Ett av de hetaste ämnena de senaste dagarna bland politiska bloggare har varit frågan om parboendegaranti. Frågan som väckts med anledning av hur kommunen (Eskilstuna) inte vill låta ett äldre par bo ihop (efter 64 års äktenskap!) eftersom de har olika vårdbehov.
Jag anser givetvis att det ska vara självklart att äldre människor inte ska tvingas isär på gamla dagar, inte ens om de har starkt olika vårdbehov.
Däremot anser jag det märkligt att det ens anses angeläget att lagstifta om detta! Lagar är besvärliga ting. Svåra att avskaffa eller ändra om något blev fel. Vi har för många lagar sedan länge, och många ganska tveksamma. Eller helt fel. (Som FRA-lagen.)
Nej, jag menar att detta borde vara en självklarhet för varje sunt tänkande människa, att inte skilja på folk som vill fortsätta att bo ihop!
Då förutsätter jag förstås att även kommunalpolitiker ska vara sunt tänkande människor.
Är det där felet ligger, att politiker inte inser vad vanlig mänsklighet och sunt förnuft innebär så ska de avsättas. Röstas bort i nästa val. Och ännu hellre, det parti de tillhör bör tala dem tillrätta och om det inte lyckas, se till att de "omplaceras".
För det kan knappast anses vara en viktig ideologisk princip i något demokratiskt parti att tvångsskilja makar!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar