Nej, jag gråter verkligen inte över Charlotte Perellis fiasko i Belgrad med låten Hero. Det jag möjligen kan sörja över är att jag tillbringade drygt tre timmar (av sociala skäl) med att se eländet. En "sångfestival" med ytterst få melodier som fastnar. Ungefär samma ljudbild i de flesta. Estradframträdanden med dessa enerverande blå strålkastare och med "artister" vars främsta företräden tycks vara att ge en lockande framtoning av sex, sex och sex. Trots att en och annan, t ex sångerskan från Georgien, har uppenbara röstkvaliteter.
Det är tydligt att en god röst inte räknas som en kvalifikation i detta sammanhang. Inte heller behövs det bra melodier.
Tre och en halv bortkastade timmar.
F.ö. så har teves alltmer tilltagande lancering av sändningar av melodifestivalkaraktär överskridit gränserna för det rimliga för länge sedan! Allt är en kamp om att ge marknadsföring av artister, till enorma kostnader. Utan minsta kvalitetskrav. Och utan egentligt underhållningsvärde, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar