Märkt någon reaktion i riksdagen om nygamla lagen? Uppdatering

Apropå den nygamla lag som uppmärksammades häromdagen, den som handlar om "åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott". Lagen förefaller inte ta någon hänsyn till meddelarfrihet och källskydd. Den som är släkt med någon det spanas på kan också bli föremål för spaning. Den ger utrymme för att spionera på "politiska brott". Det vill säga inskränker yttrandefriheten, legalisera åsiktsregistrering etc och är allmännt luddig på ett farligt sätt.

Detta lagförslag, som lär ska beslutas om imorgon, har det förmnärkts några reaktioner emot den bland riksdagsledamöterna?

Eftersom det är ett lagförslag från regeringen kan man misstänka att partiinpiskarna fått order om att trumfa igenom den i allianspartierna.

Utöver från Alice Åström, v, då? Finns någon koll från dem vad som de föreläggs att besluta om?
Men i övrigt från den s k oppositionen, från mp och s?
Och finns någon i allianspartierna som "hunnit med" att sätta sig in i den?

Mig förefaller det (i likhet med vad Mark K m fl skrivit) som att det saknas en helhetssyn i riksdagen på frågor som rör integritet, skyddet för privatliv, yttrandefrihet och närbesläktade frågor!

För övrigt anser jag att FRA-lagen skall rivas upp!

Just nu, halvfem, tisdag verkar det som att det är EN vänsterpartist och EN miljöpartist som är emot lagen. Officiellt är alla partier, tills vidare, för lagen. Inklusive oppositionen.
Skrämmande.
Men partigruppsmöte(n?) pågår.
Kl 19, fp som grupp verkar vara för lagen. Batong-Johan ska försvara den i teve. Inga fler detaljer än.

Vad bör, ska och vad kan politiker göra?

Några bloggkommentarer föranleder dessa reflexioner.

FRA-lagen i sig självt, juridiskt-tekniskt, politiskt/ideologiskt, dess politiska handläggning (jfr Hans Lindblads artiklar på denna blogg), integritetsfrågan mm är ett tecken på att rättssäkerheten naggas i kanten alltmer.

Därför är det viktigt att lagen rivs upp, utreds i botten och görs om rätt. Detta för att få den uppmärksamhet som principen om rättssäkerhet och överensstämmelse med grundlagen innebär.
Därmed kan kanske på sikt en uppriven, utredd och ny FRA-lag stärka rättsäkerheten även på andra områden.
Som det är nu verkar medborgarnas vakenhet krävas på alltför många områden.

Det väcker frågan: VAD GÖR RIKSDAGENS LEDAMÖTER? Vad kan de göra, vad ska de göra?

Varför fungerar de inte som integritetsombudsmän - allihopa?

Är det så att de dränks i oväsentliga pappersmängder, så att de inte hinner med eller orkar upptäcka de viktiga principiella frågorna? '

Eller saknar de i alltför hög grad de egenskaper som Adolf Hedin och Svensson i Ljungskile hade?

Saker som framkommit under denna debatt väcker även frågan om hur lagar stiftas.
Så saknas t ex i vänsterns motion om att riva upp FRA-lagspaketet en väsentlig laghänvisning.
Och de 15 punkterna, liksom andra tillägg är så bemängda med oklarheter att man baxnar.
Då ropas på att experter ska kallas in för.

Men - lagar SKA stiftas av politiker. Dock - de ska ha experter inom olika områden till sin hjälp. Inte för att dessa experter, som lätt råkar bli byråkrater, ska bestämma.
Utan för att de ska formulera lagarna så att lagarna blir som politikerna VILL, men som de inte själva kan utforma dem.
De, politikerna, har ju diverse hjälpredor idag - både av administrativt och politrukliknande slag, och jurister och tekniker. Dock verkar det inte räcka. Varför inte?

En kul - och måhända tankvärd - innovation har väckts på internet i olika bloggar; att kanske skulle lagförslag först läggas ut på internet - för att kunna kollas på sina konsekvenser. Som ett slags informell remissrunda!

Bland internets bloggare finns ett oändligt antal experter, som kan nagelfara lagförslag. Dessutom helt ideellt!