Duger inte digitala bevis i rätten? Uppdat.

Som en kommentrar till föregående bloggpost om de friad poliserna i t-banepolisfallet (gate-gate), fick jag en kommentar (dock ej här) att i rätten gäller endast analog film, inte digital.
Att rätten inte kan/får ta upp filmbevis som registrerats t ex via mobil.

Kan det verkligen vara så? Det verkar ju hedenhös!!!!!!!!!! Och som något som befrämjar rättsröta.
Jag menar att ett sätt att stävja polisövergrepp är att försöka filma dem. Så de kan beivras. Men det är ju värdelöst, om bara gammaldags filmning betraktas som bevis!
Idag filmar man ju via mobilen, via digitala camerors videoinställning el genom videokameror som registrerar digitalt.

Svara snälla, om någon som verkligen vet, betr detta.

Uppdatering. Fick via FB en kommentar som menar att en anledning kan vara att digital film kan manipuleras utan att det upptäcks. Men att analog film ser man om den manipulerats. Jag godtar inte det argumentet. Hur mycket bevisning kan inte vara falsk el manipulerad (skrämda vittnen t ex). Och hur är det med alla övervakningskameror, filmar de analogt? En vild gissning är att i vart fall alla från senare år registrerar digitalt. Men utan bevisvärde då? Märkligt!

Nyår.

Vad är det för speciellt med filippinskt nyår?.
Ingenting, egentligen. Mat äter man ju överallt.

Men det karaktäristiska är ett helvetiskt oväsen.
Visserligen har smällare och bomber förbjudits av denna stads kraftfulle borgmästare. (En person, som inte anser sig ha tid att vänta på domstolsprövning, om han anser sig ha hittat knarkkungar el likn, han skickar ut sina specialstyrkor för att avrätta dem bara. )
Men oväsen kan föras på många sätt, och bilarna är ju bra på det.
Och det höll på många timmar efter midnatt.

Sen på morgonen var det bedövande tyst. Det var som att tupparna dött av nattens ljudchocker. När barn och hundar sent omsider började höras var det märkligt dämpat. En säregen upplevelse.

Gott nytt år och god fortsättning. Att hoppas är väl ändå fortfarande tillåtet.

Vad gör politikerna? Apropå inte bara FRA. Ny uppdatering

Än en gång är det Mark Klamberg som på sin blogg fått igång min tankeverksamhet. Han har ställt frågan om man kan lita på domstolarna. Givetvis med utgångspunkt i FRA-problematiken.
http://klamberg.blogspot.com/2008/09/vgar-vi-lita-p-domstolar.html

Det är ännu en jättefråga, som också den väckts i samband med FRA-lagen. Den lagen ger ständigt upphov till nya frågeställningar av principiell och ideologisk art.

Jag har inget svar, givetvis. Det finns stora praktiskta problem inbyggda i frågan.
Men också denna fråga är viktigt. I princip borde givetvis (?) domstolar vara mer pålitliga än t ex FRA. Men de kan ju inte allt. Dock förhoppningsvis juridik. Men uppstår ändå mängder av frågor om hur domstolarna ska tillsättas - och andra sätt att förhindra att de gör som makten säger att de bör göra i st f att värna t ex integritetsfrågorna. Jfr gärna med problematiken vid inrättande av en författningsdomstol.

Min spontana reaktion blir dock även denna: Vad sysslar våra heltidspolitiker med?
Dränks de med trivialiteter så de inte orkar ta tag i viktiga principiella frågor som denna?

Görs det medvetet - eller har det vara blivit så?

Känner de, riksdagsledamöterna, att makten över vardagstrivialiteterna är viktigare än demokratiska grundprinciper och hur de ska kunna hållas levande i praktiken?

Grundfrågorna blir då:
a) Har våra politiker en ideologisk grundsyn som styr dem?
b) Har de en chans att hålla på och bevaka de demokratiska fri- och rättigheterna i sitt arbete, eller har de fullt upp med att nödtorftigt sätta sig in i mängder av småfrågor utan uppenbar ideologisk innebörd?

Gör riksdagen rätt saker?

(utökad komplettering) Och ett tänkbart följdresonemang kan bli detta.
FRA-problematiken har väckt ett stort antal vanliga väljare till ett engagemang i grundläggande demokratiska frågor. De, bloggarna, överger inte sina demokratiska preferenser så lätt.

Det är ju en tröst i eländet. Men kanske innebär det att vi skulle sträva efter mera av direktdemokrati. Givetvis borde fler frågor kunna diskuteras och beslutas på "lägre" nivåer, närmare folk. Men även större, principiella frågor kan eller bör inte längre vara förbehållna en grupp på 349 personer, som styrs av partipiskor.

Åskådardemokratin, som vi hittills befunnit oss i, verkar ju ha gått i baklås. Nu vill medvetna människor rädda demokratin. Låt oss diskutera hur det ska gå till!


Glädjande nog har denna text och den fråga Mark K ställde på sin blogg redan startat en omfattande debatt.
Men frågan om och hur domstolar ska blandas in i en eventuell efterföljare till den FRA-lag som måste avskaffas, den tål en grundlig utredning.