Förfärande julhälsning om kortsiktig egoism

  Jag förfäras. Enl TT (redovisad i dagens PT)  så visar en opinionsundersökning att fler är negativa till biståndet. En orsak är att inte bara (det inkrökta, alltid negativa) SD utan även moderaterna ändrat sin svalt positiva attityd till en uttalat negativ inställning. Den kortsiktiga egoismen breder ut sig. Men, fortfarande så anser en klar majoritet (60%) att svenskt bistånd bidrar till en bättre värld.    
  Vilken dyster julhälsning. Julen har ju länge varit en givandets högtid, med generositet och omtanke. Men alltmer kommersialiserad, stressande.  Det svenska biståndet har dock sedan senare delen av 1970-talet haft en bred, mycket bred uppslutning av svenska folket, även om det förekommit smärre fluktuationer mellan åren. Svenskarna i gemen har insett att världen mår bättre av att de länder som varit minst utvecklade, hjälps framåt till demokrati och välstånd genom t ex undervisning och förbättrad ekonomi.  Som min mor sa, även om man kan ha det fattigt och svårt själv så finns det alltid de som har det värre. De måste man hjälpa.

    Nu verkar den insikten ha minskat. Välviljan till att bistå andra länder gick ner ifjol, och än mera nu 2019. Själviskheten, att bara se till att man själv ska ha det bra, tycks öka.
   Jag förstår inte hur folk (dvs en växande andel) tänker. Eller rättare sagt, jag hör och ser ju det. "Pensionärerna får det sämre. Sjukvården går på knäna. Man går inte säker ute, så det måste bli mer poliser."  Etc.
Och man ser bara till sig själv, blundar för orsakerna. Som de ökande klyftorna - som inte bara finns inom Sverige, utan också mellan länderna. Att inte alla pensionärer har det så illa. Att trots brister så har vi ändå en god sjukvård i Sverige, med fler läkare än någonsin (som  tyngs av byråkrati dock), om än inte tillräckligt många i de glesare delarna av landet. Fler poliser har vi, men orsakerna till brottsligheten måste bekämpas.

De brister vi har i Sverige, de beror på sådant som djupare och bredare klyftor i Sverige, orsakade av skenande inkomster för de redan välbeställa - vilket ökar kostnaderna för de sjuka och arbetslösa (och en del pensionärer) mer än de klarar - men som inte alls drabbar de välbställda på samma sätt. Ökande byråkrati, ofta dessutom beroende på en fortsatt centraliseringssjuka som gått över alla gränser, vilket bl a visar sig inom sjukvården och dess organisation. Korruptionen verkar också ha ökat på senare år.  Sänkta skatter för de redan välbeställda - dvs bristande insikt av att frihet och välstånd kräver gemenskap och omsorg om varandra. Vilket innebär att de stora resurser totalt som ändå finns inom Sverige fördelas bättre och mera effektivt. 

Och det är brister som inte avhjälps av att minska biståndet till länder som behöver utvecklas, som behöver demokrati, utbildning och sådant som ökar förståelse och motverkar krig och konflikter.

Ett brett bistånd, det ökar välfärd och demokrati både för de eftersläpande länderna och för Sverige.

Är det fel att Bill Gates hjälper fattiga?

Bill Gates gav ett trevligt intryck hos Skavlan härom kvällen. Blygsam, men glad att han kunde hjälpa till med t ex bekämpning av sjukdomar (som malaria) i fattiga länder.
Alla gillar inte riktigt detta, har en del anmärkningar. Han har ju råd. Alla rika delar inte med sig som Gates. Och det är ju Microsofts kunder som "ger" pengarna. Etcetera.

Nå, Bill Gates är entreprenör som lyckats, en tuff affärsman också i affärer.  Som de flesta som gör bra affärer är.  Det finns åtskilligt att säga om hur Microsoft agerar för att suga ut mesta möjligt av sin snudd på monopolställning betr vissa programvaror-

Om nu Gates fortsätter att ge bort "pengar" i samma takt som hittills bör, enl en kritiker, hans pengar vara slut om ca 20 år. Om nu inte Microsoft ger honom än mera förmögenhet.  Vilket ju kan diskuteras.
För frågan är ju i vilken form han skänkt sina "pengar", jag  gissar att det inte är cash som han fört över. Miljardärer ha sällan lösa pengar. Jag gissar att det är aktier el något sånt mer el mindre bundet som han skänker. Dvs hans förmögenhet minskar och därmed även avkastningen. I och med att han ger bort tillgångar som annars skulle fylla på hans förmögenhet, så minska de facto förmögenheten.

Nåväl. Bill Gates har råd att vara generös, det är inget tvivel om det.  Men att hans givmildhet skulle ge andra rika något slags alibi (eller goodwill) håller jag inte med om.  OK, många amerikanska förmögna skänker bort av sina tillgångar, det finns massor av exempel på, om än inte alla gör det (framför allt inte dagens "finansvalpar" syns det), det är helt enkelt en annan kultur i detta där  än i Sverige.  Här är det rätt ovanligt, i vart fall högre grad. Dock det finns några som delar med av sina pengar, och som sysslar med ideellt välgörenhetsarbete.  Men, som sagt, fler borde kunna göra det. Många fler, inte minst i Sverige.

Visst är det klädsamt att Gates inte satsar på lyxigt och dyrt leverne. (Även om han bor flott och rymligt, och har ett flygplan som underlättar för honom när har reser runt för att bedriva sitt hjälparbete.)  Svenska mångmiljonärer är mera inriktade på  dyra vanor - plus att dränka barnen i pengar.  Och är sysselsatta att flytta sina tillgångar till diverse skatteparadis.

Kanske mest klädsamt var att Bill Gates helt riktigt konstaterade att han har råd att ge, att det egentligen inte är så märkvärdigt, och att han samtidigt framhöll att de verkliga filantroperna är de som ger trots att de har det fattigt.

Jag kom att tänka på "änkans skärv". Och den svenska tanten.

Om biståndet och moderaterna

Som en kommentar till mitt tidigare inlägg om biståndspolitiken och folkpartiets inställning till den följer nu några rader betr moderaternas (och indirekt även vänsterpartiets) historia - och nutid i frågan.

 Jag hörde nu på morgonen (måndagen 9 dec) i radion att Lars Ohly (v) ville att moderaterna och Fredrik Reinfeldt ska be om ursäkt för sina tidigare mycket negativa och fördömande ord om Nelson Mandela och ANC. Han menar att annars är det hyckleri när Reinfeldt reser till Sydafrika för att delta i begravningen av Mandela, en man som de ännu i sen tid kallat för terrorist. 
Nu är väl inte Lars Ohly och hans vänsterparti de som har den bästa meritlistan betr att stödja demokratiska rörelser - tvärtom har ju deras mål varit socialism i st f demokrati. Men hans kritik av moderaternas mörka historia i detta är fullt berättigad! Moderaternas inställning har varit negativ till bistånd pga en slags kvardröjande kolonial inställning och dessutom gått på näringslivets (läs Wallenbergs) linje för hur eventuellt bistånd och stöd till u-länder ska gå till. Dvs en inställning som mera gynnar svensk industri än resp u-land och dess demokratisering. Och än idag är moderaterna snabba på att använda biståndbudgeten för allehanda kostnader som inte har med bistånd att göra. 
Detta för att de anser att Sveriges bistånd ska begränsas. De talar om effektivitet (vilket är ett självklart krav), men använder det för att begränsa stödet!  

Det är märkligt att dagens folkparti i regeringsställning inte protesterar kraftigare emot denna själviska och negativa syn på bistånd och demokrati som moderaterna företräder.

Det var beklämmande att höra hur Gunnar Hökmark inte ville ge den begärda ursäkten för moderaternas räkning, hur han slingrade sig som en mask.  Moderaterna vill gärna komma ifrån sin historia i olika avseenden, och det utan att erkänna tidigare misstag.  Ynkligt! 

Afghanistan

Jag tror inte jag skrivit om Afghanistan tidigare. Detta då ämnet i sig är så stort att det skulle kräva ett flertal, långa inlägg.
Idag ska jag ändå skriva något, och dessutom kort.
Dagens svenska diskussion handlar mest om de svenska soldater som skjutits till döds. Och Sveriges engagemang ifrågasätts i vanlig ordning av Lars Ohlys parti.

Nu ska vi inte glömma att Afghanistan snart sagt alltid varit oroligt och utsatt för både utländska makters försök att dominera liksom inhemska krigsherrars ständiga kamp om makten. Detta även före det att Sovjet invaderade Afghanistan för 30 år sedan. På senare år har bl a tillkommit opiumhandelns växande betydelse för landet, liksom talibanernas kamp för att föra landet tillbaka till medeltiden.

För att göra det lätt för mig ska jag, som en kommentar till dagens situation, hänvisa till en debattartikel i Svd den 10 febr av Torbjörn Pettersson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Pettersson förnekar inte att det behövs en militär insats i landet. Utan den skulle det bli totalt kaos och att talibanernas terrorvälde helt skulle ta över efter en kamp mellan krigsherrar som gör stora pengar på opiumhandeln.
Men, han påpekar att först måste afghanistanerna övertygas om att vi är där för att vinna deras fred, inte vårt krig.
Sedan måste de militära insatserna tonas ner till förmån för civil återuppbyggnad, att få till en legitim stat.
Dessutom bör inte biståndet kanaliseras via militära strukturer. De militära fredsfrämjande insatserna måste hållas isär från det humanitära arbetet.

Pettersson betonar att hela problematiken förvärras av korruption som råder i landet. Därför måste en hederlig och demokratisk struktur byggas upp. Det är inte gjort i en handvändning.
Detta vill jag stryka under med dubbla streck.

Läs artikeln.