Så är då juli månad slut, detta år, i morgon då.
En omväxlande månad på många sätt, väder, klimat. Torka. Översvämningar. Orolig storpolitik. Fortsatt aggressivt anfallskrig av Ryssland - Putin emot stoiskt kämpande Ukraina. Turkiet en orosfaktor, där Erdogan av inrikespolitiska skäl fortsätter att motsätta sig att Sverige och Finland ansluter sig till försvarspakten NATO. Och Ryssland bombar och saboterar att spannmålsexporten från Ukraina kommer igång, samtidigt som svälten ökar på många håll i världens fattigaste länder.
I Sverige en valrörelse som knappt märks, ställningskrig där M och KD vill ta över regerandet, genom att stödja sig på extrempartiet SD, som helst vill hålla taktpinnen i en ny regering. C är enda mittenpartiet. Och L vill in i en M-SD-regering. Fjäskar för SD, som inte bryr sig. SD behöver inte, och vill inte ha in något inflytande från "vänsterliberaler" (som om L vore det, haha) i den regering som SD vill styra över. Märkligt att en del väljare, enl SIFO, tror på att L kan eller ens vill föra en politik som skulle påminna något om den socialliberalism som fp en gång stod för...
Vi socialliberaler är hemlösa. Framtiden är osäker, dyster. Och inflationen är rekordhög.
Jag skriver sällan på min blogg (mina bloggar). Något mer kommenterar jag på Facebook. Kolla gärna där, om ni vill.
(Tillägg) En liten kommentar till hur jag mått och mår efter covid-19 (mm) finns i kommentarerna på den blänkare i Facebook om denna bloggpost.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
30 juli 2022
Så är juli slut detta år, och sen då?
Etiketter:
inrikespolitik,
L,
Ryssland,
Storpolitik,
valrörelse
17 juli 2022
Gillar Jimmy Carter, r&r-presidenten
Såg teve-dokumentären i lördags om Jimmy Carter, som rubricerades som rock-n-rollpresidenten. Har alltid gillat honom. Men inte precis för att han var en rock-vän. Det hade jag inte kläm på då.
Möjligen p g a att jag inte hade mycket tid att hänga med i världspolitiken de år han var president och åren där omkring.
Han verkade sympatisk och trevlig. En bra kontrast till watergatefifflaren Nixon (repl) och dennes efterträdare Gerald Ford (var det väl?), som hade svårt att gå nedför trappan från flygplanen och verkade sååå försiktig att göra något.
Men Jimmy Carter var en frisk fläkt i förhållande till dessa män. Demokrat, mänsklig, icke det minsta rasist - tvärtom. Inte en proffspolitiker (men varit guvernör), jordnötsfarmare, utan förmögenhet, men bred utbildning. Och han gillade musik i största allmänhet, som jag minns det. Men hade problem med Iran - det s k gisslandramat, Ayatollorna.
Filmen visade nu att han gillade Dylan, och han var uppvuxen med gospel, och folkmusik Och jazzusik. Och föraktade inte heller rockmusik Allen Brothers m fl. Och Elvis. Och musikerna gillade honom, och han dem. De ställde upp för honom i valkampanjen, vilket också innebar att han fick in pengar till reklam och andra kampanjkostnader.
Han jobbade hårt som president, och med gott stöd av sin hustru Rosalyn.
Men han hade en egenhet. Hans rådgivare sa att det-och-det förslaget, ställningstagandet skulle vara bra för honom politiskt, se bra ut... Men det var inte det viktiga för Jimmy Carter, som faktiskt också varit militär (trots sin jordnära religisotet och förkärlek för jazz- och gopel och rock (musiker som inte alltid var så "rena").
Nej, det viktiga var om saken, förslaget, lösningen var RIKTIGT, rätt - moraliskt och socialt. Inte om det bara såg bra ut politiskt-taktiskt.
OK.
Och Iran-krisen där Ayatollorna, den islamska elit som tagit makten och tagit USA-gisslan (för att få tillbaka den avsatte och sjuke Shahen, för att avrätta honom) det gick inte bra. Carter ville inte tillgripa våld, starta ett krig, utan försökte förhandla med ayatollväldet. Lönlöst, och han fick åtskillig kritik för sin "vekhet" av aktivister, hökar som ville se hårda tag. Men en militär aktion skulle innebära gisslans död, och många andras på båda sidor.
Hans popularitet gick ner, bensinen steg liksom inflationen. Och republikanen Ronald Regan vann valet.
DOCK, Carter lyckades till slut få loss gisslan, utan blodsutgjutelse. Men bara en kort tid före det att Regan tillträdde som ny president.
Och Carter avgick utan större åthävor. Återvände till Planes. Men tämligen snabbt aktiverade han sig i olika wellfarefrågor. Bekämpade sjukdomar, t ex aids, drev fredsfrågor, som "ambassdör" för fred och försoning (med eller utan officiellt stöd). Till slut uppmärksammades det av Nobelpriskommittén så att han fick Nobels fredspris 2002. Vad jag minns var det ingen som ifrågasatte den utnämningen...
Nu är Jimmy Carter 98 år, och vidhåller att musiken är en välgörande, samarbetsskapande kraft. Och vid god vigör när filmen spelades in 2018.
Redan som president bjöd han ofta in musiker till Vita huset. Sådana som Dizzy Gillespie (som fick Carter att sjunga i bop-klassikern "Salt peanuts"!) och Charles Mingus med många fler.
Tyckte mig se Dexter Gordon, ts, också i en glimt.
Verkligen synd att han inte omvaldes för ytterligare mandatperiod, rock n rollpresidenten Jimmy Carter.
Etiketter:
Allen Brothers,
Dylan,
Elvis,
folkmusik,
fredspristagare,
gisslandramat,
gospel,
jazz,
Jimmy Carter
16 juli 2022
Robertsfors och Forsgrens historia
Robertsfors. Ett samhälle i Västerbotten. Som Eric Forsgren skildrat historien om. Robertsfors var det samhälle där min far (Erik Valfred Forsgren f.1891, d 1982), växte upp i, tillsammans med sin far Erik Anton Forsgren och sin syster Vanja Theresia Forsgren.
Författaren, Eric Forsgren (f. 1928, d 2018) till boken om Robertsfors historia, känd bl a som teve- pionjären betr att skildra övre Norrland, växte också upp i Robertsfors sina första sjutton år. Vi är släkt. Min far och Erics far Signar F var kusiner (om jag minns rätt vad pappa berättde för mig ngn ggn på 1970-talet.)
När jag (och bl a min son, som också heter Erik) nyligen for ner till Robertsfors (och Sikeå, där pappa påbörjade sin färd till Amerika), för att se till en familjegrav där och "förgylla" texten på gravstenen, så införskaffdes också Erics skrift om Robertsfors.
Min far var utbildad målare, men en tid innan min far åkte västerut så arbetade han vid kraftverksbygget i Fredriksfors lite nordväst om själva Robertsfors samhälle.
Primärt gjordes inköpet för att se om vi kunde hitta några intressanta notiser i den med personliga kopplingar. Några fanns, men också sådant som var av lite vidare kopplingar. Samt en väldigt gedigen historik över Robertsfors och bygden långt, långt bakåt i tiden - och fram till slutet av 1990-talet.
När jag bläddrade i boken var bland det första jag såg att en familj Forsgrenare var mycket aktiva i Roberstsfors musik- och kulturliv från 1960-talet och flera decennier framåt. Lennart och Vivi-Anne Forsgren. Något som jag inte noterade då, upptagen av värnpliktsutbildning på I 14 i Gävle och av annat
Under 1980-talet var jag kyrkokamrer i Skellefteå St Olovs församling (pendlande från Piteå), Kyrkoherde i St Olov var då Lennart Edquist. Ser i boken att Lennart Eq tidigare var präst i Robertsfors, 1968-72, helt okänt för mig - och min koppling via förfäder till R-fors, och f ö även till Boliden, var säkert helt okänt för honom.
I boken hittar jag också en bild av missionskyrkan i R-fors, där min far var aktiv medlem, efter hans återkomst från USA 1920, och till slutet av 1920-talet, då han flyttade till Boliden - och blev aktiv där i missionsförsamlingen, byggde kyrkan där och några år var församlingens ordförande.
Från tidigt 50-tal växtr jag upp i Vallsta, Arbrå kommun, och där fanns en provinsialläkare som hette Grapengiesser (som undersökte mig ett antal gånger). Nu ser jag att i Robertsfors fanns några decennier tidigare en bruksdisponent vid namn Grapengiesser. Det är väl inte en alltför vågad gissning att dessa herrar var släkt..
Plats här kanske att inflika att min mor var Gertrud Margareta Forsgren, född Carlsson, i Sollefteå. Hennes föräldrar var Carl Leonard Carlsson - C.L. eller ibland, familjärt kallad Leonard, och Lydia Carlsson (Lidström).
Mer om dessa, och mammas syskon, finns här och där (t ex i bloggen Forsgrens bilder) ... och mer kan komma så småningom i denna blogg. Kanske, eller i en separat bloggpost. Det finns mycket, delvis nyligen upptäckt, material om dem också. Liksom om pappa och hans förfäder. Puh.
( måste här göra ännu en paus, hoppas senare hinna och byggga vidare på texte med mer om orten och kopplingar till Forsgrens historia... "släktforskning"
kolla gärna nu och då )
Författaren, Eric Forsgren (f. 1928, d 2018) till boken om Robertsfors historia, känd bl a som teve- pionjären betr att skildra övre Norrland, växte också upp i Robertsfors sina första sjutton år. Vi är släkt. Min far och Erics far Signar F var kusiner (om jag minns rätt vad pappa berättde för mig ngn ggn på 1970-talet.)
När jag (och bl a min son, som också heter Erik) nyligen for ner till Robertsfors (och Sikeå, där pappa påbörjade sin färd till Amerika), för att se till en familjegrav där och "förgylla" texten på gravstenen, så införskaffdes också Erics skrift om Robertsfors.
Min far var utbildad målare, men en tid innan min far åkte västerut så arbetade han vid kraftverksbygget i Fredriksfors lite nordväst om själva Robertsfors samhälle.
Primärt gjordes inköpet för att se om vi kunde hitta några intressanta notiser i den med personliga kopplingar. Några fanns, men också sådant som var av lite vidare kopplingar. Samt en väldigt gedigen historik över Robertsfors och bygden långt, långt bakåt i tiden - och fram till slutet av 1990-talet.
När jag bläddrade i boken var bland det första jag såg att en familj Forsgrenare var mycket aktiva i Roberstsfors musik- och kulturliv från 1960-talet och flera decennier framåt. Lennart och Vivi-Anne Forsgren. Något som jag inte noterade då, upptagen av värnpliktsutbildning på I 14 i Gävle och av annat
Under 1980-talet var jag kyrkokamrer i Skellefteå St Olovs församling (pendlande från Piteå), Kyrkoherde i St Olov var då Lennart Edquist. Ser i boken att Lennart Eq tidigare var präst i Robertsfors, 1968-72, helt okänt för mig - och min koppling via förfäder till R-fors, och f ö även till Boliden, var säkert helt okänt för honom.
I boken hittar jag också en bild av missionskyrkan i R-fors, där min far var aktiv medlem, efter hans återkomst från USA 1920, och till slutet av 1920-talet, då han flyttade till Boliden - och blev aktiv där i missionsförsamlingen, byggde kyrkan där och några år var församlingens ordförande.
Från tidigt 50-tal växtr jag upp i Vallsta, Arbrå kommun, och där fanns en provinsialläkare som hette Grapengiesser (som undersökte mig ett antal gånger). Nu ser jag att i Robertsfors fanns några decennier tidigare en bruksdisponent vid namn Grapengiesser. Det är väl inte en alltför vågad gissning att dessa herrar var släkt..
Plats här kanske att inflika att min mor var Gertrud Margareta Forsgren, född Carlsson, i Sollefteå. Hennes föräldrar var Carl Leonard Carlsson - C.L. eller ibland, familjärt kallad Leonard, och Lydia Carlsson (Lidström).
Mer om dessa, och mammas syskon, finns här och där (t ex i bloggen Forsgrens bilder) ... och mer kan komma så småningom i denna blogg. Kanske, eller i en separat bloggpost. Det finns mycket, delvis nyligen upptäckt, material om dem också. Liksom om pappa och hans förfäder. Puh.
( måste här göra ännu en paus, hoppas senare hinna och byggga vidare på texte med mer om orten och kopplingar till Forsgrens historia... "släktforskning"
kolla gärna nu och då )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)