Tigande och talande byråkrater

Att en alltför stor del av riksdagens ledamöter inte vill kommunicera med väljarna, att de inte ens svarar på frågor om sina åsikter om brännande aktuella frågor, det vet vi.

En annan viktig aspekt är dock om det egentligen är någon mening med vad de tycker. Eftersom man kan ifrågasätta vilka det är som styr i Sverige. Är det de folkvalda eller är det byråkrater och lobbyorganisationer?

En av de mäktigare lobbyisterna är en professor vid namn Jan Rosen. Han är ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt, samtidigt har han ett statligt utredningsuppdrag betr upphovsrätten.
Det innebär att han är en en synnerligen aktiv part i denna komplicerade fråga.

Statliga utredare skall vara opartiska och neutrala i förhållande till det som de utreder. Därför har jag mailat honom och frågat honom hur han ser på detta (jävs-)förhållande, att han sitter på flera stolar.
Något svar har han ännu efter snart tre veckor inte gett!

Däremot har han inte på minsta sätt tvekat att uttala sig till förmån för utökad upphovsrätt och för IPRED-lagen, med dess märkliga konstruktion av rättsosäkerhet och att ge polisiära befogenheter till – just det - till de internationella mediaföretag som profiterar på upphovsrätten!

En person som inte tvekar att föra politisk debatt, det är FRA-chefen Ingvar Åkesson. Det är han som till stor del fört den debatt för ökade befogenheter till FRA, som politikerna sedan ”snällt” ställt upp på. Det är helt fel tågordning enligt mitt sätt att se.

Lobbyister ska inte formulera lagar och utreda frågor där de är en part. Byråkrater ska verkställa beslut som politikerna tagit, de ska inte formulera besluten! Någon ordning och reda måste det vara i ett samhälle som hävdar demokratiska värden.