08 november 2009

Murens fall, en symbol för folkets frihetslängtan.

För i dagarna tjugo år sedan revs Berlinmuren. Symbolen för Tysklands delning och det kommunistiska diktatursystemet. Ett system som redan börjat krakelera i ex-vis Polen och Tjeckoslovakien och i någon mån även i självaste Sovjetunionen.
De östeuropeiska staternas folk orkade inte längre med det kontrollsamhälle som kommunismen innebar – och innebär.


Murens fall är en symbol för att folk kräver frihet, att både få tänka och yttra sig fritt, att få resa och röra sig fritt, att inte i allt vara registrerade och kontrollerade. Att folk inte i längden finner sig i att vara satta under förmyndare av en självutnämnd ”elit”.

Vad gäller Tyskland hade ju folket redan plågats av nazismens förtryck. Det tragiska var att när segrarmakterna i andra världskriget gjorde upp, så försvann östra Tyskland in under ett nytt och än blodigare förtryck, kommunismen.
Det lyckliga var att återföreningen efter murens fall skedde utan blodsspillan, i motsats till förtrycket, och skett tämligen smärtfritt även om det forna Östtyskland ännu inte riktigt återhämtat sig och kommit ikapp den västra delen.

För övriga fd Sovjetiska lydstater har det varit en lite blandad utveckling, en del har kommit nära västlig standard medan andra släpar efter och där har stundtals funnits ett slags rosafärgad kommunistisk nostalgi, som dock inte lett till att de vill in under en kommunistisk diktatur igen.

Sovjet tog två år senare, under Jeltsins ledning, steget från kommunism till demokrati. En mödosam resa, som verkar ha avstannat med Putin och där finns en risk för något slags återgång till ett totalitärt system, nu med nationalistiska förtecken. Men inte ens Rysslands folk torde, trots avsaknaden av demokratisk tradition, acceptera att hamna under ofrihet och förtryck någon längre tid.

Murens fall i Berlin är ett bevis på att en stats ledare, kommunistiska eller ej, inte i längden kan undertrycka frihetslängtan, att det inte går att i längden regera genom övervakning och kontroll. Oavsett vilket syfte man säger sig vilja ha. Kommunistledarna sade sig ju vilja folkets bästa. Men de frågade aldrig folket.

Jag hoppas att detta är ett memento även för dagens ledare – i alla länder. De ”ledare” som inte litar på folket utan vill kontrollera det, de förlorar folkets förtroende. Det måste finnas ett ömsesidigt förtroende.

Ledare som inför lagar som FRA-lagen och liknande lagar, de litar inte på folket. När folket upptäcker det så litar de inte på ledarna. FRA-lagen kan bli en Berlinmur, en mur som rivs av folkviljan.

7 kommentarer:

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

Bra artikel om totalitära system, har själv traditionsenligt en om Kristallnatten på min blogg.

Motsätter mig dock följande "..så försvann östra Tyskland in under ett nytt och än blodigare förtryck, kommunismen".

Som historiskt intresserad och högst bevandrad så vidhåller jag att detta påstående är ytterst tveksamt för att inte säga direkt felaktigt.

Oavsett om du så lägger ihop massakern i Katyn, NKVD's stora utrensningar och Gulag så kommer du inte upp i samma utstuderade mördande som Nazismen gjorde sig skyldigt till. Det stora flertalet i Sovjetstaten dog istället till följd av omflyttningar, svält och umbäranden!

Om sedan det ena är bättre än det andra låter jag däremot vara osagt, men rätt ska vara rätt!

Om Du inte var jude och inte framförde kritik mot nazismen och nationalstaten så levde du ganska tryggt i Tyskland, precis som du levde ganska tryggt i Sovjetstaten så länge du inte var kulak eller visade uttryck för en avvikande politisk åsikt.

Men nu lever vi ju snart i den totalitära nationalstaten Sverige med liberalkapitalistiskt mediamonopol, FRA, Ipred, Sverigedemokrater och jag vet inte vad. Ja hej och hå, så det kan gå!

Som vanligt kommer du att bemöta min kommentar, jag kommer inte att gå i svaromål, men vidhåller trots detta att citatet är direkt felaktigt!

Lars-Erick Forsgren sa...

Nånå Peter. Det torde vara rätt väl belagt att det sovjetryska kommunistiska systemet skapade några tiotal miljoner fler dödsoffer än nazismen. I och för sig är det en gradskillnad i helvetet. Och försvarar på intet sätt nazismen. Kommunismens förtryck räckte också under längre tid i Sovjet än nazismens i Tyskland.
Sovjetkommunismens och nazismens blodiga historia står i en skamlig klass för sig, långt före t ex Pol Pots massmord i kommunismens namn i Cambodja. Vilket även det var fasansfullt grymt och omfattande med miljontals offer.

Men folken vill frihet. Att överleva kan ses primärt, men att ha frihet (tänka, tycka, andas) är en stark naturlig drift det med. Som förtrycktes i nazi-Tyskland och i kommuniststaterna.

Och som ligger illa till även i dagens Sverige. Måtte bara allmänna opinionen vakna innan det blir för sent för en oblodig återgång till frihet i demokrati.

RenéV sa...

Peter W, använd internet och försök att bilda dig. Det är aldrig för sent.

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

RenéV och även Lars-Erick,

Eftersom även RenéV i sin okunskap har blandat sig i så lägger jag därför en avslutande kommentar.

Om det är någon som tydligen behöver bilda sig så är det Ni. Själv har jag läst över 30 000 sidor i ämnet och vidhåller att påståendet är direkt felaktigt. Det går inte att få tag i någon forskare som kommer att hålla med om det citerade påståendet i inlägget.

Man ska inte uttrycka sig så tvärsäkert när man saknar kunskap i ämnet alternativt använda ord som "kanske" eller "troligen" för att mildra sitt uttryckssätt. Men detta är typiskt liberaler som sprider osanningar eftersom de saknar historisk bevandring.

Om Ni båda läser min kommentar ordentligt så hävdar jag på intet sätt att det ena totalitära systemet är bättre eller sämre än det andra, ej heller hävdar jag att offren var färre i Sovjetstaten. Däremot hävdar jag å det bestämdaste att det inte går att jämföra nazismens effektiva och näst intill industriella mordmaskin med sättet som offren berövades livet i Sovjetstaten. Antalet offer i Sovjetstaten var således minst lika många men tillvägagångssättet var till övervägande del helt annorlunda.

Jag rekommenderar Er att läsa Robert Gellately - Lenin, Stalin, and Hitler: The Age of Social Catastrophe.

Om Ni sedan känner lust för det kan Ni även läsa Ulf Bjerelds blogginlägg http://ulfbjereld.blogspot.com/2009/11/om-kommunism-och-nazism.html. Ulf Bjereld är Professor i Statsvetenskap och tillika talare på publicistklubben.

Nog sagt om detta!

Lars-Erick Forsgren sa...

Men Peter, nu strider du om påvens skägg. Lite löjligt dessutom om du drar fram hur många sidor du läst. Du kanske läst fel sidor, eller om andra ämnen? Vem vet.

Jag skrev att östra Tyskland kom in under ett nytt och än blodigare förtryck, kommunismen.

Alltså om kommunismens blodighet. Jag tycker nog att detta att döda folk är blodigt, hur det än sker. Svält är gissningsvis mera plågsamt än att skjutas eller gasas. Men resultatet är detsamma. Jag har, men tänker inte öda tid på att plocka fram underlaget, att sovjetkommunismen tog död på fler än vad nazismen hann med. Du bestrider f.ö. inte det, trots att du strax innan sagt att det inte finns ngn forskar som belägger mitt påstående. (Vilket visar att du missat en del forskning.) Varför då detta höga tonläge? Är det för att du avskyr liberaler? Och därmed endast godtar forskare med en ideologisk vinkel som du accepterar. Det är knappast vetenskapligt.

Och jag har inte talat om hur industriell mordmaskin resp ideologi haft. Däremot om resultatet, antalet döda. Vilket du som sagt inte bestrider.

Som, sagt varför detta höga tonläge. Du erkänner att jag har rätt, men skriker högt ändå om att jag har fel.

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

Du har rätt L-E att tonläget blivit för högt så vi tar ned det en aning. Problemet är bara att citatet stör mig eftersom det strider mot den vedertagna historiska verklighets uppfattningen och snarare tjänar som exempel på högerindoktrinerade förenklingar och ett snett perspektiv. Historia är ett stort intresse för mig och ligger mig varmt om hjärtat, kanske är det också just därför jag är extra känslig mot använda uttryckssätt!

L-E, om Du istället för "ett nytt och än blodigare förtryck" t.ex hade skrivit "ett nytt och om möjligt lika brutalt förtryck", så hade jag inte reagerat alls.

Jag tycker det är otroligt viktigt att använda balanserande ord som "möjligen" eller "kanske", särskilt när man är ute på hal is.

Sedan är användandet av ordet "blod" mindre bra eftersom folk omflyttningar, svält och umbäranden för de allra flesta inte ter sig lika blodiga som direkta avrättningar av typen Katyn och Erntefest!

När sedan RenéV lägger sig i med en personlig anklagelse om bildningsnivå utan att själv på något sätt bidra till debatten, då är måttet rågat. Om någon har arbetat på sin historiska bildning så är det jag, därav nämnandet av de 30 000 sidorna!

Jag tycker ändå Ni ska läsa Professorn i Statsvetenskap Ulf Bjerelds blogginlägg http://ulfbjereld.blogspot.com/2009/11/om-kommunism-och-nazism.html. Det är ett bra exempel på en balanserad artikel med en nyanserad historiesyn.

Lars-Erick Forsgren sa...

Peter. Att citatet stör dig beror nog på att du använder dina egna rosafärgade glasögon när du förnekar sanningen i att Sovjetkommunismen dödat avsevärt fler än vad nazismen hann med. OBS, jag har på intet sätt förringat vare sig antalet döda pga nazismen eller förfaringssättet. Mitt historiska intresse är knappast mindre än ditt, det väcktes när jag gick i klass 3 och när jag läste rapporterna om Indokinakriget (Vietnamkriget var ju mycket senare). Vilket bl a lett till ex-vis studier i Öststatskunskap. Dödande är, enl mitt sätt att se det, lika blodigt hur man än går tillväga. Det får du acceptera. Resultatet är ju död vare sig det är genom ett skott i nacken, gas eller genom att långsamt och avsiktligt svälta ihjäl människor med annan åsikt än den diktatorn har. Det finns alltså inte någon anledning att lägga in några revisionistiska brasklappar som ”kanske” eller ”möjligen” när man nämner Sovjetkommunismens blodiga och dödliga förtryck av oliktänkande.
Två i denna makabra liga är nazismen och trea kinakommunismen. Minns jag rätt kommer Pol Pots Röda kmer-kommunism som fyra, långt efter de tre första, men fortfarande närmast ofattbart omfattande och brutalt.
Nog sagt om detta och stänger härmed kommentarfunktionen om detta.