Leijonborg eller den politiska inriktningen.

Visst, det finns vissa undantag. I sin blogg diskuterar piteliberalen Lars-Erick Forsgren (www.freewebs.com/larserick) folkpartiets väg bort från socialliberalismen.

En liknande analys gör förre chefredaktören Olof Kleberg och fp-riksdagsledamoten Gunnar Andren i folkpartiets tidskrift Nu.

Men något stort räfst och rättarting verkar inte pågå i folkpartiet. Partiledaren Lars Leijonborg framställer sig som en av valets segerherrar, trots att det egna partiet kommer att få bara marginell betydelse och högst fyra statsrådsposter i den nya borgerliga regeringen.

Valresultatet ger nämligen ett klart och entydigt besked. Moderaterna är större än de tre andra borgerliga partierna tillsammans. Det betyder att det blir moderaterna - inte folkpartiet - som kommer att hålla i både taktpinnen och förstafiolen i den nya regeringen.

Folkpartiet är en förlorare, ingen vinnare, i årets val. Viss självkritik borde det föranleda.



Publicerad: 2006-09-30 00:00
Olov Arbrahamsson"

Tja, något mera har det nu börjat diskuteras. Då tänker jag främst på "liberala nätverk" www.liberalerna.net
Men nog är det märkligt tyst. Och det är illavarslande.

Guillou om fps kris

Har just läst AB (på nätet), där Jan Guillou skrivet om fps kris efter dataskandalen och valnederlaget. Jag rekommenderar alla att läsa det. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,896957,00.html

Man kan ju knappast anklaga Jan Guillou för att vara folkpartist eller socialliberal heller för den delen, men nog träffar han rätt i långa stycken i sin analys. Dessutom drastiskt formulerat.
Jag citerar ett litet stycke:
Sverige behöver nämligen ett demokratiskt oantastligt liberalt folkparti. Och de som fallit, eller kommer att falla i folkpartiledningen, var gänget som styrde om folkpartiet från ett socialliberalt parti - minns någon Bengt Westerberg? - till ett parti som föraktfullt avfärdade sin tidigare politiska linje som "snällism". Nu skulle man inte vara snälla längre utan ägna sig åt hårdare tag mot framför allt invandrare, precis som danska venstre, det parti man kopierade.
Om hela detta gäng försvinner, dessutom efter ett förkrossande valnederlag (de utlänningsfientliga rösterna gick till mer öppet utlänningsfientliga krafter), så får de liberala folkpartisterna chansen att under en hel mandatperiod återgå till liberalism. Och det är faktiskt oerhört betydelsefullt för oss alla.
Det får nämligen inte finnas någon spricka i den demokratiska muren nu när sverigedemokraterna på allvar blivit ett hot.
Så långt Guillou. Som sagt, läs det.

Public service är bra

Jadå, public service radio (och tv) är bra. I huvudsak. Ibland mycket bra.
Och då alldeles speciellt satirprogrammet, med samma namn, i P1 i "Godmorgon världen", söndagsförmiddagarna.
Idag t ex den festliga buggningsgrejen där Thomas Bodström buggade alliansens förhandlingar. Eller när Lars Leijonborg ska beställa en resa till "24-åringen", och frågar om internet på hotellrummet ingår i priset... eller Margareta Winberg ringer och frågar vilka som vann valet. Och jublar när Reinfeldt vann, för då slipper hon jobbet i Brasilien och kan komma hem till Sverige....
Obetalbart!