Detta inlägg var tänkt för www.liberalerna.nu men var visst för långt för att min dator skulle orka skicka det dit. Därför här nu då. I lätt omarbetat form.
På frågan "behövs ett renodlat liberalt parti" svarar jag JA. Men vill precisera det till "ett socialliberalt parti". Så kommer då tolkningsfrågorna.
Folkpartiet hade under Ohlins tid knappast som övergripande mål att vara vare sig ett liberalt eller socialliberalt parti. Det ville vara ett folkets parti, ett brett ickesocialistiskt parti (och var det mellan 48 och 58), med inte bara "stadsliberaler" utan stora inslag av arbetarliberaler, av frisinnade (dvs folkrörelsefolk fostrade i praktisk liberal och demokratisk anda, men som kanske inte alltid fördjupat sig i J S Mills o kompani), det var vänstermänniskor som inte kunde acceptera vare sig socialismen eller högern.
Därför var fp i de flesta avseenden ett parti grundat på just socialliberalism (även om det ordet uppenbarligen kan definieras något olika).
Idag finns liberala inslag i de flesta partier. T.o.m. socialliberala inslag i några. Däremot har det uttunnats inom fp på senare år.
Här vill jag säga att liberalismen nog i viss mån kan sägas ha segrat, åtminstone temporärt. Däremot ligger det illa till med socialliberalismen - inom fp. Dvs inom fps nuvarande ledning, annat än till namnet.
Samtidigt så menar jag att socialliberalismen har en större potential, kan nå betydligt större väljarandel, än ett "renodlat" liberalt parti. Detta eftersom renodlad liberalism förknippas alltför mycket med hård ekonomi, och med verklighetsfrämmande teoretiserande.
Det finns en hel del människor inom andra partier än i fp, som betecknar sig som socialliberaler. Och om man bättre marknadför begreppet är jag övertygad om att många, många väljare skulle inse att de själva är socialliberaler - och inte socialdemokrater eller centerpartister eller något annat.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
1 kommentar:
Såhär nästan 2 år senare kan jag notera att liberalismen backat rejält i alla partier, just nu främst manifesterat av hur FRA-frågan misskötts.
Och socialliberalismen definieras alltmer olika. Har blivit en etikett för en del, ofta utan innehåll, men är för andra en spottkopp. Såväl socialister som höger anser socialliberalism som ngt slags halvsossar. Ack så fel.
Att det ska vara så svårt med ideologi. I både teori och praktik.
Skicka en kommentar