Mardrömmen - om partisekreterare

Erik Ullenhag ska bli ny partisekreterare för fp. Det är en glädjande nyhet för en socialliberal som känt sig vilsen under några år. Den gamle partisekreteraren var ju mera av sk spindoktor än idéolog, samtidigt som de socialliberala krafterna pressats tillbaka av batongliberaler och "moderat ligth"-folk.  Här nedan citerar jag med upphovsmannens tillstånd en krönika som han hade införd i Gefle Dagblad den 26 sept. Skribent är Hans Lindblad, fd fp-riksdagsman och politisk skribent. Det är uppenbart att vi är många som hittills betraktat sig som folkpartister, pga sin socialliberalism, haft svårigheter vid årets val.

    "Jag har deltagit i valkampanjer sedan 50-talet. Som folkpartist har jag argumenterat för egna idéer och mot företrädare för andra partier. Men i år blev det en mardrömssituation, då det främsta hotet mot folkpartiet tycktes vara partisekreterarer Johan Jakobsson. Det upplevdes som ett stort förräderi mot tiotusenstals fp-medlemmar och valarbetare.
    Hade Johan Jakobsson skött sitt jobb skulle dataintrånget hos socialdemokraterna ganska enkelt ha kunnat klaras upp i mars, när Jakobsson enligt egen uppgift fick reda på det. Han skulle naturligtvis omedelbart ha kontaktat Marita Ulvskog och berättat vad som hänt. Ulvskog var då själv mitt uppe i en skandal där en tjänsteman i hennes partihögkvarter ertappats med en rad lögnaktiga mejl till tidningar och andra rörande Fredrik Reinfeldt. Tillsammans skulle de två partisekreterarna ha kunnat gå med ett uttalande om att de två uppdagade affärerna är exempel på missbruk av datorer i politiskt arbete, i de här fallen förtal och otillbörliga intrång.
Eftersom datorer används alltmer i partiernas informationsverksamhet är det viktigt för alla medlemmar att noga ge akt på hur man använder den nya tekniken så att inte viktiga värden skadas.
    Det går inte att skylla det inträffade på den 24-årige Per Jodenius. De dataintrång han gjorde var olagliga, även om han själv kanske inte var medveten om det. Det avgörande är att varje parti måste kunna hantera uppdagade oegentligheter. Johan Jakobsson struntade i detta, och därmed är han, och inte Jodenius, ansvarig för att folkpartiet hade en "tickande
bomb", som kunde brisera när som helst. Det ska ett parti aldrig ha, och dessutom var det valår och bomben låg i socialdemokraternas datasystem. Det är helt ofattbart att Jakobsson försatte folkpartiet i denna situation.
    Som om inte detta var nog gjorde Jakobsson skadan ännu mycket värre genom att när bomben exploderade förnekade all vetskap. Han hade därmed brutit mot båda grundreglerna i all krishantering, "lägga alla kort på bordet" och "ljug aldrig". Watergate, Levinsky, svenska skandaler i kommuner, företag
och stat, alla har visat att den som bluffar bara gör skadan värre.
Jakobssons första reaktion var alltså en lögn, och det gör att han andra versioner kring vad som hänt också måste omges med stora frågetecken.
    När det stod klart att Jakobsson ljugit borde Lars Leijonborg ha avskedat honom med omedelbar verkan, i stället för att vänta till dess Jakobsson själv begärde avsked. Leijonborg hade uppenbart svårt att snabbt inse att
hans närmaste man förrått partiet och djupt förgripit sig mot grundläggande principer. Det kan ha att göra med att Leijonborg tror människor om gott. En person med hårdare nypor skulle rimligen ha reagerat snabbare, men samtidigt
kan jag erkänna att det inte enbart är av godo att ha mer hårdhudade gestalter på ledande politiska poster. Empati behövs, men den får inte gå över gränsen till vänskapskorruption. Ännu på torsdagen, tre dagar före
valet, verkade Leijonborg - kanske ensam i hela Sverige - oklar över om partisekreteraren ljugit.
    Jakob Johansson är tveklöst den värsta olycka som drabbat folkpartiet i modern tid. I vintras blev det känt att Jakobsson gått in i EU-parlamentarikern Maria Carlshamre privata e-post och sedan med användande av uppgifter därfrån sökt påverka ledaravdelningen vid tidningen Barometern i Kalmar att ändra i en ledare som handlade om konflikten mellan Carlshamre och Jakobsson. Varför ringde inte alla varningsklockor den gången? Redan den
historien visade ju att folkpartiet hade en partisekreterare med grava brister i omdömet."
 
    Så långt Hans Lindblad. Det är bara att instämma. Nu hoppas jag att den nye partisekreteraren låter, och tillåts låta, sin socialliberalism prägla fp i fortsättningen. Leijonborg och några till kommer ha fullt upp med att regera, så partiet blir i stor utsträckning partisekreterarens ansvar. Vi tror att Ullenhag också bättre lyssnar på medlemmarna än företrädaren - och bättre än tidigare partiledning.