Den viktigaste frågan

Vilken är dagens viktigaste (politiska) (framtids-)fråga? Är det jobben? Nej, viktig, men sysselsättningen varierar med konjunkturer som marginellt kan påverkas politikerna. Delad föräldraledighet? Knappast, närmast ett lyxproblem. Är det några hack upp eller ner i trygghetssystemen i Sverige? Nja, inte det heller. Viktigt för de (oss) närmast berörda, men inte viktigast. Skatter etc då. Knappast. De kan skapa förutsättningar för välfärd, trygghet eller för klyftor i samhället, visst.. men... Friheten då? Kanske det, eftersom då kommer vi in på en demokratifråga. Utan sådant som frihet, integritet, rättssäkerhet etc har vi ingen demokrati, som vi ser den.

Men hur uppstår demokratiskt tänkande? Är inte det den viktigaste frågan? Demokratiska tankar uppkommer när vi respekterar varandra. När vi respekterar varandras integritet, när vi respekterar olikheter, när vi vill ha likhet inför lagen, när vi inser att hur "heliga" mål vi än kan ha så rättfärdigar de inte alltid medlen. Odemokratiska medel, tvång (proletariatets diktatur etc), kollektiva bestraffningar, när de styrande anser sig behöva övervaka medborgarnas tankar och yttranden - och inte bara brottsliga gärningar, fängslande, utvisande och dödande, då är vi inne på medel som är odemokratiska och leder oss i utförsbacken. Demokrati förutsätter respekt, inte att en knapp majoritet sätter sig på en minoritet, eller på flera minoriteter. Verklig demokrati förutsätter samarbete, inte att grupper utesluter andra från samhället.

Det demokratiska samtalet är öppet och diskuterande. Det är bra, kanske nödvändigt, att ideologierna visas öppet, att de får ifrågasättas, brytas och vägas emot varandra. Men i respekt. Och i vilja till att göra ett samhälle som är bra för alla. Inte bara för en del, inte bara för de som tycker som vi, inte ens bara för en majoritet. Utan för alla. Vägarna att nå dit må vi tycka olika om, men som jag ser det, bygger demokrati i grunden på det gemensamma målet om mänskligt samhälle för alla.

Alltså; medmänsklighet, respekt. Därför blir jag så bekymrad när jag ser hur sd får ökade opinionssiffror och erfar hur sverigedemokraternas sympatisörer resonerar och argumenterar. Oftast är de anomyma, när de kommenterar debattinlägg på internet. Någon enstaka försöker hålla en anständig ton, men oftast är det osammanhängande hopkok av fördomar och rädslor för det som är annorlunda. Rädslor som gör att man inte respekterar de som avviker ens en aning från hur man är själv.

Vad jag nu förstått har sd-sympatisörerna ett väl utvecklat nätverk, och de är snabba att kommentera bloggar med för dem olämpligt innehåll. Det är därför omöjligt att kommentera och bemöta ens en bråkdel av det som skrivs av dem.

Att orostider föder och göder extrema rörelser är möjligen riktigt, men som regel, har jag för mig, söker sig de flesta ändå till trygga, säkra partier. Eller har gjort. En orsak till att så inte sker idag kan möjligen bero på att de gamla partierna verkar ideologilösa, de strävar efter makt. OK, i valtider kan de klistra på sig de gamla ideologierna, men de sitter skevt och snett, om de sitter där alls.
Det kan vara en anledning till sd´s framgångar. Många sd-anhängare följer dock inte alls den officiella partilinjen utan vräker ur sig allehanda fördomar och motsägande påståenden om allt de inte gillar, dvs främst flyktingar och invandrare. Ett utmärkande drag är att man friskt blandar ihop dessa begrepp. En flykting flyr från något slags förtryck i sitt hemland. Oftast hamnar han i ett grannland. En invandrare söker sig till ett annat land för att hitta ett arbete, eller p g a att han/hon har en anknytning där - t ex en blivande make-make.

Ett annat argument bygger på att man ser alla som kollektiv. Man förutsätter, eller vill måla upp det så som att alla som kommer till Sverige är likadana, och dåliga. Men det finns både goda och dåliga individer i alla grupper, till och med bland svenskar. Alla är vi individer, och ska bedömas utifrån vad vi är. Inte utifrån en påklistrad etikett.

En tredje sak är att visst förekommer en ofta intensiv debatt om "invandringspolitiken", även bland de etablerade partierna, men sd upprepar ständigt att de är de enda som vågar prata om det. De frammanar att de är så oerhört modiga. Sanningen är en annan. Däremot tar sd-anhängare alltid upp endast upp sådant som kan ses som negativt och blåser under fördomar och främlingsrädsla.
Humanitet, respekt och medmänsklighet finns inte i begreppsvärlden när de propagerar (för som regel diskuterar de inte, de för bara ut sina åsikter). Man för fram ekonomiskt-egoistiska motiv för sin negativism. Eller som just nu, rädslan för islam.

En reflexion. Hur skulle världen se ut utan de ständiga folkvandringarna? Endast samer skulle ha bott i Sverige. Hur många stora folkomflyttningar har inte världen varit med om, allt sedan de första människorna föddes? Ja, faktiskt genom hela historien! Vad skulle Sverige ha varit utan finnar och valloner. Ryssland utan vikingarna. Etc.
Tänk till lite; och gå till tiden för 100-150 år sedan, svenskarna skulle inte fått utvandra till USA och Canada (= Sverige skulle varit överbefolkat och fattigt och USA utan den viktiga stimulans som svenskinvandringen var) etc etc.
Ett hopp in i framtiden. Med klimatförändringarna som kommer (och inte är ngt nytt, de är orsak till massor av folkomflyttningar) vart skall folk från översvämmade områden ta vägen? Ska de få drunkna?
Allt medan en krympande och åldrande folkspillra här uppe i norr ska sitta i ett lyxigt äldreboende. Utan någon vårdpersonal. Men med höga murar. Övervakade av FRA.

Alla folkomflyttningar har inte skett utan friktioner. Och resultaten har varit skiftande. De har skapat den värld vi idag känner.

Men är det inte rimligt att vi visar respekt och medmänsklighet? Det skulle göra tillvaron bättre för oss alla.
Och förhindra annars oundvikliga katastrofer.