Vad gör dom i EU, och vem vill man ha som sin parlamentariker?

I Expressen finns en utmärkt artikel som belyser vad europaparlamentet och parlamentarikerna gör och vill. Läs gärna länken för att kolla artikeln.
Ovanligt genomarbetad och intressant - inte minst med tanke på hur svagt och svalt media intill nu (29 april) behandlat detta viktiga val. I flera rätt djupa intervjuer så ger olika parlamentariker sin bild av hur de ser på vikten av uppdraget, hur de påverkat och vad de som ställer upp vill arbeta för i fortsättningen.  Med flera roliga och intressanta poänger...
Så framgår, inte helt oväntat, att en del sitter där, både svenskar och andra, som tack för lång och trogen tjänst i svensk politik, medan andra är (något) yngre och mycket hungriga och aktiva för att driva de frågor de känner för.  Men att de har olika temperament, och arbetsmetoder.
Några citat.
"- Om man ska bli framgångsrik här måste man kunna säga god morgon på tio språk i hissen. Det kan jag. Kan man säga tack på polska och god kväll på finska visar man att man bryr sig om sina kolleger, säger Cecilia Wikström.

Ledamöter från andra länder beskriver svenskarna som trevliga, lugna och effektiva. En bild Christian Engström, (PP), delar. Han berättar om hur det brukar se ut vid sammanträden.

- Först kommer svensken, sedan en finne. Därefter vaktmästarna som tänder lampan och sedan droppar de övriga ledamöterna in allteftersom. Oftast börjar möten 10-15 minuter sent, men det är sådant man får ta, säger han och skrattar.

Kroaten Biljana Borzan tillhör den socialdemokratiska gruppen och jobbar ofta ihop med svenska ledamöter.

- Svenskar är en bra förebild när det gäller hälsa, sociala program och arbetsmarknad. Vi har mycket vi kan lära av er. När jag vill ta reda på något, när jag vill veta mer då brukar jag vända mig till svenskarna, säger hon och drar till med en klassisk stereotyp:

- I Sydeuropa är vi mer aggressiva, svenskarna är lugnare." 

I en fråga som jag anser viktig, den personliga integriteten, noterar jag att det verkar vara svårt med personkemin mellan piratpartiets representanter och fp:s Cecilia Wikström, trots att de sakligt sett ligger väldigt nära varandra.  Möjligen p g a att piratpartiet inte är med i den liberala gruppen utan i den gröna. Synd.

Man kan tro att en liten skara svenskar, som dessutom givetvis har olika politiska preferenser, inte ska ha något inflytande eller betyda något. Men det har de, läs artikeln. Och EU är ju viktigt, och det är genom parlamentet, som har en stor makt numera, som vi som väljare kan påverka EU. Jag vill påstå¨att vi kan det mycket mera än genom att lita på våra ministrars inflytande.

I artikeln får varje svensk ledamot ge en kort presentation över vad de gjort och vad de vill. Man kan också se att det är rätt vanligt att parlamentarikerna inte är lika partitrogna mot sitt "hemmaparti" som man skulle kunna tro.  Mindre partipiska således.

Vill man så veta mera om vad partierna och deras kandidater vill så  har SVT en test, kallad Kompassen,  där man kan kolla in diverse frågor/påståenden mot några standardiserade svarsalternativ.

Visst kan du bli överraskad när du gör testet. Jag blev det. Inte för att jag har andra åsikter än de jag trodde mig ha. Nej det är snarare beroende på hur testet är upplagt, vilka frågor som valts, vilka som uteslutits, och hur svarsalternativen formulerats. Så ta det med en nypa salt. Och tänk på att ge ditt svar i de för dig viktigaste frågorna en extra tyngd. Men gör testet ändå. Trots att det inte ger någon chans att tycka till om annat än befintliga (plus ett par kandiderande) partier i parlamentet.

Det mest intressanta är kanske att man inte bara får veta vilka partier som ligger närmast ens egen åsikt (vad nu det är värt... )  utan att man kan se hur det stämmer gentemot olika kandidater.  Jag fick såldedes en "partipreferens" som inte alls stämmer, men OK en bunt partier ligger rätt nära topp (trots allt). Den kandidat som (enl testet) ligger närmast mig är en folkpartist ifrån Solna som jag inte alls kände till, Sukri Demir.  Och den piratpartist som kom högst upp för mig var inte Christian Engström eller "Farmor Gun" Svensson utan  den unge Niklas Dahl från Lund!
Och ingen enda moderat fanns bland de tio främsta som enl testet tycker som jag. Skönt. Och givetvis ingen sverigedemokrat heller... 

Valkompass med missvisning

Nu kommer valkompasserna! Alltså dessa frågesamlingar, som ska tala om för oss om vi sympatierar med det parti vi tror oss gilla. De kan vara kul tester, om man inte tar dem allvarligt. Men nu sägs att de också fungerar som vägledning för tveksamma personer, alltså de används som verkliga kompasser.

Jag har testat en sådan kompass, utformad av TT Spektra och ett antal "experter", och publicerad i Piteå-Tidningen. Jag gissar att den då också finns i andra tidningar.
Jag hyser ingen tvekan om de frågor som ställs där, men resultat blir mycket häpnadsväckande. Därför har jag analyserat vilka frågor som ställs och hur. Och vilka som inte ställs. Utifrån detta kan jag konstatera följande:

Upplägget av valkompassen utgår från ett gammaldags blocktänkade. Den identifierar inte saker alls eller gör det fel och otillräckligt när det gäller frågor som har andra perspektiv än block eller höger-vänster. Inte heller finns bra frågor som inte skiljer blocken, men som finns hos andra!

a) testfrågor betr blocksympatier.
För min del gav det ett "lustigt" resultat ... tämligen jämt mellan blocken.
Vilket är märkligt eftersom jag inte anser att något av blocken är bra - båda är i stort sett lika dåliga.
Mitt troliga alternativ vägs alltså alltför lågt i viktningen. Eller rättare sagt, det finns inga testfrågor som säger att man kan sätta stor vikt vid en/flera frågor där blocken har likartade åsikter, men där det finns klara ställningstaganden i andra partier (som pp).
Det finns inte heller någon viktning av hur tung man anser en fråga är när det gäller blocken och alternativ till dessa.

b) testfrågor betr partisympatier
De gamla perspektiven och frågorna kommer fram tämligen bra, men inte motsättningen mellan de etablerade partierna och de nya partierna.
Inte heller finns något som anger de smärre differenser i nya frågor som kan finnas mellan riksdagspartierna. Inte heller framkommer att de skillnader som en tid funnits mellan allianspartierna och de röd-gröna betr t ex FRA-lag och datalagring nu de facto synes ha försvunnit.

De enda nya frågor som finns med betr partival är "fildelning", som beskrivs fel utifrån faktiska partiställningstaganden, och "buggning".

Inget parti är för fri nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Däremot finns ett parti utanför riksdagen som vill se över och modernisera upphovsrätten utifrån modern teknik - inte avskaffa den.
Riksdagspartierna är dock i stort sett inne på att bevara upphovsrätten oförändrad, eller till och med utöka den i enlighet med upphovsrättslobbyns (dvs de organisationer som lever på att ta hand om artisternas ersättningar) påtryckningar.

Buggning är ett mycket tveksamt ordval när frågan egentligen borde definieras att gälla den integritetsdebatt i FRA-lagens efterföljd som uppstått. Frågan borde alltså ha varit ungefär som så, om man är för eller emot att det finns en lag som ger myndigheterna rätt att registrera och kontrollera all vår privata korrespondens som går via internet, liksom vilka vi har kontakt med och deras kontakter. Om vi är beredda att ge avkall på vår integritet och rättssäkerhet på det sätt som redan skett genom FRA-lagen och som förbereds i en mängd annan, ny lagstiftning. Ex-vis om datalagring. Ex-vis om att göra våra mobiltelefoner till elektroniska fotbojor, så att myndigheterna ska kunna följa alla våra steg.

Betr inget av detta ställs det riktiga och fullständiga frågor. Inte heller viktas de två ynka frågor som snuddar vid dessa problem, tillnärmelsevis rätt för de som är emot dagens och kommande lagstiftning betr integritetskränkningar. Frågan är också vilken vikt de som godtar integritetskränkningar och rättsosäkerhet ger dessa frågor... knappast samma som motståndarna i vart fall.

Resultatet av detta är att för de som främst intresserar sig för skattetryckets storlek, privata sjukförsäkringars vara eller inte vara och om entréer på museerna, NATO och euro, för dem är kompassen rätt så hyfsat utformad. Men de som prioriterar personlig integritet, frihet, rättssäkerhet och medborgerliga rättigheter, för dem är det en rejäl missvisning i kompassen.

Det är farligt med en kompass som inte visar rätt när man ska orientera sig!

Det kan vara värt att tänka på om ni tänker roa er med att kolla var ni hamnar i en "valkompass".