Att sälja sin röst. Politik i praktiken, del 2.

Se detta gärna som en uppföljning till föregående inlägg.

Politik är ett komplicerat spel. Egentligen borde det inte vara ett spel, om man ser det ur ett moraliskt och ideellt perspektiv. Men även om det finns många i grunden goda människor är människan inte alltid en ängel (för att syfta på Johan W och hans husgud I Kant).

Nya partier har oftast burits upp av engagerade människor, människor med idéer om att göra något gott. Idéburna partier skapades. Nu liksom tidigare. I vart fall i Sverige och i andra "gamla demokratier". Det senaste sagt därför att i nya demokratier har partier ofta i stället byggts som plattformar för enskilda personers maktsträvan. Ideologin har saknats eller varit helt underordnad maktsträvan.

Jag har många gånger, med beklagan, uttryckt som min mening att idag i Sverige är vi i en situation där partierna endast använder sina gamla ideologiska beteckningar som ett camoflage för ren maktpolitik.
Betyder det att vi nu är i det läge som finns i nyblivna, yrvakna demokratier, där röster går att köpa? Då menar jag inte bara genom att ge några kilo ris till väljaren, eller genom att lova bidrag riktade till vissa väljargrupper.

Detta är illa i sig. Men än värre (?) är om riksdagsledamöter, eller partier, är beredda att sälja sina röster för att uppnå egna mål.

En anledning till att jag ser med viss skepsis på piratpartiet är att (pp) inte bara saknar ett någorlunda täckande partiprogram utan att de inte deklarerat någon ideologisk grundsyn, som kunde tillämpas på fler frågor än de idag tagit ställning till. Och de har till och med sagt sig kunna "sälja" sina röster till de som köper (pp)s egna frågor. Att flera av (pp)s kandidater verkar vara rejäla och hyggliga personer förändrar inte detta grundproblem.

Oavsett hur man värderar frågornas vikt ger detta mig dåliga vibrationer.
Ty, även om kompromissande är något av den svenska traditionen, som även i hög utsträckning används i europaparlamentet, så anser jag att man dels inte kan kompromissa om allt, exempelvis grundläggande demokratiska rättigheter, dels så sker kompromissandet utifrån något slags idé, någon grundinställning.

Jag har väldigt stor sympati för (pp)s inställning betr integritetsfrågor och rättssäkerhet, men jag vill ju veta vad jag får (eller drabbas av) när partiet säljer sin röst för att uppnå detta.

Men, som alla förstår, de andra alternativen med sin allt råare maktprofil, och allt mindre av ideologisk grund gör inte heller valet lättare för mig.